av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

Valeria
mån, 2015-05-18 - 23:11

Jag befinner mig ofta i situationer där det förväntas att jag ska dricka, men måttligt, förstås ... Och det klarar inte jag! Hur gör man??

LenaNyman
tis, 2015-05-19 - 17:26

Det funkar på samma sätt för mig. När känslorna svallar och alltdetdär; det är då nykterheten ligger jäkligt pyrt till. Kom precis hem, skallen sprängvärker och hela dan har jag gått omkring med den här draggen till spyboll som bara sänker mig. Taskig självkänsla, rädsla för konfrontation, att jämföra sig med andra och alltid komma till korta, att inte känna sig äkta, autentisk - nä, fy fan också. Då vill jag bara korka upp, skita i allt, allt är ju bara skit ändå, yadayada... Jobbigt! Det är JOBBIGT att slå på sig själv hela tiden, varför går det inte bara att sluta upp med den jävla ovanan? Det är JOBBIGT att känna och känna in hela tiden; tro sjutton att man längtar efter "avlösning" för ett tacksamt ögonblick.

Och så är det just denna väg ut som är the road to hell. Jag har inte tyckt synd om mig själv en enda gång på dom här veckorna. Gör jag det idag? OM!

Det är JOBBIGT att stå ut i det jobbiga. Jag blir som en liten unge. Och jag har lust att ta beslut som en trotsig tonåring. Jag har lust att klampa iväg med en stor jävla pava vin, sätta mig på solvarma klippor och gömma mig i högprocentig dimma.

FataMorgana
tis, 2015-05-19 - 19:01

Ujuj, vad jag lände igen mig i det. En liten stuga nånstans "in the middle of nowhere". Jag och en box. Har känt så många gånger när jag tyckt att folk velat äta upp mig. Du skriver bra, Nyman. En blandning av humor och allvar. Aldrig tänkt på att pränta ner dina tankar i novellform?

Blomman
ons, 2015-05-20 - 07:07

Men igår läste jag några bra ord. Jag citerar Anna Hallén.

"Kan jag inte säga något snällt till mig själv kan jag i alla fall hålla truten."

Det ska jag försöka leva efter nu. Kanske man mår lite bättre då.

Kram

steglitsan
ons, 2015-05-20 - 19:39

Nyman! Nu var det länge sen, sorry för radioskugga. Hoppas du har det bra och att du bet ihop igår trots skitdag. Jag tror på dig alla dagar vi veckan.

LenaNyman
tors, 2015-05-21 - 23:43

FataMorgana. Ja, visst vill man bara stänga av och sätta sig där ute i mitten av ingenstans ibland. När man känner som mest uppäten och invaderad. Tända en lägereld, grilla en korv, bara stänga av och landa till vedspraket och eldslågorna. Då kanske man kan skriva den där novellen också. ;)

Fenix. Jättebra länk du gav! Påtala, acceptera, undersöka, släppa taget. Användbart. Tack, söta du!

Blomman. Ja, det var ett gott råd. Tänk om man bara kunde vara tyst. Här finns verkligen mycket att jobba med. Dom smyger sig på också, dom där lömska tankarna, man märker det inte förrän man plötsligt kommer på hur hjärnan satt igång och älta. Gamla hjulspår tar ett tag att fylla igen.

SL. Ah, där är du ju! Håller tummarna för att du hittar ett perfekt kryp-in!

LenaNyman
fre, 2015-05-22 - 10:25

"Börjar inte du bli lite väl bortskämd med din sambos vita veckor nu?" frågar jag Lucas.
"Nja, tycker nog jag har lite att ta igen efter dom senaste årens helvete", svarar han.
"Mmm, det har du rätt i", säger jag då.

Han säger det lugnt konstaterande, utan några underliggande toner av klander. Det bara är så. Jag tittar på honom, flinar till och nickar. För det är ju faktiskt så.

Jag behöver mycket lugn och ro just nu. Stänger gärna av teven om kvällarna. Lägger ifrån mig mobilen. Har köpt en mindfulnessmålarbok för vuxna och pennor med fin spets och så kan jag sitta i godan ro för ett tag och fylla i intrikata mönster med vilka färger jag vill. Påtar i trädgården så fort tid och väderlek tillåter. Cocoonar lite.

anonyMu
fre, 2015-05-22 - 11:01

Härligt Nyman. Det går ju så himla fint för dig. Vad roligt.

En mindfulness-målarbok?? VILL ha! Jag har ju målat ut barnens Bamseböcker... hrm...

Såg att du, för sjuttielva månader sedan, skrev om HSP i min tråd samt om boken "Drunkna inte i dina känslor". Jag köpte den och alla andra som finns på marknaden och började läsa. Läsa om mig själv och mitt liv. Milda bananer! Det är verkligen jag i ett nötskal. I Drunkna-boken känner jag tyvärr igen Stålmannen väldigt väl. Tack för tips alltså!

Jag tycker också att du ska skriva. Inte med press och prestation. Utan enkelt och från hjärtat. Du har ju uppenbarligen gåvan. :-)

Kram på dig

LenaNyman
lör, 2015-05-23 - 10:59

Jag kommer ihåg, för en sisådär sextifemton månader sen, vilken hjälp jag hade av det du skrev när det knasat ihop sig för mig med Lucas. Det blev så bra, och jag vet att det mycket berodde på att jag hann läsa din fina kommentar innan jag kom hem. Stor kram right back at you!

LenaNyman
sön, 2015-05-24 - 14:58

Ja, det är bara att använda samma rubrik som i höstas. "9 veckor alkoholfri." Längre kom jag inte då. Men det känns annorlunda denna gång. Jag är inte lika mycket av en trilskande obstinat märr som bara vill sparka bakut hela tiden. Den här gången funkar jag mer som en nordsvensk. Den här stora, starka och ihärdigt arbetande hästen som drog timmerlass ute i skogarna förr i tiden. Däremot har en annan slags otålighet krupit sig på.

Jag känner mig inte bekväm med den jag är längre. Det är som att jag vill byta kostym. Ömsa skinn. Från vad och till vad vet jag inte. Jag vet bara att jag vill vidare. Växa. Förändras.

FataMorgana
sön, 2015-05-24 - 17:54

Tror det är det som behövs också för att bli varaktigt nykter. Våga släppa taget och ta in nya saker i sitt liv. Skrämmande om man är en kontrollfreak som jag. Nu har jag bestämt mig för att prova kajak. Har aldrig nånsin suttit i en men kan jag bara ge fan att tippa så tror jag det kan bli bra. Det tilltalar mig med kombinationen naturupplevelse, tystnad och lite motion. Vi får se. Då har jag ju testat om inte annat. Lite mer musik för min egen del skulle också sitta fint. Man får ta en bit i taget:). Hitta glädjen igen. Trampa upp nya stigar- både i hjärnan och livet.

LenaNyman
sön, 2015-05-24 - 18:12

Tror du kommer att upptäcka att du hittat en grej där, FM. Det där repetitiva, paddeltag efter paddeltag, och ändå kommer man nånstans. Haha, Lucas avskyr kajak men kan tänka sig en kanadensare där man sitter på två. Men jag tilltalas mer av att sjunka ner och in i en egen liten farkost som jag kan styra helt på egen hand. Skulle gärna köpa en men ställer mig lite tveksam till om det skulle bli just några turer att tala om. Det är lite bök innan man väl sitter där, redo att skjuta iväg genom vågorna.

Och musik! Oj, vad jag håller med dig där också. En sån urkälla! Ja, man får ta det en bit i taget. Bara för att man vill se en förändring innebär ju inte det att man måste rusa åstad och bli tibetansk munk, rockstjärna eller nya moder Teresa. Man kan helt enkelt bara se om man kan paddla några meter i en kajak utan att kapsejsa.

;)

Stingo
sön, 2015-05-24 - 18:19

Skönt att läsa det du skriver. Jag tycker också du känns betydligt lugnare "mera hemma" än på hösten. Du verkar vara på väg, hoppas du hittar din riktning snart.

FM - Kajak är kanon. Man kommer så väldigt nära naturen.

LenaNyman
sön, 2015-05-24 - 18:28

Ja, jag känner mig nog lugnare och mera hemma nu. När jag gick tillbaka i min tråd för att kolla hur länge jag höll upp i höstas blev jag stressad när jag läste mina egna inlägg. Dom kändes forcerade på nåt sätt. Det är gott att se skillnad, känna skillnad över tid.

anonyMu
mån, 2015-05-25 - 18:41

Fina LenaNyman,

"Jag känner mig inte bekväm med den jag är längre. Det är som att jag vill byta kostym. Ömsa skinn. Från vad och till vad vet jag inte. Jag vet bara att jag vill vidare. Växa. Förändras."

Vet du vad glad jag blir när jag läser det du skrivit ovan. Det håller verkligen på och hända något hos dig. Jag tror att du börjar sparka dig ur puppan och ut kommer snart en vacker fjäril. Tror starkt på den där känslan av att vilja förändras. Den där kliande otåligheten. Nä, så här vill jag inte ha det eller vara. Att vara redo att gå vidare. Vidare från ett a-liv med allt vad det innebär, till något nytt och mer livgivande. Härligt! Håll fast vid den känslan!

Kram till dig