av Mammon

Hur pass viktigt är det att gå på AA för att klara sig vidare? Jag är väldigt begränsad med många barn och lite tid.

Ebba
sön, 2015-09-13 - 08:22

Om du är väldigt begränsad med många barn och arbete tror jag att det är extra superduperviktigt att du får tid och ro att återhämta dig en stund då och då.

För mig är det AA-möte jag går på en gång i veckan VÄLDIGT viktigt.
Jag prioriterar det och kämpar för att se till att komma iväg på det helt enkelt för att det hjälper mig så mycket.

Det är inte alltid det känns roligt att gå iväg på möte men jag ångrar det aldrig.
Antar att det är lite som motion eller att storstäda bilen eller vad som helst som jag vet att jag mår bra när jag väl har gjort.

AA påminner mig om varför jag inte vill dricka alkohol.
Det är så sjukt att man lätt annars glömmer och förtränger hur det var.

Kram!

Mammon
sön, 2015-09-13 - 08:42

Tack för svar! Jag funderar på att gå idag, men det känns läskigt. Hur gör man första gången? Räcker en gång i veckan?

Ebba
sön, 2015-09-13 - 08:58

Du skulle ha sett första gången jag tog mig till ett möte (8 år sedan), jag trodde att hela världen såg att jag var påväg till ett AA-möte.

Väl där släppte oron, det var inte alls som jag trodde att det skulle vara.

Det räcker med att du går dit, du behöver inte göra något mer än lyssna och dricka lite kaffe om du är sugen på kaffe :)

Den som håller i mötet brukar fråga om nån är på sitt allra första möte, då kan du bara säga ja eller räcka upp handen :)
Du behöver inte säga eller göra mer än så.

Jag hoppas du vågar prova, jag hade inte varit där jag är idag om inte AA fanns i mitt liv och för mig är AA inte Gud eller nåt märkligt, AA för mig är förmånen att träffa människor, lyssna på deras livsberättelser och det hjälper mig SÅ mycket.

Våga prova, ge dig själv chansen att se vad det är och om du tror att du kan ha nytta av det.

Kram!

Mammon
sön, 2015-09-13 - 10:19

Tack för pepp! Något jag just skrev i en annan tråd:

Jag är jätterädd att trilla dit och börja förhandla med mig själv. Funderar över att gå till AA ikväll eller en kväll i veckan, ju snarare desto bättre, antar jag. Jag har svårt med tider, under veckorna är jag ensam med barnen ett par kvällar och de andra känns viktiga att vara hemma.

Vi har många barn, så inte enkelt att komma iväg. En sådan sak som träning finns inte med på kartan. Men sedan att våga ta sig till AA är något annat...jag har amerikansk film eller såpa i huvudet när jag tänker på AA, efter att huvudrollen som brottas med sitt missbruk går dit och blir "helad" efter ett par möten, men förstår att den bilden är snedvriden.

Det är ju min egen kamp den börjar med, och nu känns det annorlunda. Att få skriva här hjälper. Min man har varit på mig länge, pratat öppet med mig om mitt missbruk, och jag har väl inte riktigt lyssna. Så i förrgår när jag själv använde ordet högt till honom, ordet "alkoholist" blev det verkligt, än mer när jag berättade för barnen.

Det blir nog svårare att gå tillbaka nu.

Ebba
sön, 2015-09-13 - 10:35

Jag spyr typ när jag ser AA parodiseras på tv eller i filmer.
Tycker inte ens alls det skildras som det är i verkligheten ens i Orange is the New Black eller breaking bad (nutida
prisbelönta serier)...

Egentligen bär det mig emot att ens skriva om AA.
Det betyder så mycket för mig i mitt tillfrisknande och jag vet att vad jag skriver kan påverka andra på samma sätt som jag blir påverkad när folk har förutfattade meningar eller smutskastar AA.

Jag blev för tio år sedan uppmanad att ta mig till ett AA-möte av en kompis som levt ett hårt rock n roll liv.
Jag tyckte bara att han var jobbig då :)
Så kom en dag då jag vaknade upp efter ännu en fylla: LIVRÄDD OCH ÄNNU MERA LIVRÄDD.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och mindes min väns "tjat" om AA.

Jag är så glad att jag vågade prova.
Jag säger inte att det inte finns alternativ, det gör det men för mig är AA det bästa alternativet.

Mammon
sön, 2015-09-13 - 10:44

Idag kl 17 blir det möte. Hoppas nu verkligen att jag inte hittar på en massa ursäkter som jag annars är en mästare på... :)

Tack, Ebba! Ska bli spännande att prova!

Ebba
sön, 2015-09-13 - 10:55

Jag är inte troende, jag har ingen sponsor och jag har bara gjort de tre första stegen. :)
Skulle dock vara härligt att ha en sponsor men har inte hittat den rätta ännu!

För mig är AA att se och höra människor kämpa, känna mig mindre ensam, Jag lär mig om mig själv genom att höra andra berätta.

Adde
tors, 2015-09-24 - 15:14

varit jag som skrivit Ebbas ord här. Instämmer till alla delar !! Gör ett försök, du ångrar dig inte !