av Rufus

Hej alla!
Jag har läst och läst trådar här på forumet i hopp om att hitta styrka själv. Nu måste jag det. Väntar hela tiden på att "bli redo", men inser att jag nog aldrig kommer bli det i den bemärkelsen jag tror. Drickandet går ut över min fru och mina vänner. Blir aldrig någonsin våldsam eller liknande, men de ser hur jag blir sämre, däckar på soffan vid kl 20.00 mitt i en film osv.
Levern ömmar sen 1 månad tillbaka, och min konsumtion är uppe i ca 3 boxar vin i veckan + ett antal öl.
Nu har jag legat vaken i 3h med ångest över precis allt som kommer upp i huvudet, och tagit vad jag hoppas är första steget.

Hanna
ons, 2015-03-25 - 06:12

Så bra att du vill förändra, du är i gott sällskap här! Ångest är verkligen jobbigt. Själv har jag provat det mesta för att hantera ångest under de senaste åren och det bästa tycker jag är: fysisk beröring (massage eller liknande), varmt bad, lukta på något gott (som att tvåla in sig med en duschkräm) och djupavslappning. Om den inte ger sig kanske du kan få något utskrivet på VC, bara tillfälligt, som hjälper.

All lycka till nu! Vi gör det här tillsammans.

Rufus
ons, 2015-03-25 - 07:05

TAck så jättemycket för ditt svar. Betyder otroligt mycket att känna att man har stöd, och framförallt från andra som förstår. Tror ni att den fysiska abstinensen blir svår? Är beredd på vad som helst, känns bara bra att veta. Håller på att hälla ut allt här hemma nu, har sedan tidigare Sobril på recept som jag tänkte hämta ut nu för de första dagarna.

Anders 48
ons, 2015-03-25 - 11:11

Bra att du kommit på andra tankar......! 9 liter vin i veckan och ett antal öl kan nog dessvärre ge rejäl abstinens. Tror att det kan vara en god idé att hämta ut de där Sobrilen! Ett rejält "helvete" i några dagar - men det är bara att stå ut. Sobrilen hjälper bra mot den värsta ångesten, och håller väl också pulsen nere en del antar jag?! Vet inte om man skall rekommendera det - men de finns de som klarar att första trappa ner sakta några dagar, innan de stoppar helt - för att minska abstinensen. Vet inte om det är ett alternativ när du nu verkar vara på kurs och har bestämt dig. Hoppas att du härdar ut - du kommer ut på andra sidan, även om det tar några dagar. Styrka till dig!!!!

Li-Lo
ons, 2015-03-25 - 11:40

Hej Rufus
Vi har lite info om abstinens på startsidan under rubriken "akut stöd". Läs om du vill! Vill passa på att välkomna dig till forumet också, det är tack vare er användare vi är ett forum som för många gör skillnad. Tack.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Rufus
ons, 2015-03-25 - 13:18

För hjälpen. Att trappa ner tror jag tyvärr inte går så bra för mig, har försökt innan och drar alltid ut på det, så vipps så är jag på ruta 1 igen. Sjukade mig från jobbet idag, skakar till och från o svettas, men ej lika illa nu när jag tagit sobril.
Tack för "akut stöd" hade inte sett den sidan innan. Nu ska jag ta en lång promenad med hunden, såg att det hade hjälpt många andra här på forumet.

Rufus
tors, 2015-03-26 - 07:05

I min kalender på länge! Känner mig lite småstolt såhär på morgonkvisten. Skakar mindre, men ångesten är dubbel jämfört med igår. En timme i taget, och håller i tankarna att för varje timme som går blir jag friskare.

Hanna
tors, 2015-03-26 - 07:22

Du är ju jätteduktig! Jag håller verkligen med Malin79 om att hundar och hundpromenader är bland det bästa som finns när det gäller att mota ångest. Bara att borra ner nosen i pälsen och känna lukten av hund. . .

Om jag var du skulle jag inte vara rädd att ta en Sobril när det är som värst. Det är ju en av de medicinerna som verkligen hjälper, var glad att du har dem! Dessutom får du ytterligare en anledning att inte dricka när du tagit dem, för den kombon är inte rolig.

Malin79
tors, 2015-03-26 - 10:18

Håller fö med Hanna om att du ska vara glad att du har Sobril. Ta dem dock bara de första dagarna på nykterheten och med måtta. Så du inte hamnar i
ett till beroende.
Sen får vi krama våra hundar och vara ute och promenera våra hjärnor trötta. Det är nog vad jag ska göra idag. I kombo med att kolla filmmaraton på datorn

Rufus
mån, 2015-05-11 - 16:56

Som man kanske misstänker om man läser när det senaste inlägget gjord av mig så trillade jag på det igen.

Körde en nedtrappning igår denna gången med kontrollerad mängd, men nu är det helnyktert som gäller.
Jag höll mig i några dagar, sen skulle vi äta ute med bekanta på lite finare restaurang. Vin och öl flödade, och jag kunde ej stå emot när man gång på gång frågade om jag inte skulle dricka.Höll det dock relativt bra i mängden den dagen. Fortsatte dricka på helgen, körde vitt igen under nästan hela veckan. När jag sen kom till helgen så sade jag till mig att jag faktiskt var förtjänt att dricka lite för att må bra. "Lite" blev 6l vin och 14 öl på 4 dagar o sträck. Sjukade mig på måndagen för jag var mer död än levande.
Dock inte mer av det gamla nu, skönt att skriva ut det men måste se framåt.
Känns som man står framför ett stort berg att bestiga.

Jag tror mycket av den ångesten jag har är min felaktiga inställning att "jag kommer aldrig känna mig glad igen".
När kunde ni känna er riktigt glada? Vet att det låter barnsligt, men jag undrar om jag kommer kunna njuta av en middag med släkten när alla dricker och jag själv sitter där med en klump i halsen.
Hoppas inte jag har vart för negativ, är trots allt första dagen.

FataMorgana
mån, 2015-05-11 - 21:07

Vad jag kan förstå efter ha läst runt här på forumet så kommer glädjen så småningom men det tar ett tag. Det är nu man ska träna på att stå ut, eller ta fram det tålamod som de flesta av oss rastlösa själar inte har. Inte jag i varje fall. Jag går ännu på ren vilja. Om du läser min tråd så ser du att lördagen inte var så kul. Men jag tror att glädjen kommer och då är den äkta. Ingen falsk glädje på flaska eller box. Jag tror man ska tillåta sig att vara ledsen när man faktiskt är det. Det är ju inte farligt. Men döva det inte. / FM

santorini
tis, 2015-05-12 - 05:36

Så småningom kommer den sanna glädjen. En glädje som inte framkallas av ett konstgjort rus. Man blir också äkta ledsen, inte nån fyllemelankoli. Alla känslor både bra och jobbiga är äkta. Inte blir livet en dans på rosor bara för att man slutar dricka men man slipper ångesten och skammen och det är mycket värt. Skräcken över att bli sjuk, att man förstör sin kropp. Nykter kan man lättare ta tag i sina problem. Jag upplevde ganska tidigt korta lyckoögonblick av tacksamhet för att jag slutat missbruka. Av stolthet för at jag tagit det steget.

Rufus
ons, 2015-05-13 - 14:41

Tack, det betyder mycket när ni skriver så. Jag vet själv att jag egentligen inte blir glad av att dricka utan helt tvärtom. All ångest efteråt, att se människorna i sin närhet som lider av att man skadar sig själv. Läste din tråd FM och känner verkligen igen mig mycket i det du skriver. Framförallt vilka känslor som triggar igång suget. Har klarat mig i snart tre dagar och det känns som en bra början iaf. Har faktiskt lämnat bort mitt Visakort inför långhelgen. Jag är för rädd att jag inte ska stå emot suget att handla något och dricka i smyg. Har sagt till mina närmaste att jag fattat beslutet att inte dricka mer på länge. Jag säger "på länge" eftersom tanken av att aldrig dricka mer känns oerhört skrämmande.

Precis som du skriver santorini så känner jag mig faktiskt lycklig över att jag står fast vid beslutet.
Tack!

Rufus
fre, 2015-05-15 - 10:21

Jahopp, nu kommer min första nyktra helg på många många år. Just nu är jag väldigt positivt inställd, dock med en ofrivillig klump av oro i halsen. Fick hoppa in och jobba idag (dock hemifrån) så det underlättar lite. Har lättare att inte ägna en tanke på A när jag jobbar eller utför något annat som kräver uppmärksamhet.
Är så underbart att vakna varje morgon och känna sig klar i huvudet, ingen ångest över att man däckat på soffan eller liknande.
Jag har kommit på att jag borde skaffa mig någon vettig hobby att utföra när jag är ledig. Någon som har några förslag?

Rufus
lör, 2015-05-16 - 12:03

Har vaknat en lördagmorgon utan att vara bakis. Igår var dessutom fantastiskt roligt och avslappnat vilket var min största rädsla att det inte skulle vara. Åt en god middag med min fru utan att behöva något annat än Ramlösa att dricka. Känner mig faktiskt stolt, och skriver mycket dessa inläggen för att i svaga stunder kunna gå tillbaka och läsa.
Har fått en otrolig energi att kämpa framåt.
Tack för allt stöd!