Hej!

Ny här, och kommer hänga runt ett bra tag.

Eventuellt hamnade den här tråden på fel ställe, men det bjuder jag på.

Mitt problem är dubbelt - både jag och min sambo dricker för mycket. Det började redan när vi träffades, i 20- 25- årsåldern, nu är vi båda 45+. Vi träffades genom att vi spelade i varsitt garageband, med rocken följer termen "Wine, Women and Song", alltså inga konstigheter att dela en vinare eller två varje fredag och lördagskväll, det är närmast ett obligatorium. Om man råkade få en spelning på nån krog mitt i veckan, så var ju det också ett bra läge för en öl eller tre.

Vid trettio- strecket fick vi barn, två stycken, nu 13 och 16 år, första barnet var jag spiknykter under graviditeten, andra barnet var det lite si och så med det. Varningsklockorna BORDE väl ringt redan då, eftersom min sambo, barnens far, inte sopade till mej för att jag äventyrade hälsan på hans barn. ;-)

Bytte jobb, fick andra arbetsscheman som jag fortfarande har, jobbar max tre dagar i rad,sedan är jag ledig en eller två dagar. Jobbar i snitt var annan helg, så då försvann kopplingen med den "riktiga" helgen, vi började så smått använda "mina helger" till att dricka öl och "slappna av" plus givetvis de ordinarie fredag- lördagskvällarna.

Nu de senaste två åren har allt skenat iväg för mej, jag köper hem sprit (mest lättdrucket) och gömmer det. Inbillar mej att ingen i familjen begriper att jag smygsuper, men misstänker att min sambo vet, begriper, men vill skydda sitt eget missbruk, för skulle han behöva hjälpa MEJ, så måste HAN ju sluta dricka också. Dottern är inte heller helt ovetande, hon har några gånger undrat varför det fullkomligt dräller av burkar och flaskor överallt...

Vi är alltså BÅDA alkoholister, och BÅDA är medberoende... Det har jag förstått när jag läst i detta utomordentligt viktiga och bra forum.

Nu kommer jag att ta tag i min egen del av det, jag kan inte längre "skylla" på min älskade sambo för att JAG dricker, det är inte HAN som häller i mej spriten, det är jag. Tills vidare kommer jag att koncentrera mej på att ta mej ur mitt eget beroende, så får vi se hur jag eventuellt kan hjälpa min sambo att vakna upp och få insikt i ett senare skede.

kerran

är verkligen inte lätt - styrkekram till dig!
Kul ändå att du kan hitta positiva saker att glädjas åt mitt i sorgen - och en veckas nykterhet är såklart något att fira!
Och att kunna hoppas är skönt, bara det inte bäddar för ny besvikelse... Men du verkar så klok och har ju själv erfarenhet av att sluta, så den risken är nog inte så stor i ditt fall!
Håller tummarna att det håller i sig!

Mammy Blue

Ja, en veckas nykterhet var värt att firas tyckte han, det blev en vända tlll systemet... Han har ganska långt till sin botten, så jag får nog vänta. En evig tur att jag är så lugn och säker på min nykterhet att det inte bekommer mej det minsta. För ett år sedan hade jag snott de tre burkar jag snubblade över i morse och druckit upp dem själv efter jobbet...

Mammy Blue

det går väl " sådär "...

Han har tydligen satt en gräns för sej själv på tre burkar öl några gånger i veckan, kan vara därför det dräller av 7,5:or i retursäcken...

Kram!/MB

vill.sluta

Då måste han lulla runt rätt bra ett par dagar i veckan.

Men det är väl bara bra att det minskar.
Jag håller mödosamt på att minska.
Kritvitt har det inte varit, och INTE mödosamt heller... Fel ord!
Men absolut inga knogar, trappar ner sakta.
Få ses nu, begravning idag sedan mellanlanda i Karlstad på hotell och bröllop imorgon.
Sedan hem söndag och då börjar resan till beach 2014.......
/A

Mammy red

Ny här, bra sida... Har just erkänt för mig själv :-( eller snarare :-), tack vare min fina modiga dotter som satte ner foten! Är ordentligt påläst i ämnet och har stöttat andra med alkoholproblem, så jag VET en massa, vad jag däremot inte visste är hur jävla duktig jag är på att ljuga för mig själv!! Mitt problem är inte att jag måste dricka, kan gå på fest och vara nykter, dricka alkoholfritt vin eller öl. Måste inte dricka, men NÄR jag dricker finns det inget stopp! Blir aspackad, sluddrar och tappar balansen. Mina barn har flera ggr sett mig så här och jag har bagatelliserat det och tänkt dagen efter, det var väl inte så farligt!! Mammy red beskriver all frustration som jag sitter inne med... Men det är en annan historia.. Nu väntar en lång, jobbig väg att bygga upp barnens förtroende och prata och prata! Det känns otroligt skönt och en lättnad att erkänna för sig själv... Jag missbrukar alkohol!