Div åsikter eller...?

1730 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Adde
Det är

så sorgligt att se när folk som varit nyktra en tid börjar att dricka "lite" igen. Hos oss alkisar finns inget som heter dricka lite......precis som man inte kan vara lite gravid :-((

Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark :-(

santorini
Håller med

Det verkar vara det svåraste, att inse att man inte kan lära sej dricka ”normalt”. Så länge man försöker dricka lite så går det överstyr för eller senare. När man accepterar att man druckit sej till ett beroende och att det inte finns nån väg tillbaka så blir allt mycket enklare.
Så enkelt kan det vara.

Andrahalvlek
Så sant

Hörde en annan liknelse. Man kan inte ”hoppa lite” från ett flygplan, varken med eller utan fallskärm.

De allra flesta verkar dock behöva uppleva det själva för att förstå det.

Jag är dock hundra procent medveten om att lite kommer att väcka mersug, så jag tänker inte ta det första glaset.

Adde
Den

liknelsen var bra ! Tack Andrahalvlek !

Adde
Jag

har en märklig känsla i kroppen/knoppen som jag aldrig upplevt tidigare ???

En känsla av att bara hänga i luften utan mål och mening ?? Till ingen nytta alls.

Under den aktiva tiden fanns ju alltid ett mål : Se till att alltid ha sprit tillgängligt !! Meningen var ju diskutabel....
I nykterheten har det alltid funnits nån mening med livet utan att för den skull ha nåt mål.

Jag har alltid haft projekt på gång, eller resor att se fram emot, men det är nästan borta allt det som gör livet värt att sträva mot. Jag har ett projekt kvar men är lite rädd för att dra igång det eftersom min kropp har börjat protestera på gamla dagar. MEN.....jag gjorde en grej häromdagen som jag egentligen inte skulle klara men fixade det till min stora stolthet :-) Kroppen levererade som jag är van vid !! Det är som Pippi säger : Det har jag aldrig gjort förr så det klarar jag säkert :-)

Jag håller på att lägga upp en liten plan på en resa på några dagar till en vit fläck på min karta och går det som det ska så bär det iväg nästa vecka. Och jag ligger och väntar på att en gräns ska öppnas så jag kan dra iväg på nästa längre resa.

När jag skriver det här så ser jag lösningen till att jag hänger i luften : Jag är, sen första dagen på min nykterhet, så våldsamt inspirerad av min frihet !!! En frihet jag inte känt på de 20-25 år som jag krökade !! Jag har ju i princip kunnat göra precis det som faller mig in och blivit enormt bortskämd av det !! Och nu är min bucketlist fylld och jag är begränsad av div olika regler ! Och det skrämmer mig ! Min stora fasa är ju att bli sittandes i rullstol och vara beroende av andra :-O

Men jag är nykter idag och tänker vara det resten av dagen och då blir det så att jag vaknar nykter i morgon och kan ta ett nytt beslut. Visst är livet enkelt om jag bryter ner det så !!

Tack för att jag fick skriva och själv se min egna lösning ! Forumet, dvs ni alla, är fantastiskt !

mulletant
Så klokt resonerat Adde

men det vet jag ju! Och så innerligt och rysansvärt väl jag förstår din rädsla för att bli beroende... av andra.
Ha en fin fortsättning på dagen och hoppas din plan går i lås! / mt

Andrahalvlek
Så är det ofta för mig också

Det är något ospecifikt som skaver när jag börjar skriva. Ord läggs till ord och texten börjar snart resonera med sig själv.

Så blir det när skrivandet funkar som självterapi 😊

Visst är vi begränsade av coronaregler, men vår fantasi är inte begränsad. Vi får bara göra lite annorlunda. Upptäcka storheter i vår närmiljö.

Kram 🐘

Adde
Tack

Mulletanten och Andrahalvlek !!
Och du andra Andrahalvlek ger mig nya begrepp var gång <3 "...och texten börjar snart resonera med sig själv." är ju oslagbart !!! Tack !!

Backen123
Ni som har svaren...

Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar

Adde
Ledsen

för sent svar men jag har varit på resande fot.

När jag läser ditt inlägg så läser jag också om en kraftigt medberoende partner som inte kan släppa den beroende.
Du kan inte hjälpa honom på något sätt ! Det du gör nu är en form av möjliggörande som underlättar hans supande.
Det är klart att han är ensam ! Han super ju bort alla sina kontakter och det är INTE ditt ansvar !!
Och du ska definitivt inte " kliva in och stötta" !!! Resultatet blir tvärtom och dessutom bränner du dig själv ! Han måste få ta ansvaret helt själv och du ska inte kasta mjuka kuddar framför honom när han ramlar.
Att ge en alkis antidepressivt och sömntabletter får precis motsatt effekt då det fungerar på samma sätt som alkohol i hjärnan. Det blir bara ett helvete att avgifta den personen sen.

Och du ska inte ha dåligt samvete !!! Återigen : Ansvaret är helt hans eget !!

Du skriver såhär " När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner." JAAAA...det ska du !!!

Du måste börja göra bra saker för din egen skull och skaffa dig ett liv utan den beroende som stjäl kraft från dig.

Ta gärna kontakt med Al-anon för att få mer personligt stöd !

Kram !!

Adde
Nu

går vi in i den vecka som många beroende verkligen fasar för och som slutar i en fasansfull mardröm för många.
Den fredagen går väl allmänt under namnet amatörernas afton.

Jag söp nog aldrig till under midsommar, kanske nån gång i början av karriären, men däremot efter i ensamheten.

Jag håller mig borta från festplatserna för jag mår inte bra av att se familjer må så fruktansvärt illa av att en super ner sig totalt. Och ja, det är en spegel av mitt tidigare liv där jag gjort det onormala till det normala. Jag ensam. Utan hjälp.

För mig är denna helgen ett rent, personligt, helvete som jag fullkomligt hatar. Jag har inget behov av att dricka på det utan det hänför sig till saker som hänt i min historia. Och eftersom jag lever ensam så förstärks den ensamheten många gånger om under dessa familjehelger och en ensam alkis är en farlig alkis. Idag kan jag hantera alkoholsuget men jag erkänner villigt att jag drar en djup lättnadens suck när skiten är över.

Sverige är det land i världen med flest ensamhushåll men det är väldigt väldigt svårt att hitta aktiviteter för oss. Och om jag hittar nåt så tar de hutlöst betalt för tex övernattning och mat. Och jag mår ännu sämre av att sitta inne som en jävla surgubbe :-((

Men....för er som är nynyktra och börjat oroa er för midsommar är reglerna fortfarande väldigt enkla : Ta en dag i taget, oroa er inte för morgondagen för den har ni ingen som helst susning om vad den medför, gör bra saker för er egen skull = SÄTT GRÄNSER !! Säg upp bekantskapen med tjatskallar som vill få er att dricka, de vill gärna motivera sitt eget krökande med att andra också dricker. Hur var ni själva när ni drack ?

Var vaksam på hur ni agerar dagarna efter en stor helg när ni "klarat av" att inte dricka !! Alkojävulen vill då gärna ha en liten belöning för att den varit så duktig ! Många många återfall tas dessa dagar när "faran är över" !!!

Ta hand om er, njut av solen, odla insektsvänligt, ät massor av lokalodlade grönsaker, ät mycket glass, njuuuuut av den bästa tiden på året <3

Andrahalvlek
Åh Adde ❤️

Den där ensamheten är så jävla sorglig 😢 Ett av världens mest utvecklade länder har världens mest utbredda ensamhet.

Jag känner av ensamheten ibland, och jag är ju ändå inte helt ensam. Jag har min mamma att ta hand om, två döttrar, deras pappa och resten av den släkten.

Med dessa kommer jag att fira midsommar. Helt nykter. Min första nyktra midsommar i vuxen ålder tror jag. Men det ska inte bli den sista!

Kram 🐘

Adde
Sommar

och varmt !
Och jag är så glad över att jag inte behöver dricka alkohol under såna här varma perioder !

Att vara bakfull var ju inte kul men så otroligt mycket värre när jag inte fick svalka min ömmande skalle.
Än värre är ju att alkoholen är vätskedrivande och under varma perioder kan det ju bli rent livsfarligt att hälla i sig alkohol. Visst, en öl i skuggan kan ju vara gott men ungefär där går gränsen, iaf för oss som söker stöd och hjälp här på forumet.

Från min dag ett i den nyktra världen så har jag bara positiva upplevelser med ett fritt liv. Jag behöver inte längre planera vare sig mitt liv som sådant eller hur jag måste se till att ständigt ha sprit tillgängligt. Alla ni som undrar hur det ska gå så har jag bara ett enda råd : Oroa er inte och njut så mycket ni kan ! Ge tusan i att ha sprit hemma och gå inte in på pubar el likn för där utgår livet bara på en enda sak : Dricka.

Gör bra saker för er egen skull, bry er inte om andra för ni själva är den viktigaste person i ert liv, lev livet just idag, ta inte första glaset, prata/skriv bort ångesten som annars bygger bo i skallen och kan orsaka total kollaps. Tidigt fick jag lära mig ett talesätt....om jag står med ett ben i gårdagen och ett ben i framtiden så pissar jag på dagen idag. Kan inte sägas mer sant ! Lev idag !

Lyssna på de som gått före er på den nyktra vägen ! Det förkortar er egen väg och ni lär er att inte ta just de återfallen.

Kram på er !

Andrahalvlek
Klokt inlägg!

Tack Adde för ett mycket klokt inlägg! Det där med ett ben i dåtid och nutid tar jag med mig. Mycket bättre att ha båda benen i nutid 😊

Hur många år firar du som nykter?

Kram 🐘

Ensam1984
Klarhet till klarhet

Önskar att jag hade lyssnat mer på de som gått den nyktra vägen innan mig förra gången då jag var nykter (såsom dig exempelvis). Men jag trodde dumt nog att jag var annorlunda, haha. Har inte lyckats hitta någon ännu som är annorlunda och har lärt sig att dricka "normalt". ALLA faller ta mig tusan tillbaka, vare sig det tar 2 dagar eller 2 år.

Det var ju mitt första försök att vara nykter och höll ju nästan 6 månader. Det känns enklare nu, för nu vet jag... men det fråntar inte att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet.

Du är en inspiration och älskar att läsa om en annan ensam som klarar sig på nykterhetens stig.

Adde
Tack

Andrahalvlek <3 Jag undviker att säga hur många år jag har av den enkla anledningen att det eg inte spelar nån roll, jag måste fortfarande försöka leva en dag i taget och med det synsättet mår jag bäst. Jag slipper oroa mig för morgondagen och jag vet att jag inte kan påverka så mycket om vad som ska hända. Men en liten hint är väl att jag var med på forumet i stort sett när det startade :-) Och jag var inte nynykter då !

Ensam1984...visst är det skönt med insikten om att vi beroende är så otroligt lika varandra ?! Titta gärna på denna kurva som visar hur vi går ner oss och hur det blir när vi vänder trenden : https://vfsormland.se/varnas/vi-hjalper-dig/jelinek/ Jag var på näst sista posten när jag tog emot hjälp.

Och du har så sant med att försöka lära sig dricka "kontrollerat" !! Jag har ännu inte träffat på nån som klarat det !! Några månader, kanske några år men sen rasar allt igen och blir dubbelt jävligare. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig och det har jag sett exempel på hos bekanta inom "branschen" som tagit återfall efter åratal av nykterhet. De måste liksom dricka ifatt det de missat. Man kliver på tåget på samma station man klev av och ökar snabbt. Trösten i sammanhanget är att sjukdomen är fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

När jag kom in på behandlingen fanns där flera som hade varit inne förut men kom tillbaka som en tom returflaska ! Jag var milt sagt omtöcknad under den första veckan men vid en samling så sa terapeuten att 30% av er kommer att klara detta OM ni gör som Di Gamle säger åt er !! Jag hade ju betalat själv och jag är ju en snål fan så där och då bestämde jag mig för att lyssna och göra som de sa. Jag lärde mig att inte ifrågasätta deras ord, för de hade ju en erfarenhet jag inte hade, och sparade så mycket jag kunde i mitt hjärta och kände att jag var på rätt väg. Små små steg men i rätt riktning och jag tvivlade inte på mig själv då. Jag lärde mig att se andra som inte fattade varför de var där och höll mig borta från dem så de inte skulle dra ner mig. Och nej, det är INTE själviskt, det är ett väldigt bra sätt att göra bra saker för min egen skull.

Och du har så rätt Ensam1984 när du skriver "att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet." Och det gäller oavsett hur lång/kort nykterhet jag har.

Ha det bra !!!

Andrahalvlek
Tack för länken!

Jelinek-kurvan har jag aldrig hört talas om ens, intressant läsning. Jag hade tagit mig 2/3 ner ungefär på utförskurvan, och är på god väg uppåt på uppförskurvan 😊

Kram 🐘

Adde
Mina

2 beroendesjukdomar !

På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!

På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.

De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.

Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.

Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((

Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.

Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?

Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.

Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.

Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.

Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....

Andrahalvlek
Helt rätt

Så är det faktiskt, likheterna är enorma mellan alkohol- och sockerberoende. Alkohol, nikotin, socker knyter an till samma belöningsreceptorer i hjärnan.

Jag har ersatt alkohol med choklad. Inte bra alls. Dags att ta itu med det. Jag har inga problem med mitt blodsocker än, men kan få.

Finns det inte tolvstegsprogram för sockerberoende? Borde finnas kan man tycka.

Kram 🐘

Sidor