Hej!

Tänkte hälsa och presentera mig lite samt dela med mig av min historia. Det blir nog långt och kanske mest svammel. Men det finns nog ett värde i att svamla också :).

Registrerade mig här för några dagar sedan i samband med att jag hakade på att delta i forskningsstudien. Jag har läst här inne då och då och tänkt att det kanske kan vara här jag hör hemma. Sedan har jag (i samma veva) tänkt "nej, vad 17. Det skulle ju innebära att jag inte skulle få dricka någon alkohol aaaaaaalls, jag är ju inte beroende direkt" och struntat i att regga mig. Haha, som om just det vore det värsta tänkbara liksom. Att ALDRIG få dricka alkohol. Är det verkligen så härligt att dricka? Ja och nej. Det är inte härligt för mig att dricka två glas vin. Det jag gillar är känslan av att ha obegränsade mängder alkohol, att få svepa i mig glas efter glas vin och känna hur vardagen är fest. Känna hur bekymmer och tristess försvinner och hur vardagen blir enkel och skoj.

Jaja, jag gjorde en AUDIT i samband med deltagandet i studien. 20 poäng. Tjoho. Inte för att komma med ursäkter, men jag har haft semester vilket tyvärr förklarar dessa poäng. Då känns det mer legitimt att dricka vin varje kväll och somna i soffan (nej, somna i soffan känns nog aldrig riktigt okej, om det inte är på grund utav just trötthet). Jag har ju släpat mig upp och varit en toppenförälder varje tidig morgon ändå liksom. Inbillar jag mig. Vi har gjort det vi föresatt oss att göra under semestern; målat hus, åkt på dagstripper och myst.

Oavsett semester eller ej. Jag har ett bekymmersamt förhållande till alkohol. Jag har länge (15 år, längre?) druckit för mycket fredag- och lördagkväll. Det har ibland blivit torsdag-söndag också. På kvällarna. Jag har haft vita perioder (graviditeter, träningsperioder, för att prova på) utan problem. Jag har ingen fysisk abstinens när jag inte dricker, men väl ett psykologiskt. Är nu på dag 3 utan alkohol och mår bra. Funderar över helgen, kräftskiva och så. Ska jag bestämma mig för att vara nykter? Ska jag dricka vin av gammal vana?

Jag arbetar som socialsekreterare och har fått en viss utbildning i MI och vet mycket om alkoholens skadliga verkan. Inte hjälper det mig. Skammen blir större tycker jag. Jag borde ju veta bättre. Men jag vet samtidigt hur förrädiskt det är, att alkoholen inte tar hänsyn till sådana saker.

Min största oro i nuläget är hur min kropp mår. Jag vågar banne mig inte gå till doktorn och be om en hälsokontroll. Tänk om levern är körd? Tänk om det kommer en orosanmälan från doktorn, till mitt jobb?? Inte för att det vore jobbigt att bli kallad till socialtjänsten (vi är faktiskt snälla och generellt resonabla människor) utan mer för att alla då skulle veta om mitt problem. Jag är mycket för att normalisera allt, från missbruk till psykisk ohälsa till "ibland känner jag att jag vill avsäga mig föräldraskapet och auktionera ut ungen" men jag vill gärna själv avgöra om/när jag berättar om mitt förhållande till alkohol i sådana fall.

Hur resonerar ni andra kring hälsa/leverprover osv? Någon som känner igen sig och vill följas åt i min svajiga väg mot ett bättre förhållande gentemot a?

Fruhoppfull

Jag växte nog minst ett par centimeter när jag läste ditt inlägg :). Kan behövas till mina 1,62 m över havet, haha.

Fruhoppfull

Känns fint att vakna och vara pigg och klar i knoppen.

Tror att jag drömde att jag festade ordentligt. När jag vaknade tog det några sekunder innan jag insåg att jag inte var bakfull. Kände mig nästan bakis först, innan jag fick ihop sammanhanget. Fantomsmärte-bakfull.

är bättre än 1,62 bakis! Har också börjat kolla mig i spegeln ibland och ser inget förakt längre på mornarna, tack för dina rader vilket gör att jag kan uppmärksamma en sådan sak. Lätt att glömma hur värdefullt det är att vara nykter. I går var jag på fest, den ende som inte drack. Inte så konstigt eftersom jag körde, men min tanke nu är att jag inte hade gillat alls att dricka. Hur skulle jag ha fått i mig tillräckligt när det inte bjöds så mycket som jag hade velat ha, jag hade bara varit nervös hela kvällen för att inte få i mig tillräckligt och djäkligt angelägen om att komma därifrån så fort som möjligt för att kunna korka upp hemma. Gissa hur jag hade mått i dag om jag börjat dricka 01 i natt? 14 dagar är bra, jag har knatat på i snart 80 dagar och känner mig riktigt bekväm med vara nykter.

Fruhoppfull

Härligt att slippa skam och förakt!

Tack för dina ord :). Jag känner igen känslan, stressen över att behöva smutta på vinet/ölen/spriten och fundera över hur jag ska komma över mer. Vilja komma hem och svepa i mig mitt egna vin.

Fantastiskt att det går att vända, 80 dagar är ju underbart!

Fruhoppfull

Det rullar på. Är skarp och klar i huvudet och sover som ett barn.

Lustigt, jag är oerhört högpresterande på arbetet och mitt vindrickande har inte påverkat mina prestationer där. Ännu. Jag drack mycket under sommaren och presterade om möjligt ännu mer på jobbet under den perioden.

Men hur som haver, det skulle med all säkerhet inte fortsatt så. Känns skönt att ha en känsla av lugn och säkerhet nu. För tillfället känner jag att mycket har fallit på plats, som att jag har bottnat i mig själv. Är jag vid 33 års ålder lite mer "vuxlig" (ngn som har läst Alfons kanske känner igen uttrycket) än tidigare kanske?

Fruhoppfull

Jag fick visa leg när jag köpte snus igår.

Blev överlycklig, kassörskan började ursäkta sig medan jag tackade och bockade och deklarerade att småbarnsmorsor INTE blir ledsna över att misstas för yngre :).

Tror faktiskt att det hänger ihop med att hyn och hela jag ser mycket fräschare ut nu drygt två veckor utan a.

Firade storartat med en rulle mjölkchoklad på kvällen.

Fruhoppfull

Idag fick jag mitt första riktigt ordentliga sug. Jag & maken tog sällskap hem efter jobben och satt där i bilen och konstaterade att vi båda ville dricka vin.

Jag kände att jag vacklade i min föresats att köra 90 vita dagar. Är så glad att min kloke make påminde mig om den där hemska morgonen efter-känslan. Stolt över oss som åkte hem och hade en mysig fredagskväll med barnen, utan vin.

Rallan

Grattis till vinsten över suget. Så bra att ni kan göra det här tillsammans du och maken. Det är sånlättvatt vackla i sina föresatser har jag märkt och då är det bra att vara två. Önskar er båda en underbar helg.

Fruhoppfull

Ja, det var skönt att vi kunde prata om det. Underbart att han hade sinnesnärvaro nog att stoppa upp och dessutom påminna om det som kommer dagen därpå. Det ska bli min strategi; minnas hur segt, grått, förvirrat och kletigt huvudet känns dagen efter. Flytta fokus från kortsiktig positiv "vinst" till det lite mer långsiktiga. Känns som en självklarhet kanske, men jag tror att det är en strategi som fungerar för mig: "vill jag vakna i morgon och må som utskitet äppelmos?" :).

Fruhoppfull

Är dock på förvånansvärt dåligt humör idag. Vaknade och var på gott humör, men fick psykbryt på barnen som inte lyssnade och bara gnällde över frukosten... ligger nu på sängen och är sur som en citron. Märkligt. Gårdagskvällen var fantastiskt mysig, såg en film och åt lite choklad. Sov gott. Ändå är jag grinig nu. Stress som släpper efter en tuff vecka på jobbet kanske.

Fruhoppfull

Är inne på dag 21!

Känner mig stolt över mig själv! Samtidigt tycker jag att det är segt att räkna dagar.. Funderar på om det blir kontraproduktivt i mitt fall. Vad händer efter 90 dagar liksom? Ska jag sluta hänga här, jag sätter så mycket fokus på a när jag läser här, behöver jag definiera min situation på ett annat sätt? Hmm. Jag menar på inget vis att jag vill eller tänker dricka, mer att jag måste fundera kring vad 90 dagar ska leda fram till. Rallan skriver om "utvärderingsperiod". Om jag aktivt väljer det sättet kanske jag förhåller mig till "målet" annorlunda. Oj, snurrigt det blir nu.

Skönt med en nykter lördagskväll iaf, minstingen hostade och hade svårt att komma till ro. Underbart att hantera det och kunna ge närvarande tröst istället för att bara vänta på att han skulle somna så att jag fick stjälpa i mig ännu ett glas vin.

Nyckelpigan

Jag förstår att det är snurrigt, jag känner igen det där om att man inte vet hur man ska förhållandet till dagar, månader, aldrig osv. Själv har jag ändrat från en viss tid till "tillsvidare", det är väl bara semantik men känns bättre än "aldrig". Det gäller väl att hitta sin egen väg vad gäller vad som hjälper en framåt, om det blir för mycket fokus på a om man är här hela tiden. Det finns inte ett svar på detta, själv hjälper det mig att hålla borta den där rösten som säger; "det var nog inte så farligt" och så kommer jag på en ny lysande idé om hur och varför jag ska få/kunna dricka igen. Jag vet inte hur det är för dig, känns dock väldigt starkt av dig och mannen att hjälpas åt, tillsammans stå emot suget. Kram

Fruhoppfull

Det där med semantiken är viktigt för mig. Just nu.

Tack fina nyckelpigan för kloka ord!

Madeleine 83

Kul att du blivit inspirerad av min tråd. Jag har inte heller bestämt mig för att aldrig dricka igen utan kör också på tillsvidare. Sen utvärdering och nytt beslut i framtiden känner jag. Samtidigt inser jag hur mycket jag druckit i onödan, vissa glas har varit goda men de flesta har bara slunkit ner av gammal vana känns det som. Fått mer tid och energi nu när jag kan fokusera på annat. :-)

Ibland har man en dålig dag så är det. Du är inte mer än människa. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men om frukosten inte duger får de väl vara utan eller fixa annan själva? Säkert stress, tankar och annat som kommer upp till ytan.

Fruhoppfull

Blir larvigt glad av era kommentarer!

Ja, så är det ju Madeleine83! Har druckit så många onödiga glas vin av längtan efter något som inte gick att uppnå via vinet iaf. Jag kunde mot slutet av min vindrickarperiod inse det när jag såg mig i spegeln. "Jag vill inte dricka mer nu", tänkte jag när jag betraktade mig själv. Sen vaknade jag, var seg och illamående, jobbade och kom hem, såg vinet och drack igen...

Tack aeromagnus, behöver nog påminnas om att jag inte är mer än människa ibland :).

Fruhoppfull

Är gräsänka ikväll, då maken är på galej med jobbet. I morse kom så tanken: "Woooho!! Då kan jag ju köpa en flarra vin och lyssna på musik ikväll, trevligt!". Inte för att jag öht dolt mitt vinpimplande för honom utan mer för att jag såg framför mig en myskväll med mig själv, vilket vanligtvis har infattat vin. Tidigare alltså.

Jag kom på mig själv och det blev inget mer än så. Har inte tänkt mer på det under dagen, det var mer som en gammal invand tanke som betingat dök upp. En tankevurpa.

Funderar på om jag ska klassa det som sug. Ett litet sådant kanske? Jag loggar ju mig själv och funderar på hur jag ska betygsätta detta. Hmm.

Annars så rullar det på fantastiskt bra. Har dock inte fått rumpan ur vagnen och bokat in läkartid.

Fruhoppfull

Tjoho!

Glad och stolt över mig själv! Har dessutom inte ätit godis på ett par kvällar, vilket känns kanon. Jag har definitivt använt godis som ett substitut under den här perioden.

Skrev i Rallans tråd att jag köpte ett par dyra stövlar igår. Det är min belöning efter en månad utan a.

Det är planeringsdagar med jobbet (övernattning och så) i oktober. Det kommer bli en utmaning. Jag tror att jag kommer dricka vin då. Känns i nuläget helt okej att dricka lite om en dryg månad, som det blir.

Får se hur jag gör.

Fruhoppfull

Jag var inte ens sugen på vin och tyckte att det kändes helt okej när han berättade att han tänkte göra det.

Men nu ligger jag nerbäddad i sängen, arg, ledsen och ångestfylld. Känner mig låg :(.

Förstår inte alls vad som hände. Jag är inte intresserad av att dricka en halv flarra rödvin. Jag vill bara gråta just nu. Förvirrande!

Rallan

Att du har haft en bättre dag idag och inte känner dej låg och ledsen. Du fixar ju det här hur bra som helst. Glädjas åt din nya stövlar vet jag. Jag har också spenderat pengarna som normalt går till vin på roligare saker. Blommor och en föreställning som hela familjen vill gå på i november.
Blev det vin igår eller hoppade ni över det?