Mitt första inlägg här. ja faktiskt första inlägg någonsin på något forum . Det här är jätteviktigt. Jag är alkoholist och samtidigt en hårt arbetande ensamstående mamma.Tänkte för mig själv och andra berätta min alkoholhistoria. Mest för mig för nu får det vara nog. Nu ska jag ta tag i det här och jag klarar det inte ensam. HUr började det då? Jag var 14 år och drack mina första öl. Hade träffat kille o var så kär. Alkohol varje helg minst sedan dess och senare ofta och ibland varje dag. Jag var stentuff som 18-åring. Kunde dricka lika mycket som killarna utan att bli full. Tillvand redan då och ändå gick det 30 år innan jag på allvar fattade det. Jag har ofta jobbat kväll och natt i arbetslivet. Det har nog fördröjt förloppet betydligt. Jag har aldrig druckit innan eller på jobbet. Sen började jag jobba regelbundet och hade möjlighet att dricka på kvällarna. Barnen var små och jag drack på kvällen när de somnat. Inte så mycket men ofta. Det ökade och jag tålde mer och mer. Jag fick ett umgänge där det var tillåtet att dricka mitt i veckan och jag lät mig också nyttjas sexuellt när jag druckit. Levde ensam med mina barn och ville vara en i gänget. Hade inga andra vänner. Barnen blev äldre och kunde vara ensamma några timmar ibland. Ut på krogen efter att ha grundat rejält. Hem dyngpackad.. Oftast sov de men när de blev ännu äldre var de ju vakna och såg eländet. Det hände väl ett 10 tal gånger. Vilken skam! För ett år sedan fick min äldsta son nog. Han sa allt jag inte ville höra och lite till. Jag gick till en alkoholläkare och fick antabus och gick på AA möten. Kände mig inte hemma där, men ska prova igen. Nu har det gått ett år och jag kämpar och kämpar men har inte klarat det helt! Jag dricker i smyg eller drack. För nu är det helt slut. Jag vet inte hur mycket barnen märkt det här året men jag tror att de vet. Nu höll jag på att gå över gränsen helt igen. Jag har varit småberusad flera gånger i veckan det här året men inte så full som jag var i fredags. Mycket nära att det slutat med att barnen såg mig. Inser att jag inte kan dricka lagom utan att gå tillbaka till omåttligt drickande. Ska gå på Aa möten varje vecka och skriva här om kampen det kommer bli. Andra dagen som nykter. Tog antabus idag och skriver här. Katten spinner och jag mår bra. Behöver inte gömma öl och gå in i sovrummet och dricka för att sedan sitta i soffan och dricka te så barnen inte märker något! Det ska gå nu. Jag har ju jobbat på det ett år. Nuuuuuu skaaaaaa det gå. Jag klarar det inte själv men nu är jag ju inte ensam, ni är många som kan läsa min historia nu.

konstnären

Vad bra jag hejar på dig. Ångesten försvinner och visst går det framåt.
Konstnären

Vad duktig du är Fjällfina! Tänk på att det kanske är som värst nu - kroppen & knoppen börjar fatta att det inte blir någon mer alkohol. Alltså - det kan bara bli bättre efter det här! Kämpa på! Du både vill & kan!

Tips: stort glas med is och limeskiva + mineralvatten! Ingen dålig törstsläckare och svalkar gått i kroppen utan att sarga själen!

KRAM

Fjällfina

Tack för omtanken. Jag mår jättebra och kämpar på eller nej det är inte så kämpigt som jag trodde, men det har ju bara gått två veckor så jag kommer säkert få min beskärda del. I min jakt på goda alkoholfria alternativ vill jag tipsa alla om föreningen fruktdrycker. Fantastiska recept. Har inte hunnit prova än men verkar jättegott. Har också hittat recept på IOGT-NTO Skåne. Ska prova nåt av recepten imorgon. Litet fredagstips till er alla. Vi ska väl också ha något riktigt gott i glasen i sommar. Kram alla därute.

Gitanni

Fjällfina, precis sådär har jag hållit på i ett år nu, smygsupit. Min dotter tror att jag är nykter så jag dricker ur färgade dricksglas/kaffekoppar/sportflaskor så hon inte ska misstänka något. Har ett paket fishermans friend med mig överallt ifall hon kommer för nära och känner lukten. När jag börjar få svårt verka "nykter" stänger in mig på mitt rum och super tills jag däckar. Men det är slut på det nu.. vågar inte fråga om hon märkt att jag dricker men det är verkligen bara en tidsfråga tills hon kommit på mig så det är bra att jag slutar NU.
usch, så mycket ångest över saker man gjort i onyktert tillstånd men det är nog något an måste lära sig att acceptera och leva med, för det går ju inte vrida tillbaka klockan tyvärr.. Hoppas det går bra för dig!

Fjällfina

Efter 14 dagar som nykter har jag haft ångest för allt jag gjort men jag har nu valt att vara stolt för det jag gör nu. Barnen märker ju att allt är bra nu. Smygandes är över. När det gått lite längre tid ska jag prata med dem om det här med alkoholism. Självömkan o skuldkänslor ger inget gott. Stolthet och glädje ger gott. Så jag väljer den vägen så mycket jag kan.