Hej...., jag e villrådig och vet inte vad jag ska tro...
Min kille tar antabus och säger med munnen han mår bra, att han vill fortsätta med dom men är totalt ointresserad av att hjälpa till 'komma' ihåg dom själv....
E detta ett normalt beteende?????
Kan sätta det framför honom men e som han inte ser det.....detta gör mig vansinnig inombords!
E här fler som upplevt detta?
Får för mig att ett återfall egentligen inte är långt borta....

Klart det funkar att dricka på antabus. Det beror lite på hur ofta och hur mycket medicin han fått i sig. När man startar tar man en tablett varje dag i tre dagar tror jag och sedan tre tabletter/vecka. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Att dricka på antabus när man är uppe i full dos är ingen trevlig upplevelse kan jag lova. Förutom att det är livsfarligt, dvs man kan dö. Först blir man röd som en kräfta i ansiktet och på stora delar av kroppen. Sedan får man en fruktansvärd dunkande huvudvärk. Hjärtklappningar och ymnigt svettande kommer därtill. Jag har druckit två gånger på antabus. Den sista gången höll jag på att dö. Fick hjärtklappning, hallucinationer och svimmade. Jag man är fan inte klok men när alkoholen har greppet om ens liv ja då gör man vad som. Fy fasen. Om han skickar sms/fb chatt eller ringer så svara inte. Ofta när vi alkisar blir fulla blir vi sentimentala och ja och även lite horny. Så bry dig bara om dig själv nu. Var egoistisk för det måste man vara och det tillåts man vara när man lämnar en missbrukare.

Kramar på dig

Mysan

Han tog två tabletter dagligen i tre dagar sen en om dagen hela tiden, 200 mg tabletter.
Tycker han borde kännt något...var för visso utan i två dagar för att dricka på tredje.
Just nu tampas jag med mina föräldrar som är tveksamma att jag inte tar han tillbaka..., oroliga...ja det kan dom väl få va men att höra den 'oroliga' röst som maler o älter på mig får ju knappast mig må bättre.
Min morsa jobbar med missbrukare som kommit en bit på väg, dom kommer djälv och får sin medicin...har viljan att bli bättre.
Till skillnad från han jag levt med, jo jag tror han vill på ett sätt men inte på ett annat...han vill ha både nykterhet och fylle och har vill inte välja.

Min mamma har aldrig behövt se alkoholmissbrukets baksida, aldrig....
Det har jag.
Och jag hoppas slippa uppleva det i resten av mitt liv.

Så att älta vad deras syn på en människa är el att försöka lägga ord i min mun om honom köper jag inte.
Det fanns fina stunder oxå, dom saknas, men dom va för få.

Så jag kommer stå fast vid mitt beslut, hoppas bara slippa behöva älta, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.... Jag gick.

Mysan

Visst kommer det fixa sig!
Sen vad gäller att va bäst....tycker att man är bäst när man håller vad man lovar, för både sig själv och andra.
Och jag hoppas att du håller vad du lovat dig, att inte dricka när dina antabus är slut, för din egen skull.
Tar du dom själv förresten el du har någon som ger dig dom?

Mysan

En annan tanke jag har o har haft ett tag...
Nu e den kanske svår att svara på, men min kille sa ofta att 'du vet inte hur mycke jag älskar dig'....ibland kändes det som det va ord bara för att jag inte skulle lämna.
Han sa samma i onsdags när jag hämta mina saker...
Spelar ju kanske ingen direkt roll nu men man funderar ju på vad som varit sanning och vad som varit lögn, för det har varit mååånga lögner....

Att säga så är en hand att vilja behålla. Du har ju säkert ställt upp mycket för han. Om det ligger känslor bakom kan nog bara han svara på. Ibland är det tomma ord. Att få höra från någon att man är omtyckt känns ju alltid bra.

Mysan

Lite så hans ord har känts....som om han sa att han älska mig SÅ mycket så stannade jag.
Tog hand om han....

Jag vet inte, spelar kanske mindre roll nu men det finns tyvärr frågor som jag aldrig får svar på....inte här och inte av honom.
Men skönt att få en synvinkel.

Mysan

Han kom hem till mig idag, nykter.
Jag sa att jag kan va hans vän inget annat.
Inte omvårdare, inte flickvän...vän, sa att han behöver ta ansvar för sig själv, få respekt för sig själv först för då kan andra börja respektera honom.
Ta ansvar för sin medicinering själv, inte låta andra känna skuld för att han inte får den, om han väljer dricka ska ingen annan känna skuld i det.

Mysan

Han reagerade nog rätt bra, jag mena att om han verkligen ville så va det hans ansvar ingen annans.
O han höll med, sa han skulle ta dom själv.
Jag mena att jag kan va hans vän, inget annat.
Sa oxå att han skulle berätta gör sin supé polare om sina planer på att bli nykter o inte bars säga han tar det lugnt....menade att han måste börja se sitt eget värde.
Jag älskar honom SÅ jäkla mycke men kommer kunna hålla mig som vän för hur ska jag någonsin kunna lita på honom?????

Det verkar som du har ganska så starka känslor för din "vän". Att kunna lita på en missbrukare igen tar tid, ganska så lång tid. Han måste bevisa att han är nykter, bara genom att vara nykter. Dina tvivel på återfall kommer finnas under en längre tid.

Mysan

Men det känns som att det spelar mindre roll hur mycket jag tycker om honom, det måste va upp till honom, känns som destu mer känslor jag ger så destu mindre behöver han själv hjälpa sig själv....
Så om jag älskar honom e det nog tusan upp till mig att va vän, kräva rätten till mitt eget liv utan hans behov av kontroll på mig.
Jag hoppas jag e på rätt spår

Mysan

Han kom hem till mig igår kväll o vi prata rätt mycke...
Jag sa att jag inte kände jag kunde lita på honom, att han får visa eget intresse på att bli bra.
Öppna foderluckan o säga när det tar emot, ta emot vad hjälp han kan få, även gå och prata med någon utomstående om hur han hanterar saker som går emot honom....och lyssna på det!
Han stanna rätt länge och fick sova över, som en vän...han har nog svårt förstå det med att va vänner, faktum är att jag e ju inte sugen på att ragga upp nått nytt men vill inte va flickvän till nån jag inte kan lita på heller!!!!
Men jag trivs i hans nyktra sällskap, för det mesta...inte när han blir hyper aktiv o inte går o prata med.
Råd mig någon.....

Mysan

Hej....
Behöver lite råd från er med erfarenhet...
Vet inte riktigt hur jag ska formulera det hela, har ju sagt till min kille att vi kan va vänner, inget mer.
Han nyktra till i söndags o hällde själv ut resten av spriten o ölen han hade.
Tror honom för annars hade han fortfarande druckit.
Hur e jag bara hans vän, känner mig fortfarande som flickvän men flickvän utan sexbiten....utan den närheten.
Har ju sagt att han får sköta sin medicin själv och måste säga att sen jag sa det känns det jäkligt befriande. Känns som om jag e flickvän igen, inte omvårdare.
Vet som sagt inte riktigt vilka råd jag ber om, kanske ett....hur går jag vidare som vän och möjligen senare som flickvän?

Kram till er alla

Vet inte vad jag ska råda dig, men... Det är ju dina ord och din styrka som fått honom att försöka bli nykter efter vad jag förstår - håll ut så att han ser att du menar allvar!!!!
Kanske försöka hålla lite distans ändå? Kan du hitta på andra saker som stärker dig och får dig att må bra?
Kram

Mysan

Tack för ditt svar flygcert!
Tror jag e på rätt spår då, har sagt till honom att bara vara vän e inget löjligt litet straff...är för att jag vill kontrollera mitt liv själv och han måste ta kontroll över sitt.
Slutar han dricka i hålla vad han lovar sig själv så slipper han göra sig själv och andra besvikna. Just nu passar det mig att va bara vän, vill se om han tippar över igen bara för att han får ett sug efter sprit och skiter i att berätta.