av Adde

..

flygcert
tors, 2014-11-06 - 13:09

... hur går det med huset i höstmörkret?

Tänker på dig och hoppas allt är okej?!

Kram!

Adde
tors, 2014-11-06 - 17:05

fina Flygcert för att du skänker mig en tanke ♥

Jodå allt är nog hyfsat ok men jag börjar känna av pressen iom kylan och mörkret. Och jag är ju ingen ungdom längre så allt måste få ta sin tid utan att jag sätter min hälsa på spel. Och jag är innerligt tacksam för att jag har en stabil nykterhet med bra verktyg och bra kontakter att stötta mig mot.
Jag är ibland förundrad över hur jag klarat de sista kaosartade åren utan tanke på alkohol, tidigare hade jag avgjort gått in i dimman och bedövat mig helt och mitt usla mående som var tidigare så hade jag inte överlevt en fylla.
Idag börjar Loy Krathong i Thailand och jag önskar så att jag kunde vara där och njuta av blommor, ljus och fest. De kan konsten att festa dessa thailändare :-)) https://www.youtube.com/watch?v=P8dFE7sMsHE Men jag njuter på avstånd !
Jag tog ledigt en dag häromsistens och var på en föreläsning av experten, kunnaren, halvguden (!!) Craig Nakken. Förmodligen hans sista framträdanden i Sverige pga ålder. En mycket givande föreläsning och som av en händelse sammanfallande i kölvattnet av Djävulsdansen. Många behandlingshem har föreläsningar som är gratis och som är väl värda att vara med på. Ha lite koll på dem !!
http://www.valbo.nu/forelasningar/vad-hander-i-familjer-nar-missbruk-fo…

Jag har inte hängt med på forumet sista tiden mest beroende på att jag inte kom in öht :-(( Annars brukar jag läsa valda delar och, numera sällan, kommentera när jag känner att jag kan tillföra något. Aktiviteten går upp och ner men det viktiga är för mig att inte släppa kontakten. För hur det än är så måste jag påminna mig och inte glömma att jag är en alkis. Just det är min största fara. Jag har ett par vänner som fick för sig att de var friska och båda har ett satans jobb att komma tillbaka till livet igen. Och jag vill inte tillbaka till misären igen. Nu ska jag läsa lite i din tråd flygcert och tack igen för att du tänker på mig ♥

Adde
fre, 2014-11-07 - 14:53

och så finns det MÖTEN !
Idag hade jag förmånen att bli bjuden på lunch tillsammans med synnerligen levande mjuka och fina människor. En väldigt snabb timme som sätter spår och goa minnen inne i mig. En mycket trevlig överraskning.
Ett sånt här möte fanns inte i min värld när jag var aktiv så jag är extra glad och tacksam att jag i morse gjorde valet att inte dricka oavsett vad som än händer.
Valet är mitt och belöningen kommer direkt !
Tack fina ni för att ni gjorde min dag till ett sånt fint minne !

flygcert
lör, 2014-11-08 - 21:14

... Du har gett mig många goda råd, bra tankar och eftertanke!

Gott att höra att du är okej - var rädd om dig, även i stressen! Mitt liv är också okej, kämpar dock som en blå för att mitt ena barnen ska få hjälp, men soc är ju inte uppenbarligen inte de mest framstående på det de borde vara...

Kram!

Adde
tors, 2015-01-01 - 11:04

dagen efter en av amatörernas fylleaftnar :-)
Fast det är klart, jag tog ju själv tillfället i akt att kröka rejält då, när alla skulle dricka och fira. Det blev ju liksom legalt att hinka i sig. Jag har ju noll intresse av sport men backhoppningen blev en väldigt bra undanflykt för att slippa göra nåt annat. Att ligga i soffan med mage och huvud i uppror och dyrt och heligt lova mig själv att : ALDRIG MER tillhörde nyårsrutinen.
Och som vanligt löstes det löftet upp i takt med att fylledimmorna lättade.
Sen var det bara på'et igen.

Jag tillbringade nyårsafton i sällskap med en bekant som tillhör gemenskapen och vi gjorde stan från ca 12 till ca 19, åt kanongod soppa, tittade på fyrverkerier, pratade och skrattade på det sättet som bara människor som känner varandra riktigt bra kan göra. Han är inte alkis utan tillhör "Den Andra Sidan", dvs anhörig och vuxet barn. MEN....han har både arv och miljö med sig i bagaget och drack rätt rejält i sina unga år innan han gjorde valet att sluta dricka helt för att inte hamna i släktens mörka håla.

Kvällen fullbordades med gemensam matlagning och massor av skratt medan vi höll på för att avslutas med efterrätt och matkoma :-) Tänk att man kan ha så otroligt kul och avslappnat utan en enda droppe alkohol ?! Jag har vänner som jag vet är alkisar men som själva inte "upptäckt" det och mitt minne av "dagenefter" håller jag uppdaterat så att jag inte ska återvända till deras hemska ånger.

För varje sådan här liten återblick om hur det en gång var, gör mig lika lycklig över att jag idag har möjligheten att göra mitt fria val om jag ska dricka eller inte.När jag var aktiv alkoholist var det valet så skrämmande och osäkert så jag sköt alltid tanken åt sidan.Att kliva ut i det okända, släppa det invanda, var inte nåt jag ens ville ana innan jag slog i min personliga botten och bad om hjälp. Att släppa taget och ta det steget ut från mörkret och inse att jag är helt maktlös inför alkoholen var inte lätt.............men det gick ! Och jag hoppas att fler ska få uppleva det jag har fått för jag vet ju att det är möjligt.

Detta forum är till ovärderlig hjälp för att se att man inte är ensam om sin sjukdom och att många, många, har samma problem, gör samma saker, försöker trixa och lura sig själva för att få dricka..............vi är så många som gör precis samma saker !

För mig har det varit till stor hjälp att inte sätta nån tid på hur länge jag ska vara nykter ( "Jag ska inte dricka mer...alls...") utan ta dagen idag och leva fullt ut. I morgon är en annan dag då jag kan välja att ta ett nytt beslut om att inte dricka. Att varje morgon, helst innan jag går ur sängen, lova mig själv att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer är till stor hjälp. På så sätt ramlar dagarna på och blir till veckor, månader och år.

Lev väl och ta hand om er, det finns folk runt er som bryr sig om er och vill er väl. Njut av deras omtanke !

Adde
sön, 2015-01-11 - 10:02

den här tiden på året tänker jag tillbaka på hur det var de sista dagarna innan jag åkte på behandling.
Jag hade hållit på sen sommaren med att hitta en utväg ur den helt kassa livsstil jag supit mig till och ångesten blandades med hopp om en förbättring men som alltid grusades när jag tog nästa munfull av alkoholen igen.Munfull ja.....fanns ju ingen som helst anledning att lura mig själv längre genom att ta omvägen över ett glas. Fort skulle skiten in och ge mig det efterlängtade ruset så jag glömde/gömde allt som hände. Men verkligheten kom alltid ikapp när den värsta fyllan lagt sig.

Och ångestsvettningarna tog fart igen.

Jag hade redan gjort om vilken dag jag skulle komma och i god alkisanda sköt jag upp den erbjudna tidpunkten. Jag hade nämligen erbjudits en plats redan i mellandagarna men OOOoooonej det gick ju inte !! Jag hade ju såååå otroligt mycket att styra med då. Eftersom han i andra änden på tråden var alkis själv så sa han bara att "Du är välkommen när du är färdig".

Då tolkade jag det som att han förstod hur mycket jag hade att göra men nu fattar jag ju att vi alkisar är så lika och att vi har samma beteende så han förstod ju att jag var tvungen att supa färdigt först.

Den rädsla och ångest jag hade ända till den stund jag körde in genom grindarna till Nämndemansgården är obeskrivbar. Att ta steget rakt ut i en värld jag var livrädd för och som jag alltid tryckt undan med alkohol var så grymt skrämmande. Men det dryga halvår som jag hållt på med att hitta en lösning hade gjort mitt undermedvetna förberett på vad som komma skulle och väl på plats hade jag inga problem med att kalla mig alkoholist och acceptera det faktumet. Jag lämnade över hela mig, utan förbehåll, till de som gått före mig och som visste hur det var och jag slappnade av och sov nåt så obeskrivligt skönt efter det. Jag var hemma, det var färdigt, jag hade kapitulerat helt.

För mig gäller nu att ha mitt förra liv i färskt minne och inte glömma varifrån jag kommer och vem jag är. Just nu har jag "god" hjälp av en väninna som på egen hand försöker gå ur fyllan för att det inte finns plats för henne på tillnyktringen. Hon har varit där så många gånger att hon borde ha ett VIP-kort men å andra sidan vet de ju att hon har kunskapen.....
Jag kan rent fysiskt känna igen hennes ångest och kan må rent illa när jag påminner mig om hur det var.

Och jag vill inte tillbaka dit.

Därför ser jag till att rensa min hjärna var kväll så jag inte har något som bygger bo där och jag ser till att jag inte tar det första glaset. Inte ens nåt som påminner om vanan eller smaken, jag har inte råd med att chansa.

Idag har jag ett liv utan förpliktelser och jag ett val om jag vill dricka eller inte, inte som förr när alkoholen såg till att jag glömde alla föresatser när bakfyllan lagt sig.

Idag väljer jag att inte dricka.

Stigsdotter
mån, 2015-01-19 - 14:19

kan väldigt ofta vara större än ångesten över det nuvarande tillståndet. Visst är det viktigt att inte glömma. När du skriver om nyårsdagsångesten kommer jag att tänka på vad många gånger jag sett Ivanhoe på TV - inte för att den är så himla bra (han väljer ju ALDRIG rätt tjej!) utan för att jag inte orkade göra annat än att ligga i soffan och tryna dagen efter nyårsafton. Så himla skönt att slippa slösa tid på detta sätt!

Tack för din påminnelse om att jag ska rensa hjärnan varje kväll så att inget bygger bo där. Jag kämpar för att komma in i alla nödvändiga rutiner! Min sponsor har sagt åt mig att sprida ut lite affirmationslappar här & var (jo, det ska jobbas med självkänslan också, förutom stegarbete får jag lite bonus ;-) och på en av dem hade jag skrivit "det jag behöver kommer till mig" och idag behövde jag höra det där om bobyggandet tror jag. Kram från mig

Stigsdotter
mån, 2015-01-19 - 14:20

...och för att jag är så gammal att jag hann få in den vanan under den tiden då det inte fanns så mycket att välja mellan på TV:n ...!

Adde
tis, 2015-01-20 - 19:33

Ivanhoe var ett solklart alternativ också :-))
Och ja, affirmationer gör underverk ! Den som jag hade svårast med var att stå framför spegeln och säga : Jag duger precis som jag är och är värd att älskas för den jag är. Efter att ha slagit på mig själv i så många år för att jag var en sån dålig människa som inte kunde hantera alkohol så var det en hel del att bygga upp igen.

Och att få det jag är mogen för är en fantastisk händelse i livet att upptäcka ! Så många gånger som jag hört nån säga/berätta något och jag har inte fattat ett dugg förrän långt efter. Ibland flera månader efteråt. Och det är en underbar känsla av lättnad att acceptera att det fungerar så !

Kram ♥

anonyMu
fre, 2015-01-23 - 06:51

Hej Adde, är det du som har mailat mig i början av januari på adressen jag lämnat i min tråd? Jag läser egentligen inte av den längre, men gjorde det av en händelse precis. Så, innan jag svarar där - vill du vara snäll och bekräfta här - om det var du eller inte! Man vet aldrig...!

Adde
sön, 2015-01-25 - 08:43

vidarebefodrar min e-post så jag ser när det kommer nytt :-)) Ett litet tips :-))

Adde
lör, 2015-02-07 - 10:18

runt lite på forumet och ser att det är en "Never ending story" och så kommer det att förbli så länge vi har alkohol att tillgå.
Jag blir imponerad av en del som resolut tar sitt beslut, både beroende och medberoende, jag känner för en del, som liksom jag en gång i tiden, trodde att jag skulle kunna lära mig dricka socialt. Det fungerade aldrig för mig och än idag har jag inte träffat nån som klarat det. Förr eller senare vinner alkoholen.
När jag gick ut i nykterheten så drack min ex fru, ytterst små, enl mig fjantiga mängder :-) , men jag hade inte problem med det då eller nu. Jag är helt på det klara med att det är jag som har sjukdomen alkoholism och att jag inte har med andras drickande att göra. Inte förrän de ber om hjälp, då, först då, finns jag där för dem och kan berätta hur jag gjort för att få ett bra, nyktert, liv. Men beslutet om en förändring måste komma från dem själva.
Idag kan jag ha lite roligt åt de som inte kan hantera att jag inte dricker alkohol ! Inte sällan har de själva grava problem och hatar att ha en nykter person i sällskapet. Själv så drar jag gränsen när promillen stigit till den nivån när de ska komma med förtroenden, förklara lösningen på världsproblemen, sluddra.....det där djävla sluddrandet !!! och inte minst förklara för mig hur gott det är att dricka sprit. Då går jag helt sonika hem.

Numera gillar jag att läsa om olika vetenskapliga rapporter/undersökningar om alkohol och dess följder. Förr skydde jag det som pesten, det var ju direkta anklagelser mot mig själv. Jag försöker så gott jag kan sprida budskapet vidare och följer gärna vissa aktiviteter typ http://www.tänkom.nu/

Ett nyktert liv är inte enbart att låta bli alkoholen utan även att jag lär mig att njuta av det som erbjuds ute i livet. Att träffa nya människor är underbart numera mot förr då min personliga gräns var 5m hög och 10m vid och fan ta den som försökte komma innanför den gränsen. Jag träffade en kvinna igår som bara sådär gav mig en underbar kram, en sån där kram som ger en vingar !!. Vi pratade ett tag och jag gick därifrån med studsande hejsanhoppsan-steg och kände att hon gjort min dag. Jag tänkte efteråt på hur många såna kramar jag missat genom fylleåren :-((

Att leva ett nyktert liv är inte en fråga om vilja för mig, eller karaktär. Det är att jag en gång för alla böjt på nacken och accepterat att jag inte kan dricka alkohol. Från den dagen jag släppte mitt försvar och kapitulerade inför faktumet att jag är alkoholist så förändrades hela mitt liv. Allt blev helt plötsligt så enkelt.....jag behövde inte längre försvara mitt beteende eller planera längre än för dagen i dag. Jag inser i dag att jag har en dödlig, kronisk och progressiv sjukdom MEN den är fullt ut behandlingsbar om jag inte tar det första glaset.

Alla mina försök med att bara dricka fint vin, dyr konjak/whiskey, bara dricka lördagar, ta vita veckor, inte dricka ensam, inte dricka före kl 18, ta Antabus/Campral.....mm...mm var ju bara tricks för att få mig att tro att jag kunde handskas med min sjukdom. Då, när jag var inne i det, trodde jag självklart på att det skulle fungera. Riktigt så var det inte.

Idag har jag förändrat hela mitt liv, inte till det bättre alla gånger kanske (typ surgubbe ibland!!), MEN jag är en egen person som idag har det fria valet om jag ska dricka eller inte. Just idag väljer jag att inte dricka oavsett vad som än händer. Och det hjälper mig så mycket om jag inte tar det första glaset.

mod60
ons, 2015-02-11 - 23:07

Och så stolt du måste vara över det. Böja nacken och acceptera jag kan inte dricka!!!!

Jag vill också dit och känner att jag är på god väg!! Jag kan och vill leva nykter och uppleva livet och framförallt barn och barnbarn. Finnas där för dom. Det är min drivkraft
Ha en skön morgon // mod60

Adde
lör, 2015-02-28 - 11:26

frustrerad över min maktlöshet.

Jag har skrivit det förut om att den som kommer på HUR man upptäcker att ett återfall är på G OCH klarar att stoppa det kommer att bli miljonär.

Väldigt, väldigt ofta märker anhöriga och vänner att en alkis är på väg att ta ett återfall men pengen trillar inte ner förrän det är försent. Och att sen komma med "goda råd" är ju som att pissa i havet :-(( Det är lögn att nå fram !

Återfallet kommer inte som en blixt från klar himmel så det borde rimligen finnas nåt sätt att så att säga skanna av alkisen om vad som händer. I AA sägs det att när jag börjar tycka illa om alla människor runt mig så är jag farligt ute och det tror jag på till 100 % och inte minst för att jag sett det så många gånger. Återfallet är ett val som den beroende gör och det kan vara ett val som leder till döden. Att förminska ett återfall och påstå att det är ett "måste" för att uppnå nykterhet är lika farligt som att säga "Jag drack så lite", "Det gick över fort".....Ett återfall är alltid ett allvarligt tillstånd och ingen vet riktigt var det slutar när det väl börjar. Vi har en dödlig, progressiv och kronisk sjukdom som måste tas på allvar i alla dess stadier.

Jag har nu 2 vänner, en på akuten, som valt att kröka skallen i bitar och jag når inte fram till nån av dem.

Och det är så djävla frustrerande :-((

Ta inte första glaset hörrni så slipper era vänner känna denna maktlöshet !!