Hej på er allihopa
Att det ska vara så svårt!! Jag lovar mig varje dag att nu får det vara nog!!! Visst det kan om jag ha tur gå ett par dagar utan att jag tar något glas vin och då tycker jag att jag är sååååååå duktig. Suck, då belönar jag mig själv. Hittar alltid ursäkter för att ta ett glas vin. Nu bara måste jag lägga ned detta destruktiva beteende. Jag har dessutom hamnat i en djup depression. Min mamma gick bort i ALS och hennes sista år i livet var hemskare än hemskast. Hennes lidande outhärdligt och vår hjälplöshet total. Det var under dessa år som vin blev min napp. Dessutom skiljde jag mig under denna tid. Det fanns liksom ingen tid över för mig. Det var mamma, pappa, jobbet, min splittrade relation och barnen. När mamma väl gick bort fanns ingen tid att sörja då heller. Då flyttade min sjuka pappa hem till mig under ett halvår tills han kom på fötter igen men han är fortfarande väldigt beroende av mig. Så väldigt trött och samtidigt kan jag känna att vad har väl jag att klaga på? Bra jobb, en ny fin man, underbara barn och fina vänner. Dock drog jag mig undan mer och mer från mina vänner. Jag skämdes. Orkade inte förstå hur dåligt jag mådde. Stängde in mig i mig själv och tröstade mig med vinglas. Inte så att det går ut över jobbet eller att jag inte kan sköta mitt hem. Jag kan bara inte sköta mig själv. Allt som har med mig själv att göra skjuter jag ifrån mig och då menar jag verkligen allt. Nu går det inte längre. Jag måste ta tag i mig och få i ordning på mitt liv. Vinet är mitt viktigaste och första mål att jobba bort. För att påminna mig om detta så har jag satt ett kryss på handen i röd bläck. Varje gång jag känner sug så tittar jag på krysset och påminner mig om varför jag ritat dit det och vilken ångest jag hade då efter ett par dagars allt för mycket vindrickande. Den är lätt att glömma bort. Nu har det inte gått så många dagar ännu, 5 dagar men det är en början. Men f-n vad tungt det är...