De senaste åren har jag druckit minst ett par ggr i veckan och i ganska stora mängder vid varje tillfälle. Har jag väl börjat vill jag inte sluta och tar vinet slut går jag till närbutiken och köper 3.5 öl. Jag tar aldrig någon återställare och känner ofta avsmak dagen efter. Jag har försökt att ta en vit vecka men har misslyckats varje gång. Ena dagen tänker jag att jag måste sluta helt innan kroppen tar stryk, andra att jag inte ser någon mening i ett liv utan alkohol. Egentligen skulle jag vilja kunna dricka som jag gjorde tidigare, 3-4 ggr i månaden (även om det ofta blev några glas för mycket). Finns det någon chans att man efter en längre tids uppehåll kan gå tillbaka till ett mer måttligt drickande?

Anits

Låter himla jobbigt Emma. Jag är väldigt tacksam för att det inte finns något starkare än folköl i min närbutik. Känner som du att det är ohållbart på jobbet och att jag ofta presterar dåligt pga alkoholen. Kan berätta att jag istället för en vit period druckit ca var tredje dag nu sista tiden (fast i mindre mängder). Sommaren har alltid varit värst tycker jag. Försöker inbilla mig själv att det kommer bli lättare att avstå alkohol till hösten. Tror som du skammen att måttligt är svårare än avhållsamhet. Hur har det gått för dig Kvaddad?

Blåsippa1

Det där låter oroande.
Jag hoppas att du finner en inre styrka och lämnar den som gör dig illa.
Jag tror du måste börja där.
Kram

answe77

Jag har genom åren gått från en stordrickare till i princip helt nykter till stordrickare igen. Min egen erfarenhet säger i alla fall mig att det är otroligt svårt kanske till och med omöjligt att gå från att ha en tendens att alltid dricka för mycket till att kunna dricka måttligt igen. Själv var jag helt nykter i över ett år. En del av drivkraften att jag kunde hålla uppe så länge var tanken på att få dricka igen. Gick dock inte länge efter jag trodde mig kunna dricka måttligt igen, och fått de nära att tro på mig angående min "nya" inställning förrän det gick åt skogen igen. För mig gäller bara total nykterhet nu. Vi är kanske alla olika men ville dela med mig av mina taskiga erfarenheter.

Hej allesammans.
Efter att varit helnykter i 15 år började jag i januari 2015 smutta på vin till maten i samband med en utlandsresa (affärsresa). Funkade bra tills våren och solen kom och jag tog ett djärvt beslut att beställa en stor starköl utan mat. Jag blev oerhört berusad. Belöningen var ögonblicklig. Det är nu ett halvår senare som jag sitter i min ensamhet och skriver till alkoholhjälpens forum. Varför tror ni? För att skryta att jag klarar av att dricka måttligt eller att jag trillade dit på bara några burkar öl. Jo, så är det. Kunde inte dricka måttlig var anledning att jag blev nykter. Tyckte om att vara berusad och ingenting har förändrats från de glada dagarna för 20-30 år sedan när det smakade som allra bäst. Inte lönt att dricka ett glas. Tro inte att det funkar med måttlighetsdrickande bara för att man varit nykter några månader eller ett år eller t.ex. 15 år! Det som händer under åren att toleransen efter längre nykterhet blir lägre så till en början behöver man bara ett eller två glas, men vips. På bara några veckor/månader så behöver man öka dosen....

Rose

måttligt med att hålla mig till fredagsflaskan men som sagt..det funkar inte i längden för mig heller då jag i perioder djupdyker i fyllan och blir nörmast medvetslös. Nu tänker jag avstå. Inte värt det. Det är nog bra att skriva här för att hålla koll på sina självbedrägerier och hålla sig nykter.

Rasmuspåluffen

Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Nattflicka80

Hur går det för dig Rasmus?

Kram / Nattflickan ?