Hej!
Jag har läst en hel del här på forumet av och till de senaste två åren. Tror det har tagit mig den här tiden att Verkligen se och erkänna mitt och min mans missbruk! Jag har i och för sig inte varit nykter mer än en och en halv månad minus en helg i januari, men jag är stensäker på att jag nu har nått vägs ände i mitt missbruk. Så fort jag känner minsta sug behöver jag bara blicka bakåt, känslan av att aldrig mer behöva uppleva många av mina minnen är utan tvekan starkare än suget efter alkohol! Jag har även pratat med mina barn och ställt raka frågor om hur de känner och har upplevt de senaste åren med vårt drickande. Deras svar är ibland så jobbiga att ta att jag egentligen skulle vilja slippa höra och gå därifrån. Jag har tvingat mig att lyssna och ta till mig det de säger, även minnet av deras ord är en stark drivkraft för mig att hålla mig nykter!
Jag är som sagt väldigt motiverad, har varit inne på detta länge och nu gjort slag i saken. Min man däremot är inte med på samma tåg och det är väldigt svårt! Jag vet inte hur jag ska tackla det. Han säger att han vet att han har problem men är inte beredd på att sluta dricka. Snarare tycker jag att hans drickande eskalerat men han hävdar att han dragit ner. Han dricker när "han känner för det, numera i stott sett alltid starksprit. Han har smygdruckit en del undet åren och gör drt än mer nu sedan jag slutat. På senare tid har han druckit innan han kommit hem eftet jobbet och då också kört bil på fyllan. Några gånger, såsom ikväll, har han tagit in på hotell för att dricka och sen kört hem. Alla tillfällen har j a g oroat mig då jag inte vetat vart han varit och han inte svarat i telefon. Till saken hör att han inte verkar ha ett dugg dåligt samvete utsn ständigt ursäktar sitt beteende med mitt tidigare beteende. Tydligen har jag sagt och gjort saker genom åren som gör att jag inte har rätt att tycka något i nuläget. Sitta i glsshus och kasta sten som han säger. Jag Har sagt och gjort en massa skit, som de flesta av oss och jag mår jäkligt fåligt över det! Men jag vill inte göra så mer oc h jsg har insett hur illa jag gjort min omgivning och mig själv. Men jag har väldigt svårt att acceptera skuldbördan av både mitt och hans missbruk! Att vi inte strävar mot samma mål är väldigt jobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera hans missbruk. För närvarande går det massor av energi till att kontrollera honom och hans gömmor. Jag har ju valt att inte leva så längre samtidigt som jag lever med en man som än så länge valt att fortsätta... Vi har 6barn i hust mellan 2-17år, slla mår dåligt på olika sätt över konsekvenserna av vårt drickande, och nu över konflikten som uppstår av att vi gjort olika val. Jag har velat och försökt göra något åt detta under flera år men aldrig varit tillräckligt stsrk tidigar ,han har gett massor av löften men alltid brutit dom. Jag har därför inget som helst förtroende för honom idag och min självkänsla är i botten pga mitt själförakt och hans ideliga påminnelser om hur dålig jag är. .. Alkoholen trasar sönder mitt äktenskap och min familj, vad ska jag göra för att rädda oss?

och mycket insiktsfullt inlägg Kastellen. Du är på väg att ta makten över DITT liv, så som du väljer att leva det. Tar ansvar för dig och barnen. Gott så. Kram, kram / mt

konstnären

Hoppas du njöt av dagen igår. Tror även jag är på rätt väg, att fokusera på mig själv. Vara stolt att det
snart mycket snart står ett kryss i almenackan, 9 månader. Livet är för kort för att fokusera och lägga all
sin kraft på mannen. Nu är det ju upp till honom vad det än blir för något. Jag älskar ju min nyktra fina man.
Men jag tycker inte om den andra sidan. Men jag gör egna saker som jag tycker om. Har t.ex. börjat träna min
hund i sökning ute i skogen och till min glädje är hon riktigt duktig, belöningen blir en godisbit. Hon är
min ständiga följeslagare. Förundras över hur bra min kropp mår nu. Glömt bort mig själv på sista tiden. Men idag
har det blivit en klapp på axeln. Glad för din skull att du kan fokusera på något annat än mannen. Du verkar mycet
gladare.
Fin dag till dig kastellen
Konstnären

Äntligenfri

Hej och tack mina vänner!
Dagen igår blev riktigt bra. Vi var på stan och shoppade, lunchade på en ute servering och åt en god middag. Jag bakade en rabarber paj och maken köpte hem jordgubbar och grädde.
Maken valde öl till middagen så jag gjorde en snabb omprioritering och åkte efter middagen på en av sönernas fotbolls match, efterrätten fick bli till senare.
Har jag sagt hur otroligt stolt jag är över mina söner?! Dom är så fina och väldigt väldigt duktiga! Mina aspirerande fotbolls proffs är fantastiskt roliga att se på plan, vilken glöd! Min äldsta är super smart och kommer garanterat att ha en ljus framtid inom vilket område han än väljer! Sen är det lilla prinsessan som skänker mig så mycket glädje, världens sötaste stora personlighet!
På väg till matchen frågade en av mina pojkar vad jag är mest stolt över i mitt liv?
Jag sa att jag har gjort fem stora bedrifter i mitt liv som jag är otroligt stolt över och för alltid kommer att slå allt annat!
De fyra första är mina barn och det femte är att jag är nykter!
Sonen sa då att bli nykter är väl ändå större än oss barn?
Så stort är det för honom...!
DET är stort för Mig!!!
Jag är så tacksam för att insikten kom när den kom och inte ännu senare i livet! Jag har fått en ny chans, en chans att hinna reparera en del av den skada jag orsakat, en ny chans att hinna uppleva mina barn och bygga vår relation Innan dom flyttar hemifrån. Tacksam är inte ett tillräckligt stort ord för det, känslan är betydligt större!
Idag skiner solen och då njuter jag extra mycket. Vet inte riktigt vad vi hittar på idag men det blir någonting utomhus och kanske en milkshake...
Funderar på att åka och köpa lite blommor till altanen. Njuter av blomster men har inga gröna fingrar, brukar glömma att vattna dom stackarna...
Ha en bra dag! Kram

Du är helt fantastisk! Och vilka barn du har! Jag har just läst dina två senaste inlägg och sitter och gråter... Låter som du gjort en helomvändning och fokuserar på dig själv! Det är rätt. Barnen ser ju också hur stark du är och då blir du en god förebild för dem. Låt mannen göra sina egna val och själv få stå för dem. Du har gjort dina och står för dem. Shit - du är bäst. :-)

Funderade lite på mitt tidigare ex. Jag har nog egentligen också varit medberoende i hans liv. Han drack inte direkt när vi var tillsammans, men han betedde sig precis som en alkoholist. Jag hade precis festat stenhårt i ett år när jag träffade honom. Det var intensiv kärlek vid första ögonkastet och vi gifte oss snabbt. Bra drag? Inte. Han hade ett bagage som inte var att leka med, eftersom han kom från ett krigsdrabbat land. Hade varit med om fasansfulla händelser, men hade egentligen alltid haft det mer eller mindre svårt. Han accepterade inte att jag drack, vilket kändes ganska skönt efter min feta repa och jag slutade i stort sett helt. Men efter hand började han vända mitt tidigare drickande emot mig. Att jag var en hemsk människa som betett mig som jag gjort, att ingen kunde älska mig, att jag betett mig som en hora. Det visade sig att han hatade kvinnor som gick på krogen - trots att det var där vi träffades. Ingen kunde älska mig utom han. Han började kontrollera varje steg jag tog och var extremt svartsjuk. Jag lät honom göra det eftersom jag till slut trodde på allt han sa om mig. Dessutom använde han skuldargumentet stenhårt. Han som det var så synd om och han som varit med om så mycket - hur kunde jag, som bara var skit värd, ställa krav på honom/be honom hjälpa till hemma/säga emot honom osv. osv. Det var alltid synd om honom och därför kunde han bete sig hur illa som helst mot mig och alla andra. Fast särskilt mig. Det blev till slut en daglig psykisk terror som han motiverade med att han varit med om så mycket och jag var bara en skithora som inte kunde göra något rätt. Allt, och jag menar allt, var mitt fel. Tror till och med att det var mitt fel om det regnade... Jag orkade inte protestera till slut, utan grät bara. Gud vad han hatade att jag grät, det fick ju honom att må dåligt också. Så här pågick det i flera år och jag tänkte att om bara jag gjorde allt rätt och bra, så skulle han bli glad och må bättre. Efter en gräslig resa (också den till Gran Canarias) ville han skiljas. Idag är jag själaglad för det. Jag hade nämligen inte orkat ta steget själv. Det var det enda jag tänkte på, men hade aldrig klarat det. Utan jag hade stannat och dött hos honom. Vi flyttade snabbt isär, men efter två veckor hade han ångrat sig. Men då sa jag stopp. Inte kunde jag släppa in honom igen. Jag visste att jag inte skulle överleva det. Det ledde till ett halvårs total terror innan han försökte köra ihjäl oss båda. Det blev för mycket även för honom, så han skrev under skilsmässopappren och jag var, i alla fall på pappret, fri.

Efter detta var jag i hans nya lägenhet. Hela köket var fullt med spritflaskor...! Vad f-n är det här, sa jag? "Men M, du vet att jag inte kan kontrollera det där med drickandet". Jag påtalade hur illa han tyckt att det var att jag drack. Men då säger han att han behövde ha mig nykter för att klara det själv... Vad ska man säga... Jag var helt matt...

Varför berättar jag detta egentligen? Vet inte riktigt. Vill nog bara visa på hur stark du är som väljer att stanna kvar och väljer att gå din egen väg inom äktenskapet. Jag klarade aldrig av att välja att gå, innan han ville skiljas. Därefter fanns det dock ingen återvändo, men det hade aldrig kommit från mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du väljer rätt väg, att du ska orka hålla den och att allt ska gå bra för dig.

På tal om blommor till altanen. Kastellen, du skriver att du gillar blommor, men att du inte har gröna fingrar, eftersom du glömmer vattna dem. Jag tror i och för sig att du numera kommer att komma ihåg att vattna dem ;-)

Äntligenfri

Hej M och tack!
Ditt känslosamma sätt att uttrycka dig gör mig glad och jag växer några centimeter, tacksam för det!
Tack för att du delar med dig av din bakgrund. Jag förstår att det inte varit lätt för dig och det låter som att du befann dig i en destruktiv situation. Jag är glad att du är på en bättre plats idag även om du kämpar nu också. Kanske är förutsättningarna bättre nu till ett rikt liv?
Jag fortsätter att gå på al anon möten och har varit där nu ikväll.
Kom hem och maken hade druckit, i smyg förstås, och kamoflerar med folköl...
Förut hade jag blivit upprörd, sabbat stämningen vid middags bordet och förmodligen konfronterat med anklagelser för att sedan gå upp till sovrummet och fortsätta vara upprörd och känna mig sviken... men inte nu och det är så jäkla skönt!!
Hans val, hans problem! Nu fick han inte glädjen av att tillbringa kvällen tillsammans med familjen. I min värld så är det jag som dragit vinst lotten!
Jag tänker ibland på att barnen tidigare har burit på alla dom där jobbiga känslorna av besvikelse och brutna löften pga mig. Samma känslor som nästan knäckt mig pga min man. Jag tänker på det, minns men jag slår inte längre på mig själv över det.
Det är viktigt att inte glömma men man måste gå vidare och fokusera framåt.
Nu när jag tänker på hur jag har låtit alkoholen påverka mig och mitt liv så känns det nästan overkligt att det handlar om mig! Ganska sjukt har det varit och jag vill inte tillbaka dit igen! Ju längre tiden går desto mer övertygad blir jag och desto mindre vill jag dricka. Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer att vilja prova igen men man kan aldrig vara säker så jag fortsätter att vara på min vakt!
Jag måste säga att 12 stegs programmet verkligen passar mig! Jag blir så stärkt av dessa steg och jag känner stark övertygelse om att det är med hjälp av dom som jag kommer finna min ljusa framtid!
Det kanske inte passar alla men jag tror att det har mest att göra med hur mottaglig man är eller ej. Mig ger det sinnesro!
Idag har vi äntligen fått båten i vattnet så det är skönt. Blommor till altanen har vi inte hunnit med men det kommer när det kommer.
Jag har iallafall haft en bra dag idag tillsammans med maken och barnen! Att dessutom få avsluta dagen med ett möte var ett plus!
Jag har tänkt på att inte tjafsa och diskutera så himla mycket om alla detaljer hit och dit, och att inte villkora allting.
Istället är det Jag som styr mig, Jag som sitter vid rodret över mina val!
"Jaha du valde att göra sådär, jamen då väljer jag att göra såhär"!
Jag väljer och visar det genom mitt agerande istället för en massa diskuterande som inte leder någonvart. Befriande skönt och jag slipper bli upprörd, barnen slipper uppleva att jag är upprörd.
Däremot upplever de en drucken pappa och bonus pappa men det kan jag inte skydda dem ifrån. Det får han själv stå för!
En del tycker att man ska lämna för att skydda barnen men skydda dem från en förälder som är aktiv alkoholist går inte!
Mina pojkar har en alkoholiserad pappa, han har brutit kontakten med barnen och det påverkar dem i allra högsta grad!
Om det är en närvarande pappa men som dricker så kan man verkligen inte skydda barnen när dom är hos honom och förbjuder man kontakt pga drickandet så far barnen också illa...
Hur man än gör så påverkas barn till aktiva alkoholister negativt! Den enda som kan förändra det är alkoholisten själv genom att bli nykter!
Jag hoppas att min man når den insikten men det är inte upp till mig, den resan måste han själv vilja göra!
Kram

Tack själv! Måste kännas fantastiskt att kunna se så nyktert (i dubbel bemärkelse) på din mans val. Du gör vad du kan och han gör sina egna val. Det du skrev om barnen var en ögonöppnare. Hur man än gör så har man ju en alkoholist närvarande alternativt frånvarande... Att lämna barnen till en drickande pappa och sedan inte kunna vara där och skydda dem måste vara ännu värre än att orka sig igenom eländet tillsammans...

Fortsätt kämpa och vara stark för dig och dina barn! KRAM

Äntligenfri

Idag är det lågtryck i min stad och jag känner det i huvudet. Hela dagen har jag känt mig seg och tung i huvudet... Det påminner mig om mina dagen efter dagar och gör mig än mer tacksam över att jag inte gör så mot mig själv längre!
Tacksam för ännu en givande dag med barnen men tänker göra tidig kväll idag. Förhoppningsvis är hjärnan lite piggare imorgon men det avgörs inte av alkohol, just nu hänger det endast på vädret!
Ha en bra kväll!

Egentligen ganska härligt att kunna känna att man får vara trött, hängig och ha huvudvärk, utan att det beror på alkohol. Alltså får man känna sig både trött och halvsjuk, utan att ha fylleångest!! Aldrig mera fylleångest - aldrig mera rödvinsångest! :-)

Äntligenfri

Har haft en lugn och "tråkig" dag idag. Bra dag på jobbet, två av barnen sjuka men inget alarmerande, milkshake med barnen till mellis, lagat mat, tvättat och nu sängen. Skönt!
Måste säga att sk tråkiga dagar verkligen är underskattade!
Vad kan väl vara bättre än en lugn och stabil välfungerande dag?
Inget tjafs, ingen fylla utan bara lugn...
Livet består av berg och dalar, men inte varje dag, ibland är det bara flack mark och då kan man också njuta!
Hoppas ni andra också har haft möjlighet att ha det lite "tråkigt"...

konstnären

Tack snälla du. Jag har börjat sätta värde även på dom tråkiga dagarna. Dom kan vara fina dom oxså.
Inget tjafs här heller. Men mannen dricker. Men jag har lagt ner gnället, tjafset, ilskan. Känns lugnare.
Innan var jag sjuk av oro, kunde inte göra något för egen del, var som en fångvaktare. Nu får han vakta sig själv.
Skrev ett långt brev till honom igår eftersom vi kommer ihop oss när vi diskuterar. Skrev upp alla nackdelar med A.
Vad som händer med mig. När jag kom hem i går kväll satt han och grät med brevet i handen. Jag måste klara detta själv.
Absolut sa jag. Titta på mig jag fick ta mitt eget beslut. Bollen är hans.
Du låter så stabil nu kastellen och det glädjer mig. Vi har det lite likt, men vi har inga barn hemma dom har flugit ur boet.
Må bra
Konstnären

Gråter när jag läser om ditt brev till din man. Du är så himla stark Konstnären. Och jag håller med, Kastellen, du verkar så otroligt stabil nu. Jordnära med båda fötterna på jorden. Vi bra ni är båda två! :-)

Äntligenfri

Hej vänner!
Konstnären det verkar nästan som att vi gör samma resa just nu. Jag skrev också ett brev till min man förra helgen, innehållet var dock lite annorlunda men det togs väl emot.
Jag berörde inte så mycket hur hans drickande påverkar mig, tänker att det vet han redan..., däremot skrev jag en hel del runt hur jag uppfattar hans mående, mina egna insikter och om min kärlek för honom. Jag skrev också nåt i stil med att jag nu släpper taget om hans missbruk och att jag har insett förändringen måste komma från honom och bara honom samt att jag finns här om och när han vill ha stöd i det.
Jag orkar inte bråka mera, på ett sätt är det som att jag gett upp och då började livet komma åter. Underligt men så är det.
Jag skulle med lätthet kunna diskutera och ifrågasätta honom varje dag men jag ids inte, jag låter det bara rinna av mig istället...
Ibland lyckas jag inte och då väljer jag verkligen att vara tyst. Diskussioner och kommentarer i irriterat tillstånd är lika med att starta gräl, och igen jag ids inte...
Jag jobbar för sinnesro och då finns det inget utrymme för små eller stora tjafs!
Jag känner mig mycket stabilare men inser också att tillvaron är både ny och skör så jag jobbar för att det ska vara långsiktigt stabilt.
Jag ser på det som min egen självutveckling, mitt val, på mina villkor och förhoppningsvis inte anpassning till alkoholisten...
Just nu rullar det iallafall på. Det är oftast trevligt hemma, mycket på jobbet för närvarande och snart sommar ledig!
Jag ska vara ledig i drygt 8 veckor i sommar och det SKA bli ljuvligt!!
Idag har vi köpt blommor till altanen så nu återstår bara att plantera dom, och att komma ihåg att vattna dom...
Sov gott och vakna pigg! Kram

konstnären

Ja, våra situationer låter onekligen lika. Jag jobbar oxså för sinnesro, och det funkar bra nu.
Vara här och nu du vet, inga direkta planer utan just denna dagen.
Tror inte jag skuldbelade min man, däremot skrev jag 18 dagars drickan plus en veckas återhämtning
vad är det för liv. Alltså går det bort 25 dagar på en månad, och kvar finns ynka 6 dagar.
Han vet så väl vad det handlar om och hur sjuk han har blivit denna gången. Visst gråter hjärtat, men
jag skuldbelägger inte honom längre. Vet däremot inte hur det ska gå denna gång med abstinens och allt.
Ändå stänger jag av i detta tragiska. Måste det om jag själv ska överleva detta inferno som A-jävulen.
Jag har däremot blivit starkare i mitt eget beslut att inte dricka, jag blir rent ut sagt äcklad.
Hoppas dina fina blommor kommer att växa. Själv har jag två tomatplantor på balkongen som håller på
att explodera bara växer och växer. Och jag har verkligen inga gröna fingrar.
Konstnären

Äntligenfri

Jag gillar verkligen tomat plantor men lyckas tyvärr inte så bra med dom heller, kanske ett nytt intresse som jag borde "odla"...
Jag håller med dig om denna alkohol jävel! Trots det egna missbruket så är det svårt att förstå hur man frivilligt kan slänga bort sitt liv på att dricka! Vad är det för innehåll egentligen? Är det det man vill blicka tillbaka på, är det dom minnena man vill äga när och om man blir gammal?
"Vad har du gjort i ditt liv"?
-Jag minns inte, jag har mest varit full...
Nej tack inte för mig, jag vill minnas mina minnen och själv orka vara delaktig i att skapa dom!
Jag får kämpa lite idag för att hålla mig neutral. Har lite svårt att hantera den självcentrerade alkoholisten...
Försöker få mig själv att acceptera att det inte är någon idé att påbörja en diskussion utifrån mitt perspektiv. Det är bortkastad energi när makens perspektiv är whisky till kvällsmackan... Det blir liksom omöjligt att mötas i en diskussion då.
Ikväll har jag varit ut och ätit middag med underbara vänner, riktigt roligt i vanlig ordning! Jag kände mig snygg, pigg och glad över att vara nykter. Drack en n/a öl och massor av vatten och kommer må bra på jobbet imorgon!
Tråkigt att mötas av en drucken make när jag kom hem bara, i och för sig väntat men likväl en besvikelse särskilt eftersom han var hemma med barnen...
Han har övertygat sig själv om att barnen inte mår dåligt eller far illa av hans drickande om han bara visar dom att det är lugnt, att han har kontroll och kan dricka lagom...
Förstår ni mig? Idas ta ytterligare en diskussion med någon som lever sitt liv i så stor lögn inför sig själv!
Nej han får inte min energi idag heller, han har inte förtjänat den!
Blir bara mer och mer övertygad om att problemet är enbart hans att lösa! Det är helt och hållet han som måste inse, vilja och agera!
Jag är maktlös! Gud ge mig sinnesro!
Kram

konstnären

Jag kan oxså börja gråta när jag tänker på att sitta och handskriva ett brev till min man. Men jag måste
vara stark. I går ville han prata om det och sa att han inte hade nått sin botten. Jag förstod ingenting
för jag anser att den är passerad för länge sedan. Jag var nog själv, eller jag var så förljugen i mitt missbruk.
Det där starka går upp och ner men ingen ska få knäcka mitt beslut att inte dricka A. I går kväll höll jag på
att bli sinnes, då min s.k. väninna idkade telefonterror mot mig på fyllan. Ville bara försvinna bort från allt
som handlar om A. A står i centrum både hemma och överallt där man ska umgås. Nej nu låter jag så negativ. Upp-
ryckning konstnären. Mannen går på nedtrappning som han kallar det är rädd för att bryta tvärt med abstinens och
andra farligheter.
Roligt att det går så bra för dig, man kan väl säga att jag har gått från heltid och mer där till, till att jobba
halvtid med Alkoholen. Och det gör jag dag för dag för det är det värt.
Fin fredag önskar jag dig
Konstnären

konstnären

himla stark kastellen. Sitta ute med vänner och äta och dricka vatten. Fasen alltså vad starkt.
Nej inte ids man ta flera diskussioner under påverkan av A. Mannen skulle börja någon form av samtal
sent i går kväll. Orkade inte lyssna stängde av all ilska och tog en bok och försvann in i sovrummet.
Hörde hur han suckade i köket. Men jag har bannlyst diskussioner när han är full.
Men jag saknar så den han egentligen är, min goda snälla generösa man som är borta just nu. Han går på
nedtrappning nu och det innebär 3 liter rosevin i går. Anser att då är man inte klar i huvudet för reda i problem.
Gud eller vem det än är, jag är atetist har jag ingen hjälp av. Man får göra jobbet själv med sig själv.
Men jag är så himla glad över min egen nykterhet den är guld värd.
Bra ord du skrivit, nej han får inte min energi idag heller för han har inte förtjänat det.
Idag blir det lite jobb
Kram till dig Konstnären

SuzyQ

när det blir så överväldigande mycket. Jag kan utan problem ta ett glas eller två utan att för den skulden dricka tills allt är slut. Jag har massor med fina viner hemma, whisky, rom, vodka mm. Inga problem. Min man har inte heller några problem med för det mesta MEN när han druckit en fredag och lördag kväll så kan han gå upp en söndag morgon, utan att tänka, och dricka sprit redan före frukost. Sen är han igång. Nu har han hållit på i 16 dagar i streck. Det har varit fruktansvärt jobbigt, stressande och smärtsamt.
Idag äntligen är det över. För den här gången. Igår snodde han småflaskor med whisky som jag gömt undan för att ha till vänner eller gäster. Men mer blev det inte. Han rör inte mina dyra viner som tur är men ett stor förråd som jag gömt i garaget hade han hittat tidigare i veckan och det är nu tomt. Så tråkigt.
Han fick två insomningstabletter igår kväll och sov faktiskt nästan hela natten och idag har han spytt och mått skit. "Nu har till och med jag fått nog" sa han i morse när jag gick till jobbet. Jag har köpt Resorb och blåbärsdryck åt honom och fast han är likblek, snurrig och helt matt så är han på väg att bli nykter, till slut.
När han är nykter så är han världens bästa. Så hur ska jag göra med livet? Har det gått för långt den här gången? Kommer jag att vekna? Vill jag? VAD vill jag?
Suck, vad du kämpar och jag kämpar och alla andra stackars kvinnor där ute. Det är för svårt det här. Gud hjälpe oss.

Skickar stora varma kramar till dig!

Äntligenfri

Vet inte vad jag ska skriva men känner att jag behöver att inte känna mig ensam just nu, behöver lite styrka och känna gemenskap.
Idag är jag inte så stark. Har misslyckats totalt med att hålla mig neutral, maktlösheten blev för stor...
Maken har druckit några kvällar den här veckan, det tär på mig även fast jag försöker att inte låta det påverka mig.
Idag var vi på stan och jag kände mig stressad, hade svårt att slappna av och ha trevligt, svårt att vara i nuet. Hade en krypande känsla av att det skulle bli dricka idag och det sabbade min sinnesstämning.
Jag gick hem i förväg och maken skulle hämta ut pengar och komma sen. Misstänkte självklart vart det skulle bära iväg, insåg att det stämde när han dröjde och förstod att jag hade rätt när jag sökte honom och han sa att han var och kollade till båten...
Detta var mitt på dagen och vi skulle äntligen fixa med blommorna färdigt, spola av altanen från pollen och fixa och dona.
Så förbannat själviskt!!!!!!!@@@@@@
Jag blev arg och sa nåt i stil med "vad i helvete"!
Kanske inte den bästa av kommentarer när han står sprit stinkande framför mig på gården men allvarligt, vad i helvete!
Jag kommer aldrig att förstå mig på hur en alkis hjärna fungerar! Oavsett hur mycket jag än druckit och hur jag än har betett mig så har samvetet aldrig lämnat mig. Jag har plågats och våndats över mitt agerande och många gånger försökt förändra situationen.
Maken visar tvärtom ingen vilja alls till förändring, inget dåligt samvete och absolut ingen som helst insikt om hur mycket hans drickande skadar familjen. Han uppträder som att han är nöjd med sig själv och uttrycker att allt som är dåligt beror på mig! Dessutom är jag psykiskt sjuk som inte kan kontrollera mitt humör idag...
Det är på gränsen till skrattretande! Hur orkar någon leva i en sån förljugen tillvaro?
Jag hade påbörjat att plantera blommor men lämnade skiten (och maken) på gården, tog mina barn och drog!
Maken började genast ringa och smsa om att jag inte hade rätt att fara iväg med lillan utan att meddela vart jag for, skuld över att jag lämnat blommorna ute och vem skulle ta hand om dom (vem fan bryr sig, kasta skiten) hot om att kontakta min pappa (varsågod) och kommentarer om att jag är självisk, psykiskt sjuk mm. Jag svarade inte...
Jag har tillbringat dagen med mina barn, vi har shoppat, badat, fikat, ätit ute och hälsat på hos vänner. Riktigt trevligt faktiskt!
Maken hotar med skilsmässa i vanlig ordning (okej) och har uppenbarligen fortsatt sin fina dag med att dricka samtidigt som han varit med sin lojala 9 åriga son. Han inbillar sig att sonen inte far illa men garanterat känner han också att pappa luktar sprit, det stinker nämligen lång väg och hur kul är det?!
Nu ligger han avsmullen i soffan men säger jag något om det imorgon så beror det på att han är trött eftersom han gick upp med lillan imorse...
Som sagt, idas ta en diskussion!
Jag känner mig inte ens upprörd bara less och jävligt mätt! Ursäkta mina svordomar men det känns lite bra att få svära just nu.
Faktiskt så känner jag mig en aning likgiltig också, typ sup så mycket du vill men lämna oss andra ifred! Jag bad honom att avlägsna sig idag men han bara fortsatte med sitt gapande om hur dum och dålig jag är, därför drog jag.
Han förminskar sig själv med det här beteendet. Jag har verkligen sett upp till honom, högaktat honom, men nu tycker jag att han är en liten människa. Jag förlitar mig inte ett dugg på honom utan räknar med att jag behöver fixa det mesta själv, lättare så.
Beteendet hos alkoholisten är mycket likt som ett litet barn, trotsigt och fokus på jaget.
Det är min man det, som ett litet barn...
Aldrig att jag vill bli som honom, jag är nykter och tänker så förbli!
Kram