Hej, jag är en kvinna på snart 40. Är en missbrukarpersonlighet. Har haft en ätstörning och alkoholen har hela tiden funnits i bakgrunden. Kämpar på med att vara nykter sedan i början av januari. Det går bra, men det är många tankar, känslor som kommer upp. Så mycket jag trängt undan och så mycket jag döljer om mig själv fortfarande. Har gjort flera försök att sluta med följeslagaren A. I 10 år har min kamp pågått med mer eller mindre vilja. A har varit min tröst, vän som skänkt "guldkant" på tillvaron. Har haft många skäl till att dricka. Ångesten på slutet väckte mig på natten, gav mig näsblod. Sömnbristen och dagen-efter-känslan gjorde mig yr och frånvarande, men också kompenserande. Städade, donade, hittade på saker med mina barn. In har nu trätt en tröttare kvinna med ett mörkare sinne utan illamående och näsblödningar. Utan skärande ånger-ångest.

Jag tänker hitta glädjen igen och en tillvaro som passar mig. Jag letar med ljus och lykta. Lyfter på varenda sten i mitt inre. Jag vet att den existerar och jag kommer att hitta den för jag har stött på den förut.
Den glittrade och bubblade som kolsyra i mina ådror. Skrynklade till hela ansiktet i en stor, varm grimas. Tänder som blottades, ett gnägg som letade sig fram ur djupet av mellangärdet. Förvånade även mig. Det kändes så lätt och hoppfullt. Problemen som varit, dunstade bort för att försvinna helt. Världen fylldes av en kakafoni av tjatter, trumvirvlar och konfetti. Solen smekte min kind och brisen rufsade lekfullt mitt hår. Nej, jag var varken hög eller onykter, utan var just precis där jag skulle vara för att leva.

Äntligenfri

Hej! Jag har varit på mitt livs första A A möte ikväll. Nervöst innan men bara till jag hade kommit innanför dörren. Det var verkligen givande och jag tror att du efter mötet kommer att kunna tänka annorlunda om att gå på ett möte i din hemstad.
Lycka till, jag lovar att det blir ett givande möte för dig!

Minz

Försöka lägga min rädsla åt sidan och gå även hemma. Kluvenhet. Inte van att dela mitt innersta. Sorgligt på ett sätt förstås. Jag försöker att dela med mina barn. Alltså deras saker och vad jag tänker. Vill ju att de ska bli någorlunda hela. Minsta är bekymmerslös, men den äldsta är (tyvärr) lik mig. Liten som hon är förstår hon inte alltid sina enorma känslor.

Minz

Att må bra för min del verkar vara mänskligt utbyte. Jag försöker att öppna upp mina inre dörrar. Lika mycket betyder naturen och det behöver jag föra in mer av i mitt liv.

Minz

Satt på bussen med den yngste. Bakom oss satt ett gäng män/killar med ett flak öl. Ursäkta, vet du när vi kommer fram? Tja, om ca 10 min säger jag och ler. Vill du ha en öl? Hon har barn, säger den andre. Jo jag har barn säger jag. Nej, tack. Det har jag med säger den första. Jag med säger den andre. Men jag får inte träffa dem. Det är därför jag dricker. Sen fortsatte de sin diskussion. Jag känner sympati. Och undrar vad de har för bakgrund. Vad gör att de är där de är idag? De skiter i om någon ser. Jag satt ensam och låtsades fungera. Låtsas fungera. Det är Valborg och en stor dricka-fest på gång. Varför dricker vi? Varför är det så spännande? Varför vill vi bli något annat? Varför är vi inte trygga i oss själva? En jag kände dog på Valborg. Jag har känt många som dött. En sköt sig med gevär, en annan gasade ihjäl sig i jaktstugan. En körde ner för ett stup. En försökte hänga sig. En åt en massa tabletter, men överlevde. En i omgivningen, som jag inte kände, tog kol på hela sin familj innan han tog kol på sig själv. Vad är det vi saknar? Hur har detta samlats så nära mig? Jag har svårt att tänka mig att tillvaron ser ut så här eller jag hoppas att den inte gör. Jag skänker en tanke till den unga tjejen som dog denna dag. Som precis gift sig och hade en ljus framtid.

Minz

Solen har skinit trots löfte om frånvaro. Barn som lekt och haft kul. Massor med mat och umgänge. Inte min utan mannens. Grönskan spirar. Tomatplantorna gror. Undrar om ärtorna klarat sig sen barna grävde i rabatten?

Minz

Snabbt inlägg via mob. Besök på AA, trevlig samvaro. Sitter på lokalt hak och dricker ett glas vin. I smyg. Sen till affären. Oärlig. Så in i. Ångest bortträngd. Förhoppningsvis, får jag tid hos en läkare som kan hjälpa mig vidare med mediciner etc. Ma var här också. Smyger också. Ärlig mot bara mig. Jag är inte ärlig mot någon. Vill bara ta ansvar för mitt förfall. De tror att jag bär och förstår. Skyller inte på någon, för valet är endast mitt. Jag var inte helt övertygad över AA:s nybörjarsteg. Kände inte igen mig och mycket var självklart, men jag behöver nog ge det en chans hemma oavsett vad. Nu handlar det om att en mamma ska kunna vara en bra mamma innan det barkar helt åt...
Skön kväll åt er alla!

Pellepennan

Det första (och enda hittills) jag varit på lämnade stort intryck. Hade säkert tusen tankar i huvudet när jag gick hem genom huvudstadens gator.
En av dom få tankar jag inte hade just då, var nog att glida in på ett hak och ta en drink. Jag kommer säkert att ge möten ytterligare chanser. På samma gång som så mycket är självklart i missbruket tycker jag det finns så mycket att lära. Om det hade varit självklart för mig så hade jag ju inte haft så mycket att fundera kring under resans gång, och funderat det har jag massor. Hoppas det reder ut sig med allt!

//PP

Minz

Det är så svårt med allt just nu inuti. Utåt håller jag stenhård mask. Syster var mycket berörd av AA första gången, men nu höll hon med eller det var innan jag sa nåt. Det kanske är olika på vilket steg man är i verkligheten eller vilka människor man möter. Men. Jag måste ge det en chans och de som var där verkade trevliga och inkännande. I o m att jag tänker extremt mycket och har gjort det sen barnsben, så kanske kanske ska jag tänka på att alla tänker vi olika. Suck, inget illa ment.
På haket när jag skulle tacka för mig så berättade innehavaren att han brydde sig inte om sin (lilla) övervikt och att han passade på att dricka för mycket när han stängt. Han verkade trevlig och alla andra också. De satt och drack tillsammans. En tjej i luva satt med och undrade hur gammal de trodde hon var. 21 är hon. Ledsamt. Så många som dricker. Och så många som söker uppmärksamhet. Hon var yngst i gänget. Övriga var "gamla" gubbar/"fyllbultar". Jag satt där för 2a dagen under denna vecka med ett glas ros'e, ryggen vänd mot dem, plippandes på min telefon. Jag hörde diskussionerna , bl a innehavarens minimala bilringar. De var väl glada över att en 20-åring ville göra sällskap. Det var nog ömsesidigt. Likväl sorgligt. Att vi är så ensamma, var och en. En liten klapp på kinden och ett tyst: "du är precis där du ska och du är precis så bra som du är". Mänskligheten. Inklusive mig själv. Jag önskar oss kärlek.

Minz

Till storstaden och min älskade syster, som är så bra, kämpar på. Vi har pratat en massa, men jag till synes öppen, är mycket privat. Förklarade det för henne. Hon kommer att klara det här bra, är jag säker på. Jag gnetar på, jag också.

Minz

För ett tag åtminstone. Ska fokusera på det positiva. Mitt innersta tar jag till terapeuten. Jag har ett val och just nu väljer jag det som är bra för mig. Kanske möts vi någonstans ovetandes om det som vi alla delat här. Om våra blickar möts, ser du kanske en kvinna med ett leende på läpparna. Håret snyggt uppsatt. Du skulle aldrig ana det som fanns inom. Tack för den här tiden och alla kloka ord jag läst här :) Kanske ses vi på ett AA möte i framtiden.

Just, har glömt att skriva ned listan med musik, film och böcker som starkt påverkat mig oavsett kvalitetsstämpel :)

Titanic - gav mig styrkan att lämna ett dåligt förhållande efter flera års kamp
Zahiren, Paolo Coelho - djup, ger känslan av uttrymme för det som inte följer normen
En dag, David Nicholls - livet är skört, så fånga dagen...
Det kommer aldrig va över för mig, H Hellström - mitt i prick och perfekt att springa till. Jag drog ned på A, tack vare styrkan från låten. Ja, styrkan kommer inifrån men ibland behövs en yttre puff :))
Twilight - du har alltid ett val. Perfekt mantra att springa till :D Sprang 5-6 ggr i veckan med mantrat ringandes i öronen. Drog ner på A.
Tears in heaven, E Clapton - har varit med så länge, så den måste få vara med på listan.
Sen finns det otaliga fler, bl a en Britney Spears låt som jag glömt namnet på (nej, inte baby, one more time :) )

Undrar bara hur jag ska spara det jag skrivit? Sparar notoriskt på alla texter. Kanske en dag får jag användning för dem.

Lycka till alla och en glad sommar!!!

//M

texter. Det finns ett sätt, och det är att i inställningarna längst upp på sidan välja 300 kommenterar per sida. Då blir det inga många sidor även om det skrivits mycket, och varje sådan sida kan man kopiera och klistra in i ett word-dokument eller liknande.
Med vänlig hälsning,
Fenix, som just nu bara läser och inte orkar skriva

Filosofen

Hej!
Läste din tråd igen i dag och undrar hur det går för dig?
Du har ju varit så otroligt stark, och det är lätt att få ett baksug. Snälla skriv av dig om du mår dåligt! eller om du mår bra också så klart:)
Tänker på dig
Kram filosofen

Minz

Tänkte gå, men jag har ingenstans att ta vägen.just nu strular allt. När jag inte mår bra. Ett tag sen det var så till denna grad, så fixar jag varken ekonomi, mat eller knappt jobbet. Mannen tycker att jag ska bita ihop. Ta mitt vuxna ansvar. Håller med. Får det bara inte till att fungera just nu. Då vill jag fly. Dricka. Hamna någon annanstans. Men, har så många andra missbruk att välja bland. Maten fungerar alltid och så mycket lättare att dölja. Ekonomin, är så påtaglig. Alkoholen går att gömma också tills dess att det spårar ur. Min terapeut vet nog varken ut eller in. Inte jag heller. Hänger väl kvar här då.

Minz

Var på mitt första AA i hemstaden. Vi var tre på mötet.
Terapeut imorgon, läkare nästa vecka. Jag vet vad jag vill. Avslöjat för mannen att jag inte missbrukar sömntabletter också. Det har hela tiden varit A. Vi går vidare. Jag blir ärligare för var dag som går. Det sitter hårt inne. Har skyddat mig själv genom att aldrig avslöja mitt inre för någon. Ligger vaken mellan 4-6 på morgonen. Svettas floder. Tänker på Melancholia. Den blå vackra planeten som ligger utanför vår kontroll - en symbol för våra rädslor och hur rädslan kan förgöra. Om vi tillåter. Det är svårt, det också, att acceptera maktlösheten. Jag har oavsett ett val. Hur jag väljer att förhålla mig till den. Just nu har jag gjort ett av flera val. Jag är fri att välja min inställning till tillvaron och livet.

Minz

Fick en återbudstid. Fått nya mediciner, bl a campral, som jag själv bad om. Finns goda chanser att det hjälper mot matmissbruket också. Sjukskriven, deltid nu. Skönt, en sten föll från bröstet. Har haft svårt att hålla koll på papperna på jobbet och blivit snurrig av minsta lilla stress.
Mitt 2a AA möte på hemmaplan. En helt annan grupp. Vi var två. Jag kanske får AA i lagom doser, som passar mig? Det var nästan litet komiskt ändå. Mötet var bra :) Hit återvänder jag. Känner en god atmosfär i väggarna. Ett lugn och en glädje. Tryggt med andra ord.
Jag har slutat snusa också. Oj, vad jag tänker och suktar efter det.
Nu är jag på väg. Blicken utåt från mitt inre. Men det kräver dagligt idogt arbete.

m-m

att du känner att du är på väg åt rätt håll. Ibland (ganska ofta), tar livet några krokar fram och tillbaka innan man hittar rätt. Lätt att bli otålig då, man vill ju gärna få veta att man gör rätt, och ha en quick fix. Ärlighet, och att visa vem man är tror jag att vi vinner på. Men det kan vara svårt, ta ett steg i taget, känn efter vart det leder.
Ha det bra,
/m

Minz

Idag var vi ca 15, så betydligt fler än de andra gångerna. De verkar eftertänksamma, vilket är bra. Det är mycket tack till andra och rätt mycket negativt om sig själv. Återkommande är att man har varit småaktig, fördomsfull och velat ändra på andra för att få livet som man vill. Det är provocerande för mig att höra, för jag känner att jag har förminskat och slagit knut på mig själv för att vara till lags och för att jag trott att jag inte har någon rätt att ställa krav. Det är svårt fortfarande. Jag ger gärna upp delar av mig själv. Nu ska jag jobba med mig själv och försöka låta bli att haka på att lyfta fram allt som jag tycker är dåligt hos mig själv. Nu säger jag inte att man ska blunda för sina brister, absolut inte, men ibland behöver vi vara snälla mot oss själva. Jag behöver vara snäll mot mig själv.
Har varit supersugen på både snus och A. Många gånger som hjärnan varit på väg till bolaget. Nu äntligen är suget över för den här dagen. Skönt!
Har ev fått en sponsor. Vi ska pratas vid litet om stegen och så. Det ska bli spännande. Vissa steg kanske jag bara vill be att fara åt skogen, men det konstiga är att när hjärnan fått fundera en stund, så brukar allt lösa sig. Min påbörjade ärlighet t ex. Trodde aldrig att jag skulle klara av det. Ju mer ärlig jag är, desto mer sann vill jag bli.

kukl att läsa om dina steg in i AA och hur du upplever det...mycket känns igen :-)

Jag ville ju helst anpassa alla andra för att mitt drickande skulle få vara ifred, styra bort intresset från min person. Och JA, det är många som gärna slår på sig själva för vad de gjort och vad följderna inneburit. För min egen del så blev det lättare när jag accepterade min sjukdom och att jag under rådande förhållande inte kunde agera på ett annat sätt.

Att sen lära, och förstå, att JAG är den viktigaste personen i mitt liv och att jag är värd att älskas för den jag är kom inte över en natt utan det var en process, mycket angenäm sådan, som ledde till min ökade självkänsla. En självkänsla som tryckts undan av mitt groteskt stora självförtroende som fungerade som ett försvar för mitt aktiva liv. Att vända på det är/var en härlig insikt som sakta smög sig på.

Jag tycker att Marie beskriver det så bra : http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/…

Jag kan också se att det fanns folk runt mig som inte gillade förändringen, syndabocken som alltid fanns tillhands försvann och de var tvungna att ta eget ansvar alternativt utse en ny syndabock. Dessa personer har jag städat undan eller sett till att de är i yttersta utkanten av mitt liv, jag tycker inte jag har råd med energitjuvar.

Njut av nykterheten och njut av dagen idag !

Minz

Verkligen tänkvärt. Ska försöka tänka på det. Lät så vackert med ..."som en drottning av vikingar".

Nyss hemkommen från möte nr 4. Var inne på att köpa A innan mötet. Kände likadant igår, men känslan var borta efteråt. Skönt. Fick Stora boken idag. Ser fram emot att börja läsa i den. Nu har jag en sponsor också :D Satt ner och pratade med henne en stund efteråt. Hon verkar så klok och med mycket livserfarenhet. På något sätt känns det som om jag har hittat hem. Jag vågar inte riktigt tro på det än, men jag känner mig lugnare än på länge. Tänkte prova ett meditationsmöte också. Jag vet att det blir för mycket för mig på egen hand, men en guidad kortare variant om 20 min, borde vara bra för sinnet.
Var ännu mer ärlig. Berättade för stackars pappa att jag börjat gå på AA. "Jaha, har du såna problem", var hans kommentar. Jag försökte tona ner det litet, så att det inte skulle bli för jobbigt för honom. Älskade pappa, vad du har fått stå ut med... Och Min älskade man, jag tror att vi reder ut det här :)
Kärlek!