Jag har skrivit många inlägg tidigare om en man som det har vart stora besvär med, dricker sig full 2-3 gånger i veckan, lögner, lovanden som inte blir till, svek, artogans, en abort som han sket i som han skulle tagit ansvar vid... allt det här har naturligtvis satt stora sår och en del av dem blivit till ärr...

mannen har nu sett jag inte ringer som tidigare, har han vart full o ringt lägger jag på, jag kommer inte längre över, sover osv... har på nåt sätt lyckats tagit mig därifrån mer och mer tills för några dagar sen då bomben sas.... jag ska börja med ANTABUS!!!!!!!!!!!!

jag drogs till en dörr där stod det hopp (i huvudet)
Han sa han ska ta tag i sitt liv, orden bara rasa ur han, o där satt jag o drogs med...
han har vad ja inte märkt ringt och rådfrågat nån läkare... o jag har heller inte sett nå antabus..

jag talade om för han jag har träffat andra nu och jag vet inte hur framtiden ser ut....
jag var med han på kvällen, men mådde dåligt efteråt... vad har ni gjort om ni haft nåt ex som säger så här, jag är jätte rädd, jag sa härom kvällen att jag mådde inte bra av att vi var med varandra för alla dåliga minnen...
jag vill poängtera för er som läser att under åren har samma man sagt vid flertal tillfällen att nu får de va slut med drickandet, och att han måste ta tag i sitt liv, söka nytt jobb mm pga att han jobbar inom restaurang. Och varje gång så har han motbevisat allt, för han fått mig tillbaka o inte gjort nåt för att bli nyckter o respekterat oss...

trojja

Uppdaterar

jag vill visa er och ge er inblick i mitt sätt nu när jag precis brytit med min alkoliserade ex.

det är tredje dagen utan kontakt. Har aldrig vart så här tysst från min sida.
han har försökt fått tag på mig, ringt 1 g per dag då jag valt att inte svara. Det ska resultera att jag ska inte svara framöver.
Har dock inte talat om varför, skickat, medelat han på nåt sätt varför! Finns en del andledningar varför man inte bör göra det....
gör jag det finns det risker. Det kan tex bli så att pga av att han är så manipulerade, göra så att kommer det en förklaring från mig, vända på det, få mig att tappa fotfästet, och kanske göra mig i tvivel till att bryta kontakten, kanske säga ja fått för mig nåt osv. Jag är inte tillräckligt stark att stå ut med manipulavitet just nu... har läst nånstans, att ge ingen förklaring, bjud inte in, fråga inte varför han sa o gjorde som han gjorde...
tysstnad säger mer. Har heller inte sagt nåt till de i vårat umgänge, de kommer se att kontakten via sms o tele är bruten. Kommer jag träffa han på våra fester, aktivitetet tillsammans allihopa? Japp! Jag kommer hålla e bra fasad utåt, jag är vuxen och kan fälla ord om vädret.

det är jobbigt från o till de här dagarna. Men det är ett RÄTT beslut jag tagit.

Du har gjort allt rätt. Tiden läker alla sår men visst det kommer tid men du kommer bli starkare och starkare. Håller din rygg och puttar dig framåt om du tvekar.

trojja

Stort tack!!!

ja det känns jobbigt ovant, klart jag saknar att se han ringer o de normala samtalen vi kan ha dagligen, men priset är för dyrt.

trojja

Uppdaterar

ja visste tvivlet skulle komma upp till ytan, men va det erkligen som han sa, eller hörde jag fel, är jag sjuk eller är han sjun osv osv, jag veeet så väl att sånt här kan dyka upp närsomhelst under en dag, flera dagar...
det är så här det blir att man kan dyka tilkbaka.. vill bara säga att det är så här det är nu, det är en inre kamp.. men jag vill också lugna mig o visa er att jag går inte på de här tankarna. Jag låter dem finnas, men jag kommer inte utveckla dem till handling, att ringa, fråga varför han va så osv ovs. Jag vet de sista han försökte med var sjukt, har pratat med kvinnojouren, berättat hur samtalet lät, hur han hittade på en overklighet. De sa och det måste jag komma ihåg. Han har inte bara alkholisten i sig utan även nån form av störning. Jag vet ju inners inne va han är kapabel till. Det gäller bara att stå ut.
Visst :( jag känner mig ensam, det är många samtal som jag även tyckt om, sett fram emot, har kunnat vart mig själv på nå sätt, men vet också att jag blivit utsatt, kännt mig sjuk, förvirrad, lurad, misstänksam osv osv..
jag gör nåt bra för mig, bara jag kommer framåt

trojja

Uppdaterar

under de flera dagar vi inte hade kontakt så hade mitt ex slagit till en gemensam vän
jag pratade kort med mitt ex för att vilja säga att om vi ses bland våra vänner att det inte är på nån agressions nivå. Nej då, så den spänningen släpptes..
sen berättade han om varför han slagit vännen osv... nu vet ja att det han säger behöver inte vara riktigt sant, jag ringde vännen.
Och situationen va helt annorlunda. Exet hade vridit berättelsen till sin fördel.
jag berättade för vännen vad exet hade sagt. Jag tror ju 100 % på vännen
jag har bara så otroligt svårt att förstå hur exet, eller nån kan vara så sjuk i huvudet att en situation inte beskrivs hur den faktiskt kom till. Det är sån skillnad på berättelserna....
jag kommer nog aldrig förstå hur en sån fungerar.

answe77

Vill bara ge lite input från den andra sidan så att säga. Jag har i många år själv missbrukat alkohol och skulle kalla mig själv för alkis. De här bortförklaringarna och rena lögnerna är helt och hållet i linje med oss alkoholisters. Vi är otroligt duktiga på att komma med undanflykter och de mest otroliga förklaringar till saker o ting. Vi gör allt för att skylla över vårt problem på andra och har inga större problem med att manipulera våra nära och kära. Då jag tänker tillbaka på allt idiotiskt jag själv hittat på under åren så påstår jag mig även vara psykopat till viss del. Vår hjärna är inställd på förnekelse så länge det bara går. Livet med en missbrukare är inget liv vare sig du, min fru (familj) eller någon annan ska behöva stå ut med. Ditt ex måste ta beslutet själv att sluta med drickandet och lögnerna. För både sin egen och alla runt om kring skull. Hoppas han tar sitt förnuft till fånga och tar tillbaka sitt liv från alkoholen. Stå på dig!!

answe77

Känns som om polletten till slut har trillat ner. Har haft perioder tidigare utan A men under förutsättningen av jag trodde mig kunna dricka måttligt igen. Det funkade inte för mig i alla fall. Var nog när jag insåg att jag måste hålla mig helt vit på obestämd framtid som jag började se annorlunda på mitt missbruk. Nu är det att hålla mig själv och mina nära trygga och lugna utan mitt tidigare stundtals märkliga beteende (då jag var onykter) som gäller. Kommer säkert komma tuffa tider men jag har bestämt mig för att göra precis allt för att lyckas. Ha en bra dag.

trojja

Uppdaterar

vill beskriva hur det känns, har jag abstinens? Jag det har jag. Känner att jag vill ha kontroll på han, vill ringa, vill åka dit. Det känns så men så klart gör jag inte det. Det licksom kliar i mig. Känner jag nåt behagligt i huvudtaget? Ja små glimtar under dagarna ( är lite tidigt o säga. Har bara gått 1 v)
Kan komma på mig själv att vart lite gladare, mera närvarande tex i nåt på tvn, nåt samtal osv.
Om det kommer sakna känslor eller tankar så påminner jag mig fort om det han försökte göra sist, jag lägger också in det han gjorde under veckan mot vår vän, plus att jag tänker att för varje möte med våra vänner eller nån som tror vi fortfarande har nån relation, att när de frågar om honom kan jag säga, du jag vet inte hur det är med han, vi har inte setts eller pratat. Det gör att jag återskapar mig själv som själv. Det gör att de ser att det är slut, samtidigt växer jag.
jag saknar oftast han på kvällarna då vi pratat mest, jag lägger då till att... tänk på hur mycket han hållt sig till verkligheten o inte då....
tänk på hur mycket av dig du kommer få tillbaka, tänk på allt snurr, oro, förvirrat som kommer försvinna. Du kommer få självrespekt, se starkare ut, få mer respekt, många kommer säga å fan, nu tänker hon

trojja

Skriver ner lite tankar jag fått

det har gått 2 dagar sen vi pratade kort. Då ville jag kolla läget, om jag kunde ana nån fara osv. Nej de kunde jag inte. Sen dess har det vart tysst. Jag tänkte att vadå har allt det där jag älskar dig trojja kanske bara vart ett sätt att få mig igång, att han velat jag ska va på han, jobba för hans del, slita ut mig eller. Har allt vart bara för han velat att jag ska höra av mig... har det bara vart jag som saknat och älskat. Känns som det här är så lätt för han, finns inga tecken på kamp, inte ens när jag bad han ta hjälp. Det gjorde han inte, inte ett normalt samtal som 2 vuxna bör ha när det gäller ens framtid. Nu tror ni kanske jag vill tillbaka? Nej det vill jag inte, och det kommer inte bli så heller ens om han fäller tårar. Men jag funderar, älskade han mig? Eller är tystnaden ett acepterande, att låta mig vara, han fattar det är kört eller vad? Det går inte att fråga han heller, för jag kan inte veta vad som kommer va sant eller ej. Jag älskade han, jag kämpade, jag sa det och visade det, ville mycket och gav mycket. Det är stor skillnad på våra handlingar om den saken....

trojja

Ventilerar

idag känns det tungt, kunde knappt sova inatt, mycket hårda svarta drömmar, tänker att det är som en utrensning nu.
kunde inte sluta titta på facebook om han va online, la ihop ett o annat, han vart online inatt. Tänkte att han va väl full... säg inget till mig snälla om att du har fortfarande viljan av kontroll, det veeeet jag att det sitter i, men sån skillnad det är. Från att ringa, bli uppringd, ta taxi åka dit, kanske ett gräl, intimt umgänge och ångset dagen efter.till att det är helt tyst, inga handligar görs, men inom mig jobbar jag för fullt, jag kämpar så jag blöder. Men det syns inte, o inget av det här märker han.han uppfattar tystnad bara.
Jag mår riktigt dåligt, nästan så jag vill kräkas av ångest, tankarna finns inpå hela tiden, trots min träning, trots mina umgängen, trots jag försöker göra saker för min skull

Fast det känns som precis tvärtom.Det är nu din abstinens sätter in för högtryck och alla dina celler talar om för dig att du behöver honom i vilken skepnad det än är.Sur arg trött full,spelar ingen roll bara han på något sätt finns att nå höra eller känna.
Jag minns min nattsvarta ångest och sorg och saknad och tomhet.Men första gångerna du står emot och faktiskt klarar att stå emot är värst.
Nästa gång det kommer över dig så kommer det att vara lite lugnare.
Gångerna glesar ut och de tar inte lika mycket kraft.
Däremellan kommer du att få lite frid av det slag du inte haft på åratal.
Dvs om du på minsta sätt påminner om mig och det jag gått igenom.
Det är värt att vänta ut pinan,han försvinner förmodligen ingenstans.

trojja

Fick ett bakslag :(
de bara ställa sig upp igen, det vart för mycket känslor osv. Jag har koll på allt, och jag tror att jag ville förstöra för mig själv på nåt sätt. Jag får se det här som en missbrukare, att de faller i gamla mönster.
Bara jag inte klankar ner på mig för mycket. Jag skäms, men jag ska vara stolt, o läsa o komma ihåg vilken skillnad det är nu o då

trojja

Har skakat av mig det värsta, är tillbaka till rutan ja va i när jag läkte...
träffade på han igår, han såg ut som han hade tatt droger, grå, konstig i ögonen, har aldrig sett han tagit droger, men ibland har ja undrat pga hans beteende. Han skulle krama mig, va som en hundvalp.... jag stängde av i hjärtat, han försökte prata om honom, som att ja skulle se han öppnade upp sig, jag sa inget, och jag tar heller inte till mig det, eller tror på det han säger heller. Jag visar inte att jag inte tror han, jag bara ser vänlig ut.

trojja

Uppdaterar

är tillbaka till abstinensen, kliandet, irritationen, joooodåååå inte lätt, tvingar mig göra saker, vad som helst, men vill inte, det är nästan som jag hellre vill spendera tiden på att grubbla... igår fick jag tokspel, ville ringa han o skrika saker, jag ringde en vän istället, hon lugnade ner mig, hon tyckte jag hade vart stark av att stå emot att ringa han. Hon sa att han vet säkert hur du mår emellanåt, han vet att han kan få dig att bli galen.
Ge inte efter trojja!
fy fan det här är skit jobbigt mellan dagarna. Tänk den dagen då ja inte ens reflekterat nåt om han. Men jag måste täbka tillbaka då jag gjorde allt jag inte gör idag, som att ringa o va helt förtvivlad, säga jag saknar osv. Men herregud va det tar på krafterna, det här är inte lätt, och jag förstår varför det tar tid att bryta sig loss, de här känslorna, men jag får stå ut

tonpet

Hur svårt kan det vara :( Sitter nu och dricker 3,5 för att dämpa min ångest. Blir förstås inte bättre :(