av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Adde
lör, 2015-05-16 - 19:35

Berra !!
Av nån anledning som jag inte vet nu så fastnar meningen om att alkisen sköter sig på festen och går tidigare därifrån för att ha festen själv på rummet.
Exakt så gjorde alltid jag. Minimalt med alkohol på den "riktiga" festen för att sen skynda hem och halsa mig till medvetslöshet. Komiskt....nja inte riktigt kanske...men kul att idag veta att jag inte är ensam om det beteendet.
Idag går jag tidigare när flamset och tramset blir för mycket. Gillar inte att se kopian av mitt gamla beteende.

Stingo
lör, 2015-05-16 - 21:43

Jag skruvade också på mig litet extra vid den meningen...

Berra
sön, 2015-05-17 - 00:06

Så pass att den kan bli obehaglig, det där är sant....eller nästan sant, eller stämmer väldigt bra på någon som jag känner, eller kanske t.om jag själv.

Jag tror att en beroendepersonlighet inte kan välja, utan möjligen byter ut sina laster mot andra...
Slutar dricka, börjar röka, slutar röka, får ett sötsug, börjar banta osv....

Det tar liksom aldig slut, man får till slut välja det minst farliga, vilken last kan jag på något sätt klara av utan att den eskalerar?
Hursomhelst Ingelas inlägg kändes helt rätt, någon färskvara är det inte då alkoholism är på något sätt alltid aktuell, den speglar vår tid ur olika synvinklar.
Brukar inte undra så mycket på därför, utan mer på varför jag drack, vad var det jag försökte uppnå, eller fly ifrån?
Vad är,det som avgör att jag väljer en öl med alkohol i istället för en som inte innehåller alkohol när man inte kan känna det på smaken?
Det är verkan man vill åt, inte innehållet, man dricker för att bli påverkad, inte för att det är gott, så,var min sanning.
Om man vänder på det, vad kan jag dricka för att inte bli påverad så,framträder alternativen mer som en möjlighet istället för som ett substitut.

Jag dricker inte för att kräkas, eller i hopp om att inte ska kräkas, jag dricker för att jag är törstig eller vill vara social som alla de andra.
Vill man bara rolig och impulsiv, så bör det nog komma ifrån sinnet ändå, man får bjuda på sig själv.
Är det ett krav?, nejdå man kan inte tvinga en till att vara glad, man kan vara glad för att tillfället inbjuder till det, eller enbart för att glädja andra.
Alkoholen förstärker sinnelaget, man blir hopplöst larvigt glad, eller en riktigt grinpelle, eller kanske båda två inom loppet av några minuter, utan anledning.
Ingen förstår sig på en och så blir man förbannad för det, allting blir till slut förvirrat och trasigt.

Att låta flaskan få stå orörd är fortfarande ett bra alternativ, den löser inga problem utan skaffar en oftast nya.

Berras dagbok, jotack man lever och har hälsan.
Återigen i stugan, frugan har satt mig arbete men inte utan att vara aktiv själv, går hon ifrån oannonserat gör jag det också, slappar hon, slappar jag...
Har åter satt mina färdigheter på pottkanten, spänner hanen hårdare och utmanar mig själv med nya riskområden...
Har någon satt upp en skjutdörr förut?, nejdå inte jag heller, man får improvisera med delar ifrån lite olika håll, och......det funkar, ha!
Fortsätter med att renovera hallen, fruktansvärt trångt att på dessa 1,5 kvadratmetrar ordna någonting, hela vardagsrummet är fyllt med bröte.
Bara en kan sitta i soffan och jag lägger mig på golvet på kvällarna, det är kallt både på dagarna och allra helst på kvällar och nätter, det drar kallt ur dörrar och springor.
Nästa helg hänger ungarna med ut och då gäller det att tömma deras sängar på det andra brötet, kläder och skor som tidigare fanns i hallen.
Så det gäller att snabba på, slipa, spackla, vänta, slipa, måla, vänta, dammsuga osv....
Sade som förra helgen, nu skulle det vara j...ligt gott med en rök i väntan på att det skulle torka, frugan kontrade med "..du!, ta en öl istället.."
Va?, tänkte jag det där lät konstig, men så ....jomen det var ju ingen kass idé, en Klaustaler gjorde mig sällskap i solen en liten stund.

Kikade ut mellan trädtopparna för att se någon segelbåt ute i farleden, man hör dess linor smattra i vinden likt flagglinor, lyssnade efter göken som jag hörde första gången på 30 år igår kväll, men nu var den tyst och satt och tryckte någonstans i skogen.
En gröngölings gälla skrik fick mig att hoppa till, deras flygning och hela approach känns på något sätt aggressiv eller nästan stressande att se.
Annat är det med den nästan helt tysta flugsnapparen som verkar vilja tysta sina ungar som piper högt ur fågelholken tre meter ovanför mig i trädet, ljudlöst flyger den förbi och dumpar skiten, ja verkligen skiten som dess ungar har i en liten bajssäck, allt för att inte locka dit rovdjuren av deras lukter.
Naturen är verkligen helt förlamade vacker i all sin prakt och scenario, den återupprepas år efter år...
Inte föränn de senaste åren har jag tagit mig tid att få låta mig njuta av den, jag har tidigare varit alldeles för upptagen med mig själv och för all del....
..den här tiden på dygnet vid stugan en lördagsförmiddag, den brukade gå åt till att ömka mig själv i min egenpåtagna baksmälla.

Nu sitter jag här med slipdamm i håret och färgfläckar i ansiktet brännmärken i mina byxor med en förvisso tjatig kär...esta intill mig, och känner mig ....fri!
Svågern i stugan bredvid är tjurig på mig att han inte fick fyllsomna intill mig som vanligt, jag ville komma i säng tidigt ikväll och vi gick och lade oss redan klockan elva,
Så tidigt en lördagskväll???

Ja så tidigt som jag känner för, lördagskväll eller inte, jag har inga tvång att sitta uppe sent om jag inte behöver, jag har ett antal våder som ska klistras imorgon, antagligen har jag redan satt upp några stycken innan svågern ens äter sin frukost, fortfarande fri att få göra som jag vill...

Berra at springbreak.

Angelen
sön, 2015-05-17 - 00:28

Så skönt att läsa din beskrivning på hur ditt liv var tillsammans med fröken alkohol. Jag är ny här lycklig över att hittat denna sida! Och, kände igen den beskrivning du ger, försökt att förklara detta för min törstige sambo, fast mark, ett liv på riktigt, men han har inte kommit dit ännu,, Tack för dina kloka ord.

Berra
mån, 2015-05-25 - 01:14

..det är söndagskväll, eller rättare sagt en tidig måndag....
Tiden har gått fort i helgen , men ändå har vi fått massor gjort.

Nöjd?, ja självklart så in i helsike nöjd.
Jag brukar ju värdera och summera veckan så här på söndagskvällen, nu kan jag bara skriva, bra, mycket bra t.om.
Arbetsveckan var lång men gick otroligt bra, har haft ett gott hjärta hela veckan, skrattat och skämtat med många som jag normalt sett inte brukar slänga käft med.
Ni vet när man kommer hem ifrån jobbet, och tömmer diskmaskinen det första man gör så där med lite trallande eller nynnande på någon bra låt man hörde precis innan man klev ur bilen, det händer inte så ofta!

Helgen pressade vi oss lite snabbare och mycket hårdare för att komma ut till stugan redan på fredagen, bilen fylld med massor av projekt.
Dottern och hennes pojkvän hängde med, trots att de hade gjort slut bara ett dygn innan.
Unga som de är och har mycket av sin ogrundade svartsjuka i tidiga år, så får de alltid en massa griller i huvudet när den andre är ute och dricker,
Har förklarat i massor, men när råden inte räcker till så får de gå i sin egna hårda skola, den som byggs på egen erfarenhet.
De sätter mycket känslor i rörelse och det kan bli lite lätt upprörd stämning så där någon dag eller två.

En ett arbetsläger vid stugan gjorde dem gott, vi fick mycket tid till att umgås också, mycket tid till att mysa och att skratta, fiska och äta den också.
Allting blev sådär helt perfekt, vi behövde bry oss om grannstugan utan vi fick vara för oss själva.

Vi kom ut med en skåpbil fylld av grejor, och en ännu mer fylld bil och saker på takräcket t.om fylld med sopor, mer rensning i ett av förråden under huset.
Fyra sopsäckar , 15 gamla färgpytsar, en säck metallskrot, gammal elektronik, 3 härdade cementsäckar, ja allsköns skit skulle man kiunna säga.
Slitigt?, skönt?, ja oh ja, en fantastisk känsla att kunna frigöra sig ifrån allehanda gammalt bröte.

Vi fick med oss fyra backar dricka ut, två med alkohol, en läsk och en med San Miguel 0,0 Manzana, det visade sig vara låtsasöl med äpplesmak, god och ogod på samma gång, det visade vara tillfället som avgjorde detta, bästa var kombon, sol/svett/is, en duktig vuxen törstsläckare med viss sötma, men inget bra till maten faktiskt.

Vi stannade så länge det bara gick att vara kvar vid stugan, helgen fick bara inte ta slut, men kvällen kom med sjunkande temperatur och sol, vi hade bara tiden kvar för att åka hem och snabbt svänga förbi pizzerian innan det var dags att trängas med sängkvalsterna igen.
Nästa helg får hammaren och sågen vila, helgen är bokad på annat håll men det känns så fel, nu när det börjar bli färdigt så vill man ju vara där och njuta av det, inte springa runt på en massa middagar och hälsa på sina morsor å de å sånt.
Nej nu är jag dum, såklart alla mammor ska få sin dag uppvaktad, och man ska inte isolera sig helt och hållet, man ska vara noggrann med att hålla kontakten med sina vänner.
En dag så står man där utan dem, och då är det så dags att vara efterklok, en blomma utan vatten och näring ...den dör, likadant är det med vänskap.
Dränker man blomman så dör den likaså, dränker man sin vänskap i alkohol kan det bli samma resultat.

Hela livet behöver vägas på en guldvåg, för att vara i jämvikt får det inte slå för mycket åt det ena eller andra hållet.
När jag drack alkoholen så gick det aldrig att få den i jämvikt, den slog över vad jag än gjorde, och hur lite jag än drack.
Om livet består i att lägga små sandkorn i vardera vågskålen, så blev alkoholen som att slänga i en 25kg cementsäck, och att försöka lägga ner den långsamt hjälpte ju inte heller..

Men den här helgen...perfekt i jämvikt, 0,0% med äpplesmak väger ingenting, det gjorde det ju inte för dottern och hennes kille tidigare i veckan men de drack ju heller inga nollor,
En helg med Berra höll dem nyktra och de är fortfarande kära i varandra, så är det mitt sällskap eller mitt beteende på påverkar dem?
Miljön kanske men å andra sidan borde den ju ha bidragit till en högre konsumtion, helg eller inte.

Min ändring på helgerna har blivit att jag längtar till dem, men inte för att jag längtar efter alkoholen, utan för att de är allt det där andra man längtar till, det är är skillnad!

Glad, nykter och...lugn!

Tjopp tjopp!

Berra

Berra
lör, 2015-05-30 - 09:59

Nu är det inte längre en hemlighet på jobbet längre att jag är en nykterist,och vet ni vad....DET LIGGER HELT RÄTT I TIDEN!!!

Har blivit lite av en ambassadör för nykterheten på jobbet, alla vet att jag inte dricker längre och dessutom....så kräver jag ett fullgott alternativ, inte vatten, inte läsk.
Har varit involverad i de tre senaste firmafesterna, en ständig sittande medlem i festkommite'n?
Tja ska det bli någon fest så måste NÅGON engagera sig, och jag har varit en strävanden själ efter att skapa ett engagemang och inte bara mat och alkoholhaltig dryck...så löser det roliga sig i och med att fyllan stiger, nej inte för mig som är nykter.

Förändringen jag har sett är att minst hälften äter och sedan tackar för sig, tar bilen hem och sedan är det färdigt, de vill vara med men vill inte festa mitt veckan.
Om det vore krav på att festa, så skulle de hellre valt att inte deltaga, och åkt hem och lagat mat som vanligt med sin familj, nu blir det gratis käk och ett litet mer uppsluppet tjatter med sina kollegor.

Jag var med huvudmannen bakom sommarfesten och jagade runt på bolaget med honom, det blev staropramen både den vanliga och N.A -varianten.
Cider till damerna och där en äppel och sedan en päronvariant, och jag propsade på med den röda Beo'n som den alkoholfria varianten.
Det fanns lite rött och vitt vin kvar sedan förra festen, men det fanns ingen huvudinriktning på just vin, utan mer de alkoholättare varianterna ingen sprit alls alltså.

Nu var jag inte med på festen utan var dubbelbokad på annat håll, men han berättade att han hade ordnat ett eget dryckesbord och tydligt separerat uppställningen med det alkoholfria alternativet, det farliga var att just ölen är otroligt lätt att ta fel, det är bara en liten skillnad med en blå etikett längst ner på framsidan och ett N.A.
Första varvet för gästerna presenterade han dryckerna så att de kunde komma ihåg resten av kvällen själva.

Jag förhörde honom dagen efter om hur det hade gått, jodå några hade ju tömt rödvinsförrådet antar att det var de som ville att det skulle hugga lite bättre än ölen.
Annars var det en jämn spridning mellan sorterna bortsett ifrån mitt val, den röda Beo'n som var helt tokslut, de valde den framför den alkoholiserade, va?
Smaken gick före verkan hos damerna, ja faktiskt även många av herrarna som skulle köra hemåt framöver valde den istället för den lite mer beska ölsmaken.

Jag tror att vi i framtiden kommer att se just att det måste finnas helt schyssta alkoholfria alternativ på firmafesterna, det räcker inte med lättöl, vatten eller läsk.
Det ska vara lika fint och påkostat som de med alkoholen, och de ska inte behöva lysa som en aura runt den personen som har valt att vara nykter just den här kvällen av en eller annan anledning, och det ska heller inte vara från början ett påtvingat tryck över att man måste bli full på en firmafest, det måste finnas plats för alla.
Lika mycket som att det behöver finns alternativ för de som är vegetarianer, eller har någon annan allergi än just alkoholallergi.

Den senaste festen lockade 70% av firmans alla medarbetare, det är all-time-high, jag tror att det är en del av mitt engagemang som har givit plats för flera och inte bara en scenplats för festprissarna och de värsta praktalkisarna , jag tror att det skrämmer de andra att vilja deltaga.

Serveringspersonalen som fick se att vi skulle ha fri bar blev förskräckta, går det verkligen att ha det längre, ingen begränsning i mängd eller självkostnadspris?
Lugn svarade vår huvudansvarige, vi har kollen....

..och vet ni?, det hade vi....

Låt f.d. alkisarna få vara med och anordna festerna, de vet fallgroparna och det handlar inte om att förbjuda eller att ta bort alkoholen, det handlar om att alternativen är så mycket mer inbjudande, det lockar fler att vilja deltaga, och vi vet att det alltid finns en klick som stannar tills det slocknar i lokalen eller i deras egna huvuden.
Men för de flesta så blir det ...så mycket bättre, de kan gå när det börjar bli besvärligt, men det valde inte bort festen i alla fall.

Berra

Vändningen
lör, 2015-05-30 - 12:01

Har en ytlig bekant i min hemtrakt som jag faktiskt ska och dra iväg ett mail till. Han är känd för att ha varit tung missbrukare innan, och då på betydligt starkare saker än alkohol. Idag är han helt ren och hjälper ungdomar och utsatta. En kämpe deluxe och som dig, en slags ambassadör.

Jag ställer mig helt bakom att göra de alkoholfria alternativen lika "festliga" och uppdukade som de med alkohol i. I en vettig bar ska man kunna beställa en paraplydrink - som är alkoholfri, men ändå frisk, kyld, läskande. På en firmafest, servera mousserande alkoholfria viner eller vad som.

Jag ser från mitt perspektiv med stort fokus på träning, hälsa och fitnessvärlden att det börjar bli mer och mer accepterat att avstå från dricka, på samma sätt som lågkolhydrat och lågkalorikost erbjuds mer och mer. För några år sedan fanns det inte ens ett alternativ för LCHF på restauranger, medan många restauranger idag har snabbat upp hälsotrenderna och erbjuder olika alternativ för olika livsstilar. Helt rätt väg att gå.

Hatten av för dina kloka ord Berra!

Berra
mån, 2015-06-01 - 00:41

Så har det gått en vecka till, det är Söndag och jag försöker få till en slutkläm....

Bra eller dåligt?

Finns det dåligheter?
Tydligen inte tillräckligt stora för att ens kunna fastna i mitt minne, jo de finns där naturligtvis om jag anstränger mig, men de förtar inte mitt liv.
Så?, ...bra eller dåligt?

Det borde ju vara bra då rå, men inte sådär att man stå upp i sängen och applåderar, hurra vicken jäla bra vecka det var som gick!
Nä, nu är man ju sådär svenskt lite försiktigt med sina utlåtande, den var okey...typ!
Den var bra utan minnesvärda dåligheter helt enkelt, alltså bra....eller?
Jo den var bra, så nu var det bestämt, klart!

Arbetsveckan var lång, men ändå kort på något konstigt sätt, beror lite hur man ser på den, alltid lång i början och går snabbare på slutet.
Skitväder i slutet på den och hela helgen var vädermässigt helt jutten.
Men vad gjorde det, vi tog det lugnt båda dagarna och körde en storstädning på lördagen, tänk så skönt det är att kunna städa ur skiten på något sätt...
Man blir nöjd i flera dagar efteråt, men samtidigt skitförbannad för minsta lilla sopa, fläck eller nytt bromsspår i muggen, hallå det är nystädadat här, eller VAR kanske...

På lördagskvällen var vi bortbjudna, värdparet hade fyllt lådan längst ner i kylen, -det här är Berras lådda!, bara så att ni alla vet.
Det är som sagt ingen hemlighet längre, alla vi blir bortbjudna till tycker faltiskt att det ör ganska så spännande att botanisera runt bland det alkoholfria sortimentet.
Jo vi pratar en hel del om min nykterhet, det känns inte jobbigt längre bland människor jag känner ett stort förtroende för.
De tycker jag gör rätt men kan samtidigt inte erkänna att de gör fel, ett konstigt förhållningssätt till alkoholen egentligen, den visar bara på hur starkt den indoktrinerar folk egentligen.
Men jag mår bra, och det är det viktigaste, alltid jag som går först i min egna lilla värld, att vara självisk är jätteviktigt för mitt bevarande av min nykterhet.

En slutkontemta över hur helgen blev, ska jag klanka ner på den för det jädrans skitvädret vi hade?
Nej självklart inte, det jag inte kan rå på ska jag heller inte låta mig beröras av, sinnesrobönen ni vet.
Det hände inte sådana saker som jag kanske hade planerat. Men å andra sidan så gjorde jag också sådana grejor som jag inte hade planerat.
Och vad är roligast då, självklart det mer impulsiva, där man får anpassa sig efter förutsättningarna, men visst är det muppigt att man ska bli irriterad och stressad över det man inte kan göra, bara för att man hade planerad in det sedan tidigare.

Det är saker man måste lära av sig med, att vara förändringsbar är något jag fortfarande jobbar med, en del av min "mognadsprocess".
Det är mycket lump på kontoret som behöver slussas ut i det runda arkivet.

Det handlar om att jag ska må bra, och då måste jag röja väg för detta, ta bort små irritationsmoment...
För vem vet vad som händer när allting känns övermäktigt?
Jo man tappar kontrollen och överlåter framtiden till det som sker när man man börjar dricka igen.

Stora tunga elefanter dansar lindans på en tunn sytråd, man borde veta vad som händer, det kan aldrig gå bra.
Jag safe'ar och satsar på säkra kort, kör nyktert nu och under en överskådlig framtid, då mår jag som bäst.

Ha'de'

Berra

Berra
lör, 2015-06-06 - 23:21

Är vid stugan, bara jag och lilla frugan...
Fortsätter och tar vid där jag slutade för ca två veckor sedan, det blir bra, men det slutar aldrig känns det som, ombyggnationerna...

Jo jag mår bra av det, det känns bra när man får skapa något, från idé till färdigställande.
Tur att vädret sög med kyla och lite surt regn, ingen vill vara ute när det drar kalla kårar efter ryggen.
Suckar och tittar ut över en bortglömd trädgård, har inte hunnit med den den här säsongen, den ser för jävlig ut i mina ögon, men det är ju som sagt...ur mina ögon.
Man sätter olika kriterier lite granna på vad man prioriterar, i år lägger vi mera krut på att försöka färdigställa inomhus, jo jag har nästa prio på husgrunden också....
Därför känns det som om det aldrig tar slut.

Lite kul hade jag också, när jag var på väg till dasset idag så fick jag igång två talgoxar som i stort sett försökte anfalla mig och sedan se ut att vara skadade, de måste ha ett bo i närheten och jag förflyttade mig några meter för att försöka ta reda på var de ökade på intensiteten i sitt varningsläte.
Mest troligen hade de ungar under takåsen på bastun, de stack ute lite pinnar ur ett hål vid takbjälken.

När vi igår var på väg ut så sade frugan i bilen...stanna!, vänd bilen och åk tillbaka mot längan med brevlådor, jag gjorde som hon sade och där under lådorna satt en liten rävunge på några veckor gammal högst och helt orädd snussade den runt i gräset efter något ätbart, äh men den var så söt så jag fick bita mig hårt i läppen för att inte kliva ur bilen och ta upp den i famnen för att ta den med ut till stugan, men dess mamma måste ha funnits i dess närhet.
Vi hade en halvtam rävunge vid stugan för ett tiotal år sedan som kom varje gång vi startade grillen, den visste att jag alltid stack till den en liten köttbit eller korvsnutt när det började lukta grill, den tog maten direkt ur handen på mig, men en av de bofasta satte en hagelkärve i den när den började bli allt för orädd för människorna.
Tråkigt när jag till en viss del hade ett ansvar för detta, men det var en underbar tid, kommer aldrig att glömma den.

Har vid flera tillfällen på sistone funderat på att omvärdera mitt förhållande till alkohol och rökning.
Senast nu för ett par timmar sedan när jag fick en sprängande huvudvärk som inte gick att lösa med huvudvärkstabletter, tänkte att jag vet nog vad som skulle kunnat ha lindrat den värken, men tog sedan mitt förnuft tillfånga.
Samma sak under dagen då jag behövde en bra anledning till en liten rökpaus men utan att röka, kanske en av det feta garrarna i humidoren skulle kunna avhjälpa det.
Men minns att för fem år sedan så var det precis samma trälåda som fick mig att börja röka igen under dryga fem år, så det kändes inte lika lockande längre.
Läskigt hur drogerna försöker underminera mitt undermedvetna, och hur jag trots 7 och ett halvt år fortfarande kan känna av kroppens hemliga små viskningar.

Det är läskigt, men jag har ändå valt att lägga mig i soffan framför teven på kvällen med min blixtrande huvudvärk, och lipar till kroppens hemliga signaler.
Jag är starkare än den, och står ännu en dag på prispallen över alkoholmissbruket och rökningen.

Jag vet hur det går om jag faller till föga för mina inre demoner, jag kommer att bli fången åter igen....
Tittar ut genom fönstret på en dunkelblå himmel, det blir inte mörkare än så här trots att klockan är snart halvtolv på natten, ett par veckor till, sedan blir det mörkare igen.
En sak jag inte skulle ens ha tänkt på om jag hade druckigt ikväll, man får vara tacksam för de små sakerna, men som skulle ha känts så stora om jag inte fått uppleva dem.

Att vara nykter har sina fördelar, men det tänker man ju aldrig på när man dricker...

Berra

Berra
ons, 2015-06-10 - 22:58

Blev så in i bängen besviken på honom, jag tappade all respekt för honom...
Känner mig förd bakom ljuset, missledd och ...ja bara så borttrollad, lättlurad och dum. .

Med risk för att bli allt för personlig men mot en offentlig person...

Jag pratar om Mårten Andersson, stå-upp'aren som blev helnykterist och skapade nattklubben "Sober", jo jag skrev om honom och var på hans premiär av sober.
Det finns att läsa om lite längre bak i min tråd.
Han blev lite av en pionjär som breddade vägen för de som har problem med drickandet, gjorde det lättare att våga stå ut med att vara just ....nykter.
Han satte oss på kartan och många intervjuer startades av utländska journalister, vi var nya med något helt nytt, en nykter klubb....
Han blev för mig en anförvant en sorts ambassadör för att våga sticka ut med att vara nykter, det var ju så himla självklart alltihopa när det belystes offentligt.
Ja typ, VARFÖR dricker vi?, måste vi dricka vid varje tillfälle osv...

...och igår lade han upp en bild från sin balkong med en öppnad vinflaska, MED alkohol....typ VA!
En sådan f..king looser blev mitt första intryck, vad håller han på med?

"Han hade aldrig lovat att vara nykter för alltid", kom det till försvar, bara göra ett uppehåll...
Men alla de som som såg upp till honom, som hade honom som en nykter förebild, vad hände med deras "idol"?
Massmedial h.ra, som ville skapa en debatt, få lite uppmärksamhet, och sedan bara ....äh det var på skoj.
Fattade inte han vad det var han startade, det var allvarligare än bara en liten fling, en stark förhoppning för väldigt många.

Så allt tjat om Sober vara på på låtsas, eller?

Jag kände mig grundlurad allt rakt igenom, de var fler som gick till attack på Mårten via en massa inlägg.
Han gick i taket och flängde ur sig en massa dumma saker som vem var vi som hade rätt att döma honom osv.
Det blev bara dumt alltihopa, jag raderade honom ur min kontaktlista, och skulle bara vilja glömma hela skiten...
Skämtar om att elda upp min T-shirt ifrån Sober i ett offer på gräsmattan, "en natt man helst vill glömma"

Så jäkla besviken på någon som inte höll måttet, mätt med mina mått vill det säga.

Berra

Adde
fre, 2015-06-12 - 17:06

din kommentar ! Visst är det uselt att bete sig så men kan det vara så att han själv har tagit ett återfall ? Förnekelsen kan ju ta sig de mest förvirrade uttryck och som en utomstående betraktare så finns det ju kanske fler orsaker. En är ju definitivt ett effektsökeri där han får en stund i rampljuset och ett annat att han själv har problem.
Jag tycker du ska elda din t-shirt !! Varför inte på midsommarafton ?? :-)

mulletant
lör, 2015-06-13 - 06:28

för kommentar och information. Blir också besviken men kan också tänka som Adde - tack för din kommentar också. Minns Holknekt som santorini brukar påminna om.
Vi var på MA's show (glömt vad den heter) men har ingen t- shirt att elda upp.... Beträffande Holknenkt såg jag honom berätta om sin resa i en julkonsert till förmån för Stockholms stadsmission och blev hänförd. Fallet, hans återfall, blev en omtumlande besvikelse men han har återerövrat min respekt genom att 'stå för' att det var just ett återfall.
Om jag minns rätt så var det faktiskt så i MA's show att han presenterade sin nykterhet som ett självvalt alternativ för tillfället.... Blir intressant att se fortsättningen både för honom personligen och Club Sober. Glad midsommar önskar jag er mina bästa forumbrorsor! / mt

Berra
sön, 2015-06-14 - 00:39

Javisst är det lite jobbigt när man hänger upp sig på någon person som man känner förtroende för och sedan gör en så otroligt besviken.
Själva kärnan av innehållet är ju nykterheten, och när den bryts så tappar hela incitamentet sin grund, och allt vad den står för rasar samman, så också Sober.
Kikade in som snabbast ikväll på hans FB sida, nu drack han en Klausstaler alkoholfri och sedan kvädade och hädade sina följare, en underhållare?
Han fattade inte vad han drog igång, fick nya anhängare med riskbeteende som han sedan svek, en lek för honom, allvar för de andra.

Besviken ja, dessutom känner jag mig löjlig som pushade för honom och hans nattklubb här på forumet, jag som gick med T-shirten på jobbet, stolt och präktigt.
Känner mig lite smutsig och förrådd, en lättlurad jäkel, billig.

Men nog om honom och hans offentliga återfall som han försvarar med näbbar och klor, vi får se fortsättningen eller så kniper han om den, ett klassiskt alkoholbeteende i båda fallen.

Vidare i Berras dagbok, åter vid stugan, har aldrig varit här så ofta i början på säsongen, och bara frugan och jag, och vi trivs storartat.
Det fina vädret gjorde att jag laddade stenhårt på att få i ordning på trädgården inför midsommar om en knapp vecka.
Frugan som är rojalist har suttit inomhus hela dagen för att flukta på bröllopet, pysslar med att städa ut efter mina byggnationer och plocka med att ändra på inredningar..
Jobbade hårt så att svetten lackade T-shirten åkte av och vartefter benen blev svettiga hasade brallorna ner och till slut åkte de av helt och hållet.
Kvar stod jag i ett par foppatofflor kalsonger och ett par arbetshandskar och en kratta i min hand, ett par grannar gick förbi på stigen intill och vi pratade midsommarväder,
Tänkte på i efterhand hur det måste sett ut, i ett par svettblöta kallingar, ingen snygging som skulle ha passat på det kungliga bröllopet precis, haha!

Efter att ha kört av alltnåing med trimmer, kratta och till sist lövblåst hela tomten så blev det en välbehövlig dusch, barren satt envist kvar i min hårbotten länge.
En flintastek hamnade på rödvita grillkol och sakta såg vi på hur solen strimmade igenom den blåaktiga grillröken tills den gick ner i horisonten.
Det blev kyligt och vi fick äta vår middag inomhus med rödvin och för mig, låtsasöl...
Vi var väldigt hungriga efter ett gott dagsarbete när vi kom på att vi enbart hade levt på en tidigt frukost under hela dagen.
Nu ligger vi båda i soffan och slötittar på bröllopsfesten samtidigt som vi zappar runt på våra paddor.

Det värker lite i mina armmuskler och det kommer kännas sju resor värre i morgon, men det kunde ha varit värre än så, jag kunde ha varit bakis.te
Tittar på teven och ser på alla kungligheter, jag är nöjd med mitt liv, jag är ju kung över nykterheten, och inte som Magnus Uglla brukar sjunga, kung i baren.

Svårt att leva, njae inte alls, om jag får bestämma om vad ingredienserna får vara så är det att finna ro och återkoppling, nära naturen med de jag älskar, får göra det som jag gillar att göra och vara helt fri från alkoholen, då infinner sig en sorts livsglädje som bygger på ett ärligt och ett naturligt sätt att leva, utan syntetiska låtsas-livsglädje.

Man måste få ork till att leva, och det gör man inte genom att dricka sig till det, det kan bara komma genom att bygga upp det själv, från början och finna äkta glädjeämnen.
Kan berätta om alla djur och insekter som berikat min dag idag, men ni orkar nog inte läsa allt.
Nu ska jag gå ut på berget och hälsa til alla stjärnorna som vakar över oss på nätterna, de är också mina långdistansvänner, precis som ni på forumet.
Förutan vänner vore jag heller intet.

Berra

Berra
mån, 2015-06-15 - 00:04

..det är söndagskväll och jag räknar hem veckan, bra eller dålig?

Har börjat märka hur jag själv reagerar på olika fjantiga saker, vi kan ta ett exempel som idag, näh vi tar två...
Dåligt väder vid stugan i morse, vi funtar på att dra hem direkt efter frukosten, men lite granna kan vi väl göra trycker frugan på om ombyggnationerna...
Tja vad skulle det kunna vara då, jo vi skulle kunna peta dit det där eluttaget du velat ha så länge i hallen, det bör inte ta mer än någon halvtimme.
Men innan det funkade så behövde jag måtta det mot både golvllister och en skohylla som var ivägen, listerna fanns inte, så börja kapa upp en hörna.
Upp med uttaget efter att ha måttat det emot skohyllan, borra sig igenom en innervägg efter att ha kollat vart borren kommer ut på andra sidan.
Leta en installationskabel som jag vet finns någonstans, under huset var den.
Matar in kabeln, stänger huvudbrytaren, öppnar gamla eluttaget måttar kabel och kapar, skalar och klipper ett hack i ytterkåpan ovantill, skruvar fast de tre kablarna i anslutningskruvarna ovantill, dra åt och fixerar kabeln snyggt innan kåpan går på igen, gör likadant vid det nya eluttaget.
Tar undan verktygen och snyggar till efter mig, frugan möblerar tillbaka grejorna och jag sätter på huvudbrytaren.
Den lampan vi har för avsikt att ha där funkar inte, jag plockar isär den för att leta felet, den funkade ju igår i ett annat vägguttag, set var inget fel på lampan...
Det var fel på det nya eluttaget...
Okey, stänger av huvudbrytaren öppnar och kollar i det nya eluttaget inga problem, kollar i det gamla, ojdå de övre anslutnigsskruvarna var överkryssade, tur nog så räckte sladden om jag smyger mig in underifrån och går på samma anslutningskruvar som de gamla sladdarna, måste kapa sladdarna och skala om igen, det är trångt där nere vid golvet och bakom en säng där det finns ca 40 cm att prångla ner min välvuxna (läs tjocka) kropp, men med en liten spetstång lyckas jag pillra in kablarna så att det fastnar när jag drar åt skruvarna, så återigen bort med verktygen och städa undan efter mig, och flytta tillbaka en hylla som stod ivägen.
Nu så?, eller inte....inte?... nä men va f-n börjar jag muttra vad är det nu för fel, ingen ström i varde sig det gamla eller det nya eluttaget, fram med mätinstrumentet efter att ha stängt av huvudbrytaren igen, öppnar nya elluttsget, inga problem, öppnar gamla, hoppsan nollan till matarkabeln hade hoppat ut när jag lyckades koppla in kabeln till det andra elluttaget.
Tillbaka med hyllan igen, tillbaka med alla verktygen, sätta på huvudbrytaren igen, städa undan och voilà, dammsugaren funkar i det nya elluttaget, och en lampa funkar i det gamla.
Äntligen, tittar på frugan som sitter lite skrämd i soffan hon har lyssnat på alla förbannelser jag har hunnit utrycka mig med under denna lilla småfixargrejen som skulle bara ha tagit en halvtimme, men slutade på dryga två timmar, och hon var den som initierade den, hon kändes sig skyldig till alla mina vredesutbrott denna morgon ja och eftermiddag...
Det var grej nummer ett...

Väl hemma skulle vi bralla på lite middag, ville poppa lite radio eller Spotifylistan i köket under tiden vi fixade med förberedelserna...
Nu är det så här det finns inga klassiska köksradioapparajter kvar längre, utan det är en trådlös högtalare som man kopplar ihop med sin smartphone eller padda, hightech vet ni.
Men denna lilla pryl hade tappat sin förbindelse med paddan och visste inte var den var egentligen, så jag skulle återanknyta den hur man nu gjorde...
Fel trådlösa nätverk, fel lösenord, ominstallera appen, uppdatera den också, självklart, den hittar inte högtalaren nu heller, nejdå, ta bort appen, och sedan ominstallera den igen, uppdatera appen jodå, sök igen, nämen tjena högtalaren, registrera mig, äh det kan vänta, jasså man kan inte installera Spotify om man inte är registrerad, jamen jag är ju registrerad sedan tidigare, fel lösenord, provar vi det här då, nähä, den här då, jaså inte den heller, kan det vara den här mailadressen då, fel lösen?
Äntligen, Spotify jaha jo då jag är registrerad sedan tidigare, fel lösen, fel lösen igen, fel lösen igen , jamenvafan!
Nu börjar det pulsera ett par ådror i tinningen på mig, skriker på grabben har DU ändrat på mitt spotifylösen?. Nähä!
Jamen skicka ett nytt då, skitsamma om jag får ändra den på alla andra enheter då, jasså mailas den, vaddå jag har inte något mailkonto registrerat på den här paddan...
Nu håller paddan på att få att få sig en ny funktion som en frisbee ut genom altandörren...
Det löser sig till slut och att "bara" att få lite musik till förberedelserna till att laga käket, enochenhalvjävlatimme....
Det tär på mitt tålamod, jag måste tillstå att jag är ganska så teknisk, men när tekniken gör att det tar en miljon gånger längre än få igång musiken än den sekunden det skulle ha tagit för mig att trycka på onoff-knappen på en vanlig transistorradio då vettefan egentligen.

Tre och en halv timme har jag gått ifrån en positiv kille till ett monster två gånger under dagen, undra om folk orkar leva med en sådan som jag 24/7?

Jag exploderar flera gånger om dagen, kanske det har att göra med min tidigare alkoholism, det var ett sätt att få utlopp för alla känslor, kanske ....

Mors Berra

Berra
sön, 2015-06-21 - 01:12

...och jag är glad för det...
En upphaussad blöt midsommar som i stort sett bara gick i en gammal repris, allt ska vara precis som det alltid har varit...
Regn regn ren, en massa förberedelser för en kort tids festande, frugan tillbringade 10 timmar i köket dagen innan, och ytterligare tre på midsommar...
Vi skämtade och sade att nästa gång köper vi all mat färdiglagad, eller så får våra gäster vara med i förberedelserna.
Vi är helt slutkörda på natten till midsommardagen och vill inget hellre än att gå och lägga oss.

Vid flera tillfällen lämnade jag festen för att gå en bit bort i skogen för att lyssna hur mycket vi hördes, och det gjorde vi.
Kunde i årets ljusaste natt skönja två midsommarfester till på avstånd, det skrattades och skreks om vartannat.
Detta är svensk midsommar tänkte jag, duggregnet hade hängt tungt hela dagen, allting var surt, partytältet, dynor, dukar och servetter.
Varför fortsätter vi med detta tänkte jag flera gånger det blir ju mest bara ett evigt tjatande om det förbaskade skitvädret.
Jag vill ha en förändring, men allt är ju redan en tradition, som inte kan förändras för att den just är en trsdition...

Midsommardagen blir alltid bättre, solen kom fram och tinade frusna fötter och vi stoppade ner 9 personer i två små båtar och drog till sjökrogen för att köpa glass.
Vi njöt av vartenda minut med solen i våra ansikten, och så fort den gick i moln började vi huttra och sno tröjor av varandra.
Vi såg en snubbe som var toktankad som satte sig i motorbåten, men lät som tur var någon annan få framföra ekipaget.
Tur för honom, jag hade aldrig tvekat att ringa 112, inte nog med att han kunde ha utsatt sig och sitt sällskap för enorma risker och materiella skador, han kunde ha utsatt andra omedvetande om sitt dåligs omdöme och orsaka dödsfall eller invsliditet bara för att han skulle få ha det lite roligt ett par timmar.
Man behöver tänka mycket längre än just enbart för stunden, man kan ångra en fylla men aldrig tillräckligt mycket för att få tillbaka någon annans liv, det är oåterkalleligt.

Är jag tråkig?
Nej jag tror inte det, men jag har på något sätt lyckat slå hål på en av de svenskaste myterna, att en svensk midsommar ska vara så höljd i mystik.
En massa förberedelser, ofta kasst väder, svårt förankrad tradition och en tsunami med en massa alkohol som gör att vi tappar verklighetsuppfattningen och tror att vi har haft det så himla ballt....
Jag vill inte vara en sådan partypooper, men ska verkligheten få träda fram så tar den udden av mystiken, den suger!
Jag vet det, en del medberoende vet det, en del anhöriga vet det, en del barn vet det, men alla vet det inte...

Det bästa med midsommar är när den är över och allting återgår till var det en gång varit, lugnt och stillsamt med nyktra människor.
Upplever man det som tråkigt, så är det antagligen det också, varken mer eller mindre, och så får man lära sig att leva med det också.
Inte att allt som oftast dra i väg på en verlighetsflykt med alkoholen som draghjälp, det är som att lura sig själv, om och om igen...

Berra

Leva livet
sön, 2015-06-21 - 02:42

Ja visst är det skönt när det är över! Allt där det finns stora förväntningar har jag blivit allergisk emot. Orkar inte med stress påslaget tror jag. Det bästa är när ngt oväntat roligt händer i vardagen när jag minst anar det. Inga krav alls, det gillar jag. Kram

Lessen
sön, 2015-06-21 - 08:14

...vill börja med att gratulera dig, bra jobbat! Känner så väl igen mig i det du skriver, hatar ångesten dagen efter, minneslucka tre dagar i veckan, gjort bort mig bland folk och på FaceBook. Nu räcker det. Kanske blir jag en "tråkigare" person men nej.... Nej jag kommer att bli en person som folk kan lita på, som är juste och beter mig vettigt. Rolig får jag försöka vara ändå. Kommer säkert att bli tufft men så är det, kan man inte dricka normalt så får man fasiken låta bli. Önskar dig all lycka till i ditt nya nyktra liv.
(Jag är inne på dag två som nykter.... heh)

Berra
sön, 2015-06-21 - 23:45

Körde de sista gästerna för ett par timmar sedan, vi har plockat och plockat, och diskat och diskat om vartannat...
Det är tråkigt när folk åker iväg, men samtidigt kan man bli ganska så mätt på dem, de blir mest i stort sett prat om samma saker om igen.
Vi blir så många vid matbordet att vi alltid måste äta ute oavsett väder, och i huset ligger det folk överallt på nätterna så man nästan är rädd för att dö av syrebrist under natten.
Det funkar ett tag men det tryter på tålamodet, det är lätt att reta upp sig på småsaker som tjatiga ungar när våra egna har blivit nästan vuxna.
Det blir som ett vakuum när alla har åkt iväg, ett vakuum av tysthet, stillhet och ett icke se på mig, lyssna på mig-syndrom, uppmärksamheten riktas åter till mina egna tankar,
Och det är faktiskt väldigt skönt.

Skönt att titta ut på ett nästan helt kav lugnt hav, små reflexer som kommer med rytm från någon tidigare båt som passerat för ett långt tag sedan.
En mås ligger ensam i viken på ytan och inväntar att något ska hända, doppar näbben och skakar sedan av den.
I grantopparna i viken rakt över kraxar två enorma korpar och flyger lite oroligt runt, undrar vem de retar gallfeber på nu, en rovfågel?
Längre bort i den audiella horisonten kan man höra toner ifrån en ångslup, en...två...tre stötar, den går för backande maskin.
Den kommer förbi vår ö varje år, en rak för med stockar som puttifrånpåsar hängande i grova kättingar, och en rundad akter likt en svanstjärt.
Barnen var ute för att rycka lite strömming, men det blev en ynka liten stackare som fick komma tillbaka till sitt stim istället för vår stekpanna.
Vid stranden kluckar vågorna förnöjsamt mot båtar och bryggor, man får tid för sina egna tankar, jag älskar verkligen kontakten med vattnet.
Grabben har fått hit sin kusin och de leker som tonåringar gör, de gör vuxensaker på sitt egna sätt.
Just nu klev de ner till bastun mitt i natten, halvtolv typ, de sitter väl och drar sina historier och kanske har de nypt någon riktig öl från svärsonens förråd, vem vet?
Men de är snart vuxna om bara några veckor till, och var går gränsen egentligen, ska de inte få övningsköra lite in i vuxenvärlden också?
Så länge de gör det lugnt har jag inget att sätta emot, de får gärna testa vuxenvärlden lite i smyg för min del, de måste få leva på sitt sätt också.
Tvingar man dem för mycket slutar de följa med ut till stugsn, de blir deras straff för att man kommenderar dem för mycket, en svår avvägning.

Vi har en veckas semester framför oss, och vi ska verkligen försöka umgås med barnen så mycket det bara går, och bara göra sådant som vi alla tycker om att göra tillsammans.
Det är sådant som blir kittet i familjen, det vi kan komma ihåg när snön och kylan sätter in i vinter, att bara få vara tillsammans...

Det är sådana saker som är viktigt för mig, utan min familj hade jag inte haft den identitet som jag har idag, de stöttade mig när jag hade det svårt, det är dags att betala tillbaka.
På mitt sätt, och det är att vara den familjefar jag borde ha varit hela tiden, nykter och närvarande, lyssnande och förstående.
Det är mitt kall...

Berra

FataMorgana
mån, 2015-06-22 - 05:56

alla föräldrars kall. I den bästa av världar..,Du beskriver dina naturupplevelser så fint och jag känner på ungefär samma sätt ( vilket jag nyss skrev om i min tråd). Naturen är balsam för själen. Hoppas ni får en fin vecka tillsammans :). / FM