Känner att jag måste få skriva av mig här. Och kanske få en del tips och råd av er...
Sitter här inne i lägenheten, solen skiner ute och jag har dragit för gardinerna. Det är så varmt i längenheten och jag vill bara ha mulet väder ute och regn. Är sjukanmäld sen igår. Vaknade än en gång upp bakis/full på en väns soffa. Efter en vanlig middag då man som normal skulle gått hem efter kaffet och desserten så slutar inte jag där. Vi drack tills det inte fanns mer kvar. Det är så mitt drickande ser ut. Jag är medveten om det och tänker alltid nu ska det inte bli så här men än en gång vaknar jag upp och förstår inte vad som hände. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Jag fylls av självhat och ångest varje varje gång. Mitt liv blev inte som jag hade tänkt mig. Känner mig misslyckad. Efter ett samboförhållande på 5 år utomlands med bara fest fest fest så sitter jag här nu 36 år, bor i en hyres etta, har jobb men ingen direkt karriär, inga barn, och känner att jag absolut inte har någonting... Men det har jag ju jag har vänner, familj, jobb och jag är frisk. Träffade en kille för ett tag sen som jag blev väldigt intresserad av men till slut hörde han inte av sig mer, skrev att han tyckte jag hade alkoholproblem och vill inte träffa någon med det. Det tog hårt. Har hållt på så här sen jag började dricka i tonåren. Att ALLTID dricka för mycket. När jag väl börjat kan jag inte sluta. Har gått på antabus, pratat med KBT terapeut osv osv och nu känner jag att jag inte vill mer! Men det är en sorg. Att inte dricka vin, det hör ju till i alla sociala sammanhang. Jag tänker alltid att jag måste sätta en gräns men det går ju aldrig...