av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

PP
fre, 2014-09-19 - 22:14

Tack för ditt inlägg Santorini. Mycket läsvärt och jag behöver - som så många andra - en påminnelse då och då. Delar tanken om att det är nog nu, och varken vill eller saknar drickat. Trots det finns det en rädsla att det plötsligt ska bli annorlunda, att jag kan komma att glömma. Ja, att jag får hybris och tror att jag är större än det elände som var. När jag läser dina rader minns jag att så inte är fallet. Det läskiga är att de andra som landar i den situationen inte heller är några dumhuvuden :-)
Vid något enstaka tillfälle har personer med extremt lång nykterhet skrivit om återfall här på forumet. Jag har satt stort värde på det eftersom tankarna om det är något som jag varit upptagen av till och från. Ska kanske inte grubbla ihjäl mig. Tänker inte, och vill inte dricka. Men hade jag inte påminnelsen skulle risken vara större att hamna där. Tror att det är det som är grejen att fortfarande läsa på forumet, eller för vissa som fortsätter på AA. Om vi glömmer är vi illa ute.
Tack för boktipset. Tänkte ofta på Holknekts sommarprogram när jag hade mina första jobbiga veckor. Slutklämmen och beskrivningen av att sluta dricka gav mig kraft.
Kan jag, kan du, och då kan ta mig fan alla!
Ta vara på dig!

/PP

santorini
lör, 2014-09-20 - 12:40

Jag har tyvärr inte hört Holknekts sommarprogram. Var det månne före eller efter det sista återfallet? jag såg honom i TVs Sommarpratarna för nåt år sen. Då pratade han om att han varit hemlös och sen startat företag och kommit upp sej, gift med Lena Ph. Det jag tänker på nu när jag läst hans ärliga bok är att han troligen då redan börjat dricka igen. Ja, jag är sjukligt fascinerad av Holknekts olika uppgångar och fall. Vi kan ta lärdom av det.

Men PP, om man nu en gång för alla bestämt att man slutat dricka för gottså blir det aldrig nån risk eller? Jag minns nu inte vem här på forumet som sa dom bevingade orden men dom bär jag altid med mej i minnet och läser nu och då för säkerhets skull:
"När du fattat det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet.".

Då vi fattat beslutet att aldrig mer dricka alkohol är det ett korrekt beslut baserat på åratal av dåliga erfarenheter av alkoholen och dess verkningar. Vi vet att beslutet är korrekt, alltså fiinns det ingen anledning att ifrågasätta det. Svårare än så ska det inte behöva vara.

Fenix
sön, 2014-09-21 - 11:20

Meningen som du hänvisar till står på sidan 201 i Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Och nu är jag mogen för det beslutet som tas i dag av mig. Jag ska skriva ned den här meningen på en lapp och ha den i plånboken, för Afllen Carr har ju helt rätt: Om du börjar tvivla på ditt beslut så är du en förlorare hur som helst, skriver han. Liksom att med vissa beslut kan man väga fördelar och nackdelar, men i det här fallet finns inga som helst fördelar att dricka FÖRSTÖRELSE, som han kallar det. Jag ser att du tog ditt beslut i oktober 2011 Santorini, och jag har följt dig hela din resa. Du är en stor inspirationskälla och jag vill följa dig i fotspåren även om du är tre år före!

Lexi
sön, 2014-09-21 - 14:56

Jag slutade helt med alkohol år 2000 och höll upp i sju år och hade lärt mig att leva så och tyckte inte det var något konstigt med det. Så började jag på en ny arbetsplats där man ansågs som en tråkmåns om man inte drack alkohol. Vid kick-off och andra företagsfester beställdes det bara in öl o vin, det ifrågasattes aldrig om någon inte drack alkohol. Som ny på jobbet tänkte jag den dumma tanken att "okej, jag tar väl lite vin, det kan ju inte vara så farligt". Ville ju inte sticka ut och vara en tråkmåns. Det fungerade i flera månader, men rätt var det var så satt jag där ensam hemma med mina vinboxar igen och nu har det varit hur svårt som helst att komma på rätt köl igen. Så en gång alkoholist, alltid alkoholist och man kan/ska aldrig mer smaka en enda droppe alkohol.

santorini
sön, 2014-09-21 - 15:58

Kanske jag skulle läsa den boken, fast jag har full koll själv nu. Det är intressant ändå att nu och då läsa såna böcker. Du ser att jag tog beslutet i oktober 2011, tja, långt före det var det nog men då hittade jag hit. Tyvärr ifrågasatte jag mitt beslut ett antal gånger men från juni 2012 har jag hållit fast vid det.

Fenix
sön, 2014-09-21 - 16:38

är rolig om inte annat, man fattar vilken meningslös sysselsättning det är att dricka alkohol. Drygt två år har du varit kvar i ditt beslut, respekt!

santorini
ons, 2014-11-05 - 17:51

Jag blir så glad när jag läser hur bra det går för så många nu! PP och LP, Buzzz, Stingo, Fenix, Konstnären, Muränan, Tjalle, Lexi, kanske fler men jag har läst just era inlägg. Ni är alla på rätt väg, underbart. Jag läser inte så ofta och skriver ännu mer sällan men ibland letar jag efter era namn. Tänkte att det är bäst att jag skriver i min egen tråd.
LillPer, jag blev särskilt berörd av ditt inlägg om hur plötsligt man kan falla och det du skriver om signalerna. Jag känner så väl igen det från mina tidigare försök till nykterhet. Nu har jag alltså varit nykter i snart 2,5 år, det är otroligt. Jag känner mej rätt så säker nu, så länge jag med bestämdhet vet att jag aldrig ska dricka igen. Men steget kan vara så otroligt kort om man börjar släppa in tankarna. Innan jag nådde hit så har jag ju faktiskt kämpat för nykterhet i åratal. Längre och kortare perioder. Och just det där, att man kan se efteråt att det skulle barka av. Tex ett av mina sista återfall innan nykterheten. Jag var övertygad om att det var för gott. Jag hade verkligen nått botten, brutit lillfingret och slagit en blåtira i fallet. Jag hade enorma skamkänslor och ångest. Ändå, efter ca tre veckor så ville mina gamla föräldrar att jag skulle köpa en låda vin åt dom, det brukar jag göra ibland. Jag skulle besöka dom på lördan och kunde handlat då men istället for jag till systemet på fredagskvällen. Lika bra att köpa då. Vad händer? Jo jag gick till bilen som stod i garaget sent på kvällen och tog in boxen. Efteråt vet jag att det var ett undermedvetet planerat val att handla.
Numera kan jag ha alkohol hemma, min man dricker ju fortfarande. och ju längre tiden går desto mindre är risken att detta skulle hända, mest för att jag inte ens vill ha. Konsekvenserna står så tydligt för mej. Insikten att jag aldrig kan dricka igen och att jag faktiskt inte vill. Jag är stolt över att vara nykterist. Jag kallar mej inte för det men jag skäms verkligen inte för att säga att jag slutat dricka eller att jag inte dricker alkohol. Folk får tro vad dom vill, jag bryr mej inte ens om det längre. Det som var ett sånt bekymmer det första halvåret.
Jag önskar er alla lycka till och god fortsättning!

LillPer
ons, 2014-11-05 - 18:49

Trevligt att höra av dig. Kanske min upplevelse i lördags får någon att tänka efter lite extra innan de greppar flaskan. Jag hade en tanke där i butiken att detta skulle inte ske om jag var i Sverige nu. Kanske Systembolagets monopol ibland räddar en o annan som riskerar hamna snett just i stunden?
Jag är mycket glad för din lycka o framgång Santorini.
LP - uppe på vagnen igen och lite visare utan tvekan.

santorini
ons, 2014-11-05 - 20:10

Jag ser inte ditt experiment i lördags som nåt nederlag eller som ett fall tillbaka. Jag har en stark känsla av att du har fattat galoppen, att du inte kommer att göra om det. Man
behöver tyvärr en del smällar för att bli klar med skiten. Det är ingen enkel match det här fast det nu i efterhand känns alldeles självklart. Det här gör dej bara starkare i din övertygelse. All respekt till din fru som klarade att ta det på ett bra sätt. Jag är/har varit medberoende också så jag vet att det inte är enkelt för henne heller.

Om alkoholen hade varit lättare tillgänglig här så vete sjutton hur det gått för mej. Jag tror nog vi behöver monopolen.

Fenix
lör, 2014-11-08 - 22:01

tack till er som varit med ett tag då och då tittar in och lämnar värdefulla erfarenheter!

santorini
tors, 2014-11-13 - 20:20

Jag hittade en länk här på alkoholhjälpen till en intervju med My Skarsgård. Klistrar in några tänkvärda rader: "Det är lätt att tro att man nog ska kunna dricka när smärtsamma minnen har börjat falna bort och lång tid har gått. Det är viktigt att komma ihåg att det kommer jag aldrig kunna. Jag kan leva ett fantastiskt liv, men jag kommer aldrig kunna dricka alkohol. Det är en trygghet för mig att ha den insikten, då behöver jag aldrig ens förhandla. Sedan är det viktigt att jag tar ansvar för att jag har den här sjukdomen. Att jag vet att jag ska vara försiktig med vissa saker. Stanna upp och återhämta mig. Det är farligt att rusa i väg."

santorini
ons, 2015-03-25 - 18:41

Jag känner att jag vill göra ett inlägg efter lång tid och trots att jag sällan läser här numera. Men en semestervecka på Kanarieöarna fick mej att reflektera lite. Att med glädje konstatera att alkohol har blivit nåt som inte längre intresserar mej. Att inte dricka är ett naturligt sätt att leva numera. Förra året den här tiden var jag också till manarieöarna. Då fick jag ännu lite sug ibland då jag såg par som självklart delade en flaska vin. Lite avundsjuka kände jag då, lite bitterhet för att jag inte kan vara "normal. Men nu med snart tre års nykterhet i bagaget så hade jag inte alls den känslan. Det man tänker så mycket på då man slutat dricka är vad man ska säga, vad folk ska tro och tycka osv. Det struntar jag fullständigt i nu. Och min man drickar så mycket mindre på våra resor. Då jag också drack så var vi ofta berusade innan kvällen. Skämmigt, det jag tänkte på nu var att man såg inga berusade människor på kvällen i matsalen. Och då är jag så tacksam för att jag är nykter, att jag inte sticker ut, inte behöver skämmas och må dåligt. Jag besläller min aqua con gas till maten.
Jag hyllar verkligen det nyktra livet och hoppas att jag inte behöver brottas med tanken nån gång att jag kan dricka normalt igen. För om jag inte saknar ruset så finns inte den risken.
För en hållbar nykterhet måste man sluta tycka synd om sej för vad man inte kan och får göra och istället fokusera på allt man får istället. Dessutom går det betydligt bättre att gå ner i vikt och hålla vikten utan kalorierna från alkoholen.
Lycka till alla!

mod60
ons, 2015-03-25 - 22:22

Tack så jättemycket för att du delar med dig av dina framgångar och hur du har det i ditt nyktra liv. Jag har läst lite i din tråd och tog mig friheten att kopiera dina ord i en gammal tråd till min egen tråd. Om du vill se så heter min tråd "ett nyktert liv." Hoppas det var ok?

Det var stärkande att läsa om hur du och din man har det idag. Jag är i en liknande situation. Nästan samma ålder, man och bra jobb. Barn och barnbarn. Trots allt gott så har alkoholen funnits och fördärvat så mycket. MEN nu har jag tagit tag i mina problem med alkoholen och det går bra. Nykter sedan snart 3 månader. Jag kämpar på, vissa dagar går det lätt andra svårare.
Vi nynykterister behöver läsa om hur det är efter ett tag som nykter, tror inte jag är ensam om det, man blir glad och väldigt stärkt i sin tro på att alkoholen inte är för mig :)
Ha det fortsatt bra och snälla skriv gärna igen :)
många hälsningar mod60

Klok.kvinna
sön, 2015-03-29 - 12:02

Googlade lite för att se om jag kunde hitta hjälp på nätet för mitt drickande. Kom in i den här tråden, läste hela och blev så oerhört inspirerad så jag tog äntligen steget och blev medlem.
Det som gjorde starkast intryck på mig är det sätt på vilket du lyckas förmedla hur nöjd du är med ditt liv utan alkohol.
Vi är ju många som tror att livet bara kommer att bli tråkigt utan alkohol. Men jag ser det som ett sätt att befria mig, ge mig ett rikare liv istället.
Tack !

santorini
sön, 2015-03-29 - 18:03

Särskilt glad blir jag om min tråd, min kamp, kan bli till hjälp för någon. Då var det också nån mening med det hela och nån mening med att skriva ibland. Jag är annars mest rädd att jag framstår som ett exempel på präktighet, se på mej, jag kunde sluta så det är väl ingen konst! Men vad jag vill förmedla går tydligen fram också, att det finns ett gott liv utan alkoholen. Ett mycket bättre liv i mitt fall. Jag inte ens önskar att jag kunde dricka måttligt. Det som verkar närmast otroligt det första året, åren, är att åtminstone jag slutat sakna det. Jag minns ännu tydligt allt mitt drickande ställt till med. Sen kan nån kanske tänka att jag var väl inte så djupt i det då om det gick att sluta så där bara. Nå jag har slutat flera gånger innan poletten trillade ner. Det grämer mej att jag inte slutade för många år sen, det skulle besparat mej mycket. Men tiden var nog inte mogen. I mitt fall måste jag nå botten först. Man tycker att jag kunde nått den första gången jag föll på huvudet och slog upp ögonbrynet och bröt ena tumleden. Efter det höll jag upp 1,5 år innan jag trodde jag kunde och behövde dricka "lite ibland". Det andra fallet några år senare, med samma ögonbryn sönder, blåtira på båda ögonen, trasiga glasögon och den här gången ett brutet lillfinger. Inte ens då klarade jag av att sluta direkt. Först ett halvt år efter det var botten nådd. Efter otäcka black-outs och incidenter. Så ja, nog hade jag ett rejält missbruksproblem.

Men poängen är den att om några månader blir det tre år som nykter. Ett helt nytt liv började då. Mitt sanna jag fick en chans att utvecklas. Skulle jag mot förmodan bli sugen så kan jag se på mitt krokiga lillfinger som en påminnelse. J

klok.kvinna, glad om min historia kan hjälpa dej. Jag har slutat dricka enbart med hjälp av detta forum och böcker jag läst om såna som slutat. My Skarsgård har gjort ett starkt intryck på mej. Per Holknekt är en annan som har visat att total avhållsamhet från alkohol är den enda vägen. Såna starka förebilder, kloka, fantastiska människor som varit fast i missbruk och tagit sej ur, det har hjälpt mej att förstå att det inte är nåt fel på mej. Jag är i gott sällskap. Jag har helt enkelt den gen som gör att jag inte klarar av att dricka måttligt.