Alla kan hamna i medberoende, och alla som gör det, behöver en hjälpande hand att hålla i när det blåser!

Att visa att man finns där och bryr sig, oavsett om personen lämnar eller inte -fast det gör ont att se på -är enligt mig, det finaste man kan göra för en person som lider och är fast i ett medberoende! Där med inte sagt att man själv ska hamna i medberoende och curla den drabbade!

Den medberoende vet oftast, innerst inne, att den måste lämna, men det kan ta olika lång tid att samla all den kraft, styrka och mod som krävs för att komma loss och om omgivningen sätter för stor press på den medberoende får det oftast motsatt effekt!

För om den medberoende, inte kan få berätta om sitt helvete för någon utomstående, utan att ständigt få höra att hen måste lämna, så slutar tillsist den medberoende att berätta och börjar istället mörka och låtsas att allt är bra. Enbart för att slippa stå till svars för sin oförmåga att ta sig loss!

Så det finaste vi som står utanför kan göra är att älska våra medberoende vänner villkorslöst, oavsett om det kan ta sig ur eller inte!

Våra plågor med att se dem lida är bara en bråkdel av hur mycket de lider!!
Så visa dem din kärlek, oavsett vad de tar för beslut, just för stunden, och visa att du finns där den dagen de faktiskt tar sig loss!!

Hälsningar kommer från en som lyckades ta sig loss och till slut lyckades

Segra

panda123

Så är det. Mina ord blev dina ord. Någon dag så är modet och styrkan med mig tillräckligt ut, och då vet jag.

Kaeljo

Tårarna rann när jag läste det du skrivit. Precis så är det!
Jag har efter många år som medberoende nyss lämnat. Jag hade några vänner som visste hur det var och som peppade mig i min process att lämna. Men nu när jag har lämnat, så finns de inte här och stöttar så mycket längre. Det känns precis som de tror att nu har jag lämnat och nu är allt överstökat och klart. Men för mig är det fortfarande minst lika jobbigt, fast på ett annat sätt.
Tack för dina fina ord!

¨får jag låna din text på min facebooksida.den var så fint och allmänt skriven.Jag skriver inget alias eller så utan bara isåfall skriven av en medberoende till en annan.

Segra

Hej Ullabulla!!

Jag skrev denna text som svar till en förtvivlad kvinna, som jag inte känner men följer på FB.
Och när jag hade skrivit klart den kände jag att den inte bara skulle stå där utan även publiceras här, för den kändes bara så himla rätt på nått vis.

Vet ju att det är många medberoende, inklusive mig själv, på den här sidan och jag tänkte att denna text kanske kunde förmedla det som vi alla skulle behöva kunna säga till våra nära och kära eller åtminstonne ge lite tröst!

Jag vet ju exakt hur det känns att inte bli förstådd och iständigt vara ifrågasatt för mitt dåliga val av partner. Och när jag läste hur en som stod utanför upplevde det att vara vän till en medberoende, kom svaret direkt och rakt i från hjärat!

Så sprid och dela hur mycket du vill! Kan det hjälpa en enda person är jag glad! =) Å det kan ni andra som vill, också göra. ;-)

Varm kraaam kommer från

Segra

Hej Segra,

Tack för att du delat din fina text här. Innehållet är väldigt sant. Numera sitter jag på beroendesidan, men har i levt i ett tidigare förhållande som medberoende av ett lite annat slag. Jag kände igen mig i varje ord du skrev och jag har nog inte kunnat sätta ord på hur det var själv tidigare heller. Tack!

Kram

Segra

Hoppas du lyckas ta dig ut från beroendesidan och ut från alla sidor här inne!

Livet utanför är mycket trevligare!! Jag lovar! =)

Tro på dig själv och var så stark du bara orkar i varje stund!

Stort lycka till kommer från en som vet att du kan...

Segra