Hej!
Jag är tillsammans med en alkoholist som nu genomgår behandling i x antal veckor men sen är hon även Bipolär med Borderlineproblematik!
Hon har en väldigt dålig verklighetsuppfattning och ljuger ofta för att inte såra mig!
Det är även x antal ggr på snart 4år hon åkt in och ut på psyket pga av alkoholen.

Hennes drickande har väldigt många ggr lett till att hon blir totalt omdömeslös och har ett extremt bekräftelsebehov samt skiter i att hon har en fästman(jag, alltså) som då lett till att hon varit otrogen på fyllan!

Hon har ett stark bekräftelsebehov även i nyktert tillstånd och jag är ngn som hon styr likt en marionettdock!
Jag är medberoende så det bara skriker om det men nu när hon är på behandling känner jag mig tom och vilsen!
Nu är hon som sagt på behandling men min oro är att hon skiter totalt i mig.....
Hon är väldigt duktig på att söka tröst/bekräftelse hos killar och hon är inte sen att återgälda en tröstande famn!
Bör jag vara rädd att hon äventyrar allt för en flört på behandlingshem?

och välkommen hit.Läs och begrunda vad andra kommit fram till och se vad som stämmer med ditt liv.I mina öron så låter det ju som att du lever ett ganska svårt liv med tanke på hur din tjej beter sig.Vi som anhöriga vill ju så gärna att allt ska bli bättre.Anledningen att du skriver nu kan ju vara att du fått chansen att tänka efter i ensamhet.
Använd tiden till att spalta upp plus och minus med relationen och se vad som överväger.Försök se vilka möjligheter du har att påverka din egen situation till det bättre.Om du har några strategier om hon kommer ut igen och tar återfall/ blir onykter.Att ställa ultimatum tror jag att de allra flesta härinne gör eller har gjort vid flera tillfällen.De tappar till slut sin kraft om man inte är beredd att stå fast vid dom.

Och det du kanske redan vet är ju att ; Du kan inget göra för att förändra hennes liv eller hennes drickande,du kan bara förändra ditt eget.
Använd tiden på behandlingshemmet väl och sitt inte bara och våndas över hennes eventuella otrohet.
Fundera över din livssituation rejält,det låter ju inte som ett paradis direkt.

Vilsen76

Jag har ältat mina egna fel men kommer bara till slutsatsen att min tjej kanske aldrig kommer ändra sig(hon har druckit, tagit droger ibland sedan ca 15 års ålder och fyller 30 i år) detta är ngt som tynger mig!

Jag ska försöka att prata andra i liknande situationer dvs medberoende/anhöriga så jag får medlen att förändra samt bli starkare så att jag kan stå emot

Du måste tänka på dig själv och ge dig själv en chans i livet. Denna kvinna sårar ju dig otroligt mycket och frågan är hur länge du orkar. Ibland får man skära bort det som sårar och sy ihop med nål och tråd.

Vilsen76

Tack för dem orden och jag försöker bryta mitt dåliga mönster, det mönstret som gjort att jag tillåtit henne att manipulera mig för att hon ska få leva sitt liv med alkoholen som enda kärlek/vän!
Det är jobbigt när man älskar ngn och vetskapen om att vi pratat om ev att gifta oss gör det värre!
Jag kan avstå alkoholen för ett liv tillsammans med henne men frågan är vad hon kommer vilja när hon "tillfrisknat" efter behandlingen

bra liknelse.Även om jag tänker att vi nära anhöriga tar ett jättesjok av tyg och försöker täcka in alkoholisten med detta sjok.Sen springer vi runt runt vårt lilla tält och försöker nåla lappa och laga,allt vi bara kan.men lyckas vi? Njaa inget vidare.
Den som fortfarande vill dricka kan uppleva en "viss" kvävningskänsla av vår omsorg.Nej av med tältet och släng nålen och tråden och låt den som dricker föra den egna kampen.Vända trådarna mot oss själv och börja tråckla.Det är många blödande sår som behöver fixas.

Att behöva inse att man älskar djupt och att man inget kan göra.
Att behöva inse att man inte är kapabel att gå för att känslorna är för starka.
Att känna skuld för att människan man bryr sig om då ska falla totalt.
Att känna skuld för att man gjort sina barn och sig själv illa.

Men insikt ger en bra startplåt för vad man faktiskt kan göra utan att behöva vara alltför drastisk.
Istället för att ta alla problem på sina egna axlar så kan man lägga tillbaka dom på den det berör och låta dom ta hand om problemet.Och gör dom inte det så ska du bara ta på dig handbojor och göra ingenting åt den drickandes problem.Och blir du kränkt ledsen och arg,agera på ett sätt som gör dig lite starkare.

Lycka till och mina steg på vägen har varit mödosamma och med många tunga dagar och tvivel.Men innerst inne vet man vad som är rätt och till slut handlar man oftare rätt än fel och slår inte på sig själv lika hårt när man inte klarar det.

Vilsen76

Men varför har dem en i ett sånt starkt grepp!!
Känner mig livegen inför min älskade missbrukare.....

Jag har rannsakat mig själv och mina egna fel som medberoende men det är ju inte min vilja som styrt utan hennes!

Att jag fortfarande har vänner kvar än idag och mina barn är väl för att dem vet att jag kan bättre samt att jag lagt ner mer tid på dem senaste halvåret när jag kände att min andra hälft behövde ta tag i sitt liv!

Tack Ullabulla, du är så vettig i allt du skriver.

frigjorde jag mig sakta från min drickande sambo.Han gjorde likadant.Vårt förhållande haltade alltmer och vi sökte mer och mer sällan närhet och bekräftelse hos varann.Vi behövde båda frihet från den relation vi båda vantrivdes i.Jag för att jag höll på att gå under i mitt medberoende,han för att drickandet tog alltmer plats i hans hjärna och att jag var en hindrande mekanism för honom att få dricka fullt ut utan dåligt samvete.
Jag tror inte att det var ett medvetet val från hans sida och förhållandet var verkligen inget vidare på slutet.Men ändå kunde jag inte gå,ändå kunde jag inte säga nu är det dax att klippa.Min skuld var alltför stor(vilken skuld ??) och jag var fast i det som en gång varit mellan oss.Jag har tackat honom flera gånger för att han hade styrkan att resa sig och gå,för jag hade den inte.

Det finns ett liv utanför relationen,även om den i början tycks helt utsiktslös mörk och dyster.Men det tar tid och kraft att reparera sig själv.Och det handlar inte bara om att mitt medberoende sitter i min expartner,det sitter i mitt grundbeteede,en ovilja att släppa taget.En ovilja att ge upp om någon som uppenbart behöver hjälp.Jag ska nu se upp i de framtida relationer som förhoppningsvis finns därute så jag inte trillar igen.Mitt medberoendebeteende kommer jag att fortsätta jobba med på ALanonmöten och i den terapi jag påbörjade i höstas.Utan den stod jag mig slätt.

panda123

Blir väldigt berörd när jag läser din spalt hur för liv du lever i, och att du ändå trots allt måste älska din kvinna. Lider även med din kvinna och kan inget annat önska att hon får den hjälp hon nu måste ta emot.
Det är så lätt att säga att du måste lämna det du lever i, man vill ju så gärna ge goda råd. Jag sitter själv i min sits att får höra du måste lämna han, och gör det bara.
Jo, det är sanning det vänner och familj säger men det jag känner nu är att lämnar jag han nu, kommer han dricka ännu mer för att det är slut, ja risken kan vara så....det blir en skuldkänsla jag kommer få, fast jag vet att nä så skall jag inte känna osv.....
Man vill ju så väl att den man älskar skall må bra på alla sätt. Bara önskar att han skulle säga att nä, nu är det färdig drickat för gott. Så enkel mening men så svårt för han att säga..

Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du finner dig själv och kommer en dag till insikt att du är unik och det finns bara en av dig, och att du kommer älska dig, och att ni eller någon annan får älska dig och ta dig för den du är.
Och de ord jag sa hoppas jag själv blir till uppfyllan.

Vilsen76

Tack UB och panda123....jag var på Al-anon möte förra torsdagen och jag hade redan innan insett genom att dela upp "sinnesrobönen" för min egen del samt lite 12stegs tänk!
Jag trodde inte det skulle vara så svårt att säga att jag inte kan ta ansvar för min sambos liv och handlingar, att jag from nu ska bara göra det jag vill och ta ansvar för mig själv och mina barn!
Att jag ska sätta tydliga gränser för ett fortsatt förhållande med en nykter alkoholist!
Jag grät när jag berättade dessa saker, mycket känslor som kom upp.....

Eftersom jag inte kan ringa,bara hon som kan, min sambo så skrev jag ett brev med ett väldigt enkelt budskap : jag krävde ärlighet i fortsättningen om ett förhållande ska funka eftersom vi båda vill efter hon är klar!

Brevet fick hon på onsdagen innan mitt Al-anon möte....hon ringde på kvällen och var arg och sa att hon kan bara fokusera på sig själv och att vårt förhållande fick bli en senare fråga!
Vi sa älskar dig till varandra och godnatt!

På fredagen ringer hon och meddelar mig att hon inte tänker komma hem utan flyttar till eget boende när hon är klar.....
Allt detta sker inom loppet av 3!!! dagar!
Att ställa krav på en tillfrisknande alkoholist med borderline/bipolör var visst inte så bra!

Min tillvaro rämnade minst sagt och mår piss just nu men ska sätta igång att packa hennes saker!

Vilsen76

Pratade med mitt X(trodde jag) men då säger hon att jag inte vill lösa något!!
Fan det är jag som velat lösa saker!

Nu säger hon att det är slut bara för att jag pratade med hennes syster om livet efter behandlingen, hon tycker även att jag ska ta itu med dem bitarna kring medberoendet för att bygga upp hennes tillit men ett jävligt stort sådant är att hon ändå tänker komma hem....får inte veta var hon ska bo för det har inte jag med att göra!

Sen säger hon att hon älskar mig men vill leva själv och fine det e vad jag behöver oxå!
Vara ifrån varandra kan vara bra!
Och till råga på allt så vill hon att jag hämtar henne när hon är klar....snacka om att vilja ha kakan kvar och kanske kanske låta mig ta del av smulorna!!!

Ska bli skönt att leva själv!

panda123

Jag har följt din tråd från början och vissa delar känner jag igen mig i som medberoende. Och blir berörd på ett sätt att vilken människa du måste vara, som accepterar att du stannar gång på gång när din flickvän mår så dåligt när alkoholen är med i bilden för henne.
Skönt för henne att fått behandling, men tråkigt att hon väljer att göra Slut med dig så som du funnits för henne i vått och torrt. Det är synd att hon inte verkar inse det, för du är väl hennes största stöttepelare kan jag tro.
Men du tänker riktigt att du får nu chansen att tänka mer på dig, vilket du borde gjort för längesen.
Samma är det här.
Han ringde igår och vi pratade i telefon en timma. Han säger det är tröttsamt att höra ifrån mig att jag tar upp hans drickande.
Han säger att han vet om sitt drickande och vet att det varit mycket, och han har sin egen plan på hur han vill jobba med det.
Han säger att han LOVAR mig nu att han jobbar med detta, och han vet när han skall sluta dricka innan han kommer över gränsen.
Så vi kan säga så här: Om jag som flickvän inte "tjatar" mer om hans drickande och lovar det, så lovar han att jobba med sitt drickande med alkohol i glaset, och utan alkohol i glaset.
Där är vi nu, MEN två frågor ligger hos mig nu
Ett: Hur länge kommer detta lovas? Veckor? Månader? År?
Två: Har det gått för långt för att det skulle bli bra och fint nu mellan oss? Finns kärleken kvar hos mig till han, och han till mig??

Osäker väg går jag på nu....
Hoppas du finner lugn och ro till dig själv Vilsen 76. Du är viktig!!

Vilsen76

Jag tror säkert att ngn kärlek finns kvar men tillitet hos er båda är ordentligt skadad, tyvärr!
Jag kan bara se hur mitt X reagerar när JAG vill ha regler, hon har valt att flytta men vill ha kontakt, jag får inte fråga något men hon får!
Hon lägger all skuld på mig och där jag nu känner att om jag ska arbeta med mig själv så måste jag vara själv!

Tror säkert hon kommer höra av sig när pengarna tryter el känner sig ensam men hon vill inte låta mig ha ngn insyn så då tänker inte jag låta henne ha ngn i mitt liv!

Jag förstår att det är jobbigt för dig nu panda123 men fortsätt vara stark, fråga mycket och var kritisk mot ditt X, blir han arg så kanske han döljer något!
Tiden får utvisa var Ni står och hur känslorna är för varandra.

Ta hand om dig och tänk på dig själv!
Du är stark

att det finns lite styrka i dig nu vilsen.Även om det än så länge är ord så kanske de sätter sig i bröstet på dig.
Min terapeut som är specialist på medberoende sa.
Tanke känsla handling.
Dvs först har man tankar på vad det nu månde vara, tex oj jag mår inte bra.
Sen känner man fullt ut att man inte mår bra och varför.
Sen agerar man,dvs gör något åt situationen.Det är ju just denna sista akt i detta som är det svåra.
Att agera och hålla fast vid det.
Älskar man så gör man och just när det finns så tunga ta hänsynbitar i detta med alkoholism så tappar man alldeles bort det sunda förnuftet
.Ibland är det alkisen som måste stå för det trots att de inte har något när det gäller drickandet.

Strategier,tankeplaner om hur du ska agera och sätt silvertejp på truten och lås in telefon och dator om du måste :)

Vilsen76

UB för orden, jag försöker i min lilla nyfunna styrka att stå på mig!
Fan inte lätt men tänker som så att om hennes kärlek är så stark som hon säger trots valen hon gör nu, då är det hon som ska visa det och vara den som hjälper mig för en gångskull i ett tillfrisknande!

Om kärleken är äkta och om den inte används för att utnyttja någon så kan den vara underbar....har jag hört iaf!

Min dröm kring livet just nu är att bli stark i mig själv, tänka kritiskt, jobba aktivt med stegen kring medberoendet jag har och kanske kanske hitta någon dör man möts på halva vägen för att man är mer lika än olika :)

Vilsen76

Du skrev ang vad din terapeut sa ang:

Tanke - Känsla - Handling

Är så bra och är något jag blrjat tänka på!
X:et börjar väl få panik för att jag börjar sätta gränser!

Till råga på allt så vill hon att jag hämtar henne när hon är klar!
Kommer nog inte göra det, har fullt upp m att packa hennes saker!
Min kärlek o vilja att lösa saker är större än hennes men JAG ska jobba m mig själv och inte hjälpa henne!

Vilsen76

Blev fel förut ang att hon tänker komma hem!
Eeeeh....nej hon kommer inte hem utan flyttar!

Jag känner mig rädd men ska bli så kul att få umgås m kompisar/vänner igen och att slippa oroa sig för att det blir en massa tjafs och bråk med X:et!

panda123

Det är så nog jag känner nu att tilliten mellan oss är väldigt låg. Vi har haft för många upp och ner, och jag känner mig mer och mer tom. Vi har haft ytlig kontakt genom sms, och på hans sms så låter det som om allt är jättebra och han frågar mig till och med varför är du så kort på dina sms.
Jag funderade ett bra tag och beslutade mig för att ringa upp han. Jag tog mod till mig och sa att just nu vet jag inte vad jag vill och jag tror någonstans att vi har sårat varandra så pass illa, så jag har svårt att se att allt är fantastiskt bra igen. Jag sa att tiden får utvisa hur det blir mellan oss, lovar inget. Men jag behöver få tänka.
Han svarar då med förvåning att ja så känner han med nu att han vill tänka och känna.
Jag sa att det är synd att alkoholen har förstört en del för oss, för jag tror vi skulle haft det bra om det inte var med i bilden.
Då blev hans reaktion ja typ samma som vanligt, och börja säga att jag inte stöttat han tillräckligt, att jag inte lyssnar, och att jag måste tydligen ta upp det gång på gång, och det är väl tur att jag är så perfekt. Öhhh vad svarar jag då?
Jo jag svarade med att säga att det är ingen idé längre att prata om det, för nu skall jag vara själv och orkar inte höra mer hur dålig jag är.
Vi sa till varandra ha det så bra så hörs vi när det passar.
Vet faktiskt inte längre om det "passar" mig mer detta förhållande?
Han blir med taggarna ut och vägrar lyssna? Kan han inte, eller vill han inte förstå?
Bra vilsen 76 att du börjar stå mer på dig, du hittar lite styrka varje dag här och där. Och var med de vänner som du får styrka och kärlek av. Det övervinner mycket.
Jag pratar med mina vänner som står mig nära, har försiktigt börjat prata med mina föräldrar som också står mig nära, men undvikit det för känns någon slags skam att göra det. Dom lyssnar och finns där, och det är jag glad över.
Dom säger till mig att du xxxxxxx alltid varit stark som människa, och kommer det eld mot dig så går du igenom den utan nästan några brännmärken, så det kommer du nu med göra.
Jag säger samma sak till dig vilsen 76 som jag fått höra av mina föräldrar, du kommer gå igenom DU med.
Du är stark!!
Tack för peppningen vilsen 76.

Vilsen76

själv panda123.
Att din kille blir m taggarna utåt har sökert med att han vet att det blir fel då han dricker, något han själv får jobba på!
Du kommer nog känna dig lugnare vartefter tiden går kring det som upptagit mycket av din energi!

Håll inte saker inom dig utan bearbeta dem på rätt sätt precis som UB skrivit ang Al-anon, terapeut el vad nu än får dig att må bättre och vilket sätt som passar dig!
Det är du som är viktigast och det är vad du vill som ska räknas!

hoppas allt blir bra med tiden panda123 och tack sjlv för din peppning