Jag drack igår... Var på konsert och föll. Min man är jättebesviken på mig och det är som om allt jobbigt jag tagit mig igenom den senaste månaden är bortblåst. Hur ska han kunna tro på mig...
Jag var själv med en kompis på konserten och som jag skrivit i min vanliga tråd har jag den senaste tiden projicerat då mycket på min man och nu tänkte jag att jag skulle få vara "fri". Men det är ju inte min man det är fel på, det är min oförmåga att hantera a. Jag hade bestämt mig för hur mycket jag fick dricka, men det ändrades ju naturligtvis efterhand. Jag kände dock igen det som andra skrivit när de drack första ölen, jag tyckte inte riktigt om den där avtrubbningen jag fick. Därför är det ännu mer ofattbart att jag bara fortsatte. Ångesten idag och besvikelsen hos min man och mig själv är så jobbig att bära. Jag känner mig så usel. Det var INTE värt det. En den av mig kände att jag måste göra detta, falla en gång till för att känna att det är MITT beslut att vara nykter, ingen annan som tvingar mig. Jag måste istället se dem som livlinor.

Soff

Att jag måste falla dit en sista gång, känna hur det kändes och varför jag ville sluta. På ett sätt är jag glad att jag gjorde det för nu känns allt så mycket tydligare.
Jag får känskan av att du inte tycker nykterheten är din men den är det, den måste få vara det. Känner man att man bara hänger upp sej på att andra blir ledsna så kan det lätt bli så att man börjar utveckla bitterhet mot dem tror jag. Jag tycker du är grym! Du har kämpat på så himla bra, bara halkat lite på vägen vilket är fullt mänskligt. Gör framtiden till DIN nu! :)
Kram

En tanke du måste (tror jag) förlika dig med är att inte sätta upp ett mål HUR mycket du får dricka UTAN att du INTE ska dricka eftersom det blir så fel. Jag vet, resonerade precis som du. Jag tar några öl så blir det ok. Det blev en, två, tre, oj 6 och en flaska jäger. Däckad hemma i sängen. Tanken att inte dricka är jobbig och svår att hantera. Bara man ger det mer tid tänkte jag så kan jag dricka. Hmmmm så fel jag hade. Jag tror du redan vet allt detta. Har du svårt att avstå a helt? Har du sug/beroende?

Vändningen

Om man nu tillåter sig att dricka så måste man vara benhård på att inte omförhandla det mål man satt upp. Två glas t.ex. och INGET mer. Då har man kontroll. Börjar man efter ett glas redan klura på om det inte skadar med något extra glas, så kommer det farliga. Man flyttar på målen (och har redan börjat förlora kontrollen). Därav är det kanske bäst att inte dricka alls förrän man är spiksäker på att man verkligen klarar sitt mål (om man nu känner för att gå tillbaka till ett alkoholbruk och tror sig klara av det).

Du kan inte få ogjort vad som hände igår, men du kan dra lärdom och skapa en ännu bättre framtid! Stå på dig nu och stor kram till dig

Månsken

Förstår att det känns tufft, men du kan inte ändra på det som är gjort. Lär dig något av det och gå vidare. Tror precis som vändningen att man måste bestämma sig för hur mycket man kan dricka och hålla det. Bara att kämpa vidare! Kram till dig

Nyckelpigan

Tack alla för stöd och peppning, det betyder allt!
Sof, du har rätt i att jag inte kände att nykterheten helt var min egen. När dagarna gick projicerade kag allt mer på min man när det eg handlade om mig. Du har också helt rätt i att så kan det inte vara, då slutar det med att man blir bitter mot dem. Jag tror också att jag behövde falla igen, precis som du gjorde. Jag gör detta för MIN skull och jag vill inte ha det som innan, så som det kändes igår. Jag måste sluta sparka på mig själv och ta nya tag. Jag vet ju vad jag vill, behöver bara bli bättre på att sluta lyssna på sir Väs.
Jag läste någonstans att det är lättare att man tar ett återfall efter att man gjort något bra, när man klarat av något svårt med a, man känner sug mer säker. Det var kanske så för mig också, jag hade varit på resan och klarat av den... Det visar bara att man aldrig får sänka garden...
Aeromagnus, jag håller med dig och du har rätt, jag tänker som du gjorde men vet längst in hur det är. Jag har inte beroende på det sättet att jag får abstinens, jag har inte druckit vid allt färre tillfällen de senaste åren (och inte hemma själv), men när jag väl "får" dricka har jag allt svårare att sätta stopp. Jag vill så gärna kunna använda s som en avkoppling, som andra gör, ta 1-2 glas, känna den där härliga känslan, koppla av och vara i nuet. Jag tror jag behövde testa en gång till på egen hand för att inse att jag inte kan det. Jag dricker de där 2 glasen och sedan vill jag bara fortsätta. Du har rätt i att det inte handlar om HUR mycket jag får dricka utan att jag INTE kan göra det alls.
Tack Vändningen! Nej, jag kan inte ändra det som varit men jag kan ändra framtiden. Jag känner (som Soff skrev i sin tråd) att jag inte fallit till ruta ett - allt det hårda jobb jag gjort den senaste månaden är inte förgäves, jag måste bara fortsätta. Jag önskar bara att jag kunde ta bort min mans oro, han är värd bättre.
Mamma13, tack för kramen och dina ord! Kram tillbaka till er alla

Meredith12

för att du delar med dig.

Att göra ett sämre val en dag betyder inte att man måste välja likadant igen.
Lycka till med en god vit helg,

Kram
M

Nyckelpigan

Meredith12 - nej, du har rätt - igår och idag gör jag ett annat val och jag har åter fått se hur förrädiskt mitt förhållande med a är...
Förresten, blir lite fel ibland när man skriver (i det jag skrev tidigare skulle det stå att jag har druckit vid allt färre tillfällen de senaste åren, inte tvärtom).

Nyckelpigan

Tack för dina ord, Vilja. Det är en väldigt bra fråga du ställer, om det verkligen är så att vi behöver återfall eller om det bara är ännu ett sätt för a att nästla sig in... Jag kan inte svara på den, men jag antar att det är lite av båda. Egentligen vet vi ju att det inte funkar, det är ju inte bara en gång vi gått på pumpen.... Men ändå ger vi oss på det igen, med en idiotisk förhoppning om att NU ska det gå. Det är väl det som är definitionen av dumhet - att upprepa samma beteende och tro att man ska få annat resultat... Det är också en del av missbruket. För min egen del tror jag att det var en del av min resa. Jag kan inte hålla på att projicera mitt nykterhetsbeslut på någon annan, då sitter jag i fängelse och blir bitter. Nu var jag på egen hand och det funkade inte (som jag eg visste), idag känns det som om jag är stärkt i MITT beslut. JAG vill vara nykter, inte pga att anhöriga vill det utan för att JAG vill det, jag vill inte tillbaka till hur det var igår. Jag försöker peppa mig själv för att hitta tillbaka till min väg igen. Jag hoppas att kunna komma dit du är, Vilja! Många kloka ord, tack!

Nyckelpigan

Jag behöver verkligen de där inläggen som utmanar mig, det är ju det som hjälper en vidare! Det som är viktigt är att det finns peppning och stöttning också, att man inte bara drar ner någon i självhatets mörka hål. Du peppade mig och hjälpte mig vidare, jag ska inte tro att alla tidigare steg är bortkastade, det är de bara om jag vältrar mig i självhat. Tack igen, Vilja.

tack för ditt inlägg på min tråd, men jag är konfunderad över att du skriver att jag har alkoholproblem. Som om jag hade förnekat det??? Vill inte verka grinig, men hur menar du, "yckepiiii" ? Som min dotter sa när hon var liten

Nyckelpigan

Förlåt valeria, jag menade inte att göra dig ledsen. Jag uttryckte mig dumt och du missförstod mig. jag ville hjälpa dig när du hade det jobbigt, utifrån såg det ut som om det var det ständiga dealandet med a som satte käppar i hjulet för dig. Jag ville hjälp dig eftersom du hjälpt mig många gånger. Jag vet att du inte förnekar att du har a problem och vi väljer alla vilken väg vi tar för att komma tillrätta med detta. Jag hoppas du kan förstå och förlåta, jag menade inget illa, jag trodde att jag hjälpte fig, men inser att det blev fel. Förlåt, det var inte alls meningen att såra dig! Kram

Nyckelpigan

Jag tänker hå tillbaka till min gamla tråd för att själv lättare kunna följa min egen resa. Det innebär att jag kommer att kopiera in några av mina egna inlägg. Tack för alla svar jag fått här - det har verkligen hjälpt mig! Stor kram