av Annasofia

Känner att jag måste få skriva av mig här. Och kanske få en del tips och råd av er...
Sitter här inne i lägenheten, solen skiner ute och jag har dragit för gardinerna. Det är så varmt i längenheten och jag vill bara ha mulet väder ute och regn. Är sjukanmäld sen igår. Vaknade än en gång upp bakis/full på en väns soffa. Efter en vanlig middag då man som normal skulle gått hem efter kaffet och desserten så slutar inte jag där. Vi drack tills det inte fanns mer kvar. Det är så mitt drickande ser ut. Jag är medveten om det och tänker alltid nu ska det inte bli så här men än en gång vaknar jag upp och förstår inte vad som hände. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Jag fylls av självhat och ångest varje varje gång. Mitt liv blev inte som jag hade tänkt mig. Känner mig misslyckad. Efter ett samboförhållande på 5 år utomlands med bara fest fest fest så sitter jag här nu 36 år, bor i en hyres etta, har jobb men ingen direkt karriär, inga barn, och känner att jag absolut inte har någonting... Men det har jag ju jag har vänner, familj, jobb och jag är frisk. Träffade en kille för ett tag sen som jag blev väldigt intresserad av men till slut hörde han inte av sig mer, skrev att han tyckte jag hade alkoholproblem och vill inte träffa någon med det. Det tog hårt. Har hållt på så här sen jag började dricka i tonåren. Att ALLTID dricka för mycket. När jag väl börjat kan jag inte sluta. Har gått på antabus, pratat med KBT terapeut osv osv och nu känner jag att jag inte vill mer! Men det är en sorg. Att inte dricka vin, det hör ju till i alla sociala sammanhang. Jag tänker alltid att jag måste sätta en gräns men det går ju aldrig...

anonyMu
sön, 2014-06-15 - 06:55

Fantastisk att du klarade av Köpenhamnsresan! Bra gjort! Jag vet inte riktigt hur jag hade klarat det...

Hur nära står du de här tjejerna? Är det typ bästis-nivå? Om det är väldigt nära OCH att de vet att du inte kan dricka utan att däcka OCH att du vill (har!) slutat - kanske du skulle våga dig på att prata med dem? Om det är riktiga vänner, så kommer de att stötta dig. Eller hur? Då kanske de tänker efter och kan hjälpa dig att inte hamna i frestande situationer? Du behöver ju inte säga allt, om du inte vill, men tillräckligt för att få stöd?

Förstår vad du menar med att inte kunna säga aldrig mer. Jag har inledningsvis tänkt att jag inte dricker "tillsvidare". Det kan hjälpa.

Bra jobbat i alla fall. Och vi alla har gjort så mycket dumt på fyllan...

KRAM

Annasofia
sön, 2014-06-15 - 14:31

Tack Muränan. Ja det kändes skönt att vakna nykter imorse! God frukost, nyhetsmorgon och lite solande på gården. Ikväll blir det grillning i parken. Blir inte svårt då inget systembolag är öppet... Jag är så fast besluten nu har inte känt så här innan..
Jo de är mina bästa vänner och jag reser till Bali med dem om 2 månader. Vill inte säga för mycket än. Har redan sagt sååå många gånger att jag inte ska dricka mer. De känner mig så bra. Vill först starta med att inte dricka några gånger. Nästa gång blir på fredag, midsommarafton.
Ja tillsvidare är bra..

Hoppas du har en skön söndag! KRAM

Annasofia
ons, 2014-06-18 - 09:40

7 dagar utan något vin.

Så mycket som jag har festat i mitt liv så räcker det för en hel livstid. Jag har festat färdigt. Jag har redan konsumerat vin för en hel livstid och en till kanske. Det känns bra just nu. Och det är ju bara nuet som räknas. Jag äcklas när jag tänker på hur jag har betett mig. Så vidrigt... Så mycket det där vinet har förstört. Dag för dag. Ville inte vara bakis någon mer gång, vill inte känna ångest och självhat mer. Vill bara må bra, jag är värd det.

anonyMu
ons, 2014-06-18 - 14:15

Grattis till veckodagen!! Bra jobbat!! Fortsätt på detta sätt så kommer det gå bra!

Förstår hur du känner. Vi har alla gjort en jäkla massa dumma grejer på fyllan. Gjort illa oss själva och andra. Men nu kan det bara bli bättre från här!

KRAM

Annasofia
tors, 2014-06-19 - 22:53

Det är det som är så skönt med detta forumet. Vi alla har gjort något dumt på fyllan, inte bara en gång utan de flesta gånger det är ju därför vi är här. Önskar dig en fin och alkoholfri midsommar. Kram

Annasofia
lör, 2014-06-21 - 09:12

Skrev precis hur mycket som helt och allt försvann. Jaja! Nykter midsommarafton, första någonsin. Fixade mat hos vänner. Där dracks det rose men jag tog kaffe, läsk och Loka och senare ett glas rose alkoholfritt, chill out. Helt ok! Fick ett överraskande samtal som jag kunde glädja mig åt hela dagen... Hemma i soffan följde inte med de andra vidare ville ta det lugnt och mysa hemma bara ska jobba hela helgen. Fantastisk känsla att inte vakna upp bakis, skakis!!!!11 dagen nykter:-)

JmT
lör, 2014-06-21 - 09:41

men man..
Druckit konstanst sedan 18 års ålder.
Varit nykter i 6 veckor och allt känns så bra.

Har också ex som brytit upp p.g.a alkoholen men är nu gift och har barn.

Gjort bort mig väldigt ofta, bett om ursäkt och sagt att det inte ska hända igen o veckan efter så upprepas samma sak, som ett ekorrhjul..
Vecka efter vecka, år efter år.

Men nu är det slut på det och en nykter sommar väntar.
Senaste nyktra sommaren var 17 år sedan, de dagar man hade sommarlov.:-/

Lycka till du med,

Nyfiken i en strut över ditt glädjande samtal.;-)

Roses123
tis, 2015-03-03 - 01:17

Hej. Jag är en tjej runt 20 års åldern. Sedan jag var 15 har jag druckit mig väldigt berusad vid fester och krogar. Jag har kunnat klara av gymnasiet med topp betyg och något år i läkarutbildning. Jag har klarat av att va nykter i månader under plugg för att jag har låtit bli att gå på fester. I de flesta andra sammanhang då jag har druckit så har allt gått åt skogen. Jag har hamnat i farliga situationer,blir utnyttjad och tappat förtroendet och sårat min familj. Men nu har när jag bara arbetar och har tagit paus från studierna så har det börjat bli värre. Jag har mer fritid och mer tid att festa. Detta har gjort att jag hamnat i en dålig bana igen. Och samt känner grov ångest efter varje utgång och fest. Eftersom jag har gjort helt omoraliska saker som jag skulle aldrig göra annars och blivit utnyttjad av slisk. Samt att jag går och sjukanmäler mig o riskerar tappa jobb jämnt. Jag har nu bestämt mig att för att vara nykterist för jag tycker att jag så mycket bättre då. Ändå med den vetenskapen så lyckas ja jämnt falla tillbaka. När jag väl bestämmer mig för det. Aja ja få se hur länge de håller. Nu senast gick det några veckor innan jag tog ett glas igen och lyckades sluta efter det. Men veckan efter då jag tänkte att jag har fått ett grepp på de här, så blev det för många glas och det spårade ut igen. Och nu sitter jag med en jävlig stor ångest igen. För trodde jag att det hade med mitt umgänge att göra, men under en viss tid börjar jag tro att de är lite både och:/

MåBättre
tis, 2015-03-03 - 09:25

Hej roses123,

Googla på Josefin Dahlberg, chefredaktören på bloggen modette. Kanske kan hon ge dig lite inspiration? Hon skriver om sitt problem i sin blogg men sedan har hon även pratat om det på nyhetsmorgon i TV4.

Starkt av dig att reflektera över detta i sån tidig ålder. Kom ihåg att det är du och endast du som bestämmer hur du vill leva ditt liv.

Lycka till!!

Moa92
mån, 2018-09-03 - 13:14

Jag har sedan jag precis fyllt 15 varit med om flertal övergrepp och misshandel.
Jag har alltid sen jag var 8 år haft sömnproblem och började bli väldigt deprimerad vid 10 års ålder.

Ibland undrar jag varför en blir deprimerad när en iaf har familj runt sig som älskar en?
Jag vet nu varför jag mår dåligt. Det är en konsekvens av alla trauman. Men att känna sig otillräckligt och dålig i så tidig ålder är ett enda mysterium förutom mina små paralleller. Jag har adhd och har alltid tyckt och känt mig annorlunda. Försökt passat in i detta fyrkantiga samhälle där en sätts i utanförskap pga olika förutsättningar.
Jag började dricka tidigt.
Jag tog min första öl vid 8 års ålder. Från klass fem har jag alltid haft någon form av alkoholintag och sedan 7an har jag festat så jag blivit full och okontrollerad.
När jag blev våldtagen av min brors vän, precis samma vecka som jag fyllde 15 har det vara blivit mörkare och mörkare.
Nu, 11 år senare sitter jag och väntar på att möta mitt ex i rätten som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Jag var en smutsig hora varje dag, hemma och i folkhögskolan. När jag åkte och höll tjejgrupper och workshops. När jag tittade åt fel håll. Bara genom att jag andades. Där emellan har några övergrepp skett.
Och alltid när jag varit full.
Då kanske många undrar, varför fortsätta dricka om du är rädd för att hamna i samma sits igen?
Jag har inte känt mig hemma i min kropp sedan jag var liten, och mitt sätt att dricka är en flykt ifrån mig själv. Samtidigt som jag mår väldigt bra efter några glas, så omfamnar snabbt mörkret mig och jag vill dricka så jag försvinner. Det ända som faktiskt räddar mig är min hund. Men hade jag inte haft honom hade jag inte funnits kvar.
Just nu sitter jag med skuldkänslor pga att jag nyligen blev sjukskriven i några veckor pga ett nytt övergrepp. Jag tog steget och följde med i lördags på en dagskonsert och vet att mina kollegor sett mig där och tänker att en kan festa men inte arbeta. Hur förklarar man att ens drickande är en hemlig destruktiv flykt ifrån ens problem och lidande?
Att alkoholen får en att inte bryta ihop i några minuter? Men att sedan försöka samla sig efter samma misstag efter misstag. Att bli full.

Tack för att jag fick dela med mig.