av Lycke

Kan ens man/fru dricka för att indirekt göra slut? Jag börjar fundera om min man gör det. Han vet att alkoholen riskerar vårt förhållande. Kanske är det så att han faktiskt vill att det ska ta slut? Han sviker alla löften, han drack sig redlöst berusad på vår bröllopsdag i år (som jag några dagar innan sa att jag gärna ville fira med honom, att det var viktigt för mig). Förra årets bröllopsdag jobbade jag kväll, men bad honom att ordna något att äta så vi kunde fira när jag kom hem från jobbet. Istället hade han gått bort till en granne och satt och drack öl med denne när jag kom hem. Är det så att han inte längre vill vara ihop men tycker att det är bättre att jag avslutar förhållandet? Att han dricker för att indirekt få ett slut...? :(

Mittendaliv
tis, 2014-08-05 - 09:37

Jag tror ingen dricker för att vara elak eller förstöra någon annans liv. Jag tänkte precis som du förut.. Tog drickandet personligt.
Han dricker helt enkelt för att han har sjukdomen alkoholism eller alkoholmissbruk eller vad man nu vill kalla det. Förstår det orsakar stort lidande för dig! Se till att du får den hjälp som du behöver för att må bättre.

Ullabulla
tis, 2014-08-05 - 21:29

att det har ingenting med att han vill såra dig att göra.Däremot så skadar det naturligtvis dig.Frågan är om du kan eller vill göra något åt det?Dvs ditt mående och dina reaktioner när han gör dig illa och dricker fast han inte borde.Att stänga in sig i en bubbla och inte låta det bekomma en är i stort sett omöjligt.Besvikelser,brustna löften och skadad tillit är vardag för den som lever med en som missbrukar.Att hålla huvudet kallt är svårt,men om du kan hitta strategier för att det ska göra mindre ont utan att du för den skull ska blunda för verkligheten kan vara till hjälp.Fundera om du kan hitta en eller två lösningar på vanliga tillfällen när du blir frustrerad och upprörd.

Lycke
lör, 2014-08-09 - 08:16

Tack, ja det är det jag måste göra,hitta strategier för att inte ta illa vid mig. Hoppet man lever med är ju att den som dricker ska bli frisk, även om det kanske aldrig blir så. Tills man själv kommit till insikt får man jobba med sig själv för att inte dras med i det sjuka, även som du skriver är i stort sett omöjligt att gå in i sin egen bubbla. Det bästa är väl att hålla sig undan och ignorera alkoholen.

Ullabulla
lör, 2014-08-09 - 17:30

i sitt medberoende av alkoholisten så blir man också fienden.Dvs den som håller alkisen från den fina vännen alkohol.Jag upplevde ganska omedelbart efter mina krav på avhållsamhet att de känslor han haft för mig plötsligt nästan upphörde.Jag har nu två år senare frågat och fått till svar,att javisst blev jag den som var hindret för att han skulle få dricka.Trots att han tog beslutet själv till sist ett par månader efter mitt ultimatum och efter eget förfall.Men nånstans på vägen gjorde han om sanningen till att det var jag som hindrade honom att leva det liv han ville leva.Så det är ju faran med att ställa ultimatum som man innerst inne inte vill hålla.Jag tror att man ska tänka till innan man häver ur sig krav.Även om de känns välgrundade så måste man försöka granska anledningarna.Gör man det för att man helt enkelt inte pallar längre och menar allvar så är det en sak.Eller gör man det för att man vill få personen att sluta missbruka?Är det av den anledningen(vilket de flesta troligen skriver under på) så håller det nog bara ett tag.Sen står man väl där med alla sina rimliga krav på hur ett förhållande borde se ut med vänskap ömhet och tillit.Alkisen blir ju hela tiden påmind också om att just nu så kan de inte leverera detta och i nyktra stunder så ger det antagligen dåligt samvete och ångest.

Om då relationen tar slut så slapp man ju då både kontrollanten och den som skapar dåligt samvete.Så nånstans finns ju detta också att de kanske till slut inte orkar hålla relationen ens på halvfart.Till slut så är det ju knappt en relation längre.Jag kände till sist att jag mer var en belastning än en tillgång och funderade mycket på detta.?Till slut frågade jag:Om jag inte längre ger dig glädje i ditt liv och du tycker att jag är en belastning så måste du säga ifrån.Jag kan inte leva i relation med dig om det är så du ser på mig och oss.Han sa,jag ska fundera.Sen kom då svaret på detta några månader senare efter det andra(kanske 20:e) återfallet.Och då valde han att bryta.Sen kan man då vända och vrida på detta beslut hur många varv som helst.Om jag inte ställt ultimatum,om jag jobbat mer med mitt medberoende osv så kanske jag inte suttit ensam nu.Han kanske inte heller aktivt skulle jobba på att supa ner sig vilket han gör just nu i sin ensamhet.Men samtidigt får vi ju båda tid att tänka och reflektera.Det klarar man(iaf inte jag) samtidigt som man lever tätt ihop.

Du får ta mitt samlade mummel och föra över vad som är förenligt i din relation och kanske någon liten bit kan vara till hjälp.

Lycke
lör, 2014-08-09 - 17:56

Tack, mycket bra, det är nog så som du skriver, att kontrollanten (den medberoende) egentligen står i vägen för det liv de vill leva. :( Och skuldkänslorna förstör relationen. Man kan jobba med sig själv utan att ställa ultimatum, men det är nog svårt när man lever under samma tak. Att vara ifrån varandra är nog bästa förutsättningen för att tillfriskna på varsitt håll.

MrMister
ons, 2014-10-22 - 22:54

Hej,

Jag har alltid haft svårt att kontrollera alkoholen och blir väldigt dryg och sarkastisk om jag stör mig på något. Det kan vara något jag stör mig på som nykter. Jag träffade en mycket fin snäll härlig tjej som jag var tillsammans med i 10 veckor ca. Efter 4-5 veckor kände jag att hon tyvärr inte var den jag hade hoppats på men samtidigt hade jag väldigt starka känslor för henne. Jag pratade med henne några gånger som nykter om detta och kände inte att hon kunde ändra på sig. Det gick inte. Under de första 4-5 veckorna kunde vi dricka, det var mycket under den underbara sommaren men hanterbart. Däremot efter dessa 4-5 veckor blev jag extremt frustrerad då jag omöjligt kunde göra slut för att jag var så otroligt kär och förälskad i henne samtidigt som jag visste att jag inte ville vara tillsammans med henne. Jag drack mer och mer och började även bli väldigt dryg. Tills slut självklart efter ytterligare 4-5 veckor så hade hennes känslor dämpats med tanke på mitt beteende och hon gjorde slut. Jag är totalt knäckt känslomässigt både för att det tagit slut (vilket jag skulle varit iaf) men även av extremt dåligt samvete för att jag sårat så pass mycket så hon tog steget. Detta beteende bottnar självklart i dålig självkänsla tyvärr vilket jag måste arbeta med.

villveta
fre, 2014-10-24 - 16:51

Ja.........
Jag fick ett sms från min pojkvän efter jag skrev , att jag accepterar inte det han gör mot oss två , men vill hjälpa honom om han söker hjälp själv - " Jag väljer inte mellan dig och alkoholen. Jag vill känna efter om jag tycker att du är den rätta för mig "
Ett straff och enkelt val -missbruket