När man förstår att det är på väg att gå åt helvete men fortfarande kör på. Då skulle jag säga åt min vän: Stanna biljäveln för fan och kliv ur. Ställ dig och spy i dikesrenen. Ja, jag kan vara våldsamt odiplomatisk beträffande andra. Tror att jag tolererar mina tillkortakommanden och tål inte andras. Hur kan nu detta komma sig? Man kör på den här vägen och har ingen odiplomatisk polare. Man är bara duktig på att hålla käften och gömma undan sig själv. Passerade jag en stoppskylt precis? Nämen, det gjorde jag väl inte. Jag sitter ju i ett fordon som bara går och går. Man fattar att det är på väg att gå åt helvete men det är så bekvämt samtidigt. Livet gjorde för ont och här har jag satt mig i en stor och tung långtradare. Låt mig få vara ifred. Låter det bekant för någon?