av Västerbotten

Vad har jag framför mig? Hur kommer jag att må?

Har druckit dagligen i flera år. Efter en skilsmässa för ett par år sedan har det eskalerat. 2 flaskor vin varje kväll, eller en halv flaska sprit (dricker mest ensam)
Är 46 år och min son bor hos mig varannan vecka.
Och, jag har varit full när min son varit här.
Idag struntade jag i att gå till systemet. Vet egentligen inte om jag har bestämt mig, men nu vill jag i alla fall försöka.

Hur hemsk kan abstinensen bli? Hur länge sitter den i?

Just nu bara ont i huvudet, metallsmak i munnen, lite hjärtklappning och mår allmänt dåligt. Men har ifs mått dåligt de sista veckorna pga allt drickande.
Hjälper ni mig igenom det här?

Pärlan
mån, 2015-09-14 - 23:43

Välkommen hit! Klart vi hjälper dig..! Vi vet nog alla hur viktigt det är med stöd..Bara att man får skriva av sig kan vara nog så skönt.. Jag har varit nykter 1 vecka nu..önskar jag kunde snabbspola fram tiden ibland, men det är väl en nödvändig process..

Iaf, glad att du hittat hit!

Sisyfos
tis, 2015-09-15 - 06:13

Risken är stor att du får abstinensbesvär. Läs på på faktasidorna så att du kan avgöra om du behöver söka hjälp under avgiftningen. Symptomen kan bli allvarliga. Det finns trådar här inne som beskrivet avgiftningsfasen med råd om hur man kan lindra symptomen.

Tycker att du har tagit ett bra beslut och jag hoppas verkligen att du slutar dricka som du har gjort. När man kommer ut på andra sidan kan man inte riktigt förstå att man valt att dricka. Livet är bättre utan alkohol. Jag hoppas verkligen att du håller ut. Det är svårt att hålla fast och kräver nog uttalad vilja. Ge det ett försök tycker jag.

aeromagnus
tis, 2015-09-15 - 06:18

3 dagar är väl bra tumregel. Huvudvärk trötthet, ångest. Sedan vänder det. Så häng i. Kontakta vc för provtagning av din lever mm och så kan du få hjälp för ditt missbruk. Ge det eller allvarligt försök och du kommer märka att du får livet tillbaka

Fenix
tis, 2015-09-15 - 09:28

dagar är nog en bra tumregel när det gäller värsta effekterna av att sluta med olika gifter. Nu har du redan kommit en bra bit på väg, och den fysiska abstinensen är normalt inte mer än att må riktigt skit, och det har du väl gjort de flesta mornar de senaste åren gissar jag. Resten är hjärnspöken, den lilla envisa djäveln i huvet som påstår att du behöver alkohol. Det är det sista du behöver. Välkommen till forumet, ett riktigt bra beslut att du tagit dig hit!

Västerbotten
tis, 2015-09-15 - 16:27

Ha ha, ja nog känner jag mig konstig allt. Och sömnen har varit ett problem länge, men kanske att jag slipper att må värre än jag gör nu då? Är bara inne på dag två, men då borde väl det värsta ha kommit redan?
Sen kan jag ju känna sorg över alla hjärnceller jag förstås har supit bort. Kan riktigt känna att jag blivit dum i huvudet, inte klarar saker på jobbet lika bra längre, etc. Och hur ser min lever ut? Vet inte om jag pallar att gå till doktorn…

Men hur ska jag klara detta? Jag har en gång varit rökare (var under lång tid), slutade när jag blev gravid och höll upp i 2-3 år. Sen var jag hos kompisar i deras stuga en sommarsemester. Vi tog en cig efter middagen och PANG! Det gick inte många dagar innan jag var storkonsument igen. Jag lyckades till slut bli rökfri, men gick istället över till att bli kedjesnusare…

På torsdag kommer en stor utmaning. Ska på konferens med jobbet. Ingen där vet (eller det kanske de gör förresten) men jag vet inte hur jag ska kunna säga att jag vill avstå från den där drinken innan middagen, eller ett gott glas vin till maten, eller någonting efter maten… Gratis är det också… Jag vill inte att någon ska få reda på VARFÖR jag inte vill ha a.

Ebba
tis, 2015-09-15 - 16:54

Tack för att du skriver och delar med dig.
Jag har varit nykter i ca 14 månader nu och jag mår så mycket bättre idag.

Jag tror att man i början gör det svårare än det är det här med vad man ska säga till folk ang varför man inte dricker.

Egentligen är det så enkelt!

1. Jag är rädd om mig
2. Jag vill ta hand om mig
3. Jag väljer bort alkohol av hälsoskäl för jag mår mycket bättre då.

Det är ingen fara att avstå alkohol.
Det är klokt och coolt (tycker jag!)
Men jag tror att man (jag) ibörjan av sin nykterhet gör det till något större än det behöver vara.

Nu om någon vill bjuda mig på ett glas vin säger jag helt enkelt bara "nej tack" och ler.

Sen är det bra med det.
De får undra och tro vad de vill om de vill, för jag vet anledningen till varför jag inte vill ha = jag vill må bra, därför dricker jag inte alkohol.

Det låter kanske som att jag inte förstår hur jobbigt det känns för dig, det gör jag för jag har varit där.
Ville gärna bara dela med mig av hur jag ser på det i dagens läge.

Västerbotten
tis, 2015-09-15 - 17:20

14 månader! Vad starkt! En vecka är också starkt! Jag är ju precis i början och tänker typ hela tiden på a. Det står en flaska bubbel i kylen... Jag tog precis ut den bara för att hålla i den.
Hur har ni klarat att stå emot? Hur mådde ni första veckan?

Klart att det är ok att säga nej tack till alkohol (rädslan över vad folk ska säga och tycka är nog bara ett svepskäl). Jag är mer rädd att jag inte ska kunna klara av att säga nej.

aeromagnus
tis, 2015-09-15 - 17:33

Jag hällde ut all sprit jag hade hemma för att inte falla för frestelsen. Det finns ju medicin, antabus, campral mm som man kan ta när man ska gå bort på fest. Dricker du på antabus ja då leker du med livet. Dricker du på campral så för du inget rus som man ofta är ute efter. Jag skulle nog bara avråda dig att gå på fester där man dricker de förssta veckorna så att du får tillfriskna lite från abstinensen och så att du börjat jobba med dig själv.

Pärlan
tis, 2015-09-15 - 20:09

Första dagen jag skulle hem efter beslutet råkade jag träffa en granne på bussen..berättade om läget och frågade om hon kunde ta hand om en box jag hade i kylen.. Jag gjorde mig alltså av med all alkohol.. Att ha hemma skulle vara livsfarligt.. Jag tror jag kan lita på mig själv, men man vet ju aldrig..om något krisartat hände liksom..

Btw, bor också i Västerbotten, i Umeå närmare bestämt :)

Sisyfos
tis, 2015-09-15 - 20:54

Ja, gör dig av med alkoholen du har hemma och köp ingen ny. Då är du en bit på väg. Hoppas att symptomen håller sig där de är nu. För vissa ( t ex mig) blir sömnen så mycket bättre när man slutar. Känns som om jag brukade vakna när kroppen gjort sig sv med alkoholen, vid 3-4 tiden. Nu gör jag inte det längre. Det är jobbigast i början, men ofta är man också väldigt bestämd initialt. Sen kommer en period när det är lätt att trilla dit vid ca 1-2 veckor. För mig tog det kanske ett par månader innan jag fick de riktiga positiva effekterna av att inte dricka och slutade vara fixerad vid att dricka. Sömnen blev bättre snabbt och bidrog säkert till de andra positiva effekterna. Fick några frågor precis när jag börjat om varför jag inte drack. Skyllde på diet. Har också skyllt på inflammation i kroppen. Tror inte så många utom vi här inne i forumet håller koll på vad och hur mycket andra dricker. Om det inte blir för mycket. lycka till, det är ett bra beslut du tagit.

Ebba
tis, 2015-09-15 - 21:30

Första veckan var....jag minns den som igår även om den samtidigt känns overklig.
Något hände en kväll/natt då jag var alldeles för full och morgonen efter var mitt drickande liksom ute i ljuset från att ha varit väl dolt.
Jag var så rädd, samtidigt lättad.
Det kändes som att ett rusande tåg hade kraschat in i en bergvägg och jag som var i tåget hade mirakulöst nog överlevt och stod där i spillrorna, naken, livrädd, yr och darrande.
Jag kände faktiskt starkt just då att jag hade fått en till chans.
Det var som att jag så tydligt såg och kände att jag lika gärna hade kunnat dött tillföljd av att ha varit påverkad av alkohol.
Egentligen borde jag ha känt det långt tidigare, men det var där och då denna morgon som mitt liv förändrades.
Det känns nästan som att jag kläcktes och kom ut ur ett ägg, vars skal var alkoholen jag varit instängd i och av.

Första veckan var hemsk men samtidigt var det skönt att det var över på nåt sätt, hade fått ett stopp.
Det kändes även som att jag var "ingen", en ballong vars luft totalt läckt ur.
Det konstiga är även att jag sedan den dagen inte har känt sug.
Det gör det såklart lättare för mig men samtidigt har jag innan dess tampats med detta sug i flera år och alltid fallit offer för suget.
Så jag vet.

Mitt jobb har istället inneburit att lära mig leva på ett nytt slags sätt.
Istället för att döva och dämpa känslor, oro, rädslor och stress med alkohol har jag fått hitta andra lösningar.
Egentligen är det samma som att stå emot sug, för sug efter alkohol är ju att vilja förändra sin egen sinnesstämning fort som fan.
Jag har aldrig kämpat så mycket som under dessa 14 månader.
Små små osynliga förändringar och "larviga" tankesätt som faktiskt hjälper.

Jag hoppas så att du klarar att tacka nej när du blir bjuden, alkoholen är inte värd att få hällas i din kropp för du förtjänar att må bra.

Pärlan
tis, 2015-09-15 - 21:50

Oj Ebba..det du beskrev låter precis som min upplevelse..både av första veckan, insikten, beslutet och känslan där kring när allt bara rasade och det liksom "var dags". .Även det du beskriver om vad som var jobbigt efteråt.. Jag känner ju inget sug alls nu heller utan det jobbiga är att tvingas klara av och lära mig hantera känslor och ångest på ett nytt och annat sätt som jag inte är van vid nu när jag inte längre har alkoholen.. Vissa smärtor känns nästan outhärdliga..Vad ska man göra liksom när sorgen river i en.. Kommer att bli en lång och tuff process att lära mig hantera saker på RIKTIGT men väl värt det! För man vill ju klara av sådant..Inte fly undan allt jobbigt i livet genom att dricka..Jag vill ju bli en starkare person, få bättre självkänsla, ha ett liv där jag mår bra..

DryMartini
tis, 2015-09-15 - 22:02

Nya hjärnceller bildas hela tiden och så länge levern inte har fått bestående skador, typ skrumplever, återhämtar den sig till sitt normaltillstånd ganska snabbt. Så, har Västerbotten inga påtagliga skador av alkohol än, så bör det inte vara någon fara för hjärncellerna eller levern.

Västerbotten
ons, 2015-09-16 - 00:26

Har läst så mycket på forumet att jag är för trött att skriva något ikväll. Jag är så glad för alla svar. Någon (ni) ser mig. Jag är helt ensam i det här annars, separerad och singel.
Har kväll druckit Tonic utan Gin. Jag fixade den här kvällen också. Nu hoppas jag på att få sova. Imorgon är det dag 3
Ni försvinner väl inte?
God natt

Pärlan
ons, 2015-09-16 - 08:02

Starkt att du klarat ytterligare en dag, kämpa på! Det är svårt det där när man är själv..Ingen som ser vad man gör så den enda som kan sätta gränser är en själv..det fungerade inte alls för mig..

Har du berättat åt någon i din närhet?

Västerbotten
ons, 2015-09-16 - 13:50

Åh, jag önskar att det vore så.. (Dag tre för mig nu, men den är inte slut än...)

Nej Pärlan, jag har inte berättat för NÅGON. Jag har ännu inte tagit det steget..
Hur går det för dig förresten Pärlan? Vilken dag är du på nu? En dryg vecka? Är det första gången du försöker dig på ett uppehåll? Allas era trådar går liksom ihop i mitt huvud just nu och jag kan inte hålla någonting i minnet. Min hjärna är helt sabb. Vad kan det bero på ;-) ?

Det är första gången jag försöker sluta/minska ner och beslutet (eller idén) kom liksom bara till mig i måndags. Har knappt fattat det själv ännu.
Men personer som står mig nära har kommenterat att "Blir det inte lite för mycket för dig ibland?" "Du kanske inte vill ha vin till middagen, du verkade ju så, eh, glad och uppåt, redan när du kom?" osv. Jag har duckat och svarat lite undvikande, att jo, eh, kanske...

Jag har haft problem med stark ångest och depressioner hela mitt liv. Klart att det är grundorsaken till att jag har självmedicinerat med alkohol och emellanåt även i samband med både ångestdämpande, sömn/lugnande och antidepressiva (aldrig tagit medicin utan läkares ordination dock, men aldrig berättat att jag dricker heller...) Jag har tidigare gått i terapi och sedan flera år i psykoanalys.. Men jag har ALDRIG yppat för vare sig läkare, terapeuter, eller ens min analytiker (!) att jag har ett riskbruk. Så dum är jag. Eller jag har väl valt att stänga av hjärnan när det gäller just den saken. Precis så är det, jag gillar att stänga av hjärnan.

Men idag har jag ringt till Beroendecentrum och beställt en tid (!). Nu är bollen i rullning och såsmåningom kommer alla att få reda på hur det ligger till, antar jag (jag bävar för det). Vad kommer folk att tycka om mig när de får veta? (Typ "Du har ju barn!" "Hur kunde du?" "Idiot!") Vad kommer min läkare att säga? Kommer han att bli arg? Och vad kommer min analytiker att säga? Henne som jag har kunnat prata om ALLT (annat än a) med. Hon kommer kanske att avbryta analysen tvärt (troligen)?
Och det värsta, vad kommer min son och mitt ex säga? Mitt ex har ju dessutom varnat mig "Se till att inte trilla dit. Jag skulle aldrig förlåta dig" etc. Om han får veta att jag varit full när min son har bott med mig.. Åh, han kommer att bli vansinnig.

Är rädd för vad proverna kommer att visa. Hur mkt har jag förstört min kropp?

Är också rädd för att någon kommer att göra en orosanmälan till Soc, jag har ju barn under 18.

Jag kommer att fixa kvällen, det vet jag (eller tror). Det blir värre på torsdag då jag kommer att ställas inför helvetets alla slags frestelser när det gäller a.... Konferens med jobbet...

Angus
ons, 2015-09-16 - 14:08

Jag har haft en helt annan taktik än den som brukar tipsas om, när alkoholen åker fram brukar jag vända på det och säga saker i stil med att det där funkar inte så himla bra på mig eller bara förklara att jag tror att jag inte kommer att må så bra i morgon om jag skulle dricka... Är det ett väldigt glatt gäng brukar jag helt enkelt skämta till det och förklara att tiden med den onda saften definitivt är över för min spillra till lever.
Vad finns det egentligen för anledning att börja diskutera alkoholproblem är det inte ett fritt val att låta bli att dricka, ungefär som det är att inte äta kött och välja fisk istället.
Det är bara din ångest som sätter gränserna för vad du vågar, har du bestämt dig är det inte svårt, det är du, dina barn och ditt liv som är det viktigaste !
Ta en extra titt på dina barn när de sover eller om de inte bor hos dig i veckan, ta en bild, och tänk på allt det roliga ni ska göra på fredag eller i helgen när du kommer hem från din konferens och vaknar upp nykter på lördag ! Det är lingon i skogen och en termos med varm oboy sitter extra fint om det är lite ruggigt !
Och fortsätt skriva och läsa, det har hjälpt mig otroligt mycket, även om det är först nu jag orkat och vågat skriva sså har jag läst i ett par månader och också varit nykter lika länge efter en herrans massa år på fel väg...

Ebba
ons, 2015-09-16 - 16:02

Jag blir jublande glad över att höra att du har ringt och beställt tid på beroendemottagning.

Du förtjänar allt stöd i världen, alla tankar och funderingar, oro och rädslor som jag ser att du har och funderar över behöver du få hjälp att reda ut så att du inte kraschar för att det blir för mycket..

Du vill inte dricka (egentligen)
Du inser att du har alkoholproblem.
Du kämpar och försöker göra något åt det.
Du har ringt och bokat tid för att få råd och stöd.
Det är så oerhört klokt och bra.
Och varje dag du inte dricker har du rent mjöl i påsen
DET är en skön känsla :)
Det som har varit har varit.
Det går inte att ändra.
Det enda som finns är här och nu och det går att förändra och ändra sitt liv.

Jag önskar SÅ att du hittar kraft och mod att inte se ner på dig själv och att du vågar se till att hitta bra stöd och hjälp för det är du värd och av egen erfarenhet vet och tror jag att det är oerhört viktigt att man får stöd och hjälp.

Ebba
ons, 2015-09-16 - 16:04

Våga vara ärlig i kontakt med läkare eller beroendemottagning.
Annars får du inte den hjälp du behöver och förtjänar.