av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

santorini
ons, 2014-06-11 - 15:58

Känner bara att jag måste skriva det. Firar 2-årsjubileum idag, genom att inte fira kan man säga. Det går bra utan att behöva korka upp nåt ens. Det kanske känns jobbigt för er som ännu är i början och kämpar men samtidigt är det väl också bra att få läsa att det går att sluta. Jag har också varit på botten av förnedring och skam och jag har klättrat upp. Det är svårt att tro i början men det är så otroligt skönt att slippa alkoholen helt och hållet. Det är svårt att förklara frihetskänslan, jag är faktiskt nästan dagligen fortfarande tacksam att jag slipper. När jag tar bilen på morron och inte behöver vara rädd för poliskontroll. Jag luktar inte bakfylla, jag behöver inte oroa mej för att nån ska ringa sent och höra att jag sluddrar en vanlig måndagkväll. Jag är fri, det kan inte beskrivas på annat sätt. Välkomna till friheten!

konstnären
ons, 2014-06-11 - 16:06

Jättestort grattis till dig. Fantastiskt. Själv är jag nu uppei 9 månader och det är så skönt.
Man har en annan frihet nu och själen mår bra. Blev glad att höra ifrån dig.
Ha en underbar kväll
Konstnären

viktoria
tors, 2014-06-12 - 19:24

Varmaste tankar och ett grattis till dig Santorini! 2 år som nykter, ett fantastiskt jobb du gjort. Du har all min respekt och beundran, hatten av och stor kram/Victoria

santorini
tors, 2014-06-12 - 20:01

Det värmer att kunna vara en förebild, tack. Det har inte alltid varit så. Jag var ingen bra förebild under de sista åren innan jag gav upp alkoholen. Men det var då och nu är det en annan tid. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla som kämpar och tror att det är hopplöst ska komma hit till denna punkt. Så här med facit efter två nyktra år och den tredje sommaren på gång så känns det förunderligt enkelt. Faktiskt självklart. Vad höll jag på och strulade för? Men jag vet ju att det är den kapade hjärnan som kämpar för sitt. Men nu har den gett upp och det är väldigt enkelt och skönt. Det var längesen jag hade nån tanke på att det skulle vara gott med ett glas. Så håll ut och det går lättare. Det vet många här, m-m, konstnären, viktoria, adde m.fl. Ha en skön sommar!

Pellepennan
fre, 2014-06-13 - 23:03

att läsa ditt inlägg och att du ibland tittar in. Ja du Santorini, stort grattis till att enkelheten infunnit sig. Och samtidigt har du hela tiden varit ett stöd för många. Jag gillar din rättframma sanningssägarfilosofi. En riktigt fin tredje nykter sommar till dig, jag ska försöka njuta av min första ;-)

//PP

santorini
fre, 2014-08-01 - 11:49

I've dealt with my ghosts and I've faced all my demons
Finally content with a past I regret

For once I'm at peace with myself
I've been burdened with blame, trapped in the past for too long
I'm movin' on
At last I can see life has been patiently waiting for me
And I know there's no guarantees, but I'm not alone
There comes a time in everyone's life
When all you can see are the years passing by
And I have made up my mind that those days are gone
I'm moving on

En sång med Rascal Flatts som uttrycker vad jag känner. Slutit fred med mej själv och mitt förflutna. Ingen mening att gräma sej över åren jag inte levde fullt ut, inte hade det liv jag ville. Nu har jag det. Jag har gått vidare.

santorini
tors, 2014-08-14 - 09:58

Läste att skådespelaren Robin Williams är död, troligen självmord. Efter att ha varit nykter i 20 år tog han ett återfall som varade i tre år och sökte sen hjälp. Antagligen misslyckades det. Återigen är detta en påminnelse för oss hur starkt vårt missbruk är. Vi får aldrig inbilla oss att vi är botade, säkra, kan dricka lite nån gång. http://www.alcoholismrehab.org/alcoholism/robin-williams-battled-alcoho…

För egen del mår jag otroligt bra. Två år och, ja när jag tänker efter så blev det två år och två månader häromdan, jag har annars slutat räkna. Kom just hem från en resa med vänner. Det är så självklart för mej, och dom, att jag beställer in bubbelvatten. Jag känner absolut ingen längtan efter alkohol, ingen avundsjuka när andra dricker vin. Det är nog en av grunderna, att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Ibland gör jag galna saker, gör bort mej, säger nåt knäppt, men jag vet alltid nu att det är på nyktert huvud. Jag minns vad jag säger och gör och det kommer från den jag är, inte min av alkohol förändrade personlighet. Jag är jag i alla lägen. Och jag trivs så mycket bättre så här.

Akvariet
tors, 2014-08-14 - 11:50

Vad glad jag blir när jag läser att du mår otroligt bra och att det är självklart både för dig och omgivningen att du inte dricker. Inspirerande för mig som inte kommit så långt och våndas inför situationer och personer förknippade med alkohol. Tack för dina ord. Jag är glad för din skull.

Promille
tors, 2014-08-14 - 15:32

Jag tror, som du skriver Santorini, att en stor del ligger i att inte tycka synd om sig själv att man inte kan dricka. Kanske istället se det som en förmån. Jag behöver inte dricka. (Dock sagt av en som är mycket ny i sin nykterhet.)

santorini
sön, 2014-09-14 - 18:25

Det är ett hett och återkommande ämne. Har läst i LillPers tråd där mic99 skriver om sitt numera hanterbara drickande och Ebba som har annan åsikt. Jag väljer att skriva min syn på detta i min egen tråd. Först ska jag säga att jag håller helt med Ebba. En alkoholist kan inte lära sej dricka kontrollerat, inte på lång sikt. Det är min åsikt och den styrks av många exempel. Att det sen kan finnas undantag, okej, men varför ta risken att man inte hör till den lilla procenten.

Jag har just läst Per Holknekts bok "1960-2014". Han hade varit nykter i nio år och nio månader när han tog två glas vin en kväll. Det gick bra ganska länge men sen blev det mer och mer och så var han fast igen. Alkoholist med allt vad det innebär av lögner, svek och självbedrägeri. I hans fall också otrohet som kostade honom hans äktenskap. Jag har stor respekt för hans ärliga och raka berättelse. Läs gärna den. Hans historia kan vara en ledstjärna ifall man tror att man kan lära sej dricka.

Själv har jag slutat flera gånger och fallit tillbaka på grund av just den idén. Första gången höll jag upp drygt ett halvår, sen skulle jag på en resa till Grekland och tänkte göra undantag just på semestern. Gick inte. Det tog flera år innan jag lyckades sluta igen.

Så nytt beslut efter en nyårsafton då jag ramlade och bröt tummen och slog upp ena ögonbrynet som fick sys med sju stygn. Blåtira i två veckor. Den gången var jag fast besluten att det var för gott men efter nästan ett och ett halvt år fann jag mej överrumplad av en situation där jag stod med ett glas champagne i handen och visste inte hur jag snyggt skulle komma ur det. Hade då ännu inte varit öppen med min nykterhet. Jag drack champagnen och det gick ju så bra så efter nån månad tänkte jag precis som så att det går ju bra att dricka måttligt nångång. Precis som Holknekt beskriver i boken så blev det snabbt mer och det blev mer än tidigare. Oftare och mer och snabbare utför. Det tog fem och ett halvt år efter det att på nytt få kraft att sluta. År fyllda av skam och ångest efter blackouts och olika tillbud. År då jag började dricka var och varannan kväll, då alkoholen blev det viktigaste i mitt liv trots att jag avskydde det. Till sist nådde jag ändå min verkliga botten och i början av juni 2012 tog jag mitt sista glas alkohol. Det blev en fråga om att välja livet eller ge upp allt annat för vinet, så kändes det, och jag lyckades sluta. Skillnaden nu är att jag i grunden inte vill dricka. Jag är färdig med det. Visst har jag ändå kämpat med sug i början men min inställning har hela tiden varit att detta är för gott och det är mitt val. Jag har inte tänkt en dag i taget utan nu är det nog. Och det har passat mej. När jag ser tillbaka på tidigare nyktra perioder och återfall så ser jag att jag inte var helt redo då. Det fanns nån bakdörr öppen.

Det kommer tillfällen då spåren i hjärnan säger att det skulle vara fint med lite vin men då kan jag ta exempel av alla dom som gått före. Där är "kändisarnas" berättelser till hjälp. Dom som slutat och dom som tagit återfall och slutat igen.

Mitt recept på varaktig nykterhet är att acceptera att jag har druckit mej till ett beroende. Jag är en beroendepersonlighet och jag kan inte dricka måttligt. Jag känner att jag har ett annat beteende än mina vänner. Jag skulle aldrig sätta korken på flaskan och ställa undan den. Jag tycker två glas vin är bara skräp, då kan det lika bra vara om jag inte får hela flaskan. Acceptera att det är så här och sluta tycka synd om mej för att det är så. Det finns betydligt värre saker i livet än att inte få dricka alkohol. Och faktiskt, jag har aldrig mått så bra som de senaste två åren. Jag får så mycket mera gjort och jag vet alltid vad jag gjort också.

mulletant
sön, 2014-09-14 - 18:42

att läsa ditt inlägg, klokt som vanligt. Insiktsfullt! Skrev i morse (i ett av mina numera ganska sällsynta inlägg) att jag kom ihåg dig igår när jag först såg Holknekt på TV och sen hörde honom i radio. Jag minns att du nämnde honom flera gånger och kanske det var du som talade (skrev) om att göra en holknektare. Härligt att det går bra för dig - nåt annat hade jag inte trott heller (även om vi vet att A är listig, falsk och stark).
Ha det så gott! / mt

santorini
sön, 2014-09-14 - 19:08

kul att se dej också. Jag brukar titta in här ibland. Jo jag är sjukligt intresserad av Holknekt, hehe, jag kallade det nog att göra en Holknektare. Jag slutade dricka veckan i samma veva som han kom på löpsedlarna för sin otrohet mot Lena Ph. Innan dess hade han en ledare i sin tidning Miss World där han skrev att han börjat dricka igen och att det gick bra och redan då blev jag misstänksam. Jag har aldrig trott på att man kan lära sej dricka måttligt när man är missbrukare och i sin bok erkänner han att redan då han skrev detta så visste han att han drack fel och för mycket. Kanske jag kan släppa honom nu :)

anonyMu
sön, 2014-09-14 - 21:54

Tack för ditt inlägg Santorini. Tack för att du delar med dig. Tårarna rinner just nu.

Är så rädd för att trilla dit. Har inte tagit något återfall, utan varit nykter sedan 1 juni. Jag vill verkligen inte dricka och det går ju bra. Men jag är ändå livrädd - litar inte på mig själv...

Tack igen för att du delar med dig!

konstnären
mån, 2014-09-15 - 07:33

Det du skriver santorino är sanning i mitt fall. Gud vad jag känner igen mig, dom där försöken och varje gång föll jag lite djupare. Tog lite tid innan jag fick upp ögonen och nu vill jag verkligen inte ta tillbaka det gamla livet. Kan rekommendera Benne Haags bok, Makt Mod och Motstånd, han gick fullständigt i botten, som jag gjorde.
Ha en fin måndag santorino
Kram konstnären