14 år och är hemma hos min bästa vän som tar fram en pistol, och skjuter huvudet av sig i mitt ansikte helt plötsligt utan förvarning. Han sa ingenting varför innan. Han dog i mitt knä, höll hans huvud medans livet pumpade ut. In till sjukhuset där hans mamma och pappa fick ta emot sin söndertrasade son. Den scenen är det värsta i mitt liv och den har spelats in och etsas sig fast för evigt i min hjärna. Spelas om och om igen med sån skärpa och detaljer att den är verklig än idag.
Det här var den gamla goda tiden på 70 talet. Utan någon som helst hjälp från samhället eller skolan. mina föräldrar försökte bara sopa det under mattan. 14 år och väldigt ensam och försöka reda ut ett sånt trauma själv, det går inte.

Men en hjälp fanns det alkoholen min bästa vän då. Den världen där allt bleknar och känslor inte betyder något, den var min räddning. Så trevligt det var att bo i den världen ibland när det var för mycket för mig att bära. Förstod inte varför det klagades så mycket på alkohol det var ju underbart. Så fort det blev jobbigt var det bara att köpa en biljett till paradiset i vinglas och sprit.
Några år senare hittade jag min pappa på golvet efter han tagit en burk tabletter och en flaska sprit, stendöd. Inte ord om varför inte en rad. Han bara tog den lätta vägen ut och lämnade mig kvar med alla frågor utan svar.

Har själv aldrig sett mig som alkoholist det hade jag under kontroll tyckte jag. Det har gått upp och ner, några år av mycket fylla sen väldigt sporadiskt. men senaste 3 åren har det gått utför. Gömma sprit hemma på olika ställen. Alltid ha en anledning till att dricka.
Dricka varje dag och full. Har alltid gått till jobbet och skött mig bra offentligt. Men min familj har fått stå ut med ganska mycket.
I helgen nådde jag botten. Min vän och familj släpade mig till AA. Jag har berättat på jobbet och dom vet nu. Utan det kommer jag bara återgå snart igen när jag nyktrat till lite. Klarar inte det här själv och har kommit till insikt att alla affärsresor bara var gratis fylla i veckor osv. Alltid fullast på fester och alltid när andra inte var det.

Min tredje dag nykter på 3 år. Hoppas jag orkar med det för djävligt tråkigt utan min egen värld utan problem.
Men för mina barn och min fru men mest för mig själv ska jag fan ta mig igenom detta helvete. Komma ut som en nykter alkoholist på andra sidan.

Äppelpäppel

Oj, min egen struliga ungdomstid bleknar när jag läser om din. Var också ung vilsen tonåring på 70-talet och tänker ibland om det hade varit idag, om någon hade sett? Men det du har upplevt är ju helt fruktansvärt och måste ju ge posttraumatisk stress och ångest!

Hoppas det kändes bra bland dina systrar och bröder på AA mötet?!
Jag gick själv för ca 13 år sen då jag tyckte jag drack för mycket och jag blev helt tagen av värmen där, man är VERKLIGEN inte ensam om detta!
Höll upp i ett år ca, men sen kom de där tankarna "nä men ett glas kan jag ju ta" och sen var det igång igen, i mitt fall nån slags självmedicinering med några glas vin varje kväll. Och mer på helgerna...så har det nu lunkat på i 13 år och nu är jag så less på att vakna luddig framförallt på helgerna och ligga i sängen halva lördagen medans livet rullar på utanför sovrummet. Vill leva, 100% närvarande!
Nu har jag inte luktat på vin eller annan akloholhaltig dryck på snart två veckor:) och det känns bara bättre o lättare för varje dag.

Tänk att du inte fick mer hjälp då när det där hemska, traumatiserande hände? Hur ska en så ung människa orka gå vidare i sitt liv utan att få bearbeta?? Inte konstigt alls att det blev självmedicinering med A...och så kan man ju hålla på halva eller hela livet men förstår helt och fullt att du känner att nu är det nog!
Tror att det aldrig är försent att bearbeta med professionell hjälp dock.

Du klarar det! Med hjälp av alla runt om när man vacklar! Fokusera på nackdelar/fördelar med alkoholen så känner du längst därinne vad som är rätt!
Har skrivit om det på fler ställen här men känns som du också behöver veta: känslan när man får sug (abstinens) och känner att ingenting känns kul eller hoppfullt utan bara svart och trist utan alkohol, den håller i sig i högst 3 minuter per gång!
Sen börjar man tänka på nåt annat.
De första dagarna kommer dessa skov flera ggr i timmen kanske men det blir längre och längre mellan dom. Hjärnans belöningssystem är hård och nyckfull, men står man pall dessa 3 minuter så är man ute på andra sidan sen!

Lycka till!

pettidream

Var en helt vanlig tonåring det här hände i en villaidyll var inte särskilt strulig. Det här var första gången jag såg en pistol på riktigt. Han hade lånat sin pappas tjänstepistol. Kastades in i en värld jag inte sett förut.
Men tack för råden. Ser just nu inte varför jag skulle byta min drömvärld mot en tråkig . Vakna-jobba -äta-sova värld.
Vad gör man som nykter? Men inser att mitt beteende är är en rak väg mötet döden inom kort tid.
Nej man kan ju undra vad barn och ungdomar var värda förr i tiden. Det var ett trauma som gett spår och skador i min själ och mitt liv hela livet. Påverkat mina beslut och min personlighet. Men man läser andra hemska saker här på forumet, man är inte ensam på något sätt. Vakna imorgon och lagt ännu en dag till resan hoppas jag. Just nu känns det inte långt till glaset 1 sekund sen kan det vara raserat.

hur dina inre demoner motarbetar dig.Jag fick höra att en av anledningarna att man inte vill släppa problemet är att då måste man ju leva.
Dvs så länge man (jag) bar på ett för mig olösligt problem så levde jag kvar i ständig skräck och obalans.Jag visste nånstans att hjälp fanns att få.Men jag var så rädd för vad denna hjälp skulle innebära att jag höll mig från det.Och kunde fortsätta må som jag gjorde och fortsätta fly in i mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Till sist tog det stopp både med förhållandet med mannen som drack och jag blev också tvungen att ta itu med mitt andra stora spöke.
Nu blir allt sakta bättre och bättre.Hjälp kanske finns för dig att nu idag bearbeta det trauma som bitvis håller dig fast i gamla inkörda mönster och som också lindrar för stunden?

Stingo

Sök tag på en bra traumaterapeut och arbeta igenom de förfärliga upplevelser du haft. Det är inte för sent och rakt ut tror jag inte du har en chans om du inte tar i de underliggande orsakerna. Det samma gäller i och för sig de flesta som druckit för mycket, men du ser ut att ha ett hårdare jobb framför dig än de flesta.

Fan, så det gör ont att läsa hur du lämnats till ditt öde som ung. Styrkekram och hopp att du nu kan hitta det stöd du borde ha fått redan för 30-40 sedan.

pettidream

Ska få hjälp nu med att bena ut mina upplevelser. Allt som jag gjort i alkoholens värld. Ödelagt det mesta i mitt liv ska få ett slut.

pettidream

2 veckor nykter nu känns ganska bra. tar väl tid för min förgiftade kropp att ställa om.
Men lugnet har kommit till vår familj ingen är orolig för att jag ska bli full.
Så mycket skit man hittat på under alla år! Går på behandling nu och AA.
Vi kan väl konstatera att jag jag var en djävligt sjuk och egoistisk människa i fyllan.
Svårt att få människor som inte är alkoholist hur det är och hur man tänker i sin fyllehjärna.
Allt var värt att trampa på eller lura för att få flaskan den som var himlen för en stund.
Jag ska kämpa på, vill aldrig tillbaka igen till den tillvaron. Kämpa på ni andra också som vet hur det är.

Pettidream

AnnLisbeth

Bra gjort. Jag var nykter alkoholist i 3 år o tog återfall .
Går på beroende, väntar på 12-stegs program igen, men är inte 100% peppad.
Äter Antabus, har vansinniga sug efter vin.
Kämpa på. Livet är värt det.