Har tusentals med gånger tänkt att jag dricker för mycket och fel. Utan att göra något åt det....
Har förstör flera kompisrelationer på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det....
Har orsakat min familj lidande på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det....
Har ljugit och smusslat och levt ett liv som jag inte vill ha på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det...
Listan kan bli hur lång som helst med all idioti som jag gör ( och inte gör ) på grund av alkoholen.

När jag ser det så här svart på vitt känns det som om det är någon annan som skrivit orden.
Det kan väl inte vara jag?
Vem/vad har jag blivit? Ett monster?

Hur kan jag med vilja utsätta mig och min omgivning för detta lidande?
Vet inte....
Det enda jag vet just nu är att jag vill vända på skutan.
...och jag behöver hjälp.

Känns lite bättre att läsa att man inte är ensam om att inte ha makt över sitt drickande.
Grips av allas öden och berörs starkt av allas styrka att vara här på forumet. ( inkl. jag själv ;))
Framförallt blir man mycket berörd över allas vilja att stärka och hjälpa varandra.
Tack!

Avslutat konto

Det är så otroligt mycket värt för oss att läsa din story. På många sätt och vis. Dels att du faktiskt en gång lyckades att sluta med alkoholen. Men också att du berättar om ditt återfall, hur allvarlig det är att börja förringa och glömma det som en gång varit. Att det inte går att kliva tillbaka och tro att: -nu går det nog bra. - Nu har jag kontroll. Det har man aldrig. Återfallet ligger alltid där och lurar. Jag skriver att jag känner mig stark. Jag gör det just idag men jag är livrädd för hur jag kommer känna mig imorgon. Nästa vecka, nästa år. Jag är såå rädd för framtiden. Måste ta en dag i taget...
Och du, imorgon ska vi mysa vid frukostbordet och känna så jäkla stolta för att vi gick och la oss nyktra en fredagskväll! :)

Promille

Jag är som du mycket imponerad av alla de som varit nyktra länge och fortfarande ofta går in och peppar andra nya här. Också orolig för framtiden, men försöker leva med mottot "en dag i taget". Middag och mys med man och ett annat par. Under uteplatsens tak till hällregn, dundrande åska och bli tar. De lite glada i hatten. Jag njöt Kiviks päroncider från Ica. Nu sömn för mig då jag ska upp tidigt på heldagsaktivitet. Somnar till deras mummel utanför. Önskar ni alla haft en nykter kväll.

Avslutat konto

God morgon! Jag har sovit gott men drömt att jag fick återfall. Att jag totalt glömde bort att jag inte vill dricka längre. Drack som en galning och kände redan i drömmen att ångesten kom.
Har läst i andra trådar något liknande.
Det är väl kanske inte så konstigt att man drömmer om något på natten som man hela dagen oroar sig för. Hjärnan har inte hunnit ställa om än heller. Aha, hon vill inte dricka nu. Oj, det var konstigt för det var ju det ända hon ville nyss. Kortslutning.
Skönt att det bara var en dröm iallafall.
Känner mig alltid lite bakis även dessa nyktra mornar när jag vaknar. Minus ångesten förstås.
Att man är lite bakis efter en knapp veckas uppehåll är kanske inte konstigt det heller. Hela jag är ju totalt marinerad i vin efter månader och år av ständigt drickande. Hörde av någon här att det börjar släppa efter någon vecka. Hoppas det. Är ju förstås individuellt men det vore skönt att få vakna lite mer pigg.

Promille

Har också känt mig bakis flera morgnar nu under mina första 11 dagar. Verkar inte ovanligt. Idag var det nära att jag valde att dricka. Men bestämt mig. Ingen A idag.

Nicolina

Jag har också känt mig bakis när jag vaknat. Torr i munnen o seg i huvudet. Så skönt att läsa att det är flera. Som du sa, man är ju marinerad i vin så det är nog inte så konstigt.

Avslutat konto

Drack vin igår. Om än måttligt. ( spelar det någon roll? Nej! ) Tillbaka till ruta ett igen. Ingen ångest idag men är däremot full av beundran för er som lyckas. Är inte den som ger upp i första taget. Det är bara att ta nya tag. Jag har svårt att stå emot trycket från min omgivning. Vill inte skylla på någon annan men trots att jag tackat nej tusen gånger så fick jag ändå vin i glaset. Lyckades sitta och smutta på det ( vet ej var jag fick den viljestyrkan ifrån) för att få tyst på tjatet. Mitt eget beslut naturligtvis men fan vad jobbigt det är med tjatet. Måste nog vara ärlig och säga som det är. Att jag har alkoholproblem för att få tyst på folk. Måste man sitta inne ensam för att klara det här? Verkar så....

Tråkigt att du kände dig tvungen att dricka... Bra att du inte passade på och hälla i dig flera liter! Kanske inte ska räknas ens som ett återfall, utan olycksfall i arbetet? Vad vet jag.

Har du sett den här tv-reklamen som gick i våras? Den när Anders inte vill ta en kaka ur kakburken som skickas runt bland kollegorna? Kontentan är att det finns inget vi tjatar så mycket om på andra som alkohol. Va? Ska du inte dricka? Klart du ska dricka! Kom igen för fan! I dessa sammanhang tror jag att man kan vinna på att säga som det är. Det är visserligen inte kul, men något i närheten då? Jag har inte riktigt hamnat där själv än. Det var goda försök till midsommar kan jag säga, men när jag barskar på mig, så är det inte så många som "vågar". Det är inte så många som orkar/vill sätta emot då. De skulle bara veta att i mitt nya nyktra jag är jag inte alls så där hård längre...! Scchh!

Men du kanske till och börja med ska försöka att inte hamna i dessa situationer? Rädda dig själv genom att inte utsätta dig för den typen av sammanhang än? Sedan får du ALDRIG glömma att de som tjatar mest är de som också har problem! Att du inte dricker gör att de måste dricka sitt eget drickande i sömmarna och det är inte alltid roligt. Det är därför enklare för den med problem om alla dricker. Då är det legitimt. Tänk på det.

Stor kram

Avslutat konto

Tack Muränan!
Har sett reklamen och den är klockren! Förbannar lite min svaghet men känner mig ändå lite nöjd att jag baaara drack lite. En dåres försvar, jag vet men vanligtvis brukar det oftast sluta med att det blir "all in". Inte den här gången. Du har helt rätt i det du skriver om att det är lika mycket dom ikring en som tjatar som har problem. Jag har nog också varit på den sidan och sett nyktra människor som läskiga hot dom har koll och registrerar allt tokigt vi fulla gör. Förstår precis vad tjatet bottnar i men det gör det inte lättare att stå ut med. Måste nog morska på mig lite jag också. En dag i taget.. En sak i taget.

Nä nu måste vi hitta ett smeknamn till dig! Jag kan inte skriva "god morgon patetisk" till dig!! Hmm... kan man göra något av ordet patetisk? Patten. Nä, kanske inte det... Det får helt enkelt bli "P". Alltså god morgon P.

Hur har du det idag? Hur känns det för dig?

Skickar styrkekramar till dig och önskar dig en fin dag

Avslutat konto

Hej!
Haha, föredrar P framför Patten om jag får välja. Men föredrar å andra sida alla andra namn än Patetisk just nu. Kände mig rent bedrövlig när jag skrev in mig här. Värre än patetisk. Var så trött på mig själv och mitt beteende. Nu, tack och lov känns det iallafall bättre. Fick ett återfall ju i lördags men jag tar nya tag och börjar om på ruta ett igen. Är här och läser varje dag men orkar inte alltid skriva varken i min tråd eller andras. Känner mig fruktansvärt trött. Är lite som i sirap på något vis. Ska ha tv-kväll med min 20-åriga dotter och det blir Loka i glasen. Känns konstigt nog inte så svårt att låta bli i veckorna att dricka. Lyckas säga nej och har inte en tanke på att besöka systemet. Men till helgen blir det svårare. Ska inte boka in någonting utan bara vara hemma i lugn och ro så jag inte utsätter mig för några onödiga risker. Jag känner mig stark emellan åt men det är lövtunn is jag går på...

Pion

Det handlar om beslutet. Jag försöker att inte känna efter så mycket. Nu är det vi som bestämmer, eller hur. Det är ju våra liv för sjutton! Sömnen är ett bekymmer. När man känner sig trött är det så lätt att vara svag. Jag försöker tänka att nu har jag bestämt det här och du får finna dig i det. Jag tror att det som tidigare har fått mig på fall är när jag börjat diskutera med mig själv, så det ska jag undvika till det yttersta denna gång. Du är så stark, P!

Avslutat konto

Har ju tusen gånger sagt att jag ska sluta eller åtminstone förändra mitt drickande men jag känner nu att jag aldrig riktigt menat det. Det känns annorlunda nu. Jag vill det av hela mitt hjärta. Förut har jag önskat att jag ville sluta liksom (har skrivit det förut) men inte riktigt velat. Jag har sneglat på folk som sitter och sippar på ett glas och ser helt nöjda ut med det och inte verkar ett dugg sugna på mer. Sneglat på dem och känt avund. Har ibland också tänkt att det verkar onödigt att bara dricka ett glas, då kan det lika gärna kvitta. Men så är man ju skruvad också. Nu känner jag att jag vill varken det ena eller det andra. Jag vill bli fri. Helt fri. Måste kanske till och med offra kärleken för det. Då får det vara värt det. Jag kan och kommer aldrig kunna dricka normalt. Så är det bara..

Promille

Du verkar ju ha bestämt dig. Själv har jag tidigare tyckt att "inget glas idag" verkat så futtigt, men faktiskt så fungerar det rätt bra. Vet inte hur du känner. Hjälper mig iaf. Sen går dag för dag, man hinner ställa om hjärnan mer och mer, få nya vanor, och så vidare. Härligt att följa, peppa och bli peppad av alla här. Känner dock ofta att jag inte har så mycket att komma ned i min nynykterhet. För mycket med mig själv att jobba med. Men på sikt kanske. Nå. Det här blev väl kanske rörigt. Ville egentligen bara säga att jag är med dig i kampen.

Avslutat konto

Kämpar med att tänka: en dag i taget. Det är nog väldigt viktigt att göra det. Vakna på morgonen och bestämma sig att idag låter jag bli att dricka. Grejen är ju att man vet ju allt det där men det är så jäkla svårt att leva därefter.
Forumet är ju ett fantastiskt verktyg. Att ständigt påminna sig om varför man tog BESLUTET. Vi peppar och kämpar här alla sida vid sida.
Tack!

Ebba

Du vill bli fri skriver du och det låter så vackert och härligt.
FRI.
Fint litet ord :)
Jag känner mig fri från alkohol nu, det är en befrielse.
Nu har jag makten över mitt huvud och kan styra mina steg dit jag vill.
Styrs inte längre av alkohol.
Äntligen efter att ha suttit fast i år.
Jag hejar på dig Patetisk!
Ta dig loss, ge inte upp, kom igen.
Tillslut är du F R I.

Kram Ebba.

konstnären

Har själv sneglat många ggr på människor som kan hantera A. Avundsjuk var jag då, men inte nu längre. Vet ju äntligen hur det blir för mig.
Allt eller inget som jag skrivit tusentals ggr, gäller för mig. Sorgligt. Inte nu längre. Vet inte heller när jag passerade gränsen, jag liksom gled
vidare i mitt misssbruk, återfallen blev värre och värre, ångesten satt som sirap över hela mig. Första tiden var som balansera på slak lina.
Jag kan säga att jag höll mig ifrån socialt umgänge ihop med A i flera månader därför att jag var så rädd för att ramla ner igen.
Det gjorde mig inget för jag var så koncentrerad på att vinna kampen mot A. Men säker kommer jag aldrig att känna mig, som Muränan skrev
en gång, en armslängd från glaset. Det går bra att leva med det, jag är glad nu, det var jag långt ifrån innan. Du låter stark och det glädjer mig.
Fin dag till dig
Konstnären