av RikDem

Ny på sidan eftersom jag desperat letar hjälp. Min fru har alkoholproblem sedan ca ett år tillbaka. Förra sommaren insåg jag, hennes vänner och föräldrar att hon drack alldeles för mycket. Vi kontaktade vårdcentral och hon fick utskrivet antabus som vi administrerade(stort misstag förövrigt). Hon var nykter hela hösten fram tills efter nyår då det small igen. Hon blåste oss med antabusen och drack ner sig. Hon åkte dit för rattfylla och hamnade även hos polisen en natt. Denna gång blandade vi in hennes arbetsgivare och hon har under våren varit under behandling hos Previa och det har känts som det vände.Hon har mått bra vad vi har kunnat se och vi har hittat tillbaka till varandra.

I förrgår skulle hon träffa frivården eftersom hon dömdes till samhällstjänst för rattfyllan och hon klarade det inte efter det. Efter jag hämtat vår dotter 6 år på skolan kom vi hem och hittade henne i sängen med ytterkläder på och hon luktade. Självklart förnekade hon men erkände senare. Vi pratade länge och hon sa att hon börjar med Antabusen igen. Igår insåg jag att något var fel när jag inte fick tag på henne så jag åkte hem vid 14 tiden och mycket riktigt där låg hon i sängen. Samma historia upprepade sig men sen kom en ny dag. Åkte hem på eftermiddagen och hittade henne i sängen igen. Hon hade varit på jobb på förmiddagen sen köpt vin och åkt hem.

Jag som trodde att vi var på G, det känns som vi har tagit alla steg tillbaka man kan. Till saken hör att jag ska åka iväg med arbetet en vecka men jag vågar fan inte. Vad fan ska man göra, Hennes drickande sabbar allt. Vår dotter älskar sin mamma oerhört mycket och längtar alltid efter henne när hon är på "arbetsresa".

Ibland känner jag bara att jag måste lämna men vill inte ge upp på det vi har. Under de tider hon är nykter har vi det oerhört bra, riktigt härligt Svensson liv. Jag är också oerhört rädd att någon ska knacka på och ta vår dotter ifrån oss/mig. Eftersom hon blev tagen av polisen och hamnade i tillnykringscell blev så klart Barn och Familj inblandade och vi fick åka dit och prata och de fick även träffa vår dotter. De la ner utredningen men det räcker förmodligen med ett snedsteg till för att den ska öppnas.

Hon hoppas kunna komma tillbaka till ett normalt förhållande till alkoholen men det känns som att det är omöjligt just nu. Idag blev jag så förbannad att jag tog alla kontanter vi hade hemma och klippte hennes kort i småbitar så hon inte kan dricka imorgon.

Vad fan ska man göra

Ullabulla
tors, 2015-05-28 - 21:19

Både du dottern och frun.
Jag vet inte hur mycket du läst härinne.
Men det finns många berättelser som spinner under lång tid.
Olika sätt att hantera "problemet" och olika sätt som vi anhöriga reagerar på.
Om någon utanför såg på er skulle de förmodligen göra pinan kort och säga, gå utan tveka och ta dottern med dig.
Vi som läser och skriver härinne, vet att det inte är fullt så enkelt.

Det är väldigt svårt att ge generella råd.
Det bästa tips jag kan ge dig är att läsa tills ögonen blöder och kanske sen försöka samla ihop alla fakta du har och ta någon sorts beslut.
Stanna och kämpa för er allas skull.Eller gå och kämpa för dig och din dotters skull.
Din frus kamp är hennes egen oavsett om du stannar eller går.
Och det är den allra första insikten du måste ta till dig om du inte redan gjort det.

Välkommen till forumet.

Vändningen
lör, 2015-05-30 - 20:39

Jättesvårt att sätta sig in exakt i hur ni har det, vilken grad av kommunikation ni har och hur relation är med föräldrar, dig osv.

Spontant så tänker jag att jag tror du satte huvudet på spiken i en mening där. Hon tror att hon kan återgå till ett normalt bruk av alkohol. Bevisligen fungerar det inte, inte nu i varje fall. Eftersom hon ändå höll uppe så pass länge (ur en missbrukares synvinkel), så kom hon nog till ett läge att hon tänkte "ah, nu går det nog bra, nu är jag nog redo" och släppte lillfingret till alkoholen som ännu en gång slukade hela armen.

Jag skulle utifrån din historia inte råda till att tänka på att lämna osv, inte ännu. Mera kamp först, baserat på att relationen ändå är bra som det verkar när sambon är nykter.

Jag funderar på om jag i samma sits inte hade kört med en konfrontation igen. Kallat dit föräldrar, kanske närmaste vänner och allihopa satt sig ner ihop med henne. Inte för att peka finger eller straffa, utan för att markera att det är allvar nu. Kanske rentav ha med kontaktpersonen från Previa. Du kan också prova helt själv, men det gäller att verkligen markera och skapa insikt. Jag skulle också ha målat upp en bild av det som har hänt, backa bandet och återberätta för henne vad som hände förra sommaren. Efter nyår. Rattfyllan. Beskriva hur det var att se henne ligga i sängen med ytterkläder på och vinluktande. Som missbrukare är det lätt att förtränga det som hänt historiskt, men får man hela kartbilden på sina fadäser uppritad framför sig så är det en duktig psykisk käftsmäll.

Få henne att förstå att dricker hon en gång till så sätter hon jobb, familj, vårdnaden och sin dotter och inte minst sin egen hälsa på spel. På riktigt.

Skäll inte på henne, men stötta och visa att du/ni verkligen vill lösa detta ihop med henne. Först av allt så måste hon förstå och hon måste erkänna sitt problem. I det här fallet låter det som att hon också måste erkänna och ställa sig in på att hon kan glömma ALL alkohol kanske resten av sitt liv. Inte bara några månader och sedan prova igen. Hon måste komma till insikten att det här inte är hållbart och hon måste bygga upp viljan.

All medicin, rådgivning och hjälp i världen är lönlöst om inte missbrukaren själv är redo att kämpa.

Stort lycka till, hoppas ni grejjar det.

Freja
lör, 2015-05-30 - 20:58

Så tråkigt för er alla tre att livet ser ut så här nu! Jag vill ge dig rådet att lämna relationen snarast om hon inte slutar dricka. Ge henne ett sista ultimatum....en sista chans att sluta dricka, men klarar hon inte det så måste du lämna för er allas skull. Jag är fd missbrukare och själv barn till en alkoholist. Usch så många minnen jag har med klumpar i magen, ångest....då jag på väg hem från skolan undrar hur det är hemma idag då? Bespara er dotter detta.
Det är hårt men jag tror att det är den bästa chansen för att så snabbt som möjligt få henne att avsluta missbruket, och den bästa chansen för er att bli en familj igen. Det man tillåter kommer att fortsätta. Och jag menar att man på ett sätt tillåter ett missbruk genom att stanna kvar i relationen.
Jag själv missbrukade alkohol genom ett sjuårigt äktenskap och jag önskar att min man lämnat mig redan efter några månader! Då hade vi varit många som sluppit en massa tråkigheter......och jag hade blivit frisk och nykter tidigare.
Jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt för er dotters skull!

antebellum
ons, 2015-06-03 - 18:02

Jag känner SÅ igen mig i det du skriver! Jag har en sambo som är åt det hållet, fast en karl. Jag har inga direkta råd till dig så, för jag sitter själv så djupt i skiten och vet inte vad jag ska göra. Någonstans vet jag att det inte kommer bli bättre, en gång missbrukare, alltid missbrukare.
Kanske är det enda rätta att lämna? För alla i samma sits. För tilliten är ju helt borta, kontrollbehovet kommer man väl aldrig våga släppa heller, och det är inte meningen att man ska gå runt med en knut i magen varje dag.
Rädslan att åka iväg, rädslan att ens komma hem, för man vet ju inte vilket skick man ska hitta sin partner i osv osv.. Listan kan ju fan bli en mil lång, minst!

Vi har oxå barn, en grabb på ett och ett halvt. Jag vågar knappt lämna honom ensam med sin pappa, för han dricker (inte mycket, men han dricker) när han är ensam med grabben. För hans del räcker det med 2-3 öl för att däcka som en klubbad säl och inte vakna om sonen skulle vakna om natten, eller ja, på morgonen dagen efter med. det är ett heltidsarbete att se till att han inte dricker, stuva och planera lediga dagar långt i förväg för att förhindra superi. Utmattad blir man. Jag vet iaf att jag måste lämna, jag måste göra det, jag ser ingen ljus i tunneln alls!
Men jag vet inte om jag kan, inte just nu, jag behöver någon med erfarenhet vid min sida som stöd.

Kanske det är något du behöver oxå? kanske inte för att lämna, om du inte vill, men att ha det stödet från någonannan?
Men tänk även på eran dotter, ä det värt att hon ser mamman i ett sådant skick?

Ta hand om dig