..

Hej Adde,

Har goda nyheter om det du mailade om. Hälsningar framförda och returneras också till dig. Jag är så lättad...

Kram

för goda nyheter !!! Gillas verkligen !! Jag tycker det är så stort att kunna känna lycka över andras välgång och det är ännu större iom att vi är helt anonyma för varandra !

Tacksamhetens kram till dig Muränan ♥

påminna mig om hur mycket bättre jag har det som nykter än som aktiv alkoholist.
Vissa dagar kan det vara knepigt när den sämre sidan av livet visar sig men ibland, som nu under helgen, är den helt outstanding ! I positiv riktning alltså :-)))

Jag har den gångna helgen haft ett helt underbart, fantastiskt, sällskap av Sorgsen och Flygcert från anhörigsidan och fina Mamy Blue här på forumet !!! Vi har skrattat, kramats, fikat, ätit och pratat, pratat, pratat och haft väldigt väldigt trevligt !!! Jag är så enormt stolt och ärad över att få ha sällskap med så fina trevliga personer och så imponerad över den kraft som de förmedlar även i det verkliga livet....inte bara i text på ett anonymt forum.

Och efter en sån här helg är jag så glad över att jag tagit ett beslut om att inte dricka så jag får uppleva detta !! Det är en sån enorm skillnad mot det liv jag levde förr, det är 2 helt skilda världar. Vännerna gav mig så mycket nya tankar och kunskaper att jag just nu lever i ett mentalt kaos som jag av erfarenhet vet tar tid att sortera och smälta och jag känner en väldig ödmjukhet inför det förtroende som visats mig.

Jag är så glad över att jag valt att inte ta det första glaset så jag får uppleva såna här fina dagar !! Det är värt så mycket för min egen utveckling och fyller på mitt måbrakonto !!

att de flesta här har tittat på Djävulsdansen med Ann Söderlund och Sanna Lundell ? Jag tror även den finns kvar på SVT Play.
Jag har denna helgen tillbringat underbar tid med fina vänner från gemenskapen krönt med ett föredrag av just Sanna Lundell.

Och jag hoppas så innerligt att alla, både beroende och medberoende, får möjlighet att lyssna på henne !! Hon är en juvel !!

Eftersom jag är en beroende, en alkoholist....fast nykter sådan, så fastnade jag för hennes mycket bestämda åsikt att en beroende inte är just bara "en beroende" utan även är en människa av kött och blod, med känslor, ett medvetande, drömmar och förhoppningar, bra arbetskamrat/släkting/vän mm mm...........

Det är så lätt att kategorisera en människa utifrån dennes sjukdom och därmed tro att den personen är så handikappad så den inte klarar annat än att dricka...Och då glömmer man bort att det kan vara en kär vän. Att höra det från en medberoende som jobbat hårt med sig själv i flera års tid ger mig en sådan lättnadskänsla om att det inte är helt kört för mig utan jag kan få vara en människa utan behöva bli trampad på. I min egna familj är jag den som alltid gör fel om jag är i närheten och är jag inte närvarande så är jag iaf skyldig till det som händer. Och jag tror aldrig det kommer att ändras hur länge jag än är nykter. Just därför känns det skönt att få höra att det finns folk som lär sig att ta ansvar för sina liv utan att lägga bördan på andra.

Sanna har numera förmågan att se på sig själv "utifrån" och även med ett skratt över tokigheter hon, OCH vi andra har gjort, och det blev en hel del fniss i publiken när vi kände igen exakt hur en del av de medberoende vännerna i gemenskapen fungerade eller har fungerat :-)) Återigen blir det så uppenbart att vi är så otroligt lika i våra respektive sjukdomar att vi kunde vara syskon hela högen. Vi följer vårt schema i vår utveckling av sjukdomen och vi kommer till ett vägskäl som för mig som beroende betyder död eller liv och för medberoende förlust av det egna livet eller ett nytt friskt liv.

Efter en sån här helg är jag så otroligt glad för att jag inte tar det första glaset utan får må så gott med så fina vänner ! Ta hand om er därute och välj att vara nykter en dag i taget ! Allt blir så mycket enklare då !

Stingo

Just det där behövde jag höra idag. "... den som alltid gör fel" fan så bekant.

anledning är det många tankar som snurrar i skallen idag...eller rättare sista veckan. Tankar som jag avgjort hade supit på i det tidigare livet, flykten är ju så mycket enklare. Jag är lite glad för att jag kommer ihåg hur det en gång var för mig då blir det lite enklare att handskas med trollen i skallen.

Jag har nog ingen aning om vad som triggat igång hjärnröran men en sak kan vara nåt som Sanna sa förra helgen, en annan att jag är lite sur på mig själv för att jag inte bokade plats till Gotlandskonventet under Kristiflygarehelgen, jag vet ju att jag har så roligt med alla vänner, och jag tror också inte minst på att de kommande veckorna kommer att innebära många stora känslosvängningar. Känslostormar som tidigare varit ett gyllene tillfälle att kröka på. Ordentligt. Frossa i tyckasyndom och bara se allt i svart. Men idag har jag verktyg för att handskas med röran utan att behöva dricka....OM...jag gör det valet.

Det som sas förra helgen och som jag inte greppade då : Det kommer en dag när pengen trillar ner och jag fattar. Ingen brådska, det löser sig.
Att inte åka till Gotland var ett medvetet val grundat på ren ekonomi. Enkelt.
Känslostormarna som eventuellt ...EVENTUELLT..kommer behöver jag inte oroa mig för! Jag vet ju inte alls hur de kommer att påverka mig och att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån som inte är taget än.

Men eftersom jag är en människa med fel och brister så lyder inte min hjärna alltid utan tar sina egna vägar ibland. Men så länge jag påminner mig om vem jag är och varifrån jag kommer så blir allt så mycket lättare att handskas med. Små enkla regler som att ta en dag i taget, välja att inte dricka just idag och inte ta det första glaset gör att krångligheter i livet är så mycket lättare att leva med.

Ibland är jag faktisk glad för att jag är alkoholist för jag har fått lära mig enkla praktiska tips om hur jag ska göra för att få ett bra nyktert liv.

första steg...eller rättare...att skriva sina första bokstäver här på forumet kan vara en jättetröskel att komma över, men i de allra flesta fall så känns det så oändligt skönt att få lätta på trycket och känna att många tunga stenar ramlar ner i backen, Att gå från ensam där jag tror att jag är den ende i hela världen som lever som jag gör till att få respons på det jag skriver och känna stöd utan förmaningar eller pekpinnar är så skönt.

Oavsett hur länge man varit i beroendet eller medberoendet så är lättnaden lika stor. Att få bolla ide'er, få svar, få se/höra att det går att förändra är en bekräftelse som är fantastiskt fin. Forumet är bra, väldigt bra, anonymiteten stärker och man törs skriva precis så man känner just nu. Att kunna gå tillbaka och läsa sina egna tidiga inlägg kan vara skrämmande och ibland förvånande.....är det verkligen jag som skrivit det ???

Just den frågan kom upp när jag och kära vännen Mie pratade om hur det en gång var och hur det är nu. Ni som är nya känner inte igen namnet men sök upp hennes tråd och gläds åt hennes fantastiska framgång och förändring hon gjort i livet. Jag blir mycket mycket glad och lycklig när jag ser henne och hör hur hon idag berättar om sitt liv. Att gå från anonymiteten och mötas i det verkliga livet kan jag se som en rejäl belöning för de förändringar jag gjort i mitt liv. Inget slår en kram irl !!!!

Förhoppningsvis får Alkoholhjälpen till en träff i höst för alla villiga forumdeltagare............ta chansen hörrni :-))

Sköt om er alla därute !

Hej Adde!

Tack för länktipset! Det var bra, tycker jag. Lugnt och avslappnat om ett ämne som man inte pratar särskilt mycket om (förutom här då förstås...).

Kram

Stingo

vid 5 min: "...hur skall jag inte kunna dricka alkohol, alltså det är ju omöjligt!..." Det tog skruv.

Hade varit intressant att höra hur hon sedan slutade.

Vändningen

Tack för länken där Adde, den sprider jag vidare. Fick mig två reflektioner direkt från den som träffade mig rätt hårt själv.

kan jag tala om att en alkohol/drogterapeut med egen erfarenhet av beroende tycker att ni alla här på forumet är så bra så hon rekommenderar sidan till sina patienter :-))
Sträck på er i stolthet ! Jag blev iaf väldigt glad för det !!

HelenaN

De där gillar jag! Inspirerar till att formulera mina egna steg också.

Stingo

Om man jämför dem med de ursprungliga, så märker man genast att de har skrivits om rejält och har en helt annan angreppspunkt. Ett AA som hade följt de där stegen kunde jag kanske ha gått med i.

klart besked först : Livet blir så fantastiskt mycket enklare när jag inte dricker !

Jag läser om så många som ska hålla på och mickla med antal glas, vissa dagar, aldrig ensamma, aldrig när barnen är med osv osv...Om ni har de tankarna varför ska ni hålla på att räkna dagar och glas när det är så oändligt mycket enklare, och roligare, att inte dricka alls?

Idag har jag haft 3 möten med nya bekantskaper och vi har skrattat och haft kul och känt oss delaktiga med alla våra sinnen, en underbar känsla. Inget av mötena var planerade utan bara "hände" och så var det aldrig på den tiden jag drack. Då skulle allt planeras i detalj, finns sprit så det räcker ? vilka kommer (nyktra ?? Usch !!) ?, hur tar jag mig dit och hem ? Osv....osv....idag låter jag saker hända och jag får uppleva så mycket bara jag kopplar av.

Just den där känslan av äkta och ärliga skratt ger mig så mycket, den ger mig energi och styrka, fina saker att tänka på i morgon eller veckan efter. Förut var det mest ångest över vad som hände.

Nu var det ett tag sen jag hade en aa-kompis som tog återfall medan det bland medberoende verkar vara säsong för det. Ibland kan jag tänka att ett återfall i medberoende är fan så mycket svårare att ta sig ur. Medberoendet är lika mycket en sjukdom som beroende men för mig som alkis finns en substans som jag kan välja att inte hälla i mig medan det för den medberoende inte är så "enkelt". Oron blir stor när en går tillbaka till sin beroende, en beroende som misshandlat och skadat, och utgången är synnerligen oviss. Det är ju ett antal varje år som blir misshandlade till döds.

Och det mest obehagliga är att jag inget kan göra.....inget annat än att invänta det som komma skall och hoppas att inte döden hälsar på.

Att sätta gränser är nog det viktigaste jag lärt mig i nykterheten och däri ligger att alltid sätta mitt eget mående i första rummet. Inget ska få rubba mig ur min sinnesro så jag börjar kröka igen, inget. Jag hjälper gärna folk men jag måste se när jag inte når fram och inte kan påverka oavsett hur mycket jag tycker om den personen. Jag har sett vänner som dragits med ner i skiten igen pga andras återfall.

Nu är det bara 3 veckor kvar till mitt favoritkonvent på Gullbranna och jag känner förväntningarna stiga :-) Goa vänner, härliga hotellfrukostar med underbara morgonkramar, nya lärdomar, avkoppling, mycket kaffe !! Det är vid sådana helger jag känner stoltheten stiga över att jag är en nykter alkoholist som får vara med om detta underbara som händer. En väldig skillnad mot när jag satt hemma på min kammare och krökade mig medvetslös.

Jag fortsätter med att göra ett val varje dag om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och att jag hanterar dagen idag på bästa sätt. Och att rensa skallen på troll som fastnat, och kanske kan bygga bo, varje kväll.

förklarande variant av de 12 stegen som jag kopierat från Valet's facebooksida :

·
ENKEL FÖRKLARING AV DE 12 STEGEN
1. Jag har ett problem.
2. Det finns hjälp.
3. Jag tar emot den hjälpen.
4. Jag ser på mitt liv. Förstår sammanhang och konsekvenser.
5. Jag talar om det.
6. Tar bort sådant jag inte vill ha i mitt liv.
7. Blir bättre på det jag är bra på. Tar vara på mina talanger och blir den jag var menad att bli,
8. Ser på mina relationer.
9. Förbättrar dem.
10. Gör varje dag till en bra dag. Genom att se vad som varit bra och mindre bra och genast reda upp det som inte varit bra för att inte samla på sig massa onödigt i sin ryggsäck.
11. Förstår att man ingår i ett sammanhang som är större än jag själv. Som i en familj, arbetslag, skolklass, samhälle, land, värld och universum. Jag är en liten betydelsefull del av något större.
12. Jag hjälper andra.