Min pappa är en 57-årig man som druckit alkohol större delen av sitt liv. Han har i vuxen ålder både tagit droger och druckit alkohol, men nu för tiden är det "bara" alkoholen som är hans ständiga följeslagare.
Han lyckades behålla sitt arbete under 25 år, men nu har han för några år sedan fått sparken. Han har även förlorat sitt korkört då han kört berusad. Det är även ständigt nya skador som uppstår i samband med att han dricker. Nu ska han till exempel opereras för ett brutet nyckelben och innan dess var det nyligen ett sprucket ögonbryn och brutna revben.
Min älskade, fina, underbara pappa. Så stark och klok. Rolig och härlig. När han är nykter.
Jag har nyligen fått barn och känner därmed att det blivit ännu viktigare för mig vilka som finns i min närhet och vilken miljö hon kommer att vistas i. Jag har pratat med min pappa om detta och sagt att det måste vara nyktert i hennes närhet. Jag har förklarat att hans kontakt med henne kommer att stå i direkt relation till hans alkoholkonsumtion. Detta säger han att han tar på allvar och förstår, men fortsätter på samma sätt.
Han dricker dagligen, ibland mindre, men oftast mer.
Jag orkar inte mer. Han behöver hjälp, men vill inte ha den. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag förstår att hans drickande måste få konsekvenser för att han ska vilja ändra sig, men jag vet inte vad det innebär att jag måste göra i praktiken.
Om jag säger till honom att jag bryter kontakten med honom, både för min och min dotters skull, så är jag inte säker på att jag skulle kunna hålla det. Jag älskar min pappa så att det gör ont i mig och gör vad som helst för honom. Men han gör inte vad som helst för mig. Slutar inte dricka.
Jag behöver råd eller tips på hur jag kan gå tillväga. Jag vill bara att han ska få hjälp att klara sig ur detta.