Idag är första dagen på mitt nya liv:) Jag börjar idag att ta Antabus vilket jag känner mig mäkta stolt över att jag äntligen fattat det här beslutet. Beslutet kommer efter att ha haft en otroligt jobbig långhelg med drickande fyra dagar på raken då jag som vanligt blivit alldeles för full o som vanligt gjort bort mig. Det här sjuka drickandet får mig att må så dåligt o det händer VARJE gång jag dricker.
Jag vet att jag KAN vara nykter för det har jag varit tidigare i 18ÅR!! Då hade jag inga som helst problem att välja nykterheten. Det är inte att vara nykter som är svårt, utan det är svårt då jag dricker alkohol för det kan jag inte behärska eller hantera utan att dricka alldeles för mycket o totalt tappa kontrollen över mig själv. Detta hände från allra första gången jag drack o det har varit så alltid då jag dricker, så slutsatsen blir att jag helt enkelt har en kropp som absolut inte tål alkohol. Min hjärna blir totalt fucked up då jag dricker o det sker redan efter första ölen eller glaset. Varför jag ändå har druckit är att bedövningen som sker med alkohol så att jag kan slappna av, fly från tankar o känslor, glömma det som är svårt, bli av med ångesten är så lockande o skön att jag helt enkelt inte kunde låta bli att dricka. Det var en alldeles fantastisk känsla att slippa alla dessa svåra tillstånd som fått mig att må så dåligt o alkoholen hjälpte mig med det. Tyvärr var det ju så att då alkoholen gick ur kroppen så kom alla dessa hemska saker tillbaka med dubbel styrka, vilket gjorde att jag mådde ännu sämre efteråt. Det hindrade mig inte att dricka utan jag gjorde det igen o igen o igen bara för att uppnå den sköna känslan jag fick av det.
Jag förstörde min långa nykterhet med att en dag för tre år sen tro att jag då mådde så pass bra att jag säkert kunde börja dricka igen o trodde att allt skulle vara annorlunda eftersom jag jobbat så mycket med mig själv i terapi så att säkert skulle det funka bättre den här gången. Gjorde det verkligen det??? NEJ!!! Samma sak hände direkt o samma mönster infann sig på nytt. Jag blev bedövad av alkoholen, den här sköna känslan infann sig då jag drack o den var lika förförisk nu som då. Nu har jag druckit i tre hela år o varje gång har samma sak hänt att jag blir helt fucked up av alkoholen, tappar kontrollen o beter mig så illa VARJE GÅNG...MEN nu har jag bestämt mig, NU får det vara nog. Jag måste helt enkelt inse att min hjärna o min kropp inte klarar av att dricka alkohol o därför MÅSTE jag ta hand om mig själv, vara snäll mot mig själv, ta ansvar för mig själv o förändra det här innan det är för sent. ALLTSÅ, idag är första dagen med Antabus o jag är stolt över mig själv. Jag vet att det kommer att bli svårt eftersom alkoholdjävulen sitter på axeln o lockar mig att dricka, jag slits o rivs sönder nästan av att splittras mellan den som verkligen vill vara nykter o alkoholdjävulen som försöker övertyga mig att nog ska jag dricka, det kommer att gå bra o fungera, bara nån gång till...NEJ, jag VILL inte, jag SKA inte, jag KAN inte göra detta mer nu!!! Jag ska ta en dag i taget o fatta beslutet som är bra för mig bara en dag i taget. Hoppas verkligen att jag klarar det o kan stå emot den här gången. Jag kommer att vara inne på det här forumet som en hjälp till att ha en gemenskap med andra som kämpar på som jag. Det hjälper att inte känna sig ensam.