Nu har vi varit på semester i 5 dagar på tu man hand. Jag försöker komma ner i varv med mindfulness, meditation och plöja böcker. Känner små korta glimtar av ett lugn inombords... Men i synnerhet på kvällarna får jag en ångest som river och sliter i mig. Fruktansvärt! Kan inte koppla av i hans närvaro, är på helspänn hela tiden.
Kan man leva ett bra liv och få ro... trots flodhästen i rummet? Det här äter upp mig...
Hittills, på 5 dagar, har vi varit 3 ggr på Systembolaget. Det har druckits (alltså enbart han):
En 3 liters bag-in-Box rödvin
En och en halv flaska rödvin
Drygt en flaska whiskey
10 starköl
Han tycker att han bara kopplar av och att det inte är så mycket och han blir ju inte jättefull och odräglig.... men den lilla personlighetsförändringen gör att jag inte vet vem han är och vad han står för. Det är himmel eller helvete, antingen är hela världen rosenröd och livet är underbart... eller om ett ord hamnar fel eller han inte får tillräckligt med uppmärksamhet är allt bara skit. Tycker det är helt hopplöst att föra ett meningsfullt samtal med en sån människa, vilket gör att jag backar, blir innesluten... Och tråkig. Tycker inte om mig själv längre.
Behövde bara skriva av mig lite.
Måtte solen lysa på er alla medsystrar därute!
Kram