Har tusentals med gånger tänkt att jag dricker för mycket och fel. Utan att göra något åt det....
Har förstör flera kompisrelationer på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det....
Har orsakat min familj lidande på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det....
Har ljugit och smusslat och levt ett liv som jag inte vill ha på grund av mitt drickande. Utan att göra något åt det...
Listan kan bli hur lång som helst med all idioti som jag gör ( och inte gör ) på grund av alkoholen.

När jag ser det så här svart på vitt känns det som om det är någon annan som skrivit orden.
Det kan väl inte vara jag?
Vem/vad har jag blivit? Ett monster?

Hur kan jag med vilja utsätta mig och min omgivning för detta lidande?
Vet inte....
Det enda jag vet just nu är att jag vill vända på skutan.
...och jag behöver hjälp.

Känns lite bättre att läsa att man inte är ensam om att inte ha makt över sitt drickande.
Grips av allas öden och berörs starkt av allas styrka att vara här på forumet. ( inkl. jag själv ;))
Framförallt blir man mycket berörd över allas vilja att stärka och hjälpa varandra.
Tack!

Avslutat konto

Det värmer i både själ och hjärta när jag läser era hejarop och peppningar. Blir sjukt glad. Trodde att jag mest skrev för min egen skull men det är så roligt att vara sedd av andra också. Läser själv varenda rad som skrivs även om jag är kass på att skriva i andras trådar, men som sagt den dagen kommer kanske där jag blir lika stark och duktig på det som många andra här. Läste någonstans över att en del upplever lite dåligt samvete över att inte räcka till och besvara alla inlägg osv. Känns tråkigt att det ska kännas så för set sista som behövs är ju mer sten på redan rätt tunga börda. Det är nog ingen som tar illa upp om man blir missad och så vidare, men det är kanske lätt för mig att säga. Kan ju inte tala för andra. Hoppas att det inte är så att någon känner sig ledsen och osedd efter att ha loggat in här. Får ont i hjärtat om det är så.
Därför, stort pepp och lycka till alla därute och ha en skön tisdagkväll!
Kram/P

Pion

Jag har också tänkt på det P. Kände ett uns av den känslan häromdagen när min tråd hamnat långt ner på listan och den som senast kommenterat var jag själv. När jag tittade närmare på det var det ju bara en dag sedan eller så, som någon skrivit något. Det är inte lätt. Det är en väldig aktivitet här och vi är flera som är i början av vår strid mot A. De första dagarna är nog viktigast, då det är så "akut" allting. Tror att alla gör så gott de kan. Är också tacksam för de som kommit längre och finns kvar för oss (och för sin egen med, förstås) Heja på dig P!!

LillPer

Kära Patetisk och Pion,
Vi behöver inte känna det minsta dåliga samvete för att inte svara eller peppa i andras trådar. Jag hade en period för något halvår sedan då jag undrade om det bara var jag själv som läste o skrev i min tråd? Bums så fick jag mängder med svar och en bekräftelse så god som någon. Det kändes bra, och samtidigt lite pinsamt. Samma grej hände då jag varit frånvarande länge och någon hade uppmärksammat detta och helt enkelt bara frågade; Hur är det med dig LillPer?
Det var ju inte så bra just då, men det fick mig att skriva ett jättelångt inlägg och därefter hänger jag kvar och läser det mesta här. Vissa trådar blir personliga favoriter, precis som med allt annat här i livet så kan inte alla gilla samma grejer.
Härligt att ni är här och jag läser allt ni skriver med hopp och glädje.
Sköt om er och känn ingen prestationsångest här inne, den lämnar vi djupt nedgrävd någon annanstans.
Kram LillPer

Vickan69

Saknar dig P, skriv gärna en rad, när du hinner! Det är som de övriga skriver. Det är många aktiva trådar och lätt att missa. Nu när jag jobbar igen försöker jag lösa men har svårt att hinna kommentera som förut.
Sänder tankar och kramar!

Avslutat konto

Tack för alla styrkekramar!
Dom behövs! Är inne på min 10:e nyktra dag. So far so good. Är inne och läser varje dag här även om jag inte orkar skriva eller kommentera. Är så in i Norden trött! Kan nästan somna stående. Har inte haft så svårt att stå emot i veckorna utan det är till helgen jag måste stålsätta mig. Tycker att det är jättesvårt att säga nej. Bävar inför helgen. Har till kommande helg tagit på mig arbete både lördag och söndag för att ha anledning att inte dricka. Både för mig själv och andra. Då är det enkelt att säga nej. Nåja, lite enklare iallafall. Enkelt lär det väl aldrig bli...
En dag i taget. Kram på er därute./P

Vickan69

Kul att få livstecken och att läsa om ditt beslut.

Heja,!

Avslutat konto

Är inne här och läser varje dag. Har ett stort behov av detta forum. Har absolut inte varit alkoholfri som var min önskan sen sist jag skrev. Tvärtom. Har druckit både måttligt och totalt omåttligt med bakfylla och ångest som eftervågor. Vet inte i nuläge vad jag vill. Vissa dagar så är jag klok och insiktsfull och fattar att jag är alkoholist och absolut inte fixar att dricka "normalt". Andra dagar känner jag att jag skiter i det "normala" och bara vill falla. Falla ner i alkoholens gap. Har i skrivandets stund druckit en flaska rödvin och känner mig skönt avslappnad. Har ingen mer alkohol i huset sim tur är för då hade jag druckit till det var slut. Oavsett vad det är för alkohol. Som sagt: efter första glaset är det kört. Allt slinker ner.
Läser om er andra fina rara vänner här som peppar och gillar varandra. Ni har verkligen stöd av varandra och det är så fint. Håll i det!
Ebba, vill bara säga att Anthony and the Johnson's är min Gud.
HannaH

LenaNyman

... att det du skriver nu är en insikt det med. Du "varvar" mellan beslutslägena så att säga, och kanske måste det få vara så en tid för dig innan du tar klivet på riktigt. Nånstans tror jag att var och en måste hitta just den här inre rösten, den som säger att nu är det verkligen dags. Den kan vara en tordönsstämma eller bara en svag viskning, men när man en gång hört den så går den inte att ignorera.

Nattinatti, H. Syns vi i morgon?
:)

/Lena

Avslutat konto

Såg att jag loggade in mig första gången som Patetisk i augusti förra året ( denna omgång, har varit här förr )
Kände mig då som mitt nick beskriver rent bedrövlig och patetisk pga alla misslyckanden och återfall.
Var så trött på mig själv...
Har inte på långa vägar varit alkoholfri sen i augusti men känner mig trots det inte lika eländig och patetisk längre.
Jag har sakta men säkert börja inse och förstå hur stark alkoholens dragningskraft är.
Har hela tiden trott och sagt det tidigare men inte riktigt förstått vilket offer jag varit och fortfarande är.
Låter kanske som att jag är bitter och kallar mig för offer och kan tros vara helt utan skuld och bara lägga allt på alkoholen. Ingalunda. Det jag menar är att jag genom livet ( började dricka mycket och fel redan som tonåring ) alltid skuldbelagt mig själv och i perioder hatat mig själv för att jag inte kunnat ha kontroll över mitt drickande. Varenda gång sagt att nu ska jag dra ner, eller nu ska jag bara dricka lite och inte bli så full... Men så har det ju inte blivit.. ja, ni känner kanske igen er. Inget nytt för någon vågar jag kanske skriva..
Är idag 50+ och kämpar som synes fortfarande. Säger inte att det kommer att gå den här gången heller men känner mig dock mer förlåtande mot mig själv och över mina ständiga misslyckanden. Delvis beror det naturligtvis på detta forum eftersom det stärker otroligt mycket att läsa att andra har samma problem. Oavsett bakgrund och samhällsklass. Vissa hjärnor och kroppar klarar inte av alkohol helt enkelt.
Orkar inte längre bli besviken på mig själv.
Vill inte dricka. Punkt.
Jag vet att jag aldrig kommer att kunna dricka. Punkt.
Om jag klarar av att låta bli en längre tid så vet jag att jag kommer att tänka: -nu kommer det nog att gå bra. -Nu är jag frisk och kan dricka normalt igen.
Kommer jag att kunna det? Nej! Punkt.
Varför skulle jag kunna det helt plötsligt?
Inget kommer att förändras.
Måste komma ihåg det. Jag är värd det bästa. Värd ett bra liv. Jag vill känna glädje och kunna ge och få kärlek och få må bra även fysiskt. Det kommer jag aldrig att göra fullt ut om jag dricker alkohol.....
Får inte glömma det....
HannaH

bra sammanfattat. Jag är precis i samma belägenhet. Nu ska vi befria oss känner jag, det är hög tid och vi är värda ett bättre liv än att vara slav under drickandet.

Avslutat konto

Känns så skönt att summera helgen när man varit nykter. Ingen ångest och inga skamattacker när man går igenom vad som gjorts. Jag har umgåtts med härliga människor både fredag och lördag och det har druckits en hel del alkohol. Jag har hållit mig till vatten och det har känts helt ok. Mina vänner har inte druckit för mycket eller blivit för onyktra men hade jag druckit hade jag förmodligen blivit helt klart fullast och varit den som suttit kvar längst ( om det funnits alkohol kvar ).
Nu har jag tagit på mig att vara chaufför men har inte haft några problem att stå emot ändå. Jag har ju inte haft så stora problem att stå emot i början av mina vita perioder utan svårigheterna har ju kommit efter en tid då jag börjar glömma hur dåligt det går för mig när jag dricker. Har nog inget större bekymmer med att kämpa emot suget. Det går rätt bra den här gången. Försöker hålla mig sysselsatt med träning och promenader. Har tappat några kilo som extra bonus :)
Sov gott alla!
HannaH

Alkoholist Javisst

inte patetisk :) Du är superduperduktig HannaH!

Avslutat konto

Nej, känner mig inte patetisk i dagsläget faktiskt. Ska inte förringa mina nyktra dagar utan försöka vara nöjd med mig själv. Förmodar att det hjälper till att lägga fler nyktra dagar till samlingen. Det är på tiden att börja gilla sig själv lite.. Förmodar att självförakt är en bidragande orsak till destruktivt drickande. Och destruktivt drickande bidrar till ett större självförakt. Vad är vad? Cirkeln sluts.. Just idag är jag toknöjd över att somna nykter och imorgon vakna likaså. Det är en härlig känsla. Vill alltid känna så.. Upprepar mitt mantra: får inte glömma att jag aldrig kan dricka alkohol normalt...

Avslutat konto

Har varit utan alkohol i snart en månad. Dagarna bara trillar på. Har definitivt inget sug i veckorna. Tvärtom. Det är plättlätt att tacka nej och stå emot förvånande nog. Har inte haft en tanke på att röra vinflaskorna jag har hemma eller att gå till bolaget för att köpa något.
Det är på fredagen och lördagen som suget och tankarna kommer... Måste verkligen stålsätta mig och resonera förnuftigt med mig själv för att inte ta det där glaset...
Det förrädiska första glaset som definitivt leder till ytterligare ett glas och sen är loppet kört.
Vill inte trilla dit igen. Måste komma ihåg att jag inte kan dricka normalt. Även om jag kan det en första period så vet jag att förr eller senare kommer den dagen när jag blir redlöst berusad och självföraktet och ångesten kommer som ett brev på posten. Orkar inte med det ännu en gång...
Måste komma ihåg att jag inte kan dricka normalt. Någonsin......

Uffe

Hej och tack för ditt stöd och kloka ord i min tråd.

Jag känner igen det där med suget som kommer fredag-lördag, tror det handlar mycket om att hjärnan är programmerad sen många år.
För mig har det varit lättare när jag bryter mina gamla rutiner.
Motionspass av något slag sent på em är mycket bra. Några kalla na-öl i kylen så blir det ännu bättre!

Kramar och lycka till!
Uffe

Avslutat konto

Ja, ska nog prova det där med alkoholfri öl. Har läst i många trådar exempel på goda sådana. Det är som du säger att man måste programmera om hjärnan till nya vanor och nya smaker som inte inkluderar alkohol. Jag ska bli en person som inte dricker alkohol. Klart hjärnan får spader när nästan all mental aktivitet har just kretsat kring just alkohol. Men det är bara att bita ihop. Vi kan!
Jag gör iallafall mina vänner och kollegor glada genom att vara chaufför! Kul att kunna glädja andra om inte annat.

Sara_con_experiencia

nytt bettende…

Jag har varit nykter i en månad på dagen idag! Första gången som frivilligt insats (förutom under graviditeten).

Denna gång har jag valt att inte provat na-öl. Känner att det ligger för nära just nu.

Känner igen mig i det du skriver att man blir en bra chaufför, och till hjälp för andra!

Lycka till!
Sara

Avslutat konto

Grattis till månaden Sara C E! Grattis till oss! Jag är också där snart. Har slutat räkna dagar men jag tror att det var den 10/1 som jag drack sist. Och då blev jag riktigt knall. Minns knappt kvällen...
Vill aldrig uppleva det eller den efterföljande ångesten mer. Jag håller med Uffe ovan att jag skulle behöva en vakthund eller liknande som påminner om hur illa det kommer att gå och hur djävligt jag kommer att må om jag tar första glaset.