Nu börjar det äntligen.

FataMorgana

Och precis den känslan har visst alla i början. Att det är en stor förlust att inte få dricka och bli lullig. Men sen verkar den försvinna och ersättas av en tillfredsställelse att jag BEHÖVER inte dricka = frihet. Och man börjar se fördelarna i stället. Jag vet inte riktigt om jag är där än. Funkar än så länge med a- fritt vin. Men jag dricker ganska mycket av det med - suck. Om man kollar om några timmar på FB så ser man hur "kul" det är i stugorna med alla fyllestatusar som en del lägger ut och ångrar i
morgon. Önskar dig en fin fredagskväll utan vita knogar :). /FM

Frau Fröken

Har kört tre stycken tremånadersuppehåll de senaste fyra åren och det är uppenbart att tre månadersgränsen är en fara för mig. Under de uppehållen har jag inte saknat alkohol det minsta utan känt mig fri och tacksam så som du beskriver Fata, men eftersom det har varit så lätt så kan man ju kanske testa lite vin ...? Tänker i vilket fall hålla extra koll denna gången och så lovar jag här och nu att inte dricka något starkare än lättöl på hela sommaren. Den här sommaren ska vara vit, vit, vit. Och så tänker jag som vanligt på detta: Jag ångrar aldrig en nykter kväll men jag ångrar alltid när jag dricker alkohol. Alltid.

Svea

Hej Frau Fröken,

Jag inser att det har varit oceaner emellan detta inlägget och det sista. Jag skall läsa de andra sedan. Men först måste jag berätta om några associationer som slog mig. Skulle det kunna vara så här:

" inser att jag bara är lat" = tänker att jag är lat, men det är egentligen låggradig ångest. Frågan blir då, vad är det för tankar som ger ångesten?
"Vill bli road utan att behöva göra något" = tänker att det är mig det är fel på, men det är helt naturligt att försöka bli av ångest, och det krävs träning och kunskap för att klara det.

Du är oerhört hård i din dom mot dig själv, tycker jag när jag läser dina inlägg! Det finns ingenting dåligt med dig. Egentligen. När man dricker så finns det möjligen något att ångra, men du är en dominobricka i spelet, och ditt drickande är en konsekvens av saker som stått utanför din kontroll.

Det kan ha varit att växa upp med snäva ramar för vad som är bra.
Att vara rädd för sin egen ilska för att man alltid skulle vara en snäll flicka.'
Att vara rädd för negativa känslor, av samma anledning som ovan.

Du behöver börja vara din egen bästa vän, tror jag. Du är precis som du skall vara. Du är en produkt av tusen miljoner olika saker i ditt liv, som har fört dig dit du är idag. Nu har alkoholhjälpen och vi kommit in i ditt liv. En positiv sak, vars konsekvens kanske kan bli att du snart slutar dricka.

Nästa gång du skriver här, kan du inte beskriva dig själv, som om du skulle beskriva en vän du älskar väldigt högt. Inte skulle du väl jämt gå och klanka på henne?

Jag hejar på dig, och vet att du klarar det förr eller senare.
Nu skall jag läsa vidare hur det gått mellan januari och idag.

Svea

Svea

Eftersom jag så ny, så trodde jag att det skulle framgå att det var inlägget från den 10 januari jag svarade på ovan.
Men nu vet ni det!

Jag har nu läst alla inläggen sedan dess, och jag tänker så här: När man lever med oro och ångest, så lever man inte sitt eget liv. Man styrs av hur man vuxit upp, hur man tror att andra tycker man skall leva för att vara lyckad, och man styrs av - till sist- allt, allt, allt, utom en själv. Som Brigit Bardo en gång sa: När man har anpassat, anpassat och anpassat sig för att alla ska tycka om en, så är den ende som inte tycker om en - man själv.

Jag började jobba med de här sakerna för 8 år sedan. Jag är en annan människa idag. Först fick jag hjälp av KBT (en praktikant, så det kostade jättelite). Sedan pratade jag lite med psykologen på BVC. Mer uppvaknande. I samband med en utmattningsdepression gick jag mindfulnesskurs och i samtal med psykolog. Jag började träna regelbundet, slutade snusa, och efter långt om länge (typ för 2 år sedan), så skaffade jag mig en hobby (trädgårdsdesign). Det enda jag aldrig ens funderade på var att inte dricka. Sagt och gjort så eskalerade drickandet sakta men säkert under dessa 8 åren.

Nu är jag faktiskt, egentligen, för första gången sedan spädbarnstiden MIG SJÄLV igen. Nu har jag slutat vara till för att behaga andra. Nu har jag hittat mig själv och jag har diametralt motsatta värderingar jämfört med mina föräldrars, har jag upptäckt. Jag tänker att det är jättebra om dessa två saker kan gå hand i hand, för de stöttar varandra;
- personlig utveckling/beteendeterapi
- sluta dricka

De hänger liksom ihop som ler och långhalm.

Jag tror att detta kan vara den gång du faktiskt lyckas!
Du suger ju åt dig av erfarenheterna som en svamp!

Kram
Svea