Första gången jag skriver här. Underbart forum där det inte florerar elakheter utan alla verkar så snälla och omtänksamma!!
Jag tillhör inte den som brukar skriva på nätet. Är nog för blyg, osäker och för stor integritet men jag känner att jag måste ändra mitt drickande innan allt går åt h-vete och jag behöver verkligen stöttning.
Har som de flesta andra testat alla knep att dricka mindre men hamnar alltid i gamla spår igen. Får minnesluckor varje gång! Jag kan inte sluta när jag väl börjar dricka. Dricker vin som om det vore saft. I onsdagsmorse/fm när jag vaknade var mina glasögon sönder. Jag har fått för mig att jag varit och ringt på hos grannarna som jag knappt känner och jag skäms och har ångest så jag kan DÖ!!! Idag när jag skulle ut fick jag stå o smygkika genom fönstret så de inte var ute. Herregud vad är det för liv? Hur lågt har jag sjunkit? Jag har alltid druckit för mkt men nu har det spårat fullständigt. Det ena blåmärket hinner inte försvinna förrän nya dyker upp när jag varit ute o ramlat omkull. Bor i ett ganska litet samhälle också så jag vill knappt gå ut i samhället för det känns som alla sett mig.
Jag har alltid varit blyg och sen har jag kämpat med ätstörningar hela mitt liv o då har ju vinet varit min (falska) vän.
Jag är så FRUKTANSVÄRT rädd att jag inte ska fixa det här. Jag är alltid stark i början när ångesten är som värst. Men SEN? Om en vecka? Är jag lika tuff då? Nä då har jag säkert tusen ursäkter att gå till bolaget. Usch, hur kunde det blir såhär...
Jag har bestämt mig för att gå på mitt första AA möte idag. Ett öppet. Jag har aldrig varit på det innan. Vad gör man där? Jag har ganska långt att åka, 6 mil tyvärr men jag måste. Måste ha hjälp,
Styrkekram till er alla!

Ebba

Vet du, Vi är många som vet hur ångesten du beskriver känns.
Den är inget man frivilligt borde utsätta sig för - ändå gör vi och har gjort det; gång, på gång, på gång.

Eftersom att vi har problem med alkohol.
Det får inte göras reklam för alkohol utan varningstext, eftersom att det verkligen är bevisat vad alkohol kan göra med människor.

Nicolina, du kanske inte tror mig men du kommer kunna må bra igen och gå på gator, rak i ryggen och utan att skämmas.

Jag blir så glad att du tänker prova AA!
Jag minns första gången jag tog mig till ett AA-möte, jag var så nervös, men jag hade nåt en gräns och hade inget att förlora, även om jag absolut inte ville att någon skulle se att jag gick dit.

Väl där, i en källarlokal möttes jag av kaffedoft, prat, skratt och tända ljus.

Jag bara: va?!
Det kändes så harmoniskt och varmt.
Ute var det kall vinter.

Mötet börjar, man sitter ner, någon (frivillig erfaren) håller i mötet.
Det brukar läsas ur AA's speciella bok.
Sedan får man dela om man vill.
Dela betyder att man får prata om det man känner, ungefär som i forumet här.

Varje möte går någon och låser upp lokalen och brygger kaffe och sätter på tevatten.

Det finns i många städer möten på olika ställen och lite olika slags möten.
Vissa möten kan vara med bara kvinnor, andra för bara män.

I en stor stad kan man prova sig fram.
I ditt fall, sex mil att åka, får du ta det som finns!

Folk på möten brukar bli så glada när en ny hittar dit.
Kom ihåg att alla en gång har varit Du; dvs gått på sitt allra första möte.

På slutet brukar en burk gå runt där man om man kan/vill får lämna ett litet bidrag i form av pengar. Tre kronor, en eller tjugo spelar ingen roll.

Dessa pengar används till att köpa värmeljus, kaffe, hyra osv.

Jag har inte varit på alla AA-möten som finns men så här har det funkat på dem jag har varit på.

Glöm inte: känns det inte bra på mötet idag, ge det en till chans.
Möten består av HELT VANLIGA MÄNNISKOR som har en sak gemensam: en vilja att sluta dricka, vara nykter och må bra.

Jag tycker att AA är något helt fantastiskt och önskar att flera vågar prova.

Gå dit och känn efter.

/ Ebba

Vickan69

Gemensamt med oss här är att vi har vett nog att inse att vi har problem och är värda ett bättre liv! Var stolt. Vi har som så många andra druckit av ett gift som gör att vi tappar kontrollen över våra hjärnor och förstör våra kroppar. Det värsta med detta starkt beroendeframkallande giftet är att det är tillåtet och ofta förekommande, vilket är helt sjukt egentligen.

Välkommen hit Nicolina och innan jag läst hela ditt inlägg och Ebbas fina så tänkte jag att du skulle må bra av en gruppgemenskap. Tror det är jättebra att pröva AA. Vad har du att förlora på att pröva några gånger??

Hoppas verkligen att du hittar en väg som får dig att må bättre!

Zelda

Hej Nicolina,
Ja, ångest är verkligen så,jobbigt, vad man sagt och gjort. Men tänker också, att som du är rädd för just nu, att du ringt på hos grannar och varit full, att om någon ringt på hos mig full, hade jag inte blivit sur eller sett ner på dom efteråt. Försök tänka snällare tankar om dig själv, alla gör fel som man ångrar, på ett eller annat sätt. Bara försöka göra kommande dagar bättre. Är själv ny här på forumet, 4 dgr nu för mig. Och för mig är det likadant, dagarna efter man druckit, är man så bestämd, men efter ett tag börjar man dividera med sig själv om man ändå inte kan dricka lite grann. Men för mig har forumet hittills hjälpt väldigt mycket, dels att förlåta sig själv, vi är många som gjort massa dumma grejer i fyllan, dels bli peppad av andras beslutsamhet. Önskar dig allt det bästa!

Nicolina

Det värmer otroligt! Å att känna att jag inte är ensam. Jag gick på mötet idag! Kan knappt fatta det själv! Blev till att köra 14 mil men det var det verkligen värt! Så ödmjuka människor. Jag är som sagt blyg o trodde aldrig jag skulle våga säga nåt. Men de ägnade stor tid att välkomna mig o alla berättade sina öden för mig å jag kände sån trygghet så jag delade lite av mig av bara farten! Ja, varför dömmer man alltid sig själv hårdast?! Det kommer nog ta några dagar för mig att smälta det här. När jag satt där kändes det som jag kom till insikt att jag faktiskt är alkoholist. Det ordet känns så otroligt laddat. Å jag blev så trött i själen o ville bara gråta. Jag som aldrig gråter inför andra! Men skönt! Så nu börjar väl en lång o tuff resa!! Imorgon blir dag nr3. Inte mycket men bättre än ingen. Tack för er fina stöttning! Nu kämpar vi!!

Ebba

Vad jag blir glad!!!
Fantastiskt att du tog dig dit.
AA är så bra, återigen: jag hoppas att flera vågar prova och prova igen om första gången inte kändes bra.
Möten är alltid olika beroende på vilka som är där.

Ebba

Kom ihåg att du är värd att må bra!

Calleqwerty

Grymt av dig!
Jag var på väg till AA för ca1år sen men backade ur i sista sekund, ligger 5min gångväg från mitt hus... Men jag har bara hört positivt om det och det hade varit grymt att få uppleva det.

konstnären

Underbart att du gick dit. Du är riktigt modig.
Kram Konstnären

Nicolina

Ja jag hann ändra mig hur många ggr som helst under dagen om jag skulle åka. Det var nog bra att det var långt att köra för då kände jag mig mer tvingad att väl gå in genom dörren. Nu var dag 3 avklarad. Men nu börjar det bli lite tuffare. Känner hur ångesten börjar minska lite över måndagen. Men jag ska f-n bita ihop!! En dag i taget. Eller rättare sagt en timme i taget. Vi hade meditation som ämne på mötet och om jag slappnar av och tänker mig in i ångesten i tisdags morse så ska det nog bli lättare att låta bli. Eller kan jag ta fram mina trasiga glasögon så kommer jag inte vara lika sugen på vin!!! För jag kan ju inte ta ett eller två glas. Jag ska spara mina glasögon så jag kommer ihåg.
Stor kram till er alla!!

Torre

känner igen allt du beskriver.. förra sommaren fick jag köpa 4 nya solglasögon. för dom var sönder varje gång. och det här med att knappt våga gå ut. jag vågar överhuvudtagit inte visa mig ute om det inte är mörkt. får för sej att alla tittar .bor med i ett litet samhälle.har deckat mitt på vägen. i dammen. i snödrivor . många i detta lilla samhälle har sett mej. inte konstigt man blir paranoid. men det är aldrig för sent att ordna upp saker!

Ebba

Hej Nicolina.
Idag är det fredag.
En extra jobbig dag som förknippas med fredagsmys i form av alkohol för tusentals svenskar.
Du vet nog hur ljudet av en klirrande systempåse låter, idag kommet Sveriges gator och torg överröstas av det ljudet.
Typ...
Lätt att lockas med och tycka att det ser mysigt ut och låter mysigt när flaskorna klirrar där i påsarna men vet du, det där klirrandet är i själva verket varningsklockor för vad som komma skall.

Är du sugen på vin idag?
Kanske.
Vill du återigen vakna med överjävlig ångest och få lov att hålla utkik innan du vågar gå ut?
Nej.
Det vill du ju inte :)
Så ta inte den första farliga klunken.
Den är du inte värd eftersom att du är värd att må bra.

Kram Ebba

Nicolina

Så klockrent det du skrev om att systempåsarna som klirrar är varningsklockor! När jag vaknade imorse kände jag hur underbart det är att vakna utan att vara bakis. Slippa få ducka för ljuset när man tänder lampan. Slippa tänka vad jag gjorde igår o slippa ångesten komma krypande ju mer flashbacks som dyker upp. Fredagar brukar vara min konstanta festdag. Men idag känner jag mig stark!! Å egentligen är det ju inte fest det handlar om. Det där första mysruset har jag inte ens kvar längre. När jag tog de första klunkarna och kände efter vad vinet smakade och njöt. Sista tiden har vinet inte smakat något alls och jag har bara klunkat på. Å det där "mysruset" har jag inte ens hunnit känna. Har väl klunkat förbi mig det så det bara varit någon minut. Sen blir det bara dåliga konsekvenser. Hoppas det går bra för dig idag också och alla er andra därute. Nykter fredag=mysig lördagsfrukost! Kram

Nicolina

Det blev en mysig lördagsfrukost. Fast hjärnan var seg som om jag var bakis men misstänker att det är abstinensen. Känt mig lite yr o ganska trött idag o det är nog abstinensen. Känner att jag kommer klara lördagskvällen oxå. Det blir grillat och Cola light. Hoppas det går bra för alla er andra oxå!! Kramar!

Det bästa med AA är att man inte blir dömd för sina handlingar pga a utan som människa. Alla där har varit med om samma sak som du och jag. Man kan tom skratta åt alla dumma saker man gjort pga a. Nykterhet är valfrihet.

Nicolina

Fy tusan vad jag mår dåligt!! 6 dagar sen jag drack. Mår värre än någonsin. Är det normalt? Ångesten äter i mig o jag riktigt skakar. Sovit dåligt inatt. Är detta en normal reaktion? Någon som vet? Regnet öser ner ute. Funderar på att ge mig ut o springa några km. Har ingen kondis o det kommer bli tufft men tänkte jag kanske lugnar mig o frigör lite endorfiner. Har samlat på mig vätska o törstar hela tiden. Är det också vanligt tros? Hoppas någon har svar? Ha en bra söndag alla här på forumet!

Ebba

Högst vanligt och "normalt" och jag känner igen mig.
Jag är på dag 15 och det pågår mycket i kroppen.
Sömnproblem till exempel, sover två timmar för att vakna med ett ryck, klarvaken men samtidigt övertrött, hjärtat dunkar.
Det är en förändring som pågår, en positiv och vem har sagt att förändringar är enkla :)
Jag är så glad att du håller i det här och slipper hålla utkik innan du går ut med trasiga glasögon :)
Tack för att du skriver här så jag har något nyttigt o viktigt att läsa i min egen kamp.

Kram Ebba

P.s
tänk bara på hur kroppen reagerar de första veckorna när man utesluter socker i sin kost...

Nicolina

för ditt snabba svar! Nu känns det bättre! Det sker ju så mkt i kroppen som jag egentligen inte tänker på. Nu ska jag ut i ösregnet :-) kram!