Min man dricker ganska sällan (går ut och festar med vänner ca 5ggr/år) och blir då alltid (enligt mig) alldeles för full. När han kommer hem är han inte pratbar, vill bara sova och kräks ibland i sängen osv. Däremellan kan han dricka 1-2 glas vin hemma (någon gång/månad) eller på restaurang när jag är med helt utan problem. De gånger han blir för full är aldrig när jag är med, enligt honom så är det inte något problem ute på stället eller på festen eller var han nu är utan det är när han känner att det blivit för mycket och är på väg hem som han liksom släpper spärren och blir trött och full.
Jag känner stort obehag inför fulla personer, dels pga tidigare erfarenheter, och vi har också två små barn och jag skulle bli fullkomligt vansinnig, ledsen och upprörd ifall de någonsin skulle behöva se honom i det skick han är så helst vill jag inte att han ska komma hem alls utan sova hos en kompis eller på hotell men då vet jag samtidigt inte om han är ok och ligger ändå vaken hela natten och oroar mig. Vissa kan tycka att vaddå, låt honom sova av sig fyllan och så är det bra med det, men jag mår inte alls bra av detta. Min oro slår i taket de kvällar jag vet att risken finns att det kan bli dricka och kan inte sova och när jag väl hör att han är på hemväg är jag på helspänn inför vad som kan hända och för att se till att han inte väcker barnen.
När vi pratar om detta är han skamsen och tycker det är jobbigt och det vanliga att han ska skärpa sig, bara dricka öl osv. och sedan går det ju så långt mellan gångerna så vi båda hinner liksom glömma och sedan är det dags igen. Jag tycker att han inte tar det på allvar, att han inte förstår hur jag känner inför detta - jag har sagt till honom att detta är den i nuläget enda saken som skulle kunna ta död på vårt i annars mycket fina äktenskap.
Vad göra?