av Jag-Esther

Jag är anhörig till en alkoholist. Jag funderar mycket över processen - de stadier som man går igenom som beroende av alkohol. Tittat på Jelinek-kurvan och förstår inte allt. Tänkte fråga er som varit där. Funderar på var "min" man kan befinna sig? Han dricker mycket, kanske 75 cl sprit per dag, efter behandlingshem i 6 månader, efter ytterligare stödinsatser i form av boendestöd, problem med öppenvården och medicinering "Ritalin" efter hemkomsten pga dåligt fungerande läkarkontakt, han har lämnat mig för och vill inte att jag lägger mig i hans liv mer, han anklagar mig oväxlande för att ha stulit olika saker från honom som hans nycklar etc, ibland nästan omänskligt kall men samtidigt omväxlande kontaktsökande och tacksam att jag kommer dit trots förbud och visar ömhet, förstår ingenting då jag aldrig upplevt att kärleken tagit slut men han har lämnat mig ändå - jag är förtvivlad och ett enda ord finns i mitt huvud "Varför nu?".

Stadiet innan död eller tillfrisknande är etiskt sammanbrott (http://www.lank-80.se/beroende.htm). Kan någon förklara detta för mig som förstår? Vad är det som gör att en person som tappat sin etiska kompass i livet plötsligt antingen faller ner död eller får en insikt som blir en vändpunkt? Jag förstår inte riktigt processen. Det känns som om det gått så långt och man nått sin botten varför kommer då plötsligt denna brytpunkt just där? Någon som känner någon som varit där?

aeromagnus
ons, 2015-08-05 - 13:53

Varje alkoholist är unik. Vissa kommer till insikt och kan stoppa innan det är för sent. Andra super tills de dör. De sistnämda är så skadade av sin sjukdom att de inte klarar av att bryta och tillfriskna. Att dricka en 75a om dagen är ju sinnessjukt mycket egentligen och kroppen tar ju mycket stryk av detta. Det är när man ska bli ren från skiten som det värsta inträffar. Ångest, svettningar, sug efter a och man mår dåligt som fan. Ta en bakfylla och ta det gånger 10. Därför är det lätt att börja dricka igen för man mår så dåligt av att tända av. Har man varit på behandlingshem är man ju ren då saknas den genuina viljan att sluta och då går det inte.

Jag-Esther
ons, 2015-08-05 - 19:15

Tack aeromagnus, för ditt svar. Så mycket som är obegripligt för mig som aldrig varit i missbruk. Jag borde väl bara lämna, dvs känslorna för denna man. Han VILL inte ha med mig att göra. Jag tolkar det som att han ser mig som ett hot mot hans missbruk, då jag ställt krav på nykterhet och visade tydligt att jag blev hemskt besviken att han förvaltade sin nykterhet från behandlingshemmet så vårdslöst. Kanske var dumt rent taktiskt av mig, men jag blev så j-a besviken. Ett betalt behandlinghem och så börjar man om, för mig är det obegripligt. Jag borde inte ta åt mig personligt, men gör det ändå eftersom det drabbar mig. Jag får ingen kontakt längre och enda sättet är att åka dit och knacka på vilket känns riskabelt då han bett mig låta bli så tydligt. Samtidigt så är jag ju känslomässigt bunden till honom, men antar att han är vuxen och kan be om hjälp själv särskilt då han har så mycket hjälp som han har. Så slutsatsen. Jag måste hjälpa mig själv. Han uppskattar inte mig och mina omsorger. Önskar jag inte investerat så mycket. Det är svårt att bryta - ge upp hoppet.

aeromagnus
ons, 2015-08-05 - 20:59

En alkoholist dricker för att 1 man har ett sug/kemiskt beroende/abstinens 2 för att dämpa ångest. Det är de vanligaste orsakerna till att dricka om man läser lite om alkoholism, eller rättare sagt dessa två orsaker triggar drickandet. En alkoholist mår dåligt när man inte ger kroppen det den vill ha. Testa att gå på typ lchf då kroppen kommer skrika efter socker (kolhydrater). Ja man får abstinens, huvudvärk och mår dåligt de första dagarna precis som när man slutar dricka. Du har man två val, stå ut eller börja ge kroppen vad den vill ha, eller rättare sagt vad hjärnan vill att kroppen skall ha. Ofta mår alkoholisten så dåligt innan att man tar den lätta vägen, tar en återställare, eller flera. Man vet att det är fel, man vet att man sårar, ljuger mm. Detta ger ångest, den ångesten dövar man kortsiktigt med alkohol.
Jag som själv som haft missbruk hittade på en massa argument för att få ett ok från hjärnan att dricka. Min pappa dog, taskigt på jobbet, kris i förhållandet mm. Egentligen svepskäl för att dricka. Precis detta vill jag mena är att ha genuin vilja att sluta eller inte. Vill man verkligen sluta så måste man gå all-in. Ta bort alkoholen hemma. Erkänna för sig själv att man verkligen har problem och VILJAN att förändra sitt leverne. Därför ger jag folk rådet att sluta helt och för en bra tid framöver för vi alkoholister kommer med största sannolikhet INTE att kunna dricka normalt mer igen.
Att han blir sur på dig ger ju honom ett skäl att dricka. Du är dum, lägger dig i mm ja då måste vi alkoholister ta ett glas. Vi mår ju dåligt (personpåhopp). DU KAN ALDRIG FÅ NÅGON ATT SLUTA MED ALKOHOL OM PERSONEN SJÄLV INTE VILL. Så du bör INGEN INGEN skuld i att han dricker. Det är inte du som köper hem, tar fram glaset, häller upp och häller det i strupen på honom eller?? :)