Hej!

Har skapat mig ett namn och e-post med hopp att delta i ett forum och få stöd.

Jag har slutat dricka alkohol den 6e januari efter en "bra" december med nedtrappning generell, men med smygdrickande och längtan efter alkohol trots allt.
Jul blev bra kontrollerat, Nyårsafton blev blöt och onödigt sen drickande...

Hemma har vi (min man och jag) druckit för mycket, för länge. Medberoende är ju svårt! Jag har haft bra perioder med uppehåll, de allra bästa var under båda graviditeten då det var inte alls svårt att avstå, även när vi försökte att jag skulle bli med barn nr 2 hade jag flera vita perioder. Min man däremot kunde dricka sig till medvetslöshet även under mina graviditeten. Dessa gångerna hjälpte inte att jag inte drack eller köpte alkohol.

Vi har två döttrar och vi har gjort en omstart i livet; vi är på väg att köpa oss en drömbostad och livet borde vara bra...
Men alkoholen har alltid funnits med i bilden, alltid stört, alltid tagit plats och bråkat med oss... Och min känsla att inte lita på varken min man eller mig själv har blivit större.

Nu gick han över gränsen den 19/12, offentligt (inte hemma framför datorn eller somnades i soffan), och vi talades om det. Jag visade filmen om det berusade paret på julfesten (från IQ). Och han föreslog själv en vit månad.

Efter lite dividerande och påstötning från min mor blev det datum för start den 6 januari. De tre vise männen (mycket viktig spansk tradition) kom med förändringen (en vit dag, en vit månad, ett vitt liv, är det möjligt?) och tog med sig de få öl, vin och spritflaskor vi hade kvar hemma. Jag har inte gömt spritt någonstans, och jag har kollat lite överallt för att se om min man har någonstans, men har inte hittat gömda burkar/flaskor.

Kanske denna tid är som en smekmåne, då jag fram till idag inte tänkt så mycket på vin (rött är min favorit) och spritt (gin).
Jag kommer att sakna att äta något gott och blanda med vin, t ex ost eller kött. Men sitta vid datorn eller framför tv:n utan vinglaset har gått bra. Även vara ute och inte ta "en öl" (det blev alltid minst två, ni vet) gått bra.
Känner friheten att kunna ta bilen när jag vill, eftersom jag nu inte måste planera att köra bil innan jag dricker.
Jag känner mer energi, orkade mer sista vecka även om det var stressigt på många plan. Ja, det känns som en smekmåne-tid som sagt!

Här öppnar jag för lite tips och råd från er som kommit länge eller är på samma spår.

Några med erfarenhet om att båda i paret dricker/drack?

Tips om hur man gör när man blir bjuden? (skippar gärna den typiska reaktionen, eller misstänksamhet, gentemot det kvinnliga könet om "är du med barn?")

Tips om andra sidor med recept på alkoholfria alternativ?

Har någon deltagit i Karolinskas web-forskning (nu är intagning till studien stängd), och vad gav den?

tant x

Hej ! Jag vågade mig också på att skriva här för första gången ikväll. Men jag skrev fel, skrev i kommentar istället för i egen tråd. Men jag vågade... Har inga råd att ge förutom att bolagets Fentimans Ginger Beer är ett gudomligt alkoholfritt alternativ.

Stingo

GRATTIS till två nyktra veckor! Hoppas det går lika bra för din man. Din historia känns väldigt bekant. Ungefär så där såg livet ut för min fru och mig, ända tills slutet av förra sommaren. Sedan dess har vi båda varit nyktra, min fru några veckor längre än jag. Nu funderar vi på att långsamt börja pröva om det skulle gå att bygga ett nytt och sunt förhållande till alkoholen.

När man lägger till pardynamik till alkoholproblem, så tror jag att det blir farligt att komma med mycket tips. Något vill jag i alla fall försöka bjuda på. Mitt första tips skulle vara att försöka göra den vita perioden klart längre än en månad. Första månaden är jobbigast och fördelarna börjar synas senare. Sen tror jag det är viktigt att komma ihåg att var och en är ansvarig för sitt eget tillnyktrande och bara sitt eget. Därtill är det ju härligt om ni kan stöda varandra på ett positivt sätt. Hur mycket har ni krockat under tiderna ni drack? behov av parterapi?

Hur som helst, massor med lycka till åt er båda.

Sara_con_experiencia

Har last delar av din tråd inatt, och visst känner jag ingen mycket!

Min man vill inte gå i parterapi. (Jag har t om bokat och gått själv till de tre så kallade bedömningssamtalen utan att han dök upp för en antal år sedan - år 2008 tror jag det var). Han vägrar alltså. Mitt senast förslag var att han skulle följa med mig till en terapi start för MIG och berätta för terapeuten vad som han såg behövs förändras, men jag inser det sjuka i det hela, det är ju att vi båda måste vilja förändra om det skall funka.

Jag skrev nyss i ett annat tråd om att vi hade en gång skrivit ett "kontrakt" om hur vi skulle ta bättre hand om varandra, ge mer kärlek osv (men lite mer konkret), och det är kanske dags att ta fram och damma av papperet eller worddokumentet igen, och ta nya tag under den här för oss första och "NYA" NON-A perioden tillsammans!

Tack för rådet också om periodens längd, jag tror som du att en månad är för kort, det har ju redan gått två veckor...

Sara

Stingo

Jag vägrade också all form av terapi, till och med så långt att vårt förhållande kraschade och vi levde en höst isär, för drygt 5 år sedan. Faan så dumt av mig. Det kan ibland bli väldigt besvärligt att vara karl, som klarar allt själv (ja, inte är det väl särskilt lätt för er kvinnor, som skall bo med oss heller :). Sedan var vi i terapi en tid, då för fem år sedan och nu igen. Jag är fortfarande inte en stor vän av terapi (kanske jag bara inte ännu stött på den rätta terapeuten), men visst kan det vara nyttigt. I alla fall är det betydligt bättre än en fru, som inte alls talar med en (ja, annat än om vad det skall vara till middag och så...).

Vi skrev förresten vårt kontrakt då vi gifte oss. Vi hör inte till kyrkan så det fick bli en del av vår ceremoni, att läsa upp det för gästerna.

Det blev mest om mig, sorry... Blev bara inspirerad av det du skrev.

Sara_con_experiencia

Hej!

Snart tre veckor utan att dricka, helgen har gått bra, och veckan också, trots många middagar med vänner (utan alkohol) och nu i helgen fint väder och "en öl" i solen-varning!

Min man säger att han också har varit vit hela tiden (även under min resa), han är ju nykter nu, det märks... och jag märker också en känsla av att det är lite bättre tonläge.
Absolut inte lika "taggit" som sista veckorna innan beslutet (alltså november och mitten av december). Det flyter på bättre även med andra och inte minst med barnen.

Jag tog mod och började prata med honom igen om alkohol och hur jag känner, samt min önska att förlänga den nyktra tiden. Vet inte om jag får med mig honom i detta, hoppas det. Tydligt var det (och viktigt att få veta) att han inte gillar att snacka om att vi inte dricker, att han tycker att det är jobbigt att ta upp ämnen, att tänka på alkohol. Han förklarade att han helst inte vill tänka alls på det, att han låsas som att det inte finns att tillgå, och att eftersom nu börjar kroppen att inte "längta" så är det väl dumt att minnas (så tolkar jag hans ord i alla fall). Vet inte om låtsas-metoden är något som NÅGON har provat; lite svårt här och nu där alkoholen är så pass tillgänglig (den bästa alkoholfrizonen vi har är hemma just nu).

Nåväl, jag vill vara öppen och säga:
1. jag drack för mycket, det känns skönt att inte göra det länge!
2. jag hade ju provat att minska tidigare, men det fungerade inte riktigt som jag ville!
3. vad roligt, vad mycket jag har fått gjort den här tiden; ingen ångest för när jag dricker eller om jag dricker, eller om jag inte får dricka,
4. vin, öl, sprit... det kostar pengar att dricka för mycket, nu har jag använt dem till annat; såg t ex Gardells "Hela mitt liv" i fredags (dyr biljett) med gott samvete (och jag minns varje detalj, och blev inte kissnödig trots att showen var 2 timmar lång!)
5. fysiskt och emotionellt välmående generell och diffust ;-)

Sara

Sara_con_experiencia

Ja, det känns faktiskt väldigt bra…

En månad utan alkohol. EN MÅNAD!

Jag sa det till min akuputur-kvinna (då var det 4 veckor prick), och då frågade hon : och inte en öl heller?
NÄÄ, ingenting, ingenting… NADA
(OK, skall man vara väldigt petig skall jag skriva förutom vid bortbjudningar: en pralin och en misstänkt efterrätt för någon vecka sedan, och en bit chokladtårta med några droppar likör idag).

Så nu skall jag fortsätta.
Hur länge, vet jag inte…

Men jag hoppas min man hänger med.

Njut ni också, se möjligheterna, ändra beteende, tänkt på allt ni vinner utan beroendet.

Bästa tips när jag blir sugen att sitta på en uteservering eller inne på en trevlig bar, och dricka ett glas vin eller en öl, är att köpa en Cola Zero eller en god nypressad saft, eller smaka nya spännande te-sorter…

Och tänka en stund eller en dag i taget.

Sara

Sara_con_experiencia

Hej igen!

Det går bra, och så är det tyst. Tyst från mig i forumet och från er i min tråd.

Ja, jag tänker ju förstås på om jag kommer att vara som några av er, att jag börjar (vågar) prova igen, och se om jag klarar av lite A i mitt liv.
Sarkastiskt nog skulle jag tro att det funkar för mig, men inte för min man, och hur skall jag be honom att fortsätta avstå, men själv vilja prova?
Det finns nog inte utrymme för chansningar heller just nu.

Så lite hjälp här, tack!

Hur skall man fira något stort utan A? ett stort kalas? eller ett lyckat köp av boende?

TIPS tack gärna till på fredag!

Håll andan fram tills dess :-(
nej jag menar "kämpa på" bara

Sara

Stingo

Jag sitter själv i litet motsatt sits. Min fru håller sig nykter, dels för sin egen skull men mycket (tror jag) också för att inte locka mig att dricka. Jag är nog väldigt tacksam för det. Vet inte var jag skulle vara, om hon skulle ta sig ett par glas alltid på fredagskvällarna, eller så. Samtidigt hör jag ju till dem här som talar om att experimentera själv, men vet att mina familjerelationer inte (ännu) tål det, vilket långt håller mig borta från experimenterandet, åtminstone hemma.

Fira? Svårt, då det alltid kretsat kring alkohol. Behöver själv också bygga nya vanor där. Ett lyckat köp skulle jag kanske nu fira med att gå på riktigt fin restaurang och äta gott, men dricka bara (bubbel)vatten till? Klär man upp sig och går till ett stämningsfullt ställe, så infinner sig nog den där festkänslan också utan a.

För mig känns det fel att arrangera ett stort kalas helt utan a, så där blir det att bjuda andra vad de vill ha (med måtta, groggbordet kan man alltid skippa) och själv njuta av maten och sällskapet.

Hoppas andra kommer med mera tankar och idéer...

Sara_con_experiencia

Hej igen!

Det går bra, och så är det tyst. Tyst från mig i forumet och från er i min tråd. IGEN.

Jag har nästan tappat bort tiden som nykter, eller "nästan" helt helt nykter i alla fall (ni minns kanske pralinerna; nu finns det lite mer på listan att erkänna; se nedan).

Jag har dock bestämt mig för att fortsätta att inte dricka alkohol.

Och jag har kunnat fira utan dess hjälp; vi har köpt en lägenhet, jag har firat med a-fri bubbel (smakade mest som äppeldricka)!
Vi har fixat två kalas, en av dem i en festlokal, och vi bjöd på alkohol till andra; och även ett par bjudningar hemma under påsken. Och jag har inte druckit.
Jag har dock börjat dricka alkoholfira öl, och "gillar" två märken, så det funkar; beställer dock oftare läsk (light också med tanke på vikten); och jag har hittat en kiosk som säljer Scheppes light kallt ;-)

Så till mina väl övervägda övertramp; fast jag kan inte kalla dem det heller, mera som prov eller provsmak…
Kring påsken hade vi besök, och en gång på en uteservering när vi njöt av solen och sällskapet fick jag en vanlig liten öl i st för en alkoholfri sådan, den var godare än vanligt, så jag märkte skillnaden, men gjorde inget åt saken; kände inte heller att "oj, nu är jag fast igen" eller något sånt; och en kväll senare var jag på ett s k parmiddag, och tog beslutet att jag skulle få ta del av den dyra vinet som skulle beställas; tog enbart ett glas (storformat, men litet innehåll). Vinet smakade gott, med inslag av choklad och passade maten utmärkt. Och visst skulle ha varit gott med mer, men fick inte suget efter "berusningen". Dagen efter kändes starkare att det var en smakupplevelse mer än en berusningsupplevelse; och jag kunde rättfärdiga det.
Men jag vill inte dricka i vanliga fall. Jag älskar att kunna ta bilen när som helst på dagen/kvällen, jag gillar att sitta uppe på natten (som nu) och komma ihåg allt jag gjorde morgonen därpå, jag älskar min "klara huvud" när jag vaknar, och att kunna krama och pussa mina barn utan att skämmas! Jag kämpar lite med suget dock fortfarande, men märker att törsten kan släckas på andra sätt. Ägnar mig åt svåra beslut och arbetar med datorn ganska mycket. Olika sorters te har också ersätt den där flaska rött bredvid datorn eller på soffbordet på kvällen och natten...

Samtidigt…
… bestämde sig min man för 6 veckor sedan om att han inte skulle vara hel nykterist, att hans 2 månader (och lite till eftersom han påstår att han drack väldigt lite från den 17 december) var ett prov på att han klarar det. Vi hade ett samtal om det, kanske inte tillräckligt långt eller tydligt. Ifall han , och om jag också skulle, dricka igen var det viktigt att inte återgå till de gamla mönstren. Jag ville / vågade inte prova då. Och jag bad honom att han inte skulle dricka hemma, att vi inte skulle köpa hem alkohol överhuvudtaget, att jag hade satt ett datum fram till den sista mars för min del, sedan skulle jag se… Och efter vinglaset (5e april) berättade jag att jag hade tänkt att fortsätta vara nykter ett tag till. Men vi pratade inte igen om "reglerna" hemma.
Så en dag förra veckan när jag kom hem på kvällen, hade han en öppnad öl i köket och öl serverat i glas (rester av det vi köpte till en av festerna), han hade sannolikt druckit motsvarande 33 cl starköl och var på sin andra… Jag överreagerade tror jag, eller jag vet att jag gjorde det, eftersom det visade sig att vi visst hade pratat om olika strategier men min man mindes inte att vi kom fram till att vi aldrig skulle ha alkohol hemma och dricka hemma; och visst tog vi hem en flaska vin och några öl som var över från festlokalen, och visst bjöd vi på alkohol när vi hade bjudningar, och då sa jag ingenting, men jag tolkade ju det som ett speciellt undantag.

Så jag lär mig; om "man" (min man) inte skall dricka hemma skall vi fortsättningsvis ha ENBART alkoholfria alternativ hemma.

Å andra sida, har jag inte sett honom "berusad" igen, och ännu mindre full. Blev lite fundersam i helgen, om hur det skulle vara när han skulle ut efter kl 21 och träffa kompisar (för i vanliga fall skulle han ha kommit hem själv, mycket sen och minst sagt full); men han kom, visserligen sen men ok, och han luktade inte, och han gick inte direkt in i "koma" som jag brukade kalla det, när han kunde fumla fram till sängen för att djup-snarka tills jag la honom framstupa-sido-läge eller med sträck-nacke och framdragen underbett. Det var inga roliga tider det!

Nu har jag skrivit av mig en del… Tar gärna emot lite kommentarer och åsikter.
Ha det gott
Sara

Meredith12

Du funderar så klokt kring alkoholen i ditt liv och jag tycker helt enkelt att du ska följa dina egna föresatser just nu.
Du intar också en delvis ödmjuk hållning inför att din partner tagit hem alkohol, att ni kanske inte kommunicerat tillräckligt om det.
Men även om du ber honom avstå från alkoholen, ja även om han skulle lova att inte dricka hemma eller så, så kan det ju hända att det blir andra val gjorda
I praktiken, och så finns där igen en öppnad flaska med något frestande. Då kan det vara bra att ha stålsatt sig i förväg, kanske.
Någon gång kunde det annars bli en plötslig ilska och ett oplanerat drickande där man skyller på den som inte hållt sitt löfte. Vill inte vara okänslig, ignorera dessa rader
Om de inte alls kunde komma ifråga för dig!
Du är stark, du är värd god hälsa och jag vill bara önska dig kanonform framöver!
Kram
M

Mörker

För de första, tack för orden i min tråd. Svarat lie kort där. Flyget dit gick bra men flyget hem gick åt h-vete... Läst din tråd nu och önskar att jag kunde vara Lika stark! Jag kan verkligen inte stå emot ibland. Vilka otroliga framsteg du gör! Att klara av att bara ta en liten öl eller ett glas vin finns inte i min värld just nu. Tar jag lite MÅSTE jag ha mer. Blir som besatt och hjärnan skriker efter mer, för tänk va skönt att få slippa ångesten ett tag. Nu när jag ligger här på soffan har tankarna redan varit på vinflaskan x antal ggr idag. Kommer med dumma ursäkter för mig själv för att få dricka upp den. Tex, "är ju bra om jag dricker upp den nu, då finns de ju inte kvar något hemma längre att dricka!" Borde egentligen gå och hälla ut den men kommer mig inte för de..

Läste att du bytt ut vinet mot te. Var ett bra tips. Ska nog häva mig iväg och bunkra upp med lite olika smaker!

MarianneM

Hur går det? Tack för inlägget i min tråd. Du har också kört kontrollerade "återfall", precis som jag. Men det känns ju inte som återfall, eftersom det är planerat.
Jag tänker nog att jag borde sikta på ett helt vitt liv. Men det blir liksom enklare om jag inte formulerar det så för mig själv. Då känns det så svårt och oöverstigligt, på nåt vis. Det är kanske så din man tänker?

Sara_con_experiencia

Kände "första" suget, en liten kort stund på em idag. Drack vatten och en kopp te.
Har ibland blandat känslan av törst på vatten med törsten på berusningen… säker inte ensam om det!

Annars mest fokus på mat. Och obehag i magen, den där klumpen, ni vet?

Sara_con_experiencia

Läser min egen gamla tråd...
Blir förvånad.
Har kämpat sedan 2015!!!
Bra och dåliga perioder.

Jag är en högpresterande yrkeskvinna (som behöver hög sekretess), en "röd" personlighet med 300 (tusen) bollar i luften, två underbara barn (den äldsta tjejen närmar sig tonåren), och en make som nu är nykter sedan i somras. Jag har haft långa bra perioder, helt vita, sedan jag började skriva här.

Men har också fått återfall. Slutet av 2015, några månader 2016, helt kass med A i olika mängder från sommarmånaderna 2017.

Nya löften inför 2018, nedtrappning januari, och en bra lång period helt utan A, från februari till juni 2018. Sommaren och återigen började jag dricka A, lite för ofta.

Min man och jag beslutade oss för att börja "den riktiga helt vita perioden", utan att säga "för evigt" men inte heller bara 1 månad, och vi startade nästan samtidigt i somras. Det var underbart. Han förändrades och jag förändrades, och vi gjorde det tillsammans.

Men då jag hade hållit mig ett par månader började jag lite igen (inte min man), jag kallar det sällskapsdrickande dvs med andra... men det tar inte länge tid till att det tillkommer "bara" ett glas för att varva ner, eller kanske två, osv. SÅ det är just det jag inte kan kontrollera eftersom jag var upp i en flaska vin/kväll efter några veckor. Det är så tydligt att jag använder alkohol som ångestdämpande självmedicinering!

Så hel vitt igen i en månad (typ oktober). Men november blev det med många kongresser och jag "passade på" liksom när jag var borta, drack också dagtid; vilket jag inser att det var idiotiskt. Endast 1-2 dagar nykter / vecka fram till den 21 december. Under fyra "julmiddagar eller fester" i december samt just den 21a skulle jag bara dricka lite, skärpa mig liksom varje gång, men jag kan inte det. Jag gillar vin, och efter 3-4 glas tar jag till starkspritt av någon form och ballar ur eller somnar. Får minnesluckor och ångest dagen efter. Det har varit hemskt.

Så den 22:a sa min man STOP, och som i Paul Simons sången:
"... you better look around
How long you think that
You can run that body down?
How many nights you think
That you can do
What you been doing
Who, now who you foolin'?"

Vägen till nykterhet är krokig.
Nya tag... och nu hel vitt i nästan 1 vecka (tack vore tips i någon annan tråd har jag nu installerat Sober time appen som håller koll.

Stora kramar
Sara

Sara_con_experiencia

Vill bara dela med mig av min upplevelse av närvaro under julen, vilken bra present vi gav till våra barn och våra familjer, och igår hemma under en middag med vänner. Det var flera som avstod från att dricka och de som drack glögg och vin gjorde det med måtta (det var våra meditations- och andliga vänner med respektive så det är logiskt att det skall vara så).
MEN SÅ skönt under dessa dagar att inte vara den (dem) som skämmer ut sig eller är onyktra när man skall säga adjö eller ta sig hem.

Jag går i en meditationskola och terapi av två olika typer, och jag har andra former för att kanalisera ångesten, och har underbara ljudinspelningar för att somna när jag är mer uppe i varv och tror att det blir svårt; men jag är också mer full av energi dag och kvällstid, och får många saker gjorda; läser böcker, studerar andliga texter, och som nu, har tid att skriva här!

Nu kommer nästa storhelg, nyårsafton.
Jag vill gärna säga de bästa och klokaste orden... Finns dem?
Ett par saker vet jag med säkerhet.
1. Det gäller att planera och att fokusera. Vi har berättat till värdparet (våra bästa vänner) att vi inte dricker A alls (jag har hittat en A-fri sparkling whine som verkar helt ok för att skåla). Det blir tydligt att vi väljer att avstår, och då blir det inte hemligt.
2. Att starta det nya året NYKTER kommer att vara som ett omen för mig. Detta 2019 blir året jag förblir nykter och återtar makten, och hittar mig själv.

Kramar
Sara

Sara_con_experiencia

Tack Pim Pim och Märthan, och alla!
Nyårsfirande blev bättre än vad jag kunde ana. Kunde avstå alkohol (förutom att skåla med bubbel i glaset vid ankomsten, och dricka minimalt mängd). Men sedan ingen alkohol till maten och OH-fri sparkling wine för att skåla och välkomna 2019 under ett hav av fyrverkerier... Så skönt!
Och så sköna dagar nu efteråt, ingen ångest...
Sara