av En orolig förälder

Hej
Jag är en orolig förälder,har en son på 23 år som bor hemma.
Han vart utslängd ifrån sin pappa i december.
Han slutade jobba för 1 år sedan pga att han skulle plugga.
Han pluggade lite på distans under Mars till Maj
Gjorde inget under sommaren satt hemma o söp hos sin pappa.
Sedan skulle han börja på KTH men han tyckte det inte var något för honom.
slutade i oktober.
Han drack inget under hösten men gick ner sig djupt i depression låg hela dagarna.
Men jag fick iväg honom till en läkare och till psykvården.
I december drack han ingen hos sin pappa han dricker så mycket tills det tar slut.
Där vart han aggressiv o gick på sin pappa, så han fick flytta hem till mig o min man.
Här har han spårat ur ett antal gånger betalar inget eftersom han inte har någon inkomst.
Men han verkar ha pengar till alkohol han går ut o dricker sig redlös eller så gör han det hemma
i helgen tog han alkohol av oss, drack upp allt vin vill säga att ja inte visste att han har sådana här grava alkohol problem
så man går o tar av andra.Han ligger i sitt rum har spytt ner allt ,vin över allt vad göra?
Vi orkar inte ha honom här längre och han säger att han inte har alkohol problem.
Han går på utredning på psyk för andra sjukdomar så som Add Adh etc etc.

En orolig mamma

markatta
tis, 2014-02-11 - 22:08

Jag förstår att du är orolig.

En sak du kan göra är att inte "städa upp" efter honom, låta honom ta ansvar själv för konsekvenserna av sitt drickande.
Han är din son men han är vuxen och behöver också ta ansvar som en vuxen. Säg att han måste börja betala hemma. Du kan också upprätta ett inneboendekontrakt där det tydligt framgår hur mycket han ska betala och vad som ingår. Han kan få pengar av socialen till hyra och mat och bor han hos dig är det ju rimligt att han också betalar men för att han ska få pengar till hyran så måste han alltså ha ett kontrakt att visa upp för dem.

Hjälp honom inte med städning, tvätt, matlagning, pengar o.s.v. Det här är ju inte något straff på något sätt, tvärtom ett sätt att hjälpa honom till att själv ta ansvar för sitt eget liv och handlingar och därigenom lättare kunna se själv hur alkoholen påverkar honom i hans liv. Att göra det svårare för honom att dricka helt enkelt.

Kanske du också behöver göra det tydligt att det är ditt hem och att han inte kan bete sig hur som helst där, att stjäla inte är ok. Det är ditt hem och du har rätt att kräva av honom om han ska vara där att han inte får dricka något alls. Du har rätt att säga åt honom att han måste flytta om han inte respekterar det. Då är det hans val.

Det är väldigt vanligt att de som har alkoholproblem förnekar att just de skulle ha de problemen. Men om man inte hade några problem med alkoholen så borde det ju inte vara något problem att bara hålla sig borta från att dricka eller hur. Kom ihåg att det är ditt hem och det är du som sätter gränserna för hur du vill att ditt liv ska se ut där.

Du kan ju också lägga fram de alternativ som finns, om det skulle vara så att han faktiskt vill ha hjälp med detta. Lokala AA-grupper, beroendecentrum, behandlingshem o.s.v. men i slutändan så är det bara hans val. Det underlättar kanske också om du själv inte dricker i hans närvaro eller har alkohol hemma. Kanske låter det hårt det jag skriver. Jag fattar att det måste vara jättetungt att se sin son så. Om vi bara kunde älska någon nykter men det är inte så enkelt. Oftast är det först när vi som lever med alkoholister på riktigt börjar dra gränser utifrån oss själva som vi kan uppleva en förändring, en förändring som är svår att förutse.

Lycka till hur du än väljer att göra!

En orolig förälder
tors, 2014-02-13 - 09:19

Hej
Tack för ditt svar.
Jag var tvungen att ta hit ambulansen i tisdags morse då sonen hade legat i sängen sedan i söndags då han var dyng rak och hade inte varit på toa sedan i söndags.
Så de fick ta in honom.
Men han var hemma redan igår.Han har nu lovat att inte dricka mer och om han inte klarar det så finns det en remiss på Maria här i Stockholm.
Vet inte riktigt när han får komma på utredningen för neurotiska sjukdomar han väntar på en kallelse.
Vi har gömt undan all alkohol här och självklart kommer inte vi ta en droppe så länge han bor här.
Han hjälper till här hemma men han tycker vi är jobbiga som ställer krav. Han vill inte bo här han bor hellre på gatan säger han.
Men nu på fredag kommer han att bo hos min syster ett tag som bor på landet. Han vill flytta till sin pappa igen men där får han absolut inte bo då hans far har problem med alkoholen, och dessutom vart han utslängd därifrån. Men fadern ställe ringa krav, han har så mycket problem med sig själv.
Jag har verkligen försökt att få hit min son tidigare för jag visste att han kan gå ner sig i djupa depressioner.
Jag är själv uppvuxen i ett alkolisthem så jag vet.

markatta
sön, 2014-02-16 - 11:26

Hoppas ambulansresan blev något av en ögonöppnare för honom.

En sak kommer jag att tänka på när jag läser detta. Missbrukare blir experter på att skylla ifrån sig och göra sig till offer. Vet inte om så är fallet här men låt honom inte "komma undan" med att skylla på att han kanske har adhd/add, inte har fått genomgå utredningen, skylla på psykvården etc. Oavsett han bedöms ha adhd eller inte så ligger ansvaret för att hålla sig nykter hos honom. En diagnos är inget som i sig gör någon skillnad, man vet ju med sig att man har problem oavsett man har det på papper eller inte. En utredning kan också ta väldigt lång tid, för mig tog det nästan ett år från dess jag fick remiss till jag fick diagnosen ADHD.

Vad händer då när man får diagnosen? Vissa upplever det som skönt att få en förklaringsmodell för varför man känt sig "annorlunda" och inte funkat "normalt". De allra flesta erbjuds läkemedel i form av amfetaminliknande preparat såsom Concerta eller Ritalin. Jag tycker var och en får ta ställning till om de vill ta de medicinerna eller inte men en sak är jag övertygad om och det är att det inte räcker med bara medicin! Terapi, t.ex. kbt och helst anpassad för personer med adhd är viktigt för att lära sig se hur man själv kan lägga om sin vardag, beteenden för att underlätta problemen adhd/add ger en och faktiskt kunna vända det till något bra. I rätt miljö och med rätt förutsättningar är vi med adhd supermänniskor :), kreativa, kvicktänkta och med mycket energi.

Men, en diagnos får oss inte att sluta dricka. Medicin får oss inte att sluta dricka. Det är det vi själva som gör. Har han redan blivit erbjuden hjälp från Maria så är det bara han själv som hindrar att han skulle ta den. Det behöver han inte vänta på att få en diagnos för. Både jag och min pojkvän(som är nykter alkoholist) har diagnostiserats med ADHD. Jag är ingen expert men pratar utifrån mig själv och min erfarenhet av både adhd och alkoholism. Varken Concerta, diagnosen eller kbt:n hjälpte min pojkvän att bli nykter. Det var hans egna vilja och modet att ta ansvar för sina egna handlingar och söka hjälp hos AA som gjorde.

Kram på dig!