Min pappa är helgalkoholist, han dricker även veckodagar så fort han är ledig från jobbet och inte har jobb dagen efter. Jag minns inte under hela mitt 25-åriga liv en endaste helgdag då han varit nykter. Varje julafton har han också varit full, och t o m glömt dagen efter vad jag gett honom i julklapp. Det har sårat mig så mycket genom alla år, även mina två systrar. Man lever med en ständig klump i magen och vill helst undvika att vara hemma under helger.

Men nu är det dags, jag måste ta modet till mig och be honom söka hjälp. Jag måste, det är nu eller aldrig. Kommer aldrig förlåta mig själv om han dör pga skrumplever eller liknande. Jag har sagt detta till honom förut, han har gråtit och sagt att han behöver hjälp, lovat att inte dricka mer. Men dagen efter var han full igen. Men det är nu eller aldrig, han måste förstå och jag måste ta ett ORDENTLIGT snack när han är NYKTER.

Hur gör man? Vad säger jag utan att han ska inte försvarsställning? hur ska jag få honom att inse att det är nödvändigt för honom att söka hjälp?
Någon som tagit detta samtal? Behöver verkligen tips och hjälp.

Säkert någon annan som skrivit om detta, men jag har sökt hela dagen efter tips på nätet och är för utmattat just nu för att leta vidare.

Var ärlig och säg vad du tycker och känner och att du inte mår bra och är orolig. Tyvärr och av egen erfarenhet kommer din pappa neka och säga att han inte har problem. Så gör alla missbrukspersoner. Var beredd på det. Du kan aldrig förändra en annan person om inte personen själv vill.

sorgligtmensant

Du har kanske rätt. De gånger jag eller mina systrar tagit upp detta med honom har varit då han är full, då vi nått toppen av lesshet. Då har han sagt att han vill ha hjälp men klarar inte av det själv. Så jag vet faktiskt inte om han kommer förneka det eller inte. Har du pratat med någon som har alkoholproblem om detta? De tär så svårt, för att han verkligen ska förstå så vill jag säga att han kommer dö snart om han fortsätter. Men då lär han väl känna hopplöshet och ändå inte ta till sig.

Ebba

Din pappa kanske faktiskt väntar på att någon ska säga något.
Det gjorde jag innerst inne.
Jag tyckte att det var märkligt att ingen försökte hindra mig och eftersom att ingen sade något till mig eller konfronterade mig började jag inbilla mig att jag inte hade problem, för om jag hade det skulle väl någon ha reagerat?

Det finaste man kan göra för någon som är fast i ett beroende är att våga säga sanningen och sätta ner foten mot missbruket/beroendet.

Man gör inget illa tvärtom.
Att din pappa erkände på fyllan var förmodligen ett sant erkännande just för att han var full.

Jag erkände när jag var full.
Jag önskar dig kraft att våga prata med din pappa, det är inte farligt det är fint och det rätta.

Jag är glad över att människor i min närhet konfronterade mig,
annars hade jag kanske fortfarande försökt bota allt med alkohol?

/Ebba

sorgligtmensant

Tack snälla för att du svarade, Ebba! Jag har aldrig tänkt på det från "andra sidan", det är nog som du säger. Måste säkert vara svårt att be om hjälp så nu när jag tänker på saken från hans perspektiv så hade nog jag också väntat hellre än att ta upp det själv. Vilken styrka du gav mig, tack snälla du! Och lycka till med din fortsatta resa, bra jobbat! Jag har formulerat ett utkast av ett brev som jag planerat att läsa upp för honom, skriver in det här så hoppas jag att du kan ge din åsikt över om det är ett bra sätt att ta "snacket" med honom eller om det är nåt jag ska tänka på eller också nämna:

Pappa, älskade pappa. Vi har aldrig varit bra på att uttrycka oss med ord i vår familj till varandra, därav detta brev. Jag, X och X älskar dig över allt annat, det finns bara en av dig. Därför vill vi inte för något i världen förlora dig i förtid.

Vi är oroliga över dig. Du vet om det själv, du har problem med alkoholen. Du har sagt själv att du behöver hjälp, att du vill sluta. Det har varit jobbigt för alla, liksom för dig. Vi vill hjälpa dig och kommer inte ge upp innan du fått den hjälp du behöver. Vi vill att du ska må bra och vara lycklig, men gör verkligen alkoholen detta för dig? Det är ingen hållbar lösning. Alkoholen är inte din vän, den löser inga bekymmer eller problem – den bedövar bara allt för tillfället, alkoholen är inte din familj. VI är det, och vi kommer stötta dig allt vi har liksom du stöttat oss i alla lägen! Nu är det vår tur att hjälpa dig!

Det finns all möjlighet i världen att få hjälp. Du kan gå på AA-möten, finns flertalet i stan och alla som är med vet hur det var att gå dit första gången, man är rädd, de försäkrar en om att aldrig avslöja någon annans medverkan, alla har varit i samma sits. Eller så tar du ledigt t ex från jobbet och tar hjälp på annat håll, vi hjälper gärna till att betala om det kostar. Hjälp finns även att få via vårdcentralen. Vi kan titta på olika alternativ tillsammans, vi kan ringa samtalen åt dig, vi kan följa med dig på möten eller vad du väljer att göra.

Det är dags nu, var inte rädd för vi finns alltid vid din sida. Vi kommer göra det här tillsammans som en familj. Det enda som krävs av dig är att du har viljan.

Ebba

Önskar att alla alkoholister i hela världen kunde få ett likadant brev.
Låt honom behålla det så att han kan läsa det igen.
Han kanske reagerar med en "chock" och går i försvar, kom då ihåg att det är hans skuld & skam som talar och inte hans sanna innersta.

Ett fantastiskt brev och jag förstår att du är trött.

Sov gott.

Kram Ebba

sorgligtmensant

Åh, det kändes jättebra att höra! Jo, jag ska låta honom behålla brevet och vara redo på vilken reaktion som helst.
Tack igen för tankeställaren och din feedback, behövde verkligen det!

Sov gott!
Kram

Mycket bra skrivet. Skrivet med känsla och omtanke, inte med hot och skam. Jag om någon håller tummarna för en sund och ärlig reaktion. Själv var jag så färgad av min sjukdom att jag stötte bort de som ville hjälpa mig.

sorgligtmensant

Ikväll efter middagen tänkte jag ta tag i det. Jag känner mig nervös och det tar emot, så som det alltid gjort varje gång jag tänkt säga något till honom om saken. Varje gång har det tagit stopp och jag har blivit stum. Någon enstaka gång har jag dock lyckats säga "du har ju problem" och flytt bort från samma rum han är i för att slippa se hans reaktion, varför det är så svårt vet jag inte. Känner verkligen att det tar emot, men jag tänker på vad du sa Ebba, om att det kan vara detta han väntat på. Idag ska jag inte vara feg och självisk, börjar jag gråta samtidigt så får det väl bli så. Dina ord kommer ge mig styrkan och det är jag tacksam för.

Ebba

Jag tänkte be om hjälp många gånger innan det som hände - hände.
Jag vågade inte, jag var så rädd.
Säkert lika svårt det du ska göra nu.

Men kom ihåg att vi har bara ETT LIV.
Tänk dig att det är som i en film.
Vad skulle publiken önska att dottern gjorde?
Var tyst och allt förblev som det alltid har varit,
eller vågade säga sanningen av KÄRLEK i ett klokt försök till förändring och förbättring?

Saker och ting blir så självklara när man ser på det utifrån.
När man är mitt i det kan man inte se det trots att man har det framför ögonen.

Du kommer klara det och när du har gjort det,
Vad som än händer, gjorde du det rätta.

Ebba

Om din pappa vill ha ordentlig hjälp redan nu, kan jag tipsa dig om att du kan göra en icke anonym orosanmälan till socialen.
Det låter farligare än vad det är!!
Om du gör det är de skyldiga att kontakta honom och erbjuda hjälp eller iaf berätta om vilka alternativ som finns.
Så fungerade det när jag efter mycket sökande och oro fick in en i min närhet på ett jättebra behandlingshem efter flera års missbruk.
Ingen hjälp kommer tyvärr gratis som du kanske redan har känt av.

Vilse i pannkakan

Jättefint brev och lyckta till, verkligen! Men se till att han får det när han är nykter.

Var också beredd på att han kommer att förneka att han har problem. Min man sa alltid "det är ju inte precis så att jag är ute och super med polarna varje helg!". Nej, han var hemma i stället och levde rövare med oss och däckade på soffan...

Storhelgerna är alltid jobbigast. Jag har inte ens sett fram emot jul i år och mina föräldrar vill inte fira med oss. Kul, eller hur?? Nu tror jag i alla fall att det kan bli bra. Om han inte tar ett återfall.

Stor kram till dig!

sorgligtmensant

Ebba, vad du är vettig! Ska absolut tänka på allt du säger och kolla upp det där med soc!
Vilse i pannkakan, jag vet hur det känns det där med storhelgerna, fy. Och jo, när han är nykter ska jag ta det.
Kan ju räkna med att det lär bli några upprepningar av samma "tal" till honom innan han verkligen fattar själv att han behöver ta tag i det nu.

Stingo

Jag fick tårar i ögonen, då jag läste vad du skrivit, och det är inte så väldigt vanligt. Goda tårar, brevet är så fint. Om du redan läst det för honom, så hoppas jag innerligt att det gick bra och att din pappa kunde ta emot innehållet.

Om det känns för svårt att läsa upp och för opersonligt att bara ge honom brevet, så kan du kanske spela in en video med det? Jag har själv fått en video med ett liknande innehåll av min (något yngre) dotter och älskar henne bara mera för den. En enda sak i brevet gjorde mig fundersam: Är det bra att nämna pengar i det här skedet? Det kan slå på stoltheten för en far att bli erbjuden pengar av sina barn och med ett beroende är det lätt att stöta sig på saker, som egentligen är ovidkommande och sen missa den fina helheten. Det här var bara en reflektion utgående från mina egna möjliga reaktioner, men du känner din pappa, så du vet bäst. Kanske han tänker helt annorlunda här.

sorgligtmensant

Jag kunde inte läsa brevet, blev stum. Men jag gav det till honom. Och han har inte druckit på hela helgen, inte en droppe. Antar att han tog åt sig och förstod att vi bara vill honom väl. Att jag nämnde pengar spelar inge roll för honom, han har en chefsposition o tjänar bra. Det var mer en grej jag skrev för att han skulle veta hur villiga vi är att hjälpa honom. och kan tänka mig att han skulle kunna tycka att det är onödigt att betala för någon hjälp, då han nog helst av allt vill klara sig själv på alla plan.. Ska fråga honom när det känns bättre för min del om han läst brevet och se vad han säger o tycker. Mina två systrar ska också försöka prata med honom. Jag hoppas innerligt att han verkligen försöker nu o inte dricker så fort han får en helg utan att träffa oss.

sorgligtmensant

Idén om en video var toppen! Dock såg jag det för sent. Får brevet ingen långsiktig påverkan ska jag definitivt göra en video! Åh, känns uselt att inte kunna prata med honom öga mot öga om det här. Att säga en mening är lätt men att verkligen prata tar stopp.