Känns som man lever i en parentes och iett vakum just nu.
Inget känns speciellt roligt just nu.
Huset såldes ju i veckan vilket känns både som en nystart men även som en stor sorg.
Ett nytt kapitel börjar.
Men jag har fortfarande ingenstans att bo ännu.
Bor fortfarande hos syrran.
Jag vill ha ett nytt boende så jag får annat att tänka på.
Sonen bor hemma i huset nu vilket känns bra men tomt.
Mannen har varit nykter en vecka nu och ser redan mycket piggare ut.
Han är full av energi...
Städar, tvättar bilen som han inte gjort på ett år,tränar, promenerar och cyklar mycket.
Han gav mig en påsk present igår när jag var och lämnade bilen hemma.
Ett jättefint armband.
Han skrev även en lång kärleks förklaring och tackade mig för att jag hade fått honom att tänka om och sluta dricka genom mitt beslut att kasta ut honom.
Samtidigt som han vill att det ska bli vi igen nångång...
Jobbigt ....jag blev ledsen.
Allt känns så konstigt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han klarar sitt nya men hittills korta nyktra liv.
Barnen o jag slipper oroa oss för honom.
Och han kan umgås med yngsta sonen o vinna tillbaka sitt förtroende.
Igår var dom ute och åt sen var dom på bio.
Men efter allt som varit tvivlar jag såklart.
Jag litar inte alls på honom efter så kort tid.
Sen alla svek med henne har satt spår.
Vi kan i alla fall prata och hjälpas åt nu med allt som flytten kräver.
Jag behöver inte göra allt själv nu som jag trodde.