Jag har under en längre tid "laddat" för att be om hjälp och sluta dricka. Det första jag gjorde var att ta kontakt med två av mina "bekanta" som efter år av missbruk har slutat. Ville ha stöd, råd och känslan av igenkännande. Båda tog avstånd. Jag blev rätt ledsen och känslan av total ensamhet uppstod. Jag måste klara detta själv. Kanske är det så? men det skulle kännas så gott med lite stöd....
Förhoppningsvis gör detta mig starkare men tror jag kan bli FÖR isolerad och "stark men ensam" om ni förstår...inte lite på någon i framtiden. Hur har ni andra det med stöd utifrån?

Kattis

vitsippan

Hej Kattis!
Jag förstår att det kändes jobbigt att dina bekanta tog avstånd. Det krävs mkt mod för att erkänna en sån sak för andra människor. På ngt sätt tror man kanske att en sån person ska vara mer tolerant o ha större förståelse än andra.
När jag sökte hjälp första gången berättade jag för 2 av mina närmsta vänner och mina syskon. De tog inte avstånd men jag tror att de har lite svårt att förhålla sig till det. Tror också det sätter igång tankar om deras egen konsumtion.
Ju längre tiden går desto svårare verkar de ha att hantera det, som om det borde "gått över" nu. Jag känner mig också väldigt ensam i det här och på ngt sätt måste jag finna styrka i mig själv vilket inte alltid är så lätt!
Jag hoppas att forumet här med alla i liknande situation kan bli ett stöd för både dig och mig :).

Minz

Jag har numera utbyte m syrran, men det är inte lätt, då jagär rätt privat. Kan må dåligt av att dela med mig och kanske är jag så ensam bl a p g a det. Man vill ju att människor nära en ska finnas där. Speciellt med samma erfarenheter. Men det kan också, tyvärr, vara svårt att dela.