Varför ska det vara så svårt att ta ett beslut, ett beslut som jag vet kommer göra mitt liv så himla bra?

Jag är en kille i dryga 30 års åldern som har ett bra jobb, fin flickvän och bra kompisar, men samtidigt någon jäkla festdjävul i kroppen.. Varje gång jag går ut på krogen blir det alldeles för mycket och ångesten är total i nästan en vecka efteråt. :/ Jag vet att jag inte ska dricka och att många tycker att jag inte borde dricka, inklusive mig själv antar jag. Tror dock att jag blir stressad av detta och häller i mig ännu mera. Efter festarhelgerna brukar jag bli skygg och svarar knappt i telefon, verkligen tragiskt då jag i vanliga fall är en rätt social person.

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli bättre, det känns bara så hopplöst just nu, jag är verkligen rädd att jag kommer supa bort allt om jag inte sätter ned foten nu! Vill även säga att alla mina missöden i samband med fest har nog fått mig till att inte riktigt kunna känna och tycka som jag vill, självkänslan är nog inte så bra även om det går okej på jobbet.

Jag sitter aldrig själv och dricker och min flickvän dricker väldigt sällan så det är bra. Däremot är det jobbigt att hon nånstans får bära så mkt av min skit, även fast jag säger att hon inte ska göra det.

Jag vill verkligen förändra mig och jag vet hur bra jag kan må utan A då jag testat det en längre period förut, jag känner dock inte för AA även om det säkert skulle vara skönt. Känns inte heller klockrent med antabus då jag dricker kanske var tredje helg..

Bara jävligt less på åka upp och ner i måbra-snurran.

/MåBättre

MåBättre

Vill bara säga det, tack! Tack för att du finns, du och alla andra här på forumet, tack. Den här resan skulle vara såå mkt jobbigare om inte ni fanns. Omtänksamma människor.

Idag har varit en rätt så jobbig dag, vilket jag befarade lite igår.. Har haft så negativa tankar om min nykterhet, att allt kommer bli så tråkigt i framtiden å bla bla bla.. Vet inte varför men kanske för att jag har känt mig trött och slut i kroppen!?

Jag är dock inte orolig för att jag ska dricka eller så, jag har nog bara en liten dipp nu igen. Vi hoppas på en piggare och bättre dag imorgon, tumme upp på det!

Ha en bra kväll nu alla!

steglitsan

Instämmer med AnnaPanna- du gör det så bra!

Åh dipparna kommer och går. Det är så när man inte dövar med alkohol förmodar jag. I min bok ett sundhetstecken att känna efter och reflektera över tillvaron. Dessutom tror jag att det är ur sådana tankar som konstruktiva och nya ideer kan födas. Typ, hitta på saker som gör att framtiden kommer bli mindre tråkig. Det gäller ju bara att klura ut det. Vi kom ju ganska billigt undan när det enda som krävdes var att korka upp. Nu måste vi anstränga oss lite mer än oj vad mycket mer man får ut av det.

Kram kära du!

MåBättre

Känns sjukt att det redan har gått 100 dagar, så snabbt men ändå så långsamt...

Jag mår bra, åker upp och ner känslomässigt fortfarande men jag tror verkligen att det är bra för mig. Har nog varit ganska blockerad tidigare och tvingad att visa en glad och positiv sida fast det kanske inte alltid varit så. Nu vet jag att det jag känner är mer äkta, inte något som kommer under eller efter en fylla. Det känns bra.

Har läst att vissa har fylledrömmar, det har börjat dyka upp för mig med. Käkar inga anti-depp men de kommer ändå.. Har inte varit direkt mardrömmar men har nog spelat mkt på moralen och jag har alltid blivit glad och lättad när jag vaknat upp och insett att jag inte druckit, puh.. :)

Allt gott till er här på forumet, tillsammans är vi starka!

AnnaPanna

Grattis till 100 dagar! Hejja dig! Tänk vad långt du kommit! Tänk vad långt VI kommit!? :-D Minns i början när vi skrev, när vi samlat på oss några dagar och peppade varandra. Nu har du 100 dagar! Otroligt härligt!

Känner igen mig jättemycket. Det där med att ha varit blockerad och sedan "spelat" en roll för att hålla fasaden uppe. Livet känns mer jämt nu än förut. Även fast känslorna går upp och ner så är man ändå mer närvarande på något sätt! Jag känner hur man kan få kontakt med känslorna på ett annat sätt, typ: "Ja det där va nog ilska!" eller "Nu blev jag ledsen! " Istället för att allt bara är en soppa av ångest.

Jättekram till dig och grattis igen! :)

MåBättre

Man identifierar känslorna, känns lite konstigt men är nog bra att man funderar på varför man får de känslor man får. Sedan har jag väl insett att jag är uppfostrad att inte visa så mkt känslor, det känns tex väldigt fel för mig att vara arg. Och det är väl bra att inte vara arg men ibland måste nog vissa saker ventileras ut.. Det blev lite rörigt det här, precis som mina känslor just nu! ;)

Men jag håller med, fan vad bra vi är!! Är så himla glad att jag står där jag står idag och jag hoppas att livet ska ta den väg jag vill och att man en dag ska få känna lycka på riktigt! :)

Kramar till dig med annapanna!

Ettglasförmycket

Har suttit nu - jag vet inte hur länge - och läst igenom tråden från början till slut. Jag måste börja med att säga att jag är väldigt imponerad över ditt mod redan i början MåBättre! Att du gav behandlingen en chans trots att du verkade skeptisk. Jag blir nyfiken, vad är det för behandling och hur kom du i kontakt med den? Vad är kriterierna? Och hur känner du inför hela den erfarenheter såhär i efterhand?

Jag blev glad när du, halvvägs genom tråden någonstans, tog upp skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Är själv övertygad om att detta är något alla människor borde sätta sig in i, med eller utan alkoholproblem. Tack för att du delar med dig så ärligt och öppen om din resa!

Kram
EGFM

MåBättre

Idag är det 164 dagar sedan jag sist var ute på galej. Det känns givetvis bra men idag blev en sån där dag då jag blev sjukt bitter. Aldrig, aldrig mer dricka alkohol. Fy fan, är det verkligen jag? Känner sån press från omgivningen att jag håller på gå sönder, vill bara skrika rakt ut att jag gör väl vad fan jag vill med mitt liv.

Men, jag andas ut och tänker om. Jag går på en bra stig just nu, jag mår ju bra dessutom. Jobba på, kämpa vidare. Jag har grymt mkt att vinna på min nykterhet,måste bara vända det till att det är jag som har valt det, ingen annan.

Skitdag men jag hoppas jag har bättre tankar imorgon. Allt gott till er som kämpar med mig!

Kram

MåBättre

Längesedan jag skrev i min tråd nu eller långt mellan gångerna är kanske rättare sagt. Jag är dock inne och läser här varje dag, lite som att ha ett AA möte på fickan! ;)

Har varit nykter i 206 dagar nu och det känns givetvis bra även om det går lite upp och ner, känner att sommaren är jobbigare.. Alla dricker ju hela tiden :/ Känns dock bra att vara hyfsat pigg och fräsch hela tiden, man kan dock vara trött även om man är nykter, believe it or not!

Har gått på öppen eftervård i nästan 6 månader nu och jag måste erkänna att det faktiskt gör skillnad, man blir påmind och jobbar med problemet fast än att man knappt tänker på det. Det är givande att sitta och surra med folk med liknande problem, man förstår varandra så bra på nått vis. Sedan underlättar det att vi i grunden har bra stämning och det är fritt fram att både skratta och gråta.

En tanke som slagit mig är hur livet på nått vis hela tiden var en kamp efter man festat, när ångesten kom krypandes. Det behöver inte vara så. Det ska inte vara så. Livet har en mening, den meningen bestämmer vi själva.

Vi kom in på hur fokus var på alkoholen härom veckan, hur alla aktiviteter kopplades till hur man tänkte på vad man skulle dricka osv. Plockar man då bort alkoholen så blir man på nått sätt tvingad till nya perspektiv. Sitter man i en park tex så observerar man omgivningen mer, kanske känner dofter från blommor. Man hamnar mer i nuet tror jag.

Djupa tankar men skönt att skriva av sig lite, jag känner mig helt övertygad om en nykter sommar men lovar inte någonting till nån förutom mig själv. Min nykterhet prioriterar jag endast för min egen skull.

Att göra en förändring är jobbigt oavsett vad det är men trivs man inte med sin livssituation så är det antagligen värt det. Att göra en förändring tar tid och man måste agera och handla inte bara tänka på den.

Jag hoppas att vi alla får må bra och sluta slava under flaskans sjuka makt.

Allt gott till er alla!

LenaNyman

... så jag läste din tråd. Tack för hoppingivande och intressant läsning. Och stort grattis till att du kommit så långt, MB. Kram!

FataMorgana

skrivet av dig. Just det här med att man får nya perspektiv när alkoholen försvinner stämmer så bra. Som att man vaknar ur en dvala. Skönt att höra att allt är ok. Önskar dig en fortsatt fin sommar och allt gott till dig med. / FM

AnnaPanna

Heja dig! Så glad att det går fortsatt bra för dig. Blivit erbjuden att börja i öppenvården till hösten. Tänkte på allt du skrivit i din tråd, att det ett dig så mycket. Så jag ska nog också våga prova. Tänker att det är, precis som du skriver, en möjlighet att få börja se livet ur ett nytt perspektiv. Jag har kommit en bra bit, men nog ger behandlingen mig en gemenskap och en möjlighet att rensa ryggsäcken på djupet? Vissa saker behöver man ju hjälp med. Vill verkligen fortsätta hålla mig nykter. Tror och hoppas öppenvården kan hjälpa mig med det. Stor kram och massa a-fria soldagar till dig!

Nyckelpigan

Jag har suttit klistrad och läst igenom din tråd från början till slut. Det påminner så mycket om min situation och mina tankar att jag kunde ha skrivit den själv... Vad glad jag är för din skull att du valt att göra det du gör! Jag här redan familj och önskar att jag hade börjat min resa innan och inte utsatt dem för det jag gjort. Jag gör (gjorde) precis som du, drack inte varje dag men när jag drack gick allt överstyr. Jag har bara varit nykter drygt en vecka men påbörjat en enorm inte resa. Kram

MåBättre

Hej SL!

Kul att du kikade förbi! :) Jag skriver inte så mkt i min egen tråd just nu men jag läser nog här på forumet varje dag. Det slår mig hur olika men ändå hur lika allas problem är och även hur folk kommer in på sidan för att plötsligt försvinna..

Hur går det då för mig?

Jag skulle säga att det går bra för mig, har druckit 1 alkoholfri cider de senaste nio månaderna. Humöret har gått lite upp och ner och någon typ av bitterhet har gnagt på mig, framförallt under sommaren. Det känns dock otroligt bra att semestern/sommaren är förbi och att jag står här med min nykterhet. Känner mig starkare än på väldigt länge men försöker också vara vaksam mot eventuella fallgropar.

Saker och ting börjar falla på plats men jag har mkt kvar att jobba på. Kan känna att jag hållit mig lite på min egen kant och tyckt lite synd om mig själv... Men samtidigt, jag är nykter och vissa saker kanske måste få ta sin tid?

Jag går fortfarande på eftervård och det är nog mer givande än vad jag tror, man pratar av sig lite och sedan har man än rätt bra känsla när man åker därifrån. :) Tänker lite på framtida AA-möten, alltså efter eftervården och vi får se hur jag gör med det.

Det har slagit mig hur fullt upp man har hela tiden även fast man inte är full/bakis och hur trött och slut man kan vara. Kroppen behöver verkligen vila ibland och det känns förjäkla bra att kunna göra det numera.

Har varit på vissa festligheter men jag har nog inte utsatt mig alltför mkt för frestelser, tror det har varit en bra strategi såhär långt. Mitt fokus har legat på helt andra saker än alkohol och fest.

Allt gott till dig SL och alla andra såklart! :)

PS. Nyckelpigan, hur går det för dig?

Unicorn

Hej!

Hittade denna tråden och läst alla inlägg och känner igen mig i många argument... Är det någon som läser/skriver längre?

Jag har givit alkoholen så stor plats i mitt liv och känner att det inte är värt det längre.

Jag är en tjej strax under 30 som fortfarande inte har lärt sig dricka måttligt ännu. Har förlikat mig med att jag antagligen inte kommer göra det heller. En partyprinsessa som nästan alltid avslutar en kväll för alkoliserad.

Konsekvenserna blir att jag förstör mina relationer och hittar inga mer ursäkter till min sambo att dra. Folk i min omgivning ser bara den tjejen som inte kan känna av sina gränser, vilket förminskar mitt självförtroende enormt... Nu har bägaren runnit över och jag ha en vit månad, förhoppningsvis förlänger jag den. Kan inte riktigt förlika mig med att bli nykterist ännu.

Då alkoholen har en stor del i mitt liv känns de enormt tungt att säga nej, men inser att jag kommer förlora allt om jag fort tära på mina relationer. Då arbetsplatsen har AW varje fre kommer jag också mötas av frestelser att dricka vin med kollegorna (vilket jag tycker är så kul och socialt!)

Jag måste omvärdera min syn på alkohol och börja leva ett sundare och friskare liv. Ångesten efter en kanonfylla är för tung. Samt bevisa för alla i min omgivning att jag inte är full på varje fest. Men framförallt måste jag bevisa för min sambo att jag är den bra tjejen som han föll för! Fortsättning följer.