Första gången jag skriver här. Underbart forum där det inte florerar elakheter utan alla verkar så snälla och omtänksamma!!
Jag tillhör inte den som brukar skriva på nätet. Är nog för blyg, osäker och för stor integritet men jag känner att jag måste ändra mitt drickande innan allt går åt h-vete och jag behöver verkligen stöttning.
Har som de flesta andra testat alla knep att dricka mindre men hamnar alltid i gamla spår igen. Får minnesluckor varje gång! Jag kan inte sluta när jag väl börjar dricka. Dricker vin som om det vore saft. I onsdagsmorse/fm när jag vaknade var mina glasögon sönder. Jag har fått för mig att jag varit och ringt på hos grannarna som jag knappt känner och jag skäms och har ångest så jag kan DÖ!!! Idag när jag skulle ut fick jag stå o smygkika genom fönstret så de inte var ute. Herregud vad är det för liv? Hur lågt har jag sjunkit? Jag har alltid druckit för mkt men nu har det spårat fullständigt. Det ena blåmärket hinner inte försvinna förrän nya dyker upp när jag varit ute o ramlat omkull. Bor i ett ganska litet samhälle också så jag vill knappt gå ut i samhället för det känns som alla sett mig.
Jag har alltid varit blyg och sen har jag kämpat med ätstörningar hela mitt liv o då har ju vinet varit min (falska) vän.
Jag är så FRUKTANSVÄRT rädd att jag inte ska fixa det här. Jag är alltid stark i början när ångesten är som värst. Men SEN? Om en vecka? Är jag lika tuff då? Nä då har jag säkert tusen ursäkter att gå till bolaget. Usch, hur kunde det blir såhär...
Jag har bestämt mig för att gå på mitt första AA möte idag. Ett öppet. Jag har aldrig varit på det innan. Vad gör man där? Jag har ganska långt att åka, 6 mil tyvärr men jag måste. Måste ha hjälp,
Styrkekram till er alla!

Ebba

Det är skönt att springa i regn tycker jag! Spring bort det jobbiga.

/ Ebba, som inte har sprungit på sex år, kom hon på när hon tänkte efter...

Jag kände efter en vecka att jag höll på att krypa ur skinnet. Vet inte om det var ångest eller abstinens. Eller ångest och abstinens. Eller ångest av abstinens. Eller abstinens av ångest. Men det spelar inte så stor roll vilket det än är. Det är jobbigt som det är. MEN det blir bättre! Jag lovar!

/ en som har haft psykbryt större delen av veckan när hon tänkte efter...

Ebba

Åh vad härlig du är!
Skönt att man inte är ensam och bättre blir det dag för dag. När man lär sig att cykla är det svårt i början, man ramlar, svär och får skrubbsår.

/ Ebba, som lärde sig cykla för 100 år sedan och är svag för liknelser.