Vet inte riktigt hur man ska börja..
Jag är 22 snart, jag och min syster växte upp med skilda föräldrar och jag vet inte riktigt när vår mamma började dricka men när jag var 12 eller 13 så kommer jag ihåg att jag blev sur på henne för att hon hade fest och vi skulle på skolan nästa dag så jag gissar runt då.
När jag var 14 så flyttade hon 55 mil ifrån oss och sedan så har vi mest haft kontakt via telefon eller om vi hälsa på under sommarn eller jul.
Grejen är att det tog ett bra tag innan vi förstod varför hon betedde sig som hon gjorde, och jag mådde dåligt under min uppväxt utan att riktigt veta varför och nu gissar jag att mamma var alkohol beroende i ett bra tag innan någon märkte.

Nyligen så har hennes problem blivit värre och värre, hon tappade körkort, blev tagen utan körkort, tappade vårdnaden av mina yngre halv bröder, tappade jobbet.
Som sagt så har vi (resten av familjen) kontakt med henne mest via telefon och vi vet inte riktigt vart hon håller hus eller hur hon mår, jag kan ringa henne och hon klickar upptaget och de gånger jag får nyheter ifrån henne är när hon ringer mig gråtandes och/eller onykter.

Hon erkänner att hon har ett problem, men vägrar söka hjälp och skyller på alla andra i familjen att det är dem som gör henne ledsen så hon måste dricka för att må bättre.
Min mormor och moster säger att hon måste nå botten för att kunna inse att hon måste ändra på sig, eller för att bestämma sig för att ändra sig.

Jag trodde botten var när hon blev av med körkortet eller barnen, så jag vet inte..

Såå, poängen med detta inlägg är att jag undrar vad jag kan göra?

Först - så fint att du tänker på din mamma!!

Men - din mormor och moster har (tyvärr) rätt - hon måste nå sin botten innan hon väljer att söka hjälp. Det som är botten för dig behöver inte vara hennes botten.

Det du kan göra är att gå på AlAnon-möten, skriva här på forumet... Det viktigaste är att du får hjälp att inte ta ansvar för henne, för det är inte ditt ansvar och vad du än gör så kommer hon inte sluta dricka förrän hon väljer det själv. Det är hårda ord, men du är viktig!

Li-Lo

Hej Who Knows
Du undrar om det finns något du kan göra för din mamma. Du skriver att du har kontakt med din mamma i telefon. Ibland kan det vara hjälpsamt såväl för den som dricker som för den som är närstående att använda sig av det som kallas jagbudskap. Jag budskap kan förmedla hur du påverkas av din mammas drickande och det kan förmedla ett alternativt skeende samt en möjlighet för den som dricker att själv reflektera. Ett jag budskap kan även formuleras som en inbjudan till dialog. Det skulle kunna låta så här (påhittat då jag inte alls känner dig eller din mamma):

-Hej mamma vad fint att jag fick tag på dig. Jag har funderat en del på vårt senaste samtal då du var ledsen. Efter samtalet tänkte jag mycket på hur du har haft det och på hur jag har haft det. Så landade jag i nuet och det som väcks i mig nu. Jag blir oroad för hur du har det och jag blir även oroad för att mina egna känslor för dig förändras då jag oftast talar me ddig då du antingen är ledsen eller påverkad av alkohol. Jag skulle gärna vilja prata med dig då du var nykter för bådas vår skull. Lära känna dig. I min värld så borde nykterhet vara det enda valet för dig samtidigt förstår jag att det är dubbelt för dig. Det finns skäl som gör att du dricker och det finns skäl till att du inte vill dricka mer. Det var någon som sa att man behöver nå sin "botten". Vad är din botten och hur skulle en eventuell förändring se ut om du beslutade dig för det? Jag vet inte vad som är rimligt för dig mamma eller för mig heller för den delen. Vad jag vet är att jag skulle uppskatta att få ta del av hur du tänker.

Som sagt detta är fiktion men ändå en slags mall för jagbudskap
1. en konkret situation att referera till
2. hur denna får dig att tänka, känna
3. hur du önksar att det var
4. inbjudan till dialog

hur tänker du om detta?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen