Hej! Känns totalt hopplöst. Beslutade mej för några månader sedan att sluta med alkohol för gott.
Går på antabus och samtal hos alkoholterapeut. Mina sk vänner från krogen har jag tagit avstånd ifrån. Några nya (normala) finns inte. Alla släktingar är döda. Jag har 2 vuxna barn som tog avstånd vid senaste berusningen då jag klantade mej. Hade lovat dom att inte dricka. Jag höll mej men tog ett återfall efter 3 månader. Berättade då för dom att nu måste jag ha proffessionell hjälp. Skaffade antabus och terapeut. Inte druckit och kommer inte göra det heller.
Men...dom tror inte på mej. Känns totalt meningslöst. Ångest över att gjort mina barn illa och vill helst dö. Trodde i min enfald att lite stöd ändå. Men icke! Kanske är försent. Känns som om det är totalt meningslöst att gå igenom allt att bli nykter alkoholist när ingen tror på mej. Så ensam!
Är det någon annan här som känner och har det likadant?