Har haft ett förhållande (från och till under 1½ år) med en kille som kommit långt i sitt missbruk. Det tog slut mellan oss för bara en dag sen. Vi bor på olika orter och träffas som bäst varannan helg, men ibland har det gått nästan 2 månader mellan gångerna. Redan efter första dejten märkte jag att han hade stora problem med alkohol. Han drack mitt i veckan, stupfull med minnesluckor i stort sett varje gång. I början var han jättecharmig, omtänksam och smickrande kommentarer. Han fångade in mig, likt en fisk med mete på kroken. Efter ett tag kom bråken...tjafsen. Han blev sur för att jag inte ville ha sex lika mycket som han...(han ville ha sex 5-10 ggr varje dag)...han sa att jag var en jävla idiot. Så kom det andra tjejer in i bilden...han söp till när vi inte träffades och stängde av mobilen på små-timmarna, för att sen knäppa på den igen nån gång på eftermiddan dagen efter. Då skrev han att batteriet hade dött på kvällen osv...alla möjliga ursäkter. Han får vansinnesutbrott och elakheterna haglar...för typ ingenting. Sen en minut senare kommer ett sms med orden "jag längtar efter dig älskling". Droppen kom nu, för tre veckor sen. Då var han på en festival, som skulle hålla på i två dagar. redan första dagen drack han sig så redlös så han hade ramlat och slagit i bakhuvudet, svimmat av liggandes på marken. När ambulanspersonalen kom, så hade han knappt nån puls. Det var rena turen, sa dom att han klarade livhanken. Men såklart, han fick sova ruset av sig i en fyllecell. Detta borde ha fått honom att vakna till. Men han fortsätter bara att dricka...i stort sett varje dag är killen full! Han tar båten ut på sjön, ensam mitt i natten...jag bävar för vad som händer ifall han trillar i vattnet då...hans syskon och pappa vet alla om hans problem, men han vänt honom ryggen. När hans pappa bad honom att söka hjälp för sitt missbruk så sa att till sin pappa att dra åt helvete...och så fortsätter han sitt hejdlösa drickande. Han blir våldsam och hotfull, har haft med polisen att göra ett flertal gånger. Vad kan man göra? Är det försent för den här killen, eller finns det hjälp att få?

Klipp på studs och bry dig inte om hur han lever sitt liv i fortsättningen.Han har alla chanser att efter varje fylla tänka till och gå en annan väg,men han gör det inte.
Han har trots att han gjort dig illa under denna korta tid redan fångat in dig hårt.
Du har säkert känslan att om jag inte ser till att han blir räddad,vem ska då bry sig.
Men han har faktiskt sitt eget jag kvar som kan rädda honom.
Det finns socialarbetare poliser och annat som ska ha kontakt med denna kille,inte du som anhörig i detta läge.
Han är en fara för både sig själv och andra.

Allt det jag skriver vet du förmodligen redan om.Rädda dig själv och lägg all din kraft på att klara att bryta även om du säkert på många plan vill stanna kvar och vara ett stöd och hjälp om utifall att han kanske tar tag i sitt liv.Men släpp den tanken.
Denna man har en lång väg att gå innan han kan leva i en sund relation med dig.
Om du måste göra något för ditt eget samvete.Vänd dig till alkoholrådgivning i någon stad nära dig.Lägg fram problemet och hör vilken hjälp du kan få.
Skriv sen ett brev till honom och lägg fram alla fakta och klipp sen.
Tyvärr jag kan inte ge andra råd då han verkar direkt farlig för dig och din hälsa.

Linnsan

Tack för ditt raka, ärliga svar! Jag har gjort precis så som du råder mig till...jag klippte rätt av för ett par dagar sen. Jag skrev ett långt sms till honom, att jag inte längre kan ha det såhär, samt att han måste tänka efter innan det är försent...jag skrev till och med att han håller på att supa ihjäl sig :( Tyvärr...han svarade inte på det. Däremot skickade han ett "jag älskar dig" igår...men det svarade jag inte heller på, så. Jag ska ta kontakt med rådgivningen, och höra vad dom säger. Egentligen borde det väl vara hans närmaste släkt, pappa och syskon som tar tag i den biten, men dom vågar inte. Jag är inte rädd för den här killen, jag vågar. Men sen klipper jag...helt. Med vänlig hälsning/

kommer du precis som i stor sett alla andra här på forumet att vackla ordentligt i detta beslut.Vända och vrida och kanske låta dig bevekas ett par gånger innan du klarar att klippa totalt.Ingen vill ju se en människa man bryr sig om gå under.
Men ju starkare du är,desto tydligare är du mot honom och finns det då ett uns av förnuft så griper han i detta halmstrå som är du och försöker ta sig upp ur dyn.Men ger du efter,veknar accepterar då drar du ut på plågan för er båda.Tyvärr..

Linnsan

Jodå..det är fortfarande slut mellan oss. Det har väl gått 2 veckor sen jag bröt, rakt av. Jag lever mitt liv, utan ont i magen, känna oro och bli väckt mitt i natten av hans telefonsamtal och sms. Fast ändå känns det inte riktigt bra...jag trodde nog i min enfald, att han skulle inse allvaret och att jag gjorde slut (den slutliga konsekvenshandlingen) skulle få honom att vilja ändra sig. Inte ett ljud har jag hört av honom, inte ens ett "jag saknar dig mitt hjärta" har kommit i ett sms. Jag har kontakt med hans syster, fortfarande. vi stöttar varandra. Igår gick jag ut en sväng på stan med en kompis. Vi satt på en uteservering och tog en varsin öl och pratade. Sen kom det två sms från honom mitt i natten...elakheterna och hoten haglade...jag blev inte rädd och ledsen den här gången, däremot så uppgiven. Hur länge ska han hålla på? Han har inte insett ett dugg, han dricker och har inte en tanke på att sluta, eller ändra på sitt beteende. Han är 37 år, och har supit sen han var 18...och siffran på hur många gånger han hamnat i fyllecell går inte längre att räkna! Hur mycket sprit/droger klarar en människokropp innan den ger upp? Han är snart 40, men beter sig som en egoistisk, bortskämd 18-åring! Och jag har tänkt många gånger, att det är nog där han är, mentalt. Jag trodde att jag hade släppt taget om denna kille för ca 2 veckor sen...fast det har jag nog inte gjort, eller hur? Känner sån vanmakt och uppgivenhet just nu...

är man med jämna mellanrum när man ser klart och är i fas med sig själv.Men sen rullar stora känslovågen in.Då allt kanske bara var en dröm och inte så farligt och det där kan jag väl leva med osv.Sen att man låter sig påverkas av deras illamående och känner någon sorts ansvar eller skuld att det är på det här viset.
Så nej,klar blir du nog inte på ett tag än.Man inbillar sig att nuså,nu händer det grejjer nu fattar han.Men ack nej.Jag känner till tre förhållanden nära mig inklusive jag själv.Där mannen i fråga inte en enda gång vänt sig bakåt och tittat.Antingen är de för sjuka eller så har faktiskt polletten trillat ned.Ska jag vara med den där människan(vi) så måste jag låta bli.Det har jag minsann inte tänkt.
Det finns andra tjejer/alkoholen är viktigare.Det är ju det som är så surt att ta.Hur dum kan de bli innan hjärnan ramlar ur skallen på dom?Han är förmodligen på en 18-årings nivå trots att han snart närmar sig 40.Jag har hört att de som är beroende fastnar i den mentala ålder de var i när de klev in i beroendet,sant eller inte det får andra svara på.

Försök att behålla fokus på det du just radat upp här.Han är alkoholist,han verkar inte vilja ge upp alkoholen,han behandlar dig illa.Det är ju inte alls omöjligt att han snart veknar och börjar köra känslopjunk då hoten inte funkade.Var beredd på det och stålsätt dig för det,det är naturligtvis ännu tuffare att stå emot.

Linnsan

Tack Ullabulla, jag ska verkligen försöka stålsätta mig. Jodå, han har ju försökt med alla vackra, känsloyttringar...att han älskar mig och saknar mig...och att han vill träffa mig igen. "På ett villkor: sluta drick, var nykter" blev mitt svar. Han klarade ju inte av det...utan drack igen, en timme senare. Så mycket ville han alltså ha mig...not! Klart jag blev ledsen...det sätter sig ju i hjärtat, oavsett hur man blir ratad. Han uppför sig och beter sig som en 18-åring, helt utan förstånd känns det som...men vad händer när han fyllt 40?? Om han uppnår den åldern...hemsk tanke, men den finns där. Han dricker sig redlös varje dag...kan ta moppen och köra när han är stupfull (han har sagt att han inte ens minns att han körde hem..!), eller ta båten ut på sjön...ensam i en liten plastbåt. Ramlar han i är det kört...
Jag känner för han familj, hans pappa och hans syskon. Deras bävan inför det där sista telefonsamtalet. Jag vill inte vara en del av hans liv när det händer. Då skulle jag rasa helt...jag har ju min egen dotter att tänka på, min familj och allt annat som får mitt liv att fungera normalt. Varför ska jag hjälpa den här killen för?

Olivia300

Hej Jag är så orolig för min syster.
Hon är gift med en alkolist som det går snabbt utför.
Min syster fick reda på att hon har spridd cancer för 4 mån sedan
Fruktansvärd chock.
Hon håller på med starka medeciner för att kämpa imot cancern.
Samtidigt super hennes man konstant och vägrar lägga in sig.precis som om han har gett upp.
Min syster var svårt sjuk i lungiflammation .hennes man kom inte och besökte henne på sjukhuset fick ångestattacker.
Samtidigt säger han om det händer att min syster förlorar mot cancen ger han upp.
Igår skulle hon få resultat efter 6mån cellgifter och efter skifrröntegen av sin onkolog.
Hennes alkis till man hade lovar att följa med..fast fick en ångestattack en timme innan.Min syster fick gå själv till onkologen och fejsa detta själv.
Han super plus tar alla möjliga tabletter som antidepressiva kodein och vad som helst för att vara påverkad.
Vi behöver hjälp!!!
Min syster klarar inte längre prata och hjälpa honom.
Hon har mer än nog med allt hon går igenom
Jag vill att dom tvångsintar honom.
Han måste ha hjälp vad skall vi göra.
Hoppas på svar

Oj vilken tuff situation för din syster... och för dig som måste beskåda detta! Din systers man verkar inte tillföra/stötta din syster ett dugg när hon behöver honom som mest! Han borde flytta ut, åtminstone, tillfälligt tycker jag! Så hon får lugn och ro! Eller kan hon bo någon annanstans? Går det att förklara detta för hennes man om han är nykter? Är nog bäst att inte vara arg eller skuldbelägga utan bara försöka förklara att din syster behöver va ifred och ta hand om sig själv! Hur illa är det med din syster? Finns väl något som heter sjukhushotell där man kan bo tillfälligt. Kostar nog en peng för maten men inte dyrt som vanligt hotell. Kanske kan du förklara läget för hennes läkare och fråga vad han tycker. Styrka till dig <3