av framtid

Hej!

Är 30 år, man som bor i Stockholm. Har ett bra jobb, stressigt och ansvarskrävande med god inkomst men lyckats krångla till mitt liv något enormt.
Två fina barn. Riskerar jobb, ekonomi, familj och barn. Men ändå klarar jag inte sluta.

Är två år sedan jag tog mina första steg att försöka få hjälp.

Ringde då alkohollinjen och pratade med dom men sen har det inte hänt mycket mer.

I somras fick jag Naltrexon utskrivet, efter att jag berättat för läkaren att jag dricker en del, efter fått en jobbig smärta i bröstet. Funkade bra tycker jag förutom att jag blev yr, drack lite men inte alls lika mycket. Vin kändes som motsvarande en lättöl gör när man förväntar sig starköl.

Men sen tog tabletterna slut och jag hamnade där jag var igen.

Två barn med olika mammor varav den sista har agerat riktigt dåligt vilket gett mig ursäkter för mig själv att göra saker värre.

Har under en längre tid mätt min konsumtion i milliliter ren alkohol (100%), för att hålla koll.

Jag har märkt att en stigit en hel del innan jag kan vara nöjd. Dricker i princip varje dag.

Mängden håller jag koll på för det styr mycket hur jag mår dagen efter och hur jag kan hantera mig själv.

I början var det ca 100 ml om dagen, vilket motsvarar en flaska rött vin (14%) eller 4 starköl 50cl (5%).

Sen har det under två års tid stigit till 150 ml, vissa dagar närmare 200 ml, vilket är ca 1 flaska rött vin och 2-4 starköl.
På helgerna kan det ½ halv bag-inbox per kväll.

Förutom att man är ständigt småbakis så har det gett mig stora problem ekonomiskt, då jag i min bubbla ignorerar räkningar som jag kan betala. Lägger onödigt mycket pengar på luncher, middagar och frukost för att jag är för seg för att laga något själv.

Min träning jag hade innan försvann helt.

Mina barn får lida för att jag dels krånglade till det med första föräldern men också att jag är en tråkig zombie som inte gör allt det jag velat med dom. Är aldrig aggressiv direkt, utan alltid bara gladare när jag dricker. Vilket jag gör efter de lagt sig när jag har dom.

Varje morgon är jag övertygad om att jag har styrkan, för att sedan falla tillbaka till bolaget på kvällen. Har ju förstått beroendet men förstår inte hur jag ska kunna vara så stark att alltid stå emot. 1 vecka är nog den längsta perioden senaste 5 åren som jag har varit utan alkohol. Annars blir det uppehåll ibland 1-2 dagar när jag försöker få förnuft. Men faller tid någon kväll alltid.

Vilka sätt hjälpte er?

Hur illa däran var ni innan ni kunde säga stopp?

Vill verkligen sluta men drickat har varit mitt bränsle för att orka ett kaotiskt liv med jobb och relationer. Dock vet jag ju att det också är orsaken till kaoset i viss mån.

Ni som har erfarenhet, hur illa ute är jag?

Stingo
tors, 2015-02-12 - 18:54

Du säger det själv. "Riskerar jobb, ekonomi, familj och barn" I min bok är det att vara j-vl-gt illa ute.

Men du har lösningen i din hand och du vet vilken den är.

Om du alls är som jag, så överdriver du svårigheterna att vara utan för dig själv (alkoholen gör sånt). Om du inte varit länge nykter på flera år, så har du ingen aning om hur det känns. Om du slutar i morgon så har du högst antagligen några jävliga dagar framför dig, sedan följer några veckor med att kämpa mot alkosug, men sen börjar det värsta ganska fort lätta. Och du kommer att börja känna hur bra det kan vara utan slaveriet senast om en månad eller så.

Några dagar... veckor... en månad! Det är ju för helvete ingen tid i världen! Du kan klara det! Helt klar är du naturligtvis inte efter en månad, men jag kan lova att du kommer att känna dig väldigt annorlunda än du gör nu. Men för att det här skall fungera så måste du hålla dig helt torr. Att trappa ned eller smutta upprätthåller bara suget och då uppnår du aldrig de förändringar du behöver. Om det sedan är slut för livet eller bara för en längre period får du bestämma själv.

Välkommen, läs gärna andras trådar här och fortsätt skriva. Det har hjälpt många.

aeromagnus
tors, 2015-02-12 - 20:49

Få antabus utskriven, ta kontakt med AA och ställ ett kort brevid dina barn och fråga dig själv om du vill offra dessa. Du måste vilja helhjärtat, inte halvhjärtat. Bara du kan fixa detta med stöd. Kom igen nu och ta hjälp på allvar. Vi finns här att stötta och peppa.

framtid
tors, 2015-02-12 - 21:06

Har inte testat antabus. Men kanske är den bästa vägen.

Ett problem jag har är jag har ingen punkt som är vardag eller hem. Finns över halva Sverige i mitt jobb.

Borta från hemmet en vecka, kvar en vecka. Det tar så mycket av styrkan man bygger upp. För så fort jag ändrar miljö så släpper garden.

Men med antabus så finns det väl inget val.

Hur upplevde ni antabus?

AnnaPanna
tors, 2015-02-12 - 21:11

Känner igen mig mycket i dig, bortsett från att jag inte har några barn. Är 27 år och har haft alkoholen i mitt liv sen jag var 14. Dock inte varje dag, men varje helg i princip bortsett från några uppehåll efter kontakt med öppenvården. Jag började också hitta anledningar att unna mig sprit (och letar fortfarande). Anledningar som dålig uppväxt, dåligt med pengar, bra med pengar, fira att man klarat tenta, dricka för att fira lill-lördag, fredag, lördag, jul, planerad resa, avslutad resa, slappna av, till matlagning - you name it. Jag har också varit nära att riskera jobb, sambo, familj och vänner men framförallt mitt liv. Både genom rattfylla, mix med medicin och akutbesök till sjukhus. Jag tog beslutet när jag sist drack mig packad trots sjukskriven, psyliskt instabil och på mediciner. Men jag drack inte alls ofta så att en vanlig svensson skulle reagera, folk tänker nog mer att jag varit en "festlig tjej". Och nu har jag varit nykter sedan 1:a december, efter att ha åkt in akut då jag klappade ihop i fyllan. Kroppen la av helt enkelt. Att bli nykter. Det viktigaste beslutet jag tagit i mitt liv. Att ta tag i mitt drickande. Det var inte så illa att jag var på botten, men det beslutet har räddat mig. Man vet innerst inne när man gått över sin gräns och att du skrivit här och tidigare varit i kontakt med alkohollinjen visar att du har en medvetenhet. Det är bra. Vi vet innerst inne vad som gör oss illa men det är svårt att bryta mönster, framförallt när det gäller något som är ett kemiskt beroende. Hoppas du är redo att sätta dig själv i första rummet! Du är värd att må bra och värd att leva ett liv där du mår bra på riktigt. Kämpa. Du klarar det. Forumet har hjälpt mig enormt.

Det är ett val vi får göra varje dag, att inte dricka, men det valet kan ge oss så mycket mer än fylla, tillfällig avslappning och ångest. Forumet är en ventil för mig som hjälper mig att hålla fokus på vad som får mig att må bra OCH vad som får mig att må dåligt (alkohol). Hoppas det kan göra samma sak för dig. Ta hand om dig!

aeromagnus
tors, 2015-02-12 - 21:46

Kan och hoppas jag har fel.... men de som inte vill äta antabus vet att man inte kan dricka. Jag äter judt nu funkar bra, behöver inte tänkanpå fredtelsen. Har prövat att dricka på antabus, ingen bra känsla

framtid
tors, 2015-02-12 - 22:51

Jo det vet jag. Menar snarare att hur upplevde du spärren. Man kan ju ändå välja att inte äta den lika mycket som man kan välja att inte dricka. Känner du att den ger dig ro att mota bort de dagliga begären? Ro ändå att ta tabletten?

DryMartini
tors, 2015-02-12 - 23:09

framtid frågar "Vilka sätt hjälpte er"? Jag har själv problem med alkohol, men har lyckats ganska bra att hålla mig ifrån den de senaste åren. Dricker ibland (sällan) och märker att det är lätt att det eskalerar. De tips jag har är:
Tala om för dig själv med tydlighet att du är alkoholist. Bestäm dig för att bli helnykterist. Uthärda de 1-3 veckorna då det fysiska suget plågar. Därefter är det borta, men kan lätt aktiveras igen om man dricker. Börja träna, gärna hårt. Ät nyttigare, exempelvis skippa läsk, hamburgare, chips etc., förutom som belöning på helgerna. Var uppmärksam på att inte dricka när du känner dig säker på att du kan igen. För så kommer det att kännas efter en tid. Tveka inte att berätta att du inte dricker pga att du har druckit för mycket, när folk frågar varför du inte dricker. De kommer bara tycka att du är duktig. Dessutom sätter det press på dig att inte dricka. Använd aldrig alkohol som utväg, när livet är motigt. Spring en runda istället. Det psykiska suget och saknaden efter att kunna dricka, kan sitta i för alltid, tyvärr.
Andra alkoholister kan leva nyktra, det kan du också. Dessutom är du ung, så du har livet framför dig. Allt att vinna, alltså! Lycka till!

aeromagnus
fre, 2015-02-13 - 06:27

Min fru delar min meficin, lovat äta ett år. Det är lättare att ta en tablett än att gå till systemet och köpa ut sedan dricka.

Frau Fröken
fre, 2015-02-13 - 09:35

jag tidigare i mitt liv gjorde en logisk tankevurpa och jag har gjort likadant med alkoholen. När jag led av bulimi så brukade jag tänka att det var mitt sätt att hantera ångesten, att det var tack vare den ventilen som jag kunde fungera i vardagen. När jag drack vin var det samma sätt att tänka, att det var min snuttefilt, att det hjälpte mig att stå ut och jag var rädd att sluta vara bulimisk och jag var rädd att vara nykter för hur skulle jag då klara av allt? Det är ett tankefel. Jag har klarat av vardagen TROTS att jag hade bulimi när jag var ung och TROTS att jag ständigt gått och varit småbakis och gett mig själv kemisk ångest. Det var alltså inte den ventilen som gjorde att jag kunde fungera utan jag kunde uppenbarligen hantera BÅDE vardagen och ett missbruk. Det betyder att jag/vi är så otroligt mycket starkare än vad vi tror och om man tar bort "ventilen" så har man helt plötsligt bara hälften så mycket att hantera och klara av. Det var ingen hjälp, det gjorde bara allt svårare. Jag levlade upp i svårighetsgrad i stället för att göra det enklare.