BEHÖVER LITE TIPS, MEN MEST HJÄLP.
TAR DETTA SOM ETT FÖRSTA STEG,MEN KÄNNS SOM JAG ÄR INNE I ETT MÖRKT RUM OCH VET INTE VÄGEN UT.
VILL INTE VARA EN TYP SOM TAR PLATS OCH TYCKER SYND OM,BEHÖVER BARA HJÄLP INNAN DET BARKAR FEL VÄG.

DRICKER I PRINCIP VARJE DAG EFTER JOBB 3-5 ÖL 4,5%(IBLAND MER) MAN,TIS,ONS,TORS, FREDAG BLIR DET KANSKE 10-12 STK SAMT VIN.( LÖRDAG KANSKE BEROR PA OM JAG HAR LUCKOR SEN DAGEN FÖRE)
KAN INTE SLUTA, DRICKER TILLS JAG SOMNAR I PRINCIP ELLER FESTEN SLUTAR DA ÄR DET HEM OCH FORSÄTTA.
DRICKER SA LÄNGE DET FINNS ATT DRICKA,VIN DRICKER JAG INTE SOM ANDRA, DE TAR ETT GLAS ÄR JAG PA MITT 3DJE TYP.

MEN NÄR JAG HAR MINA BARN VARANNAN HELG TAS INTE EN DROPPE, DE ÄR INGA PROBLEM DIREKT FÖR SKER SAKER OFTAST HELA TIDEN.

MEN SEN NÄR DE INTE ÄR MED MIG UTAN HEMMA HOS SINA MÖDRAR OCH JAG RESER TILL JOBB, BLIR DET SAMMA VISA IGEN.
TAR INGET NÄR JAG JOBBAR MEN EFTER JOBB, NÄSTA DAG ÄR OCH JOBBAR , KOMMER HEM OCH DÄR IGEN OSV OSV.

HAR I STORT SETT NÄR JAG FREDAGS/HELG DRICKER TAPPAR JAG MINNET HELT. KOMMER IHAG NÄR JAG KOM TILL FESTEN TEX, MEN ALDRIG DÄREFTER, VAKNAR UPP OCH KOMMER INTE IHAG ETT SKIT.

SAMT HAR ANGEST OCH RIKTIGT NERVVRAK DAGEN EFTER FAST KANSKE INGET HÄNT , MEN DET VET JAG JU INTE PGA LUCKORNA.

SKULLE BLI TACKSAM FÖR HUR JAG SKA GA VIDARE , PRATA MED VEM..
SKÄMS JU EGENTLIGEN ATT BEHÖVA ERKÄNNA DETTA OCH HAR INTE DIREKT MANGA VÄNNER JAG LITAR PA.
VANTRIVS NÄR JAG INTE ÄR MED MINA BARN, ALLT ÄR AS TRIST OSV...

LITE FRAM OG TILLBAKA I TEXTEN MEN MEN ... KÄNNER JAG BEHÖVER TIPS OM VAD JAG BÖR GÖRA INNAN JAG ÄVEN RAMLAR I DETTA MÖRKA RUM..

LenaNyman

Det låter tufft, det du beskriver. Jag funderar lite över vad det är som gör att du inte står ut. Och vad det är som gör att du står ut när du är med dina barn. Är det längtan efter familjen? Rädsla för att vara ensam? Det känns som att du springer ifrån dig själv i ett ständigt ekorrhjul och jag skulle önska dig tillräckligt med mod och sinnesnärvaro för att våga stanna upp för en stund.

/Lena

pilsner76

Barnen är mitt allt. Klart man saknar dem, när man jobbar funkar det, är inne i jobbet. Men när man kommer hem är det som att slippa vänta tills dagen ska ta slut normalt, känns tiden kortare med alkohol i kroppen, blir mer avslappnad, mer som en naturlig del i dagens "rytm".
Men när jag är med barnen är de allt, kan inte dricka framför dem eller när jag har dem. Tänk om jag mister dem pga alkohol , det är det min hjärna intalar mig.
Med barnen gör vi saker varje dag och da flyter dagarna utan alkohol.
Är inte för att vara ensam direkt, men vantrivs.
Ang. ekorrehjulet kan de ligga en del i det,men ser som sagt inte det själv.
Men som sagt vet inte just därför känns det som jag maste höra med fler som kanske har/haft det ,
Hur gjorde ni,
bör man söka upp AA grupp för hjälp
Bör man ha psykolog, terapi.
Själv terpai i non form...
Allt är välokmmet.

pilsner76

PS: sorry för bad spelling men tangentbord saknar vissa bokstäver samt själva författaren klantar till orden ibland, blir lite fel och pratar jag om det jag dricker varje dag blir man bara mer och mer sugen,
(Har nu suttit hemma ca 3 timmar inte druckit ännu men det suger efter ölen..)

Vardag

Hej Pilsner 76
Läste ditt brev och känner såväl igen mig i vad du skrev.
Jag drack dagligen efter jobbet under en lång tid,tills kroppen sa helt ifrån.
När min dotter var barn,gjorde jag precis som dig.var nykter när hon var hos mig sen drack jag all ledig tid jag hade när jag var ensam.
På den tiden drack jag varenda helg ,men inte på vardagarna.
dom stora problemen kom när hon växte upp och flyttade hemifrån.
Alkoholen har varit min stora kärlek i livet sen jag i unga år börjad använda den.
det blev ett hjälpmedel ,verktyg till att klara av att möta,våga uppleva saker för mig.
Det var en härlig tid tyckte jag,visst gjorde jag bort mig och hamnade i trubbel.
Men det viftade jag bort,och skyllde på andra mäniskor eller någon annan anledning.
När jag sedan i vuxen ålder när jag blev tvungen att göra något åt mitt drickande,visste jag inte hur man lever utan alkohol.
Började min resa mot nykterheten med antabusbehandling ,gjorde tre sådana.
I början kändes det bra när kroppen fick repa sig,men efter några månader så satte oron in.
Och slutade varje gång med ett återfall.
Bestämde mig då för att uppsöka AA ,vid det laget började jag förstå att det inte räckte med att bara hålla mig borta från alkoholen.
Det var bra till en början att få träffa likasinnade och för första gången kändes nykterheten bra.
Men återigen kom ett återfall.
Gjorde då en öppenvårds behandling och var nykter nästan ett år då.
Men så kom ett långt återfall på två år ,då jag verkligen skulle visa att jag kunde kontrollera mitt drickande.
Slutade med att jag inte lyckades med att bli nykter och fick uppsöka akuten.
Någonstans där insåg jag att jag aldrig kan lyckas dricka normalt. Allt eller inget är det som gäller för mig.
Min största kamp har varit att besegra denna besatthet att kunna kontrollera mitt drickande.
Men det var efter många års kamp och otaliga återfall som poletten ramlade ner.
Jag har lärt mig en massa saker om vad som triggar igång mitt sug och stress är nog det värsta för mig.
Jag måste alltid vara vaksam på det. Så när stressen börjar bli för svår måste jag ta det lungnare annars så kommer ilska och återfallet kommer som ett brev på posten.
Att ge råd åt någon som har alkoholproblem är svår,det kan vara olika faktorer som spelar in varför man måste dricka.
Jag kan bara dela med mig av hur jag har tampats med det.
Har nu varit nykter i 5 år och suget efter alkohol fins inte. Men jag har den största respekt för alkoholen.
Och varje dag är ny,man vet inte hur den dagen ser ut,nya problem kan komma som gör att min nykterhet kommer på fall.
har träffat många alkoholister med lång nykterhet som återigen börjat dricka,vanligt vis vad jag märkt har det varit just det som har fällt dom.
Att börja tro att det gått så lång tid så det kan nog inte vara någon fara med ett litet glas.

Hoppas något i mitt brev kan hjälpa dig på något sätt.

Det var först

mod60

Jag har med stor behållning läst din berättelse. Tack för att du visar på fällorna när man tror sig vara säker. Jag fortsätter min nykterhet med stark förvissning om att detta är det liv jag vill leva. NYKTER :)
//mod60

pilsner76

Tack för tid att skriva detta, man ser fler vinklar, Men stress tror jag är en faktor absolut samt saknaden efter mina barn som växer ifron mig. Man sörger, letar efter jobba hemma men finns inga med det jag kan, är vanlig arbetare utan fancy utbildning. Men vill jobba , kunna försörja mina barn. Samt jobbet holler mig nykter mins 8 timmar.
Men lite moment 22, jobba, missa tiden med barnen, dricka mer. Hemma arbetslös inte kunna försörja barn , lämna hus o hem, dricka när de är hos sina mödrar, för man inte kan försöja dem och självkänslan stuper.
Är inte lätt men tar en dag itaget fast öl anyway men mindre nu än förr, bara hoppas det gar men tror att man kan trilla dit väldigt fort.
Är starkt imponerad av de som klarar av det, ni inger mig hopp om inget är omöjligt.