Vi är en normal familj med två barn under 10 år. Båda min man och jag jobbar, vi har det ekonomiskt bra, ett mysigt hem och utåt ett bra liv men bakom fasaden finns ett problem.Problemet har alltid funnits där men började för mig när vårt andra barn föddes och vår äldsta barn var 3 år. Min man ville att allting skulle vara som förut, att vi skulle konstant vara ute och umgås med människor . Han tyckte att det var tråkigt hemma och att allting kretsade runt barnen. Han fick humörsvängningar och ilskna utbrott mot mig och var konstant ute på kvällarna och festade. Under en lång tid tyckte jag att det berodde på att han var omogen men nu har jag förstått- han har ett problem med alkoholen och jag har utan att tänka på det övervakat, bromsat och kontrollerat hans drickande, varit som skyddsnät mellan hans drickande och barnen. Under åren har han druckit varje dag efter jobbet- öl och vin. Under perioder började han med starkspritdrinkar och whiskey. Samtidigt på helgerna har han träffat vänner och druckit mycket. Jag har under åren sagt stopp och då har han lugnat sig men när han slappnar av så börjar han igen. Hans pappa som han inte har någon kontakt med är alkoholist. Han har många vänner omkring sig som dricker mycket men alla sköter dina liv och jobb. Alkoholen har genom åren tagit så mycket av min energi. Han är ledig med barnen på sommaren, fullt med barnens kompisar hemma och han dricker öl. På picknick med barnens klass föreslår han att vi tar med oss vin. Han tar barnen på en föreställning och börja stämma träff med en bekant att de kan träffas innan och ta en öl 3 på eftermiddagen. Jag kommer hem på jullovet och hans vän är hemma hos oss och dricker whiskey på eftermiddagen. Allt det här får jag sätta stopp för. En kväll köpte vi en flaska vin. När barnen hade lagt sig ville jag ta ett glas men då hade han redan druckit upp hela flaskan. Han har kommit hemma en gång tidigt från en fest jättefull och då var våran 9-åring vaken.Jag har nu fått total avsmak för alkohol och dricker ingenting. Alla nätter jag har legat bredvid honom och känt lukten. Han tycker att jag kontrollera allting och det stämmer för jag vill skydda barnen från hans drickande. Jag kontrollerar, bromsar honom från att dricka, sätter stopp för att det ska komma folk hem till oss och dricka och att han tar med barnen till tillställningar där vuxna dricker. Jag följer inte längre med till fester och tillställningar där det finns alkohol. Han har genom åren fått utbrott mot mig att jag inte vill umgås med människor, att jag hindrar hans drömmar, att vi har en dålig relation, att vi är tillsammans bara för barnens skull. Jag är nummer två i hans liv. Vi har en fungerande familjeliv men när barnen har lagt sig så är vi inte ett par- han tar en öl istället eller går ut för att umgås och träffa folk.. Han vägrar söka hjälp för att han inte har ett problem. Jag har sagt att han ska fundera på att sluta helt om han inte kan kontrollera sitt drickande och då skojar han till det att livet skulle vara för tråkigt då. När jag konfronterade honom sist så tyckte han att då kan vi skiljas om jag tycker att det var ett problem. En morgon hittade jag 2 burkar öl som han hade ställt på diskbänken för att visa mig att det bara var 2 och han frågade mig om jag var nöjd nu. Samtidigt efter jag konfronterar honom så dricker han inte någon dag, sedan köper han 2 lättöl, sedan ett glas vin och efter ett tag slappnar han av och då är vi där igen.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill att vi ska vara en familj och våra barn ska få en trygg uppväxt. Det får de nu men det är jag som håller ihop familjen på min egen bekostnad, Jag vill inte splittra familjen. Mina barn betyder allt för mig och att vara ifrån dem varannan vecka är inget alternativ för mig- ännu mindre under dessa omständigheter. jag måste få hjälp att handskas med det här så att jag kan fortsätta vara stark för barnens skull. Ingen förutom en nära vän till mig har en aning om detta. Alla säger vi är en så fin familj.